Knip käft om Proluma, annars ...?

Det är konstigt att den stora omorganisationen av sjukvården i Skåne inte diskuteras nästan alls. En förklaring är kanske att man belagt personalen med munkavle. Den chef som vågar kritisera planerna hotas med avsked. Det berättar läkaren Per Katzman i en intervju i Sydsvenskan. Han avgår nu som chef för diabetesvården i Lund.
Att hota personalen till tystnad är ett lagbrott. Vår yttrandefrihet är garanterad i grundlagen. Liknande hot inom socialvården i Stockholm resulterade bland annat i den så kallade Lex Sarah. Det var inte heller länge sedan en manlig undersköterska blev illa åtgången av sina chefer efter att han berättat om rasistiska tendenser på Södertälje sjukhus. Sjukhusledningen tvingades be om ursäkt, och att förklara sig för JK.
När sjukvården i Stockholm omorganiserades så tvingades läkare i chefsställning att skriva under en olaglig försäkran om tystnad. När detta så småningom upptäcktes så fick arbetsgivaren ta tillbaka sitt agerande. För mig är det obegripligt att vuxna välutbildade akademiker låter sig skrämmas till tystnad. Hotet om avsked kan väl inte imponera på någon i dessa läkarbristens dagar? Yttrandefriheten kan inskränkas men inte om det hindrar den fria debatten i ett demokratiskt samhälle. Såklart.
Det är väl inte det man håller på med? Förhindrar man den fria debatten bland oss som ska vara patienter eller anställda i den omorganiserade vården? Vi vill veta vad våra läkare tycker, eftersom vi har mer förtroende för deras bedömningar än politiker och tjänstemän. Vi är inte heller dummare än att vi kan bortse från partsinlagor och revirpissande.
Man hade så bråttom med besluten att man glömde MBL (medbestämmandelagen). Därför fick besluten som skulle ha tagits på regionstyrelsens möte 6 april skjutas upp till ett särskilt möte 28 april. Detta efter att Läkarförbundet protesterat- Mötet med läkarna skulle vara 14 april, men om detta har inget rapporterats. Förmodligen motsätter sig läkarnas representanter i såväl Lund som Malmö även denna gång, som de gjort vid tidigare beslut. Och blir lika överkörda som då.
Regionen har inte råd med två universitetssjukhus. Politikerna klarar inte att ta debatten. Frågan är inte partiskiljande: alla partier i Lund är emot. Istället har man delegerat absurt mycket beslutsmakt till regiondirektören Sören Olofsson, uppbackad av regionstyelsens ordförande Jerker Swanstein. Istället för att föra en öppen debatt beställde man en dyr konsultrapport som dessutom hemligstämplats. Varför?

Läs även andra bloggares åsikter om Lund, läkare, Malmö, munkavle, Proluma

Vårdval, hälsoval, blåval ...

Min närmaste vårdcentral (VC) ligger här i Bjärreds centrum. Där har jag varit några gånger och fått ett ganska dåligt intryck. Jag kan ha haft otur med läkaren som var ny på stället och väldigt stressad de gånger vi sågs. Övrig personal verkade riklig, men sysslolös och ointresserad av patienter. En diskret rundfråga i det lokala labradorsällskapet fick ett nedslående svar. De övriga läkarna var inte så populära heller. Nyligen fick jag en enkät därifrån. Det var frågor av typen "Hur viktigt tycker du att omhändertagande/tillgänglighet är?" Inte en enda fråga där man fick ange hur nöjd man var med det ena och det andra! Antar att de ville få ett hum om hur många som kan tänkas lista sig efter vårdreformen i maj. Det hade varit snyggare om de bara ställde den frågan då. Att de inte hade en enda fråga om kundnöjdhet gav en fingervisning om att de inte har för avsikt att utvärdera eller förbättra verksamheten. Efter moget övervägande slängde jag enkäten eftersom den var inadekvat, och möjligen skulle kunna användas till att ge mottagningen en falsk legitimitet genom att refereras som en "brukarundersökning" och ge ett felaktigt intryck av att man bryr sig om vad patienterna tycker.

Akutmottagningen vid Lunds lasarett, numera USiL (Universitetssjukhuset i Lund), har jag besökt en gång. Väntetiden för mitt oroliga hjärta var måttlig (ca en timme), omhändertagandet föredömligt - vänligt och kompetent på alla nivåer.

Så småningom fick jag, efter uppmaning från VC-läkaren (inte remiss!), på egen hand leta upp en kardiolog (hjärtspecialist). Jag valde på måfå i telefonkatalogen mellan de två privata alternativen, och hamnade turligt nog hos doktor Carl-Johan Lindholm på mottagningen vid Clemenstorget. Han var verkligen trevlig, och utstrålade kompetens och vänlig omtanke, precis som sin sköterska. Ett ultraljud, Holter-EKG (dygnsmätning) och arbets-EKG senare hade mina olustiga VES (ventrikulära extrasystolier, extraslag) fått en lugnande förklaring. Dessutom behövde medicineringen för blodtrycket åtgärdas. Det enda tråkiga var att de inte hade möjlighet att ha mig som permanent patient då de var överbelastade av dem med större kardiologiska behov än mina. Dr C-J L gav mig emellertid några strategiska råd inför vårdvalet i maj, då man får rätten att lista sig på valfri mottagning.

Det heter hälsoval Skåne - töntigt nog. Klart som fan att man väljer hälsa om man kan, men här gäller det ju att välja vård, när man är sjuk, sk. sjukvård. Hälsovården är gudskelov på retur efter en kort popularitet på 90-talet, eftersom det mesta saknar evidens. Vårdval är ju mer upplysande än det beklämmande käcka och förvirrande inadekvata "hälsoval".

Fattas bara att man skaffade en logga med en val (t. ex. Balaenoptera musculus), så bleve förvirringen total.

Förmodligen borde jag välja en VC som har särskild hypertonimottagning (mottagning för högt blodtryck). Det tyder ju på viss ordning och reda, liksom en ambition att ge denna stora patientkategori ett enhetligt och adekvat bemötande. Än har jag inte bestämt mig, men så mycket kan jag säga att Bjärreds VC saknar hypertonimottagning, och frågan kom aldrig upp i enkäten om det var något man önskade.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, hälsoval, Lund, vård, vårdcentral, vårdval

Var är maten?

ICA-butiker finns det gott om. Vi är medlemmar sedan många år, mest av praktiska skäl. Autogiro till kontot varje månad så slipper man tänka på att ta ut från bankomater varje gång man ska handla.

Som medlem blir man uppvaktad inför jämn födelsedag. Från ICA Löddeköpinge fick jag en fryst tårta och en tårtspade - en sympatisk gest. Vi handlar där för ca 1000 kr i veckan. Det kostar inte ICA många kronor, och det känns trevligt att bli uppmärksammad.

ICA Bjärred bjöd också på en fryst tårta. Den har dock inte funnits i sortimentet sedan erbjudandet. Den verkar inte någonsin ha funnits i deras sortiment av prismärkningarna i frysdisken att döma. Hmm. Mamma brukade säga om slikt: "Skitgivare - igentagare." Om det är av snålhet eller tanklöshet som ICA Bjärred bjuder på obefintliga tårtor - luftpastejer - så är det väl ur PR-synpunkt lika illa. Nu är den lokala ICA-butiken i Bjärred utan konkurrens, med åtföljande mediokert sortiment och så höga priser att vi ändå undviker att handla där.

Lunds (med omnejd: Lomma, Bjärred, Löddeköpinge ...) bästa ICA-butik är kanske den i Norra Fäladen eller ICA Malmborgs vid Clemenstorget/Stationen.

Den bästa "allmänna" butiken i området är City Gross i Lund. Den ligger i nord-västra hörnet av staden, mittemot köpcentret Nova Lund, just där väg 16 från Bjärred anknyter till stadens utkanter. Där har vi börjat handla alltmer. Färska varor i grönsaks- och charkdisk. Stort sortiment. Låga priser. Men där är vi inte medlemmar ännu, så de har inte haft tillfälle att "uppvakta".

Ska man ha något riktigt bra i kött-charkbranschen så är det Saluhallens köttdisk som gäller. N Holmgren & Co är bäst. Som jag tidigare framhållit: förstklassiga varor men också ett väldigt trevligt och kompetent bemötande. Samtliga expediter är trevliga och kunniga. Där kan man visserligen inte vara medlem men varje besök är roligare än en födelsedag. För att inte tala om när man kommer hem och packar upp sina "presenter".

Tar man bilen till Lund och Mårtenstorget så kan det vara bra att parkera ovanpå Konsum. Där brukar vi också handla "resten" när vi är färdiga på hallen och på torget med sina utmärkta grönsaksstånd. Går man varvet runt på Mårtenstorget så har man klarat av Apoteket och Systemet också på samma stopp. 12 kronor i timmen för parkeringen är inget att bråka om för en gammal Stockholmare som är van vid det mångdubbla.

Solnäs Gårdsbutik är öppen året om, och har fortfarande äpplen från de egna odlingarna. Där är det också alltid trevligt att handla. Vi längtar också efter att alla de mindre gårdsbutikerna ska öppna. Där kan man handla grönsaker av hög kvalitet till lågt pris, senast grönkål som ju går att skörda långt in i vintern. Gödtuppen från Borgeby är det bästa fjäderfä jag någonsin ätit och den levereras nyslaktad till gårdsbutiken på tisdagar.

Det finns säkert flera vattenhål att upptäcka. Alla tips är välkomna.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, chark, grönsaker, gårdsbutik, ICA, kött, Lund, Löddeköpinge

Säg mig vem du är Proluma

Skåne är väl stort som ett sjukvårdsdistrikt i Stockholm. I Stockholm finns bara ett komplett universitetssjukhus: det i Solna som förr hette Karolinska. Vad det heter numera är oklart efter "sammanslagningen" med Huddinge sjukhus, som numera också heter Karolinska universitetssjukhuset, så patienter åker fel hela tiden. Alla stockholmare vet att Karolinska ligger i Solna strax norr om innerstan. Det känns väldigt exotiskt att komma på tanken att åka till Huddinge (långt ut i skogen söder om stan) om man blivit kallad till Karolinska.

Bara en sån sak visar väl hur smarta sjukvårdsadministratörerna är. Sammanslagningen motiverades med rationaliseringsvinster som uteblev. Massor av anställda tvångsförflyttades. Befintliga strukturer slogs sönder. Nästan inget blev bättre - mycket blev sämre. Bossen för hela strukturförvandlingen var Sören Olofsson, numera regiondirektör i Skåne.

Skåne är inte så stort att det har råd med två kompletta universitetssjukhus. För att vara komplett, och få kallas för t. ex. traumasjukhus så måste man ha nästan alla specialiteter. Det kommer sig av att om man ska kunna ta hand om t. ex. en trafikolycka på ett professionellt och effektivt sätt så ska neurokirurgen kunna laga hjärnan samtidigt som urologen lagar njurarna, kärlkirurgen kärlen, handkirurgen handen, ögonkirurgen ögonen. Det ska i princip kunna ske på samma operationsbord vid samma narkos, fördröjningar riskerar försämra prognosen.

Därför är det ren idioti att avlöva Lund. Då får man två halvkompetenta, dysfunktionella, inkompletta sjukhus. Traumapatienten kommer förmodligen att avlida under en ambulanstransport eller i ett missförstånd mellan olika kirurgiska specialiteter. Två halvdana sjukstugor är mindre än ett komplett universitetssjukhus.

Att utnämna Malmö allmänna sjukhus till universitetssjukhus kan väl ha sina poänger om man vill bedriva utbildning där, men att spela ut det mot Lunds lasarett är bara dumt. Låt Lund vara vad det är: det kompletta universitetssjukhuset med spetskompetens för hela regionen. Malmö (och andra) får ta hand om det som blir över: huvuddelen av rutinsjukvården. Undvik att lägga spetskompetens i Malmö. Om det uppstår spontant så flytta enheten till Lund. Malmö kan utveckla sin "excellens" på andra områden, och förfina omhändertagandet av rutinpatienter - en minst lika angelägen uppgift som att upprätthålla spetskompetensen.

Fatta!

Pilutta, ursäkta, jag menar Proluma. Jo, jag har förstått att Pro- betyder profilering. Men HUR vill man profilera Lund respektive Malmö. Ska de ha olika "profiler"? Så intressant. Varför? Hur? När? Vad är det för fel med nuvarande inriktningar ("profiler")? Säg som det är: det blev lite dyrt med två ambitiösa universitetssjukhus.

Och låt professorerna vara ifred! De har viktigare saker att tänka på än klenkompetenta administratörers lika torftiga som ständiga omorganisationer.

Lund jämfört med Malmö?

På morgonens hundpromenad träffade jag hussen till Margarita, en av Tottes många favorittikar. Vi slog följe och kom att tala om våra intryck av Lund respektive Malmö - jag som nyinflyttad och han efter att ha levt här i hela sitt liv, och haft ett jobb där han kom i kontakt med många arbetsplatser.

Jag framhöll artigt Malmös kvaliteter som jag upplevt dem vid några få korta besök: har bara stött på vänliga människor där (trots ihärdiga rykten om motsatsen), underbara parker, en unik hundrastgård vid Ribersborgsbadet, underbara luncher i Slottsparken där hundar också är välkomna på uteserveringen, fint operahus osv.

Han rynkade på näsan, men höll väl med om en del. Problemet med Malmö är att folk är så märkvärdiga, hävdade han med stor bestämdhet. Malmöiter är mycket noga med sin ställning - vissa är finare än andra - och det är viktigt. Där har cheferna kavaj, slips och pressvecksbrallor. I Lund har man vant sig med professorer i sjaviga kläder och med håret på ända, studenter i partikelfysik med punkfrisyr osv. Det yttre säger inte alltid så mycket om vem man är. Stilen är mera avspänd. Jeans är OK i de flesta sammanhang. Det är ovanligt att någon är (för) fin i kanten. En världsberömd professor kan utan vidare äta lunch med en (utländsk) student eller sin sekreterare. Så är det inte i Malmö. Tyckte åtminstone denna husse.

Man kan undra varför. Är malmöiter mera fisförnäma än lundabor? Lund är sedan många generationer en universitetsstad. Intellektuell framtoning och en ständig genomströmning av ungdomar. Internationella kontakter gör att invandrarna till viss del består av t. ex. gästforskare, som varken är arbetslösa eller asociala. Malmö är traditionellt en (mycket socialdemokratisk) arbetarstad, som dock håller på att tappa denna identitet vartefter de stora industrierna har fått lägga ner. Arbetslöshet, korruption (HSB ...) och invandring har uppmärksammats som problem på senare år.

Vissa framhåller också hur tråkig Malmö är som stad. De säger att allt roligt händer i Köpenhamn, så man har aldrig kommit på idén i Malmö. Enklare att åka över sundet. Jag har alldeles för liten kontaktyta för att ha en egen åsikt i frågan.

Hur är det egentligen? (Eller "ejengklen" som man säger numera.)

Lord of the Lean

Den strategiske chefen för lean heter Magnus Lord. Han är både läkare och managementproffs. Det är han som brinner för att tillämpa Toyotas koncept i sjukvården.

Proluma har mycket att lära av honom. Implementering måste ske nedifrån - inte med karta från en konsultfirma som överlämnas till sjukhusdirektörerna för genomförande. Det är grundläggande när det gäller lean.

Samla alla kolorektalkirurger (t ex) i Lund och Malmö och låt dem komma överens om hur man på bästa sätt organiserar sitt arbete så att det blir så effektivt lätt som möjligt för dessa hårt prövade patienter. De kommer förmodligen upp med en smartare idé än en konsultbyrå. Blir det bara revirpissande så får man skylla sig själva. Då, men först då, får cheferna gå in med ett gordiskt hugg.

Om man låter processen ta tid, så kommer man vinna tid på slutet. Processen blir faktiskt aldrig färdig. Kort går det ut på tre saker: Ständig förbättring, Gå och kolla själv och Respektera andra. Jag har tyvärr inte hittat någon svenskspråkig referens, bara engelska.

Sjukvården i Sverige har en pinsamt låg produktivitet (vi får för lite sjukvård för pengarna), skrämmande hög felprocent (många lider eller dör bortglömda i oändliga "utredningar" och av felbehandlingar) och låg tillgänglighet (långa köer till telefoner och behandling) i internationella jämförelser. Sjukvårdsadministratörer är besatta av budgeten och de årliga 5% som ska sparas. Ingen av dem jag träffat har strävat efter ständiga förbättringar, varit och kollat själv eller respekterat andra. Inte i någon nämnvärd omfattning.

Lord koncentrerar sina insatser på Lunds sjukvårdsområde där han har sjukhuschefens fulla stöd. Hoppas att tankarna sprider sig till resten av regionen och landet också.

Fråga Lund om Proluma

Idag kan man läsa i Sydsvenskan att Proluma är ett projekt som inte är partipolitiskt. Det är regionens idé. Regionen är den stora enheten, som landstinget i andra delar av landet. (Tänk StarWars: The Galactic Empire, fast inom Skåne.) Lokalpolitikerna i Lund är emot, både (S) och (M), medan regionpolitikerna i Malmö är för - både (S) och (M). Regiondirektören var tidigare den som slog ihop Huddinge och Karolinska med känt resultat. Nu föröker han tvinga på sjukvården en organisationsplan från en dyr konsulfirma, som säkert är de som kommit på namnet Proluma.

Regionen är stor och arrogant, som regionrådet (M) själv. Han tycker inte att politikerna har med Proluma att göra. Konstigt. Regionen är även rätt så liktydigt med Malmö, där kommunalrådet (S) är ännu arrogantare och tycker att isrelerna "mördar" (!) palestinska barn. Ett uttryckssätt som luktar unket. Dessutom blev han bjuden på en resa till Afrika för tiotusentals kronor när han fyllde år - av en av Malmös största dataleverantörer - men det var ingen muta tyckte domstolen. (Vi läkare får inte ta emot presenter som är värda mer än 50 kronor, och väl är väl det.)

Regionen är Goliat och Lund är David. Sådan är dramaturgin. Så varje normalt funtad person borde bara av den anledningen vara emot Regionens Proluma.

Och så namnet: Proluma: Pro- = för, -lu- = Lund, -ma = Malmö. Låter dumt, opersonligt och groteskt - ungefär som Goliat. Dessutom är det ju bara Malmö som är för, så det borde heta Proma eller Contralu.

Little David, play on your harp, allelu, allelu! Lund står för talang, kompetens och elegans. David var konung av Israel, en vinnare, och står numera staty i Florens.

Malmös kommunalråd vill inte heller ha isrealiska tennisspelare på sin planhalva. Stockholm hade inte tid att ordna matchen. Varför inte Fråga Lund?

Toyota - bilmodell i sjukvården

I Lund ska sjukvården införa den framgångsrika produktionsmodell som gjort Toyota till världens största biltillverkare. Modellen kallas "lean", som ska förstås som "smal" (inte mager!) i betydelsen "smidig" (inte exklusiv!).

Kan man verkligen tillämpa samma principer i sjukvård som i bilindustri? Jomenvisst! I dagens nummer av Läkartidningen tas detta upp i två artiklar vars innehåll kan sammanfattas i "det här är väl inget nytt, bara sunt förnuft, det prövade vi redan på sjuttiotalet". Så mycket djupare än så går inte Läkartidningen.

Den intressanta utmaningen skulle kunna formuleras på följande sätt. Antag att vi förbjöd alla väntetider: remisser skulle besvaras samma dag som de skrevs, operationer genomföras samma dag som de ansågs behövas, väntetiden för att träffa en läkare på akuten eller på vårdcentralen skulle vara högst en kvart från det att man steg över tröskeln utan att ha bokat tid. Det är lättare att genomföra än man tror, och ingen utopi. Att behandla någon omedelbart kräver inte större resurser än att göra det efter en lång väntetid. Det är "bara" en fråga om organisation.

Om jag fick bestämma så skulle all sjukvård bli "lean" omedelbart. Hota alla som säger att det inte går med avsked - det är just deras attityd som skapar problemet. Premiera istället dem som föreslår förändringar som leder till minskade väntetider. Inom psykiatrin kan det ta två år att få bli utredd för diagnosen ADHD. Den effektiva utredningstiden består av ett läkarsamtal på en timme och en psykologtestning på ungefär lika lång tid. Några blodprover för att utesluta annan sjukdom kan också vara bra. Varför vänta i månader och år? Doktorn och psykologen kan man väl få träffa samma dag som man ringer, och besked om prover och diagnos vid återbesök ett par dagar senare. Det tar ju inte fler resurser än om man får vänta. Snarare är det väl så att det tar mer resurser just när man drar ut på det: nya doktorer och psykologer som ska sätta sig in i vad de förra gjorde, hitta de gamla provsvaren etc.

Alla väntrum borde förbjudas. Varför ska folk sitta där och smitta varandra? Raka vägen in på läkarexpeditionen, där en specialist gör den snabba första bedömningen. Det går på fem minuter för det mesta om man är van. Om det behöver röntgas så följer någon med en dit. Det tar tio minuter - precis lagom för att doktorn ska hinna maila remissen. Så man röntgas på en gång. När röntgenläkaren ser att det är en fraktur så kontaktar han narkos och operation så att de dukar upp direkt medan man tar sig dit. Klart på någon timme istället för ett dygn av plågsam väntan. All forskning visar att det går åt mindre resurser om man gör så, och patienterna får mindre komplikationer - det dyraste av allt.

Man skulle tvingas flytta några av oss äldre specialister till frontledet, och det skulle vi inte gå med på frivilligt eftersom vi blivit lite trötta med åren. Många sjukhusläkare skulle arbeta på vårdcentral istället, och många administratörer skulle få sköta det administrativa, och det vill de inte. Folk blir lata, särskilt när de själva får bestämma.

Men kom inte och säg att det inte går! Bara att det är bekvämare (för vissa av oss) med patienten i väntrum istället för i centrum.

Limousin

I Skåne finns det kött från kor av rasen Limousine. Det upptäckte vi på en semester för ett par år sedan när vi var på ICA i Hammenhög. Köttet såg inte precis ut som någon delikatess med sina grova fibrer och avsaknad av insprängt fett. En biff utan insprängt fett brukar vara torr och platt i smaken. Men inte så Limousin. Vi blev helt betagna av den fina kvaliteten. Köttet var saftigt, aromatiskt och välsmakande. Vi är inte obekanta med välhängda bitar av Black Angus men detta var ännu bättre.

Vi frågade efter köttet på saluhallen i Lund, men fick ett avmätt svar om att det inte alls var lika bra som deras kött. Det är enda gången vi blivit konstigt bemötta där. Det är annars den mest välskötta kött- och charkdisken vi träffat på i landet. De mal köttfärsen medan man tittar på, de har tiotals egentillverkade korvar (bl a Knake, Lunds egen lättrökta frankfurter), deras rökta leverkorv är en sensation osv. Bäst av allt är bemötandet. Inget önskemål verkar omöjligt. Ett ögonblick, säger man och försvinner ut i rummet bakom disken, och efter någon minut dyker man upp med den styckningsdel som efterfrågats. Och man har alltid tid att växla några ord med kunderna. Till Julen fick man vänta i två timmar innan man kunde hämta ut sin förbeställda skinka. Den kommer ifrån "gårdar runtomkring" och röks av dem själva, förstås. Inget konstigt med det. Hela Lund med omnejd handlar sin skinka där, om man menar något med att ha en julskinka.

Men inte limousinkött. Märkligt.

Vi letade på internet, och ringde uppfödare. Det närmaste inköpsstället är ICA på Norra Fäladen. Det är en förort norr om Lund som inte står andra miljonprogram efter i arkitektonisk tristess. Men ICA-butiken är en pärla. Vi förstår inte hur man kan ha underlag för ett sådant utbud i den tråkiga omgivningen, men det har man. Häromdagen frågade vi köttmästaren om limousinkött. Tyvärr, sa han. Det har just kommit in men måste först styckas och hängas. Besvikna letade vi vidare bland hyllorna. Efter en stund sökte han upp oss: Vad hade ni tänkt er? Det går bra med vilket kött som helst, sa vi. Bringa? Gärna det. Blev ett underbart pepparrotskött idag. Resterna av kött och buljong får bli köttsoppa med lokala rotsaker.

"Gårdar runtikring" är ett fenomen som inte finns i Stockholm. Här finns gårdsbutiker överallt på den skånska slätten. vårt favoritställe är den välsorterade butiken på den fruktproducerande gården på vägen in till Lund. Äggkartonger tar man med själv. Grönsaker av alla de slag. Persiljerot är en ny och trevlig bekantskap. Och det var där som vi hittade gödtuppen som produceras i Borgeby, alldeles i närheten av Löddesnäs, den del av Bjärred där vi bor. Det är den bästa fågel jag smakat. En hel tupp väger sina tre kilo, men är mörare än en vårkyckling. Å andra sidan med en vuxen smak på köttet, där inte ens bröstbitarna är torra. Ett "ovanlår" är annars favoritdelen, precis lagom för en portion om man är hungrig. Ett par veckor efter att vi flyttat hit, hade vi handlat där flera gånger redan, när vi plötsligt upptäckte att vi lämnat pengarna ute i bilen. Inget problem, svarade damen i butiken, ni är ju stamkunder och kan betala nästa gång.

Men det var på en annan gård som vi hittade de perfekta gurkorna till inläggningen. En tyskbördig dam har givit oss receptet med dillkronor och lök, som jag gärna återkommer till när det blir gurktid. Det är en sensation i sig. Tre kilo gurka kanske räcker fram till nästa säsong för oss två. Vi drar oss lite för att bjuda gäster på den. De tar alltid om. Nästa gång får vi lägga in dubbel sats.