ICA-butiker finns det gott om. Vi är medlemmar sedan många år, mest av praktiska skäl. Autogiro till kontot varje månad så slipper man tänka på att ta ut från bankomater varje gång man ska handla.
Som medlem blir man uppvaktad inför jämn födelsedag. Från ICA Löddeköpinge fick jag en fryst tårta och en tårtspade - en sympatisk gest. Vi handlar där för ca 1000 kr i veckan. Det kostar inte ICA många kronor, och det känns trevligt att bli uppmärksammad.
ICA Bjärred bjöd också på en fryst tårta. Den har dock inte funnits i sortimentet sedan erbjudandet. Den verkar inte någonsin ha funnits i deras sortiment av prismärkningarna i frysdisken att döma. Hmm. Mamma brukade säga om slikt: "Skitgivare - igentagare." Om det är av snålhet eller tanklöshet som ICA Bjärred bjuder på obefintliga tårtor - luftpastejer - så är det väl ur PR-synpunkt lika illa. Nu är den lokala ICA-butiken i Bjärred utan konkurrens, med åtföljande mediokert sortiment och så höga priser att vi ändå undviker att handla där.
Lunds (med omnejd: Lomma, Bjärred, Löddeköpinge ...) bästa ICA-butik är kanske den i Norra Fäladen eller ICA Malmborgs vid Clemenstorget/Stationen.
Den bästa "allmänna" butiken i området är City Gross i Lund. Den ligger i nord-västra hörnet av staden, mittemot köpcentret Nova Lund, just där väg 16 från Bjärred anknyter till stadens utkanter. Där har vi börjat handla alltmer. Färska varor i grönsaks- och charkdisk. Stort sortiment. Låga priser. Men där är vi inte medlemmar ännu, så de har inte haft tillfälle att "uppvakta".
Ska man ha något riktigt bra i kött-charkbranschen så är det Saluhallens köttdisk som gäller. N Holmgren & Co är bäst. Som jag tidigare framhållit: förstklassiga varor men också ett väldigt trevligt och kompetent bemötande. Samtliga expediter är trevliga och kunniga. Där kan man visserligen inte vara medlem men varje besök är roligare än en födelsedag. För att inte tala om när man kommer hem och packar upp sina "presenter".
Tar man bilen till Lund och Mårtenstorget så kan det vara bra att parkera ovanpå Konsum. Där brukar vi också handla "resten" när vi är färdiga på hallen och på torget med sina utmärkta grönsaksstånd. Går man varvet runt på Mårtenstorget så har man klarat av Apoteket och Systemet också på samma stopp. 12 kronor i timmen för parkeringen är inget att bråka om för en gammal Stockholmare som är van vid det mångdubbla.
Solnäs Gårdsbutik är öppen året om, och har fortfarande äpplen från de egna odlingarna. Där är det också alltid trevligt att handla. Vi längtar också efter att alla de mindre gårdsbutikerna ska öppna. Där kan man handla grönsaker av hög kvalitet till lågt pris, senast grönkål som ju går att skörda långt in i vintern. Gödtuppen från Borgeby är det bästa fjäderfä jag någonsin ätit och den levereras nyslaktad till gårdsbutiken på tisdagar.
Det finns säkert flera vattenhål att upptäcka. Alla tips är välkomna.
Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, chark, grönsaker, gårdsbutik, ICA, kött, Lund, Löddeköpinge
2009-03-13
2009-03-08
Tennis, Israel, Palestina och AFA
Trist väder idag. Inget vidare för upplopp precis.
Några tappra individer orkade ändå ut och demonstrera igår. De ville visa sitt missnöje med Israels krigsföring. Det var en brokig skara i palestinasjalar och några anarkister i svart och med och utan maskering. Nazisterna ståndpunkt sammanföll för en gångs skull med ultravänsterns. Men jag vet inte om de vågade dyka upp.
Vi som inte har en lika bestämd uppfattning, och tror att det hade varit bäst om matchen hade fått spelas med publik utgör den stora och mesiga tysta majoriteten. Vi vet inte hur man ska avgöra vem som har mest fel: Israel eller Palestina. Båda parter har en politik som är lika lätt att begripa bakgrunden till som svår att rättfärdiga. Det ena ger det andra. Dagens motattack för gårdagens kränkning kräver ny hämnd imorgon.
Att ta ställning för någondera sidan underblåser konflikten!
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, konflikt, Palestina, tennis
Bättre väder i höstas. Här avbildas en djärv attack på stranden i Bjärred. De lokala aktionsgrupperna som rekryterar?
Några tappra individer orkade ändå ut och demonstrera igår. De ville visa sitt missnöje med Israels krigsföring. Det var en brokig skara i palestinasjalar och några anarkister i svart och med och utan maskering. Nazisterna ståndpunkt sammanföll för en gångs skull med ultravänsterns. Men jag vet inte om de vågade dyka upp.
Vi som inte har en lika bestämd uppfattning, och tror att det hade varit bäst om matchen hade fått spelas med publik utgör den stora och mesiga tysta majoriteten. Vi vet inte hur man ska avgöra vem som har mest fel: Israel eller Palestina. Båda parter har en politik som är lika lätt att begripa bakgrunden till som svår att rättfärdiga. Det ena ger det andra. Dagens motattack för gårdagens kränkning kräver ny hämnd imorgon.
Att ta ställning för någondera sidan underblåser konflikten!
Läs även andra bloggares åsikter om Israel, konflikt, Palestina, tennis
Bättre väder i höstas. Här avbildas en djärv attack på stranden i Bjärred. De lokala aktionsgrupperna som rekryterar?
2009-03-07
Läkare mördare?
I. Kränkande häktning
Ett hjärnskadat barn har dött, och vid rättsobduktion har man funnit höga halter av smärtstillande (morfin) och lugnande (narkosmedel). Antagligen tillräckligt för att förkorta barnets liv. Om en patient är döende är det vanligt att man lindrar plågan med just smärtstillande och lugnande. Frågan uppkommer då, eftersom dessa läkemedel kan dämpa andningsförmågan och därmed vara farliga. Redan som ung medicinare fick man lära sig att det vore oetiskt att ta hänsyn till det. Det vore omänskligt att låta patienten vrida sig i plågor av smärta och ångest in i döden. Om medicinerna påskyndade döendet så spelade det ingen roll. Syftet var att lindra - aldrig att påskynda döden.
Så långt är nog allt okontroversiellt. Det är i kontakt med verkligheten som dessa principer utformas till praktiskt handlande.
Läkare har sällan nycklar till medicinskåp. Därför måste man kontakta en sköterska när man vill ordinera och administrera läkemedel. Har man talat med tjänstgörande sjuksköterska? Varför sitter inte hon inne åtminstone för medhjälp? Läkaren hade inte "hittat på" beslutet om att stänga av respiratorn själv. Det gör man under rondlika förhållanden tillsammans med övriga läkare och övrig personal, förankrar hos anhöriga. Det är en längre process som tar flera dagar.
Det är inte alltid så lyckat att "be anhöriga om lov/råd". De kan då känna att det är de som tvingas ta ansvar för livsavgörande ställningstaganden. Ytterst bör det vara läkaren som tar det ansvaret, där det ingår att både ha en känsla för vad föräldrarna vill och en förmåga att kommunicera svåra ting med dem. Alla läkare är inte så bra på det, men kan vara utmärkta läkare i övrigt. Ska man bre på och vara övertydlig i en förtvivlad situation, eller ska man uttrycka sig mera inlindat? Hur ska man hinna vara till hands i livets kanske svåraste stund för ett pat föräldrar, när nästa ambulans kommer med ett lika svårt fall?
Gränsdragning och förhållningssätt är så svåra att Socialstyrelsen inte velat/kunnat ge detaljerade instruktioner. Någon undervisning förekommer knappast. Här är varje läkare lämnad åt sitt eget omdöme.
Som ung läkare hände det att jag blev tillfrågad av cancerpatienter som låg på långvården och inte hade långt kvar om det skulle göra ont. Detta var det som man oftast oroade sig för inför den oundvikliga döden. Jag brukade svara att vi hade gott om lugnande och morfin hemma, och att vi kunde samråda om doserna: blev det för djävligt så ökade vi dropptakten så att man kunde slumra ett tag. Om patienten ville vara mera vaken så minskade vi istället. Alla blev mycket nöjda med det svaret. De var alla införstådda med att ett sådant förfarande i värsta fall skulle kunna förkorta deras liv med någon vecka, men ingen jag talat med har tyckt att det ens var viktigt. Flera kramade om mig och sa nåt i stil med "Gud så skönt, då kan man dö lugn!"
Det är en grannlaga uppgift att inte ge för mycket eller i otid, men inte heller för lite och för sällan. Båda felen är lika stora. Det är därför läkare behöver lång utbildning och praktik innan de blir bra. På en del hjälper inte ens det - det krävs något slags fallenhet eller talang också.
I detta fall slängdes en erfaren kollega i häkte i en vecka för att åklagaren bekvämare skulle kunna samla in bevis. Detta ingrepp i läkarens integritet står inte i proportion till behovet. Ett förhör med en undersköterska kan göra opåverkat av läkaren utan sådana kränkningar. Likaså insamling av journalmaterial.
Är det rimligt att en kollega som av allt att döma lagt ner ett stort och seriöst engagemang i barnets tillstånd och följt alla lagarnas och samvetets bud ska förnedras på detta sätt för att tydliggöra lagtolkningen? Det tycker inte jag. Det är skamligt!
Läs även andra bloggares åsikter om dråp, dödshjälp, häktning, kränkning, läkare, mördare
Jag har placerat min blogg i Bjärred på bloggkartan.se!
Ett hjärnskadat barn har dött, och vid rättsobduktion har man funnit höga halter av smärtstillande (morfin) och lugnande (narkosmedel). Antagligen tillräckligt för att förkorta barnets liv. Om en patient är döende är det vanligt att man lindrar plågan med just smärtstillande och lugnande. Frågan uppkommer då, eftersom dessa läkemedel kan dämpa andningsförmågan och därmed vara farliga. Redan som ung medicinare fick man lära sig att det vore oetiskt att ta hänsyn till det. Det vore omänskligt att låta patienten vrida sig i plågor av smärta och ångest in i döden. Om medicinerna påskyndade döendet så spelade det ingen roll. Syftet var att lindra - aldrig att påskynda döden.
Så långt är nog allt okontroversiellt. Det är i kontakt med verkligheten som dessa principer utformas till praktiskt handlande.
Läkare har sällan nycklar till medicinskåp. Därför måste man kontakta en sköterska när man vill ordinera och administrera läkemedel. Har man talat med tjänstgörande sjuksköterska? Varför sitter inte hon inne åtminstone för medhjälp? Läkaren hade inte "hittat på" beslutet om att stänga av respiratorn själv. Det gör man under rondlika förhållanden tillsammans med övriga läkare och övrig personal, förankrar hos anhöriga. Det är en längre process som tar flera dagar.
Det är inte alltid så lyckat att "be anhöriga om lov/råd". De kan då känna att det är de som tvingas ta ansvar för livsavgörande ställningstaganden. Ytterst bör det vara läkaren som tar det ansvaret, där det ingår att både ha en känsla för vad föräldrarna vill och en förmåga att kommunicera svåra ting med dem. Alla läkare är inte så bra på det, men kan vara utmärkta läkare i övrigt. Ska man bre på och vara övertydlig i en förtvivlad situation, eller ska man uttrycka sig mera inlindat? Hur ska man hinna vara till hands i livets kanske svåraste stund för ett pat föräldrar, när nästa ambulans kommer med ett lika svårt fall?
Gränsdragning och förhållningssätt är så svåra att Socialstyrelsen inte velat/kunnat ge detaljerade instruktioner. Någon undervisning förekommer knappast. Här är varje läkare lämnad åt sitt eget omdöme.
Som ung läkare hände det att jag blev tillfrågad av cancerpatienter som låg på långvården och inte hade långt kvar om det skulle göra ont. Detta var det som man oftast oroade sig för inför den oundvikliga döden. Jag brukade svara att vi hade gott om lugnande och morfin hemma, och att vi kunde samråda om doserna: blev det för djävligt så ökade vi dropptakten så att man kunde slumra ett tag. Om patienten ville vara mera vaken så minskade vi istället. Alla blev mycket nöjda med det svaret. De var alla införstådda med att ett sådant förfarande i värsta fall skulle kunna förkorta deras liv med någon vecka, men ingen jag talat med har tyckt att det ens var viktigt. Flera kramade om mig och sa nåt i stil med "Gud så skönt, då kan man dö lugn!"
Det är en grannlaga uppgift att inte ge för mycket eller i otid, men inte heller för lite och för sällan. Båda felen är lika stora. Det är därför läkare behöver lång utbildning och praktik innan de blir bra. På en del hjälper inte ens det - det krävs något slags fallenhet eller talang också.
I detta fall slängdes en erfaren kollega i häkte i en vecka för att åklagaren bekvämare skulle kunna samla in bevis. Detta ingrepp i läkarens integritet står inte i proportion till behovet. Ett förhör med en undersköterska kan göra opåverkat av läkaren utan sådana kränkningar. Likaså insamling av journalmaterial.
Är det rimligt att en kollega som av allt att döma lagt ner ett stort och seriöst engagemang i barnets tillstånd och följt alla lagarnas och samvetets bud ska förnedras på detta sätt för att tydliggöra lagtolkningen? Det tycker inte jag. Det är skamligt!
Läs även andra bloggares åsikter om dråp, dödshjälp, häktning, kränkning, läkare, mördare
Jag har placerat min blogg i Bjärred på bloggkartan.se!
2009-03-06
Valdoxan utan sexbiverkningar
Den antidepressiva medicinen Valdoxan har just blivit godkänd för försäljning på den svenska marknaden.
Det finns många antidepressiva mediciner. De äldsta har ganska besvärliga biverkningar, varför medicinering fick en större popularitet när SSRI (Selektiva Serotonin återupptagshämmare: Reuptake Inhibitors) kom i form av Fontex (Prosac). Därefter har det lanserats tiotals varianter, även sådana som inte i första hand verkar på serotoninet. Ett har de dock gemensamt: de sexuella biverkningarna.
Mest påverkas förmågan till orgasm. I experimentsituationer mäter man TTO (Time To Orgasm), vilken är förlängd. Utlösningen blir ibland en oangenäm arbetsseger.
I andra hand påverkas den sexuella lusten. Det är mera svårmätbart eftersom depressionen i sig påverkar libido (sexuell lust) ännu mer. Så om/när medicinen får effekt så ökar lusten, men kanske till en lägre nivå än tidigare.
Först i tredje hand påverkas erektionsförmågan, ofta marginellt. Därför tror många att de inte har en påverkad sexualitet förrän man frågar mer specifikt.
Valdoxan verkar genom nya mekanismer. I tidiga studier har man inte sett någon negativ effekt på sexlivet, vilket är positivt besked för alla de många som långtidsbehandlas, och dras med nedsatt lust, i sig deprimerande. Som med alla nya mediciner så har den nästan inga väsentliga biverkningar alls. Det får man ta med en nypa salt. Först efter några års användning i större grupper kan man uttala sig om det.
Det finns många antidepressiva mediciner. De äldsta har ganska besvärliga biverkningar, varför medicinering fick en större popularitet när SSRI (Selektiva Serotonin återupptagshämmare: Reuptake Inhibitors) kom i form av Fontex (Prosac). Därefter har det lanserats tiotals varianter, även sådana som inte i första hand verkar på serotoninet. Ett har de dock gemensamt: de sexuella biverkningarna.
Mest påverkas förmågan till orgasm. I experimentsituationer mäter man TTO (Time To Orgasm), vilken är förlängd. Utlösningen blir ibland en oangenäm arbetsseger.
I andra hand påverkas den sexuella lusten. Det är mera svårmätbart eftersom depressionen i sig påverkar libido (sexuell lust) ännu mer. Så om/när medicinen får effekt så ökar lusten, men kanske till en lägre nivå än tidigare.
Först i tredje hand påverkas erektionsförmågan, ofta marginellt. Därför tror många att de inte har en påverkad sexualitet förrän man frågar mer specifikt.
Valdoxan verkar genom nya mekanismer. I tidiga studier har man inte sett någon negativ effekt på sexlivet, vilket är positivt besked för alla de många som långtidsbehandlas, och dras med nedsatt lust, i sig deprimerande. Som med alla nya mediciner så har den nästan inga väsentliga biverkningar alls. Det får man ta med en nypa salt. Först efter några års användning i större grupper kan man uttala sig om det.
2009-03-05
Mediokrati eller demokratur?
I ett par inlägg har jag skällt och gnällt på organisationer (SJ och sjukvården) för att vara exempel på mediokrati. Med detta har jag menat att det är medelmåttorna som får styra (i kraft av sin definitionsmässiga majoritet). Jag har tänkt mig uttrycket som ett inlån av engelskans mediocrity som är det tillstånd vi kallar mediokert; medelmåttigt.
Till min oförställda bestörtning ser jag nu att ordet även kan användas om ett styrelseskick där media har makten.
Den bästa utredningen av styrelseskick är Psyklopedias hejdlösa analys av: demokrati, diktatur, demokratur, manipulokrati, obstrutokrati, kleptokrati, mediokrati och anarki. Sverige har lite drag av flera styresformer men författaren tycks luta åt att vi huvudsakligen är en obstruktokrati. Läs och njut!
Till min oförställda bestörtning ser jag nu att ordet även kan användas om ett styrelseskick där media har makten.
Den bästa utredningen av styrelseskick är Psyklopedias hejdlösa analys av: demokrati, diktatur, demokratur, manipulokrati, obstrutokrati, kleptokrati, mediokrati och anarki. Sverige har lite drag av flera styresformer men författaren tycks luta åt att vi huvudsakligen är en obstruktokrati. Läs och njut!
D-vitamin - en föryngringskur?
I dag börjar jag att ta ett rejält tillskott av D-vitamin.
Med åren har jag märkt att vintermörkret tär alltmer, en inte oviktig faktor när det gällde att bestämma sig för att flytta söderut. Solljuset har många effekter på oss, men det man hör mest talas om är att man kan få malignt melanom av att sola för mycket. Det är riktigt. Samtidigt så ökar denna tumörform fastän vi solar allt mindre. Ingen vet varför. Men det finns teorier.
Solljus gör att D-vitamin tillverkas i huden. Vid Midsommar när solen står som högst räcker det med 20 minuters solning med bara armar och ben för att tillverka maximala 250 μg (mikrogram), en förmåga som försämras med stigande ålder. Man mäter D-vitamin i enheter som kan vara förvirrande: 1 000 μg = 1 mg och 1 μg = 40 IE. D-vitamin har visats vara effektivt för att förebygga ett flertal andra tumörformer (se Läkartidningen). I så fall kan man paradoxalt nog minska risken genom att sola mera. Kanske finns det ett mellanläge som är optimalt?
D-vitaminet är annars mest känt för att bidra till att vi tar upp calcium. Utan vitaminet får vi Engelska sjukan (rakitis), som gör skelettet skört och deformerat. Man har diskuterat om D-vitaminbrist bidrar till benskörhet (osteoporos) hos äldre, men kunskapsläget är oklart.
Men inte nog med det. D-vitamin har visats vara bra vid hjärt-kärlsjukdom, förebygga infarkter och åderförkalkning, hypertoni, stroke, diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och insulinresistens ("början till åldersdiabetes"). Det spelar antagligen roll vid årstidsbundna depressioner och vintertrötthet samt har visats minska dödlighet i största allmänhet. Man har inte någon bra forskning när det gäller många andra tillstånd, men det finns hypoteser. Varför tycks somalier som kommer till Sverige oftare få autism här än i hemlandet? Kan D-vitamin spela roll? ADHD? Låga D-vitaminnivåer under graviditet? Alla sjukdomar som är överrepresenterade på nordliga breddgrader eller bland urbaniserade (innesittande) människor borde kollas: ifrån fibromyalgi till prostataförstoring.
Inte så att jag tror att D-vitamin skulle vara den enda orsaken. Men de flesta av dessa sjukdomar är multifaktoriella, och D-vitamin skulle kunna vara en viktig faktor.
På våra breddgrader får vi tillräckligt med solljus ungefär halva året - om vi är ute och solar någon halvtimme vid lunchtid - och är någorlunda unga. Med kosten får vi i oss 5-7 μg om dagen (dock inte om vi är vegetarianer). Nuvarande rekommendationer ligger kring 10 μg/dygn. Förmodligen är det alldeles för lite. På stenåldern vistades vi ute mest för jämnan på sommaren, och bildade 250 μg varje dag. D-vitaminet kan lagras i kroppens fettväv, så att det räcker långt in på vintern. Nu när vi sitter inomhus mycket mer, smörjer in oss med solskydd eller täcker oss med kläder så har förmodligen en stor del (50%?) av befolkningen redan med dagens normalvärden brist på D-vitamin. De nya och högre normalområden som diskuteras når förmodligen ganska få upp till (1-10%?).
Det finns funderingar på om D-vitamin även hindrar åldrande, eftersom det skyddar telomererna, genernas inbyggda klocka. De blir kortare för varje celldelning (cellgeneration) och reglerar åldrande och död.
Som vintertrött och åldrad hypertoniker med förmodad insulinresistens så tar man alla möjligheter att skjuta på ytterligare sjukdom (och död) genom extra vitaminer, tänkte jag. Handlade därför en burk med sagda vitamin på Apoteket. Varje tablett innehåller bara 10 μg, och förmodligen behöver man ta betydligt mera. Den "säkra" högsta dygnsdosen tros ligga mellan 50-250 μg, kanske mer. Det är rimligt att den ligger närmare 250, tycker jag, eftersom kroppen själv kan producera denna mängd. Så 10 tabletter (= 100 μg = 4 000 IE) dagligen i en månad, och sedan trappa ner när solen återvänder, är vad jag planerar.
Omega-3 och multivitamin (med selen) tar jag redan. De har också betydelse för hälsan. Återkommer med nya rapporter när jag känner mig åtminstone 10 år yngre.
Med åren har jag märkt att vintermörkret tär alltmer, en inte oviktig faktor när det gällde att bestämma sig för att flytta söderut. Solljuset har många effekter på oss, men det man hör mest talas om är att man kan få malignt melanom av att sola för mycket. Det är riktigt. Samtidigt så ökar denna tumörform fastän vi solar allt mindre. Ingen vet varför. Men det finns teorier.
Solljus gör att D-vitamin tillverkas i huden. Vid Midsommar när solen står som högst räcker det med 20 minuters solning med bara armar och ben för att tillverka maximala 250 μg (mikrogram), en förmåga som försämras med stigande ålder. Man mäter D-vitamin i enheter som kan vara förvirrande: 1 000 μg = 1 mg och 1 μg = 40 IE. D-vitamin har visats vara effektivt för att förebygga ett flertal andra tumörformer (se Läkartidningen). I så fall kan man paradoxalt nog minska risken genom att sola mera. Kanske finns det ett mellanläge som är optimalt?
D-vitaminet är annars mest känt för att bidra till att vi tar upp calcium. Utan vitaminet får vi Engelska sjukan (rakitis), som gör skelettet skört och deformerat. Man har diskuterat om D-vitaminbrist bidrar till benskörhet (osteoporos) hos äldre, men kunskapsläget är oklart.
Men inte nog med det. D-vitamin har visats vara bra vid hjärt-kärlsjukdom, förebygga infarkter och åderförkalkning, hypertoni, stroke, diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och insulinresistens ("början till åldersdiabetes"). Det spelar antagligen roll vid årstidsbundna depressioner och vintertrötthet samt har visats minska dödlighet i största allmänhet. Man har inte någon bra forskning när det gäller många andra tillstånd, men det finns hypoteser. Varför tycks somalier som kommer till Sverige oftare få autism här än i hemlandet? Kan D-vitamin spela roll? ADHD? Låga D-vitaminnivåer under graviditet? Alla sjukdomar som är överrepresenterade på nordliga breddgrader eller bland urbaniserade (innesittande) människor borde kollas: ifrån fibromyalgi till prostataförstoring.
Inte så att jag tror att D-vitamin skulle vara den enda orsaken. Men de flesta av dessa sjukdomar är multifaktoriella, och D-vitamin skulle kunna vara en viktig faktor.
På våra breddgrader får vi tillräckligt med solljus ungefär halva året - om vi är ute och solar någon halvtimme vid lunchtid - och är någorlunda unga. Med kosten får vi i oss 5-7 μg om dagen (dock inte om vi är vegetarianer). Nuvarande rekommendationer ligger kring 10 μg/dygn. Förmodligen är det alldeles för lite. På stenåldern vistades vi ute mest för jämnan på sommaren, och bildade 250 μg varje dag. D-vitaminet kan lagras i kroppens fettväv, så att det räcker långt in på vintern. Nu när vi sitter inomhus mycket mer, smörjer in oss med solskydd eller täcker oss med kläder så har förmodligen en stor del (50%?) av befolkningen redan med dagens normalvärden brist på D-vitamin. De nya och högre normalområden som diskuteras når förmodligen ganska få upp till (1-10%?).
Det finns funderingar på om D-vitamin även hindrar åldrande, eftersom det skyddar telomererna, genernas inbyggda klocka. De blir kortare för varje celldelning (cellgeneration) och reglerar åldrande och död.
Som vintertrött och åldrad hypertoniker med förmodad insulinresistens så tar man alla möjligheter att skjuta på ytterligare sjukdom (och död) genom extra vitaminer, tänkte jag. Handlade därför en burk med sagda vitamin på Apoteket. Varje tablett innehåller bara 10 μg, och förmodligen behöver man ta betydligt mera. Den "säkra" högsta dygnsdosen tros ligga mellan 50-250 μg, kanske mer. Det är rimligt att den ligger närmare 250, tycker jag, eftersom kroppen själv kan producera denna mängd. Så 10 tabletter (= 100 μg = 4 000 IE) dagligen i en månad, och sedan trappa ner när solen återvänder, är vad jag planerar.
Omega-3 och multivitamin (med selen) tar jag redan. De har också betydelse för hälsan. Återkommer med nya rapporter när jag känner mig åtminstone 10 år yngre.
2009-03-04
Våren är här
Våren kommer tidigare till Skåne än när vi bodde i Stockholm. Under hela vintern har vi också haft en extra timme av dagljus. Det har hjälpt. Knopparna i häcken är redan på gång. Viden har slagit ut, liksom vintergäck och snödroppar.
De här bilderna tog jag i förmiddags, den 4 mars. Klicka på dem för att se dem i större storlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
