D-vitamin - en föryngringskur?

I dag börjar jag att ta ett rejält tillskott av D-vitamin.

Med åren har jag märkt att vintermörkret tär alltmer, en inte oviktig faktor när det gällde att bestämma sig för att flytta söderut. Solljuset har många effekter på oss, men det man hör mest talas om är att man kan få malignt melanom av att sola för mycket. Det är riktigt. Samtidigt så ökar denna tumörform fastän vi solar allt mindre. Ingen vet varför. Men det finns teorier.

Solljus gör att D-vitamin tillverkas i huden. Vid Midsommar när solen står som högst räcker det med 20 minuters solning med bara armar och ben för att tillverka maximala 250 μg (mikrogram), en förmåga som försämras med stigande ålder. Man mäter D-vitamin i enheter som kan vara förvirrande: 1 000 μg = 1 mg och 1 μg = 40 IE. D-vitamin har visats vara effektivt för att förebygga ett flertal andra tumörformer (se Läkartidningen). I så fall kan man paradoxalt nog minska risken genom att sola mera. Kanske finns det ett mellanläge som är optimalt?

D-vitaminet är annars mest känt för att bidra till att vi tar upp calcium. Utan vitaminet får vi Engelska sjukan (rakitis), som gör skelettet skört och deformerat. Man har diskuterat om D-vitaminbrist bidrar till benskörhet (osteoporos) hos äldre, men kunskapsläget är oklart.

Men inte nog med det. D-vitamin har visats vara bra vid hjärt-kärlsjukdom, förebygga infarkter och åderförkalkning, hypertoni, stroke, diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och insulinresistens ("början till åldersdiabetes"). Det spelar antagligen roll vid årstidsbundna depressioner och vintertrötthet samt har visats minska dödlighet i största allmänhet. Man har inte någon bra forskning när det gäller många andra tillstånd, men det finns hypoteser. Varför tycks somalier som kommer till Sverige oftare få autism här än i hemlandet? Kan D-vitamin spela roll? ADHD? Låga D-vitaminnivåer under graviditet? Alla sjukdomar som är överrepresenterade på nordliga breddgrader eller bland urbaniserade (innesittande) människor borde kollas: ifrån fibromyalgi till prostataförstoring.

Inte så att jag tror att D-vitamin skulle vara den enda orsaken. Men de flesta av dessa sjukdomar är multifaktoriella, och D-vitamin skulle kunna vara en viktig faktor.

På våra breddgrader får vi tillräckligt med solljus ungefär halva året - om vi är ute och solar någon halvtimme vid lunchtid - och är någorlunda unga. Med kosten får vi i oss 5-7 μg om dagen (dock inte om vi är vegetarianer). Nuvarande rekommendationer ligger kring 10 μg/dygn. Förmodligen är det alldeles för lite. På stenåldern vistades vi ute mest för jämnan på sommaren, och bildade 250 μg varje dag. D-vitaminet kan lagras i kroppens fettväv, så att det räcker långt in på vintern. Nu när vi sitter inomhus mycket mer, smörjer in oss med solskydd eller täcker oss med kläder så har förmodligen en stor del (50%?) av befolkningen redan med dagens normalvärden brist på D-vitamin. De nya och högre normalområden som diskuteras når förmodligen ganska få upp till (1-10%?).

Det finns funderingar på om D-vitamin även hindrar åldrande, eftersom det skyddar telomererna, genernas inbyggda klocka. De blir kortare för varje celldelning (cellgeneration) och reglerar åldrande och död.

Som vintertrött och åldrad hypertoniker med förmodad insulinresistens så tar man alla möjligheter att skjuta på ytterligare sjukdom (och död) genom extra vitaminer, tänkte jag. Handlade därför en burk med sagda vitamin på Apoteket. Varje tablett innehåller bara 10 μg, och förmodligen behöver man ta betydligt mera. Den "säkra" högsta dygnsdosen tros ligga mellan 50-250 μg, kanske mer. Det är rimligt att den ligger närmare 250, tycker jag, eftersom kroppen själv kan producera denna mängd. Så 10 tabletter (= 100 μg = 4 000 IE) dagligen i en månad, och sedan trappa ner när solen återvänder, är vad jag planerar.

Omega-3 och multivitamin (med selen) tar jag redan. De har också betydelse för hälsan. Återkommer med nya rapporter när jag känner mig åtminstone 10 år yngre.