Limousin

I Skåne finns det kött från kor av rasen Limousine. Det upptäckte vi på en semester för ett par år sedan när vi var på ICA i Hammenhög. Köttet såg inte precis ut som någon delikatess med sina grova fibrer och avsaknad av insprängt fett. En biff utan insprängt fett brukar vara torr och platt i smaken. Men inte så Limousin. Vi blev helt betagna av den fina kvaliteten. Köttet var saftigt, aromatiskt och välsmakande. Vi är inte obekanta med välhängda bitar av Black Angus men detta var ännu bättre.

Vi frågade efter köttet på saluhallen i Lund, men fick ett avmätt svar om att det inte alls var lika bra som deras kött. Det är enda gången vi blivit konstigt bemötta där. Det är annars den mest välskötta kött- och charkdisken vi träffat på i landet. De mal köttfärsen medan man tittar på, de har tiotals egentillverkade korvar (bl a Knake, Lunds egen lättrökta frankfurter), deras rökta leverkorv är en sensation osv. Bäst av allt är bemötandet. Inget önskemål verkar omöjligt. Ett ögonblick, säger man och försvinner ut i rummet bakom disken, och efter någon minut dyker man upp med den styckningsdel som efterfrågats. Och man har alltid tid att växla några ord med kunderna. Till Julen fick man vänta i två timmar innan man kunde hämta ut sin förbeställda skinka. Den kommer ifrån "gårdar runtomkring" och röks av dem själva, förstås. Inget konstigt med det. Hela Lund med omnejd handlar sin skinka där, om man menar något med att ha en julskinka.

Men inte limousinkött. Märkligt.

Vi letade på internet, och ringde uppfödare. Det närmaste inköpsstället är ICA på Norra Fäladen. Det är en förort norr om Lund som inte står andra miljonprogram efter i arkitektonisk tristess. Men ICA-butiken är en pärla. Vi förstår inte hur man kan ha underlag för ett sådant utbud i den tråkiga omgivningen, men det har man. Häromdagen frågade vi köttmästaren om limousinkött. Tyvärr, sa han. Det har just kommit in men måste först styckas och hängas. Besvikna letade vi vidare bland hyllorna. Efter en stund sökte han upp oss: Vad hade ni tänkt er? Det går bra med vilket kött som helst, sa vi. Bringa? Gärna det. Blev ett underbart pepparrotskött idag. Resterna av kött och buljong får bli köttsoppa med lokala rotsaker.

"Gårdar runtikring" är ett fenomen som inte finns i Stockholm. Här finns gårdsbutiker överallt på den skånska slätten. vårt favoritställe är den välsorterade butiken på den fruktproducerande gården på vägen in till Lund. Äggkartonger tar man med själv. Grönsaker av alla de slag. Persiljerot är en ny och trevlig bekantskap. Och det var där som vi hittade gödtuppen som produceras i Borgeby, alldeles i närheten av Löddesnäs, den del av Bjärred där vi bor. Det är den bästa fågel jag smakat. En hel tupp väger sina tre kilo, men är mörare än en vårkyckling. Å andra sidan med en vuxen smak på köttet, där inte ens bröstbitarna är torra. Ett "ovanlår" är annars favoritdelen, precis lagom för en portion om man är hungrig. Ett par veckor efter att vi flyttat hit, hade vi handlat där flera gånger redan, när vi plötsligt upptäckte att vi lämnat pengarna ute i bilen. Inget problem, svarade damen i butiken, ni är ju stamkunder och kan betala nästa gång.

Men det var på en annan gård som vi hittade de perfekta gurkorna till inläggningen. En tyskbördig dam har givit oss receptet med dillkronor och lök, som jag gärna återkommer till när det blir gurktid. Det är en sensation i sig. Tre kilo gurka kanske räcker fram till nästa säsong för oss två. Vi drar oss lite för att bjuda gäster på den. De tar alltid om. Nästa gång får vi lägga in dubbel sats.