Vad är konst?

Ernst Billgren gav i höstas ut en bok med titeln Vad är konst?

En sådan titel lovar en hel del. Det märkliga är att författaren lyckas infria sitt löfte. Han ringar in sitt ämne mycket väl med ett hundratal frågor, som var och en får ett kort och ett långt svar. Visst använder han spetsiga formuleringar för att knipa en och annan poäng, men på det hela taget besvara boken titelns fråga. Svaren är ibland personliga och andra gånger mera allmängiltiga. Den centrala frågan ställs i boken som nummer 65, och besvaras rimligt uttömmande och korrekt i det längre svaret på en knapp boksida. Det är bra gjort. Frågan ställs ännu en gång i slutet av boken (117) och får där ett kortare men lika uttömmande svar, fast på en högre begreppsnivå.

Även i andra frågor märks det att författaren är väl förtrogen med sitt ämne. Förvånansvärt lite ironi och raljans, men mycket av enkla konstateranden matter of fact utan krusiduller. Ibland skrattade jag åt författarens torra svar på frågor som låter närmas omöjliga att besvara. Men lika ofta gav svaren en aha-upplevelse: Ja, så ska/kan man nog se det. En folkbildande bok, alltså, för sådana som i likhet med mig inte är så bevandrade på konstens område.

Ingela Lind, konstkritiker i DN, skrev en smågnällig och korkad recension av boken, kanske för att den tar loven av professionella tyckare och förståsigpåare. Hon beskrev författarens utläggningar som klichéer och truismer (självklarheter). Det är helt enkelt fel. Sällan har vi varit så långt ifrån stereotypa konstresonemang. Några av svaren kan i efterhand tyckas självklara, men så är det ofta med något som är bra. Därmed inte sagt att det är banalt eller lätt snutet ur näsan. Det kräver just den långvariga förtrogenhet med ämnet som författaren uppenbarligen har.

Min enda invändning är att boken språkligt skulle kunna vinna en hel del på att låta en kunnig redaktör gå igenom texten. Nu finns det en del otympligheter som skämmer budskapet, men inte påfallande många. Det är ju inte heller författarens syfte att briljera med sitt språk, antar jag.

Boken är föredömligt kortfattad, halva sidutrymmet går åt till den snygga layouten. Ändå lyckas den täcka in sitt område såpass att läsaren inte riskerar göra bort sig vid nästa vernissage eller konstdiskussion. Det finns mycket konkreta besked om vad som är en enfaldig inställning, och vad som låter mer begåvat om man diskuterar konst. Bara det gör boken till ett fynd. Slippa verka dum för 39 spänn!

En av få böcker som faktiskt lyckas med att leva upp till sin titel.