Och inte fan återkom hon.
Så med återhållen irritation ringde jag upp igen i fredags, och framhöll att de lovat ringa men inte gjort det. Hon bad mig dröja medan hon kopplade mig till CPAP-avdelningen. Tänkte hon använda knep 2 för att bli av med mig? Koppla till en anknytning på måfå, där en förvirrad person inte fattar något och kopplar tillbaka till växeln. Men inte! Jag fick omedelbart tala med en person som gav mig en återbudstid idag, måndag morgon 9:00.
En jättetrevlig manlig sköterska tog emot i tid. Klarade av formalia i ett nafs, bytte filter i apparaten, och önskade mig välkommen åter om jag skulle få några problem. CPAPen har jag köpt själv eftersom Stockholm hade så gammalmodiga maskiner som var tyngre och bullrigare. Men i Lund var man väl bekant med maskinen. Om jag fick några problem med den så kunde jag byta till deras ännu modernare apparat av samma typ.
Ibland fungerar vården så förbluffande bra. Jag hade åtminstone räknat med att de skulle kräva remiss från husläkare, men jag hade med mig mina gamla ordinationer från FysiologLab i Stockholm, och det räckte. Killen kände väl till min läkare i Stockholm.
Det är svårt att hitta något att klaga på, faktiskt. Parkeringshusen fungerar bra, cafeterian verkade trevlig, all personal jag stötte på var hjälpsamma, glada och trevliga. (Jag bortser helt från den svekfulla sekreteraren.)
Minst lika bra som dem jag träffade på akuten för några månader sedan.
Så till USiL: Högsta betyg för såväl bemötande och tillgänglighet som kvalitet: Berömligt!
Läs även andra bloggares åsikter om USiL, CPAP, vård

Från kvällens hundpromenad.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.