Besök på USiL

För någon vecka sedan ringde jag till USiL:s lungklinik för att få en besökstid för rutinkontroll av min CPAP som jag haft sedan 1999. Sekreteraren lät mycket förvirrad, som om hon aldrig hört talas om en CPAP förut. Efter att ha frågat kringstående ett par gånger så kom hon fram till att hon måste rådgöra med läkare innan hon kunde säga något bestämt, och lovade återkomma, en beprövad metod för att bli av med folk. (Don't call us! We call you.)

Och inte fan återkom hon.

Så med återhållen irritation ringde jag upp igen i fredags, och framhöll att de lovat ringa men inte gjort det. Hon bad mig dröja medan hon kopplade mig till CPAP-avdelningen. Tänkte hon använda knep 2 för att bli av med mig? Koppla till en anknytning på måfå, där en förvirrad person inte fattar något och kopplar tillbaka till växeln. Men inte! Jag fick omedelbart tala med en person som gav mig en återbudstid idag, måndag morgon 9:00.

En jättetrevlig manlig sköterska tog emot i tid. Klarade av formalia i ett nafs, bytte filter i apparaten, och önskade mig välkommen åter om jag skulle få några problem. CPAPen har jag köpt själv eftersom Stockholm hade så gammalmodiga maskiner som var tyngre och bullrigare. Men i Lund var man väl bekant med maskinen. Om jag fick några problem med den så kunde jag byta till deras ännu modernare apparat av samma typ.

Ibland fungerar vården så förbluffande bra. Jag hade åtminstone räknat med att de skulle kräva remiss från husläkare, men jag hade med mig mina gamla ordinationer från FysiologLab i Stockholm, och det räckte. Killen kände väl till min läkare i Stockholm.

Det är svårt att hitta något att klaga på, faktiskt. Parkeringshusen fungerar bra, cafeterian verkade trevlig, all personal jag stötte på var hjälpsamma, glada och trevliga. (Jag bortser helt från den svekfulla sekreteraren.)

Minst lika bra som dem jag träffade på akuten för några månader sedan.

Så till USiL: Högsta betyg för såväl bemötande och tillgänglighet som kvalitet: Berömligt!

Läs även andra bloggares åsikter om USiL, CPAP, vård




Från kvällens hundpromenad.

Vårdval, hälsoval, blåval ...

Min närmaste vårdcentral (VC) ligger här i Bjärreds centrum. Där har jag varit några gånger och fått ett ganska dåligt intryck. Jag kan ha haft otur med läkaren som var ny på stället och väldigt stressad de gånger vi sågs. Övrig personal verkade riklig, men sysslolös och ointresserad av patienter. En diskret rundfråga i det lokala labradorsällskapet fick ett nedslående svar. De övriga läkarna var inte så populära heller. Nyligen fick jag en enkät därifrån. Det var frågor av typen "Hur viktigt tycker du att omhändertagande/tillgänglighet är?" Inte en enda fråga där man fick ange hur nöjd man var med det ena och det andra! Antar att de ville få ett hum om hur många som kan tänkas lista sig efter vårdreformen i maj. Det hade varit snyggare om de bara ställde den frågan då. Att de inte hade en enda fråga om kundnöjdhet gav en fingervisning om att de inte har för avsikt att utvärdera eller förbättra verksamheten. Efter moget övervägande slängde jag enkäten eftersom den var inadekvat, och möjligen skulle kunna användas till att ge mottagningen en falsk legitimitet genom att refereras som en "brukarundersökning" och ge ett felaktigt intryck av att man bryr sig om vad patienterna tycker.

Akutmottagningen vid Lunds lasarett, numera USiL (Universitetssjukhuset i Lund), har jag besökt en gång. Väntetiden för mitt oroliga hjärta var måttlig (ca en timme), omhändertagandet föredömligt - vänligt och kompetent på alla nivåer.

Så småningom fick jag, efter uppmaning från VC-läkaren (inte remiss!), på egen hand leta upp en kardiolog (hjärtspecialist). Jag valde på måfå i telefonkatalogen mellan de två privata alternativen, och hamnade turligt nog hos doktor Carl-Johan Lindholm på mottagningen vid Clemenstorget. Han var verkligen trevlig, och utstrålade kompetens och vänlig omtanke, precis som sin sköterska. Ett ultraljud, Holter-EKG (dygnsmätning) och arbets-EKG senare hade mina olustiga VES (ventrikulära extrasystolier, extraslag) fått en lugnande förklaring. Dessutom behövde medicineringen för blodtrycket åtgärdas. Det enda tråkiga var att de inte hade möjlighet att ha mig som permanent patient då de var överbelastade av dem med större kardiologiska behov än mina. Dr C-J L gav mig emellertid några strategiska råd inför vårdvalet i maj, då man får rätten att lista sig på valfri mottagning.

Det heter hälsoval Skåne - töntigt nog. Klart som fan att man väljer hälsa om man kan, men här gäller det ju att välja vård, när man är sjuk, sk. sjukvård. Hälsovården är gudskelov på retur efter en kort popularitet på 90-talet, eftersom det mesta saknar evidens. Vårdval är ju mer upplysande än det beklämmande käcka och förvirrande inadekvata "hälsoval".

Fattas bara att man skaffade en logga med en val (t. ex. Balaenoptera musculus), så bleve förvirringen total.

Förmodligen borde jag välja en VC som har särskild hypertonimottagning (mottagning för högt blodtryck). Det tyder ju på viss ordning och reda, liksom en ambition att ge denna stora patientkategori ett enhetligt och adekvat bemötande. Än har jag inte bestämt mig, men så mycket kan jag säga att Bjärreds VC saknar hypertonimottagning, och frågan kom aldrig upp i enkäten om det var något man önskade.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, hälsoval, Lund, vård, vårdcentral, vårdval