Gazaremsan

Hade tänkt skriva om Israels markoffensiv i Gaza, som alla andra, men tycker inte att det är så lätt att ta ställning.
Hade jag varit 40 år yngre så hade det inte varit något problem: då var man på PLO:s sida. Ja, till och med mina radikala judiska vänner tyckte att det var självklart. Sen fick Fatah chansen att bilda en Palestinsk stat men schabblade bort det med sin korruption. Till slut såg folket ingen annan utväg än att rösta fram det fundamentalistiska Hamas, som ingen mer än Iran gillar, inte ens de muslimska grannarna. Förhoppningen var väl att de skulle uppvisa bättre moral när de kom fram till köttgrytorna. Och så gick det som det gick.

Visst är det lätt att se att Israels agerande saknar proportion i förhållande till provokationen, de evinnerliga raketbeskjutningarna. Det är just det de flesta kommentatorer och politiker kommer fram till: inte obefogat, inte orättfärdigt, inte obegripligt, inte oursäktligt utan oproportionerligt.

Det är så försiktigt. Och vad tycker Obama? Han uttrycker sig också mycket försiktigt, om alls. Arabstaterna runtomkring är också försiktiga i sina kommentarer.

Det är bara på bloggarna som man är tvärsäker i ena eller andra riktningen. Det kan man kosta på sig.