Kristdemokrater är som Sverigedemokrater - fast med invandring

Har Sverigedemokraterna samma ideologiska ståndpunkt som Kristdemokraterna?

Ekots lördagsintervju med Göran Häggström var intressant. Intervjuaren ställde relevanta frågor, men kunde kanske ha följt upp de långa och pladdriga svaren lite fräckare.

Först framhöll han att Kristdemokraterna just förlorat i sin enda aktuella större profilfråga: homoäktenskap. Vad GH svarade kunde lika gärna vara ett svar på frågan om varför mjölpriset går upp. Väldigt många ord som kunde ha kommit direkt ur floskelbingo.

Därefter hävdade intervjuaren Tomas Ramberg att Kristdemokraternas ideologi på punkt efter punkt var mycket lik Sverigedemokraternas - invandrarfrågan undantagen. Det är kanske inte så konstigt, om man beaktar att båda partierna har värdekonservatism som fundament. Men en tankeställare borde det vara för de "kändishumanister" som lockats in i KD:s garn.

Kristdemokraterna har varit, är och förblir ett problem när det gäller lika rättigheter för homo-, bi- och transsexuella - HBT-frågor. Sedan urminnes tider är de emot alla förändringar till det bättre. Tills de redan har genomförts. Sedan är man emot nästa förändring. Senast mot samkönade äktenskap. De borde enligt alla kristna sätt att se det skämmas, men det gör de förstås inte.

Senaste argumentet de kved fram var det evinnerliga barnets bästa. Det är alltid bäst för barnet att växa upp med sin mamma och pappa - alltså inga homoäktenskap, resonerades det. Argumentet barnets bästa har blivit lite av en sköld man kan hålla upp framför sig i desperata lägen när argumenten tryter. Extra patetiskt måste det ha låtit när tidningarna samtidigt braskade med Josef Fritzl som hållit sina barn inspärrade under 24 år i en källare medan han förgripit sig på dem. Det är lätt att inse att det långtifrån alltid är bäst för barnet att växa upp med sina föräldrar, och det är viktigt att förstå varför och när det inte är bra.

Annars är barnets bästa mest gångbart när det gäller barnpornografi, nätcensur, vårdnadstvister, uppehållstillstånd, lokala 30-sträckor och miljön. Har man inga argument går det alltid att dra till med: men men tänk på barnen. Vill man poängtera att det är ironi så ska ordet barn uttalas som frissan Gulletussan i Klara och Mia.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokrater, Sverigedemokrater, värdekonservatism, Göran Häggström, HBT, Josef Fritzl, Gulletussan