OBS

Flyttar bloggen

2009-05-31T00:32:00.004+02:00

Håller på att flytta bloggen till WordPress som har fler möjligheter än Blogger/Blogspot. Framför allt kan man kategorisera gamla inlägg så att de går att hitta under en viss kategori: bokrekommendationer, matrecept, vård, psykiatri-psykologi, osv. Det känns mera meningsfullt än att de bara lagras under den månad som de publicerades. Det finns också bättre funktioner för att publicera foton.

Den nya bloggen heter Ordinationer och finns på adressen http://ordinationer.wordpress.com/

Så surfa dit istället! Nya inlägg kommer endast att postas där. När jag är klar med kategoriseringen av mina inlägg där så kommer jag att frysa den här bloggen - stänga av kommentarsfunktioner etc.

Det tar ett tag innan Google hittar inläggen på det nya stället, och gamla prenumeranter får nyanmäla sig. Det är nackdelar men jag tror ändå det är värt besvären. Hoppas ni tycker det också.

Politikens kackerlackor och radhusträdgårdar

2009-05-24T13:54:00.008+02:00

En bra bok om radhusträdgårdar har nyligen kommit ut. Det är Christel Kvants Personliga radhusträdgårdar.

Där finns många olika trädgårdar beskrivna i bild och text. Men inte bara det. Den samhällssyn som präglade framväxten av radhus och trädgårdsstäder beskrivs också.

Radhus är ett ganska nytt påfund.

Industrialiseringen under 1800-talet ledde till stora folkomflyttningar från landet in till staden. Arbetarna var fattiga och levde under miserabla förhållanden.

Lenin var på besök i Sverige och visades runt i de nybyggda radhusområdena. Han var inte imponerad. Istället för trädgårdar, tyckte han att arbetarna - proletariatet - skulle ägna sig åt politik och revolution.

Kolonirörelsen hävdade att arbetarna behövde frisk luft och kanske framför allt möjlighet att odla sina egna grönsaker.

I samma anda diskuterade man bättre bostäder för arbetarna. På många håll spreds idéer om trädgårdsstaden - ett sundare boende än de överbefolkade hyreskasernerna. I denna miljö växte också de första radhusen fram i början av 1900-talet. Stockholm var först med radhus med inspiration från England. Ursprungligen tänkte man sig bygga 300 radhus i Enskede, men de blev inte så populära, så man stannade vid 37. Detta var 1908. På andra håll slog det bättre ut: Äppelviken, Änggården och Örgryte i Göteborg, Hälsingborg, Landskrona, Uppsala, Linköping och Kalmar.

En klassisk bok om trädgårdsstaden är Svenska Trädgårdsstaden 1905-1930 av Johan Råberg från 1995. Den tycks inte finnas kvar i handeln, men man kan säkert hitta den på antikvariat.

I de stora hyreshusen härjade kackerlackor och löss. De sanitära förhållandena var dåliga och infektionssjukdomar som TBC och tyfus grasserade. Maten räckte inte alltid till. Svält, vitaminbrist och undernäring hörde till vardagen. Barnadödligheten var hög.

Det var alltså inte i första hand estetiska aspekter som gjorde att man sökte alternativ. Trädgårdarna var inte i första hand en prydnad, utan ett sätt att dryga ut maten med ett eget potatis- eller grönsaksland.

Det är rörande att läsa om dåtidens politiker. Tre politiker från Hälsingborg lade 1923 fram en skrivelse till kommunfullmäktige:

Det är icke, kan icke och får icke vara samhället likgiltigt hur kanske tusentals av dess inbyggare bo och framleva sin tillvaro. De sociala och moraliska värden, som skulle gå till spillo genom dylik likgiltighet, äro alltför stora.

Läs det stycket en gång till och försök att komma ihåg vad dagens politiker sagt om kackerlackorna i Rosengård. Och vad de gjort åt misären. De har återinfört den ohälsosamma slum som vi så framgångsrikt bekämpat fram till 1960-talet. Först med miljonprogrammet vars syfte var att motverka trångboddhet och bostadsbrist. Att det helt enkelt var dåliga boendemiljöer förstod man inte förrän långt senare.

Senare års "outsourcing" av allmännyttans hyreslägenheter till skrupelfria värdar har möjligen sparat pengar i kommunerna som sluppit sina dyra bostadsbolag, men "sociala och moraliska värden" såldes billigt.

Politikerförakt är inte alltid grundlöst. Dåtidens politiker bars av en vision av ett bättre samhälle för de sämst ställda. Dagens politiker har återinfört kackerlackorna!

Därom vittnar gångna tiders trädgårdsstäder och radhusområden.

Läs även andra bloggares åsikter om Lenin, radhus, radhusträdgård, kackerlackor, slum, trädgårdsstaden, bostadspolitik

Brynt smör

2009-05-19T16:55:00.024+02:00

Idag har jag tagit mig tid att dokumentera hur man bryner smör. Dessutom hur man enkelt fixar till en hollandaisesås. Det är två sätt att lyfta andra råvaror till en högre nivå utan att det behöver kosta så mycket.

Det franska köket kan åstadkomma underverk med enkla medel som smör, ägg och mjölk. Tänk bara på omelett, ägg med majonnäs (typisk fransk förrätt och barnmat!), crepes, crème caramel, crème brulée, snöägg, vaniljsås, äggkräm (crème anglaise), maränger. Och så såserna och aromsmör. Beurre blanc är en sås utan äggula med reducerat vin. Den får vi återkomma till, liksom olika varianter av sauce bearnaise.

Dessa enkla klassiker är rätt tillagade en njutning, och kräver gott handlag snarare än dyra råvaror. Träning, träning ... Pröva när du har gott om tid så att du känner dig säker innan du bjuder gäster. Ett gott självförtroende är viktigt för att lyckas, och kommer av erfarenhet.

Smöret

Skirat smör är ett ofta missförstått begrepp. Det betyder att man smält smör och avskilt den gråvita ogenomskinliga massan som sjunker till botten. Den består av vatten, mjölkproteiner, mjölksocker och salt. Där finns en hel del av smörsmaken, så man ska tänka sig för innan man slår bort denna bottensats. Pröva med och utan i olika recept.

Om man hettar upp smöret ytterligare så bryner man denna bottensats. Om den inte ska bli fastbränd i botten så är det viktigt att man vispar/rör om ordentligt under upphettningen.

Först bubblar smöret och fräser, när vattnet i det förångas. Det låter precis som när man steker. Sedan gäller det att vara uppmärksam. När smöret slutar fräsa - tystnar - så får man vara försiktig så att det inte bränns. Eftersom bubblorna då övergått till ett skum så kan det vara svårt att se när det börjar bli brunt därunder.

Därför ska man kolla noga och röra hela tiden - från botten av kastrullen. En karaktäristisk lukt av smörkola (nötaktig doft) sprider sig och smältan under täcket av bubblor börjar först bli honungsfärgad, sedan nötbrun. Då är den klar, och kastrullen tas genast ifrån plattan.

Skulle det bli lite bränt i botten så gör det inget. Man kan ofta röra loss det och ta det med. Men helst inte kolsvart.

När det svalnat lite försvinner skummet på ytan så att man kan se sitt brynta smör. Där finns en bottensats som gör det grumligt, men snabbt sjunker till botten. Den kan få vara med, för det är där mycket av smaken sitter. På franska heter det beurre noisette - nötsmör - och serveras till exempel alltid till rockavingar. Då kastar man i lite kapris och lite vitvinsvinäger medan smöret fortfarande är hett.

På svenska kan man hälla det bubblande nötbruna smöret över matjesfiléer och hackat ägg, dill och gräslök/rödlök. Då får man smältsill - en elegantare variation på lertallrikasill. Underbart till nypotatisen i vår. Pröva som alternativ till all sur grädde! Du kommer aldrig att gå tillbaka.

Samma sak med riven pepparrot och smör till fisk: hälleflundra, gädda osv. Pröva brynt smör istället för skirat. Hittills har jag aldrig träffat någon som föredrar det senare.

Man kan låta smöret svalna tills det får formbar konsistens. Då kan man smaksätta det som vanligt aromsmör; rulla ihop det i en rulle med plastfolie och ställa i kylen för att sedan skära slantar som man kan lägga på kött, fisk eller grönsaker.

Såser: hollandaise, noisette

Man kan gå ett steg längre och använda sitt brynta smör till att göra en hollandaisesås. Då heter såsen egentligen sauce noisette, men brynt hollandaise kanske låter bättre på kökssvenska. Egentligen ska man undvika att ta med bottensatsen, men jag är tveksam. Pröva båda varianterna!

Här gör vi en enkel hollandaise på 4 portioner med

3 äggulor och
3 matskedar vatten
150 g smör (gärna brynt, annars skirat)
citronsaft, salt, peppar (se nedan)

Börja med äggulor och vatten i en kastrull. Egentligen ska man väl använda vattenbad, men det går snabbare med en vanlig kastrull på platta, när man är lite van. Men då måste man röra hela tiden och vara beredd att ta kastrullen från plattan om det går för fort. Annars riskerar det att bli omelett i botten. Se på de båda bilderna: först storbubbligt skum (ovan), sedan när det är klart en "äggkräm" (nedan).

Tanken är att hela ägg-vatten-röran ska hettas upp samtidigt. Vid ungefär 70 grader tjocknar den. Det tar en stund, och dessförinnan skummar den så att man lätt kan tro att den är klar för tidigt. Vänta tills skummet blir en stadig kräm: "bildar band". Om man rör hela tiden är det ingen katastrof om man ser en liten kokbubbla, men då är det definitivt klart. Tag äggkrämen från plattan.

Sedan häller man försiktigt i sitt smälta eller brynta smör, som fått svalna lite under tiden. Först teskedsvis, sedan i en smal stråle.

Om man inte vill ha med bottensatsen, så slutar man helt enkelt att hälla när det bara är grums kvar.

Såsen tjocknar lite när den svalnar. Det är en smaksak hur tjock man vill ha den. Mera smör: tjockare. Tillsätt lite vatten om den är för tjock. Ska den varmhållas så är nog vattenbad säkrast, trots allt. Man kan göra den i god tid, förvara i kylen och värma försiktigt när den ska användas.

Smaksätt med pressad citron (ca ½), salt (ett kryddmått) och en nypa vitpeppar eller en knivsudd cayenne. Om den känns för mesig kan man ha i en klick fransk, osötad senap (Dijonsenap) som också minskar risken för att såsen skär sig.

Sedan är såsen klar att skedas upp. Slickepott (gummispatel) är bra att ha.

Hollandaise är en klassiker till sparris. Den brynta såsen passar ännu bättre. Just nu skördas den gröna sparrisen på de skånska fälten. Den vita kommer från Holland och Tyskland - lite dyrare men oemotståndlig.

Idag var det tisdag, och såsen kom väl till pass med nypotatis från gården intill och varsin laxbit ur frysen. En vardaglig lågbudgetmiddag med guldkant. Vanligen försöker vi äta LCHF (lite kolhydrater, mycket fett), och om vi hade bytt ut potatisen mot en grönsak (broccoli, blomkål, sockerärter ...) så hade det varit mer korrekt. Potatisen blev över från en middag med gäster i helgen, och vi kunde inte låta bli att njuta av denna primör.

Om man tittar närmare på såsen i sista bilden kan man se att den börjat skära sig. Så kan det gå! Om det händer och man inte har tid att börja om från början så kan man försöka vispa ned en matsked iskallt vatten eller en isbit. Alternativt tillsätta lite dijonsenap som innehåller emulgeringsmedel som gör att såsen lättare håller ihop. I det här fallet hade vi nog låtit såsen svalna alldeles för mycket utan att röra om. Då börjar smöret stelna och skiljer lättare ut sig. Kanske hade det räckt med att värma den försiktigt under omvispning.

Om allt annat misslyckas så kan man börja om med en ny äggula (+ ev. senap) och försiktigt tillsätta den skurna såsen.

Nu skyndade vi oss istället att äta upp alltihop innan såsen krackelerade ännu mer. Det var ett gott val. Man får välja sina strider.

Läs även andra bloggares åsikter om brynt smör, beurre noisette, sauce noisette, hollandaise, skirat smör, LCHF, aromsmör, lerpottasill, vardagslyx

Dear friends

2009-05-14T20:23:00.005+02:00

Snart (20 maj) stänger utställningen på Kulturhuset i Stockholm. Jag har inte sett den själv men fått den rekommenderad.

Boken nedan är också utställningskatalog, och den kan man köpa på Kulturhusets shop för det facila priset av 90 kronor. (Jag fick den skickad av en god vän som köpte den på ort och ställe.) På nätet verkar den vara slutsåld.

Det är en bedårande beskrivning av manlig vänskap utifrån gamla anonyma fotografier som räddats från glömska av (ofta homosexuella) samlare. Det ger en bild av hur fysisk intimitet mellan män av alla samhällsklasser skildrades av de tidigaste fotograferna. Det är bilder av män innan homofobin omöjliggjorde sådana intima vänskapsförhållanden som var brukliga på 1800-talet. Ingen vet vilken relation männen på bilderna har, och det spelar kanske mindre roll. Med sin gaydar påslagen kan man våga en gissning på några av fotografierna.

För den som klarar engelska så är även texten mycket läsvärd.

Läs även andra bloggares åsikter om gay, gaydar, foto, manlig vänskap, Dear friends, homosexuell, homofobi

Blommor igen

2009-05-14T19:38:00.005+02:00

Häromdagen fick jag mig en lektion av ett äldre par. De visade mig blommor på strandängarna: mandelblom och humleblomster (bilden nedan). Det kändes lite förargligt att bli ertappad med att inte känna igen en tvåblading, och tro att trav (bilden ovan) är kattfot. Men jag ska bättra mig.

De tyckte att den bästa fältfloran för amatörer är av författaren och illustratören Bo Mossberg. Det finns en mindre: Blommor i Sverige : våra vanligaste vilda arter indelade efter färg med 200 arter, men jag gick rakt på den större Svensk Fältflora med 1000 arter. Den är samtidigt så liten att man kan ha den i fickan. Varje art är beskriven med ett fåtal textrader, en utbredningskarta och en illustration i färg - var och en en akvarell med stor detaljrikedom.

I vårt bibliotek finns också Nationalnyckeln, men den är så ohyggligt omfattande. De har ännu bara kommit till "Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium". Skyhögt över min nivå.

Så för en gångs skull handlade jag inte på nätet, utan i en riktig bokhandel, där man kan bläddra i böckerna innan man köper dem: Gleerupska Universitetsbokhandeln i Lund (numera visserligen ägd av Akademibokhandeln, men ändå).

Läs även andra bloggares åsikter om blommor, flora, fältflora

Brudarna kommer till PP - så se upp!

2009-05-14T14:42:00.010+02:00

Idag har man anklagat Piratpartiet (PP) för att ha för låg andel kvinnor. "Var är brudarna?" undrar Expressen. Jinge svarar i sin blogg: "Här är brudarna ..." Han menar att kvinnorna finns hos vänstern.

Andelen kvinnor i PP är låg (1/8), men antalet kvinnliga medlemmar är större än i Miljöpartiet. Det betyder att PP på kort tid attraherat fler kvinnor än Miljöpartiet lyckats värva under hela sin existens. Det är inte dåligt!

Diskussionen har från början varit teknikcentrerad med komplicerade lagtekniska frågor som FRA, IPRED, ACTA, datalgringsdirektivet, HADOPI osv. Av tradition är kvinnor mindre engagerade i den typen av lite nördiga perspektiv. Vad PP emellertid lyckats med är att sätta fingret på den centrala och gemensamma punkten i denna tekno-legala djungel: kränkningen av medborgarrätten.

Problemet med detta sammelsurium av lagar är att de hotar våra mänskliga rättigheter: yttrandefriheten, rätten till ett privatliv som inte är övervakat, rätten till fri kommunikation, rätten till fri information/kunskap, frihet från censur, rätten att förfoga över vårt kulturarv osv. När nöjesindustrin (upphovsrättslobbyn) naggar våra medborerliga rättigheter i kanten så är det just politikens uppgift att värna dem - inte att gå lobbyisternas ärenden.

Medvetenheten om att det handlar om de allra mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna - inte några krångliga datatekniska eller upphovsrättsliga frågor - ökar för varje dag. Och det är PP:s förtjänst.

Nu när detta börjar gå upp för allt fler politiker och "vanliga människor" så vill alla vara med på skeppet. Vartenda parti har blivit piratkramare. De vill också värna om medborgarrättsfrågorna. Det har blivit pk (politiskt korrekt, opportunt) att vara för ett fritt internet, måttlig fildelning, måttfullare upphovsrätt, mindre godtycklighet i rättigheterna osv. Problemet är att medborgarrätten drunknar ibland alla andra frågor: fiskekvoter, koldioxid, vård, skola, omsorg, A-kassa ...

Rick Falkvinge uttryckte saken mycket bra i en polemik mot att partiet är ett enfrågeparti:

Miljöpartiet sätter inte medborgarrätt först.

Miljöpartiet sätter klimatfrågor först.

För att förtydliga skillnaden mellan MP och PP:
Om MP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle de välja kärnkraft.

Om PP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle PP välja FRA.

Där är situationen i ett nötskal.

Samma sak med de övriga partierna. Medborgarrätten finns förstås med i programmet, men prioriteras bort av olika skäl. Så röstar man liksom av misstag igenom den ena kränkningen efter den andra. För att frågan inte uppmärksammats (av politikerna, folket eller massmedierna). Att man lyssnat på lobbyisterna som helt naturligt kämpat för sina olika kommersiella intressen är väl helt ok. Men politikernas roll är i det sammanhanget att företräda alla oss medborgare - våra fri- och rättigheter. Inte att göra livet lätt för nöjesindustrin eller censur-ivrare.

PP är inte ett enfrågeparti, men vi sätter en fråga före alla andra: medborgarrätten. Det skiljer oss från övriga partier.

Folk håller just på att upptäcka det. Mammor till barn som gjorts till kriminella nedladdare blir oroliga. Tjejer som lånar musik från varandras I-pods bekymrar sig för vad konsekvenserna kan bli. Studenter som stängs av från internet utan rättslig prövning, angivna av upphovsrättsindustrin. Just nu.

De flesta av oss har inte en susning om vad det står i IPRED , men vi ska snart bli varse vad de praktiska konsekvenserna blir. Piraträttegången upplevs inte som rättvis och rättssäker. Folk undrar vad som håller på att hända. Från början var det bara ett fåtal extremt pålästa och envetna personer som orkade sätta sig in i alla ändlösa lagförlag - mest killar. Men det kommer att ändra sig när konsekvenserna svider i skinnet på var och en av oss.

Så brudarna kommer! De bryr sig om medborgarrätten.

Var lugn för det.

Läs även andra bloggares åsikter om medborgarrätt, PP, Piratpartiet, brudarna, enfrågeparti

Eurovision Song Contest - horrör

2009-05-13T13:36:00.009+02:00

I år går finalen i Ryssland. Jag har inte hängt med i alla turer men råkade se slutet på deltävlingen igår då Malena Ernman gick vidare till final.

Röda arméns jättestora manskör i full uniform som fond. En rosa stridsvagn i naturlig storlek på ena sidan och ett grönt attackflygplan på den andra. Vilket annat land skulle komma på tanken att visa upp sin armé i detta sammanhang? (Inte Tyskland i alla fall.) Det blir inte skojigt trots att stridsvagnen var rosa.

Det påminde om finalen i Det våras för Hitler, då pelarna fälls ned mot publiken och förvandlas till kanonrör samtidigt som ett hitlerporträtt och en hakkorsflagga hissas ner i fonden. Scenografi och kostym var förvillande lika Mel Brooks förlaga.

Stalinistisk krigsestetik av värsta slag. Kitsch utan distans. Framsidan av ett korrupt samhälle som försöker verka salongsfähigt.

I Ryssland har medellivslängden stadigt sjunkit sedan 60-talet. Då var den för män som högst dryga 70 år, men är nu under 60 år. Befolkningen minskar stadigt och de epidemier som frodas i fattigdom tar allt fler liv. Det beror inte enbart på den ekonomiska stagnation som sovjettiden förde med sig utan även på att ett fåtal berikat sig på folkets bekostnad.

Programledarna sluddrade överentusiastiskt (speedat?) på obegriplig engelska, vilket var bra, eftersom det lilla som man kunde förstå var obegåvat och smaklöst pladder.

Ungefär som man föreställer sig Ryssland i sina vildaste fördomar: smaklöst, humorbefriat, distanslöst, militärt, efterblivet, alkoholiserat och charmlöst.

Pinsamt - plågsamt. Men grattis ändå Malena!

Läs även andra bloggares åsikter om ESC, Eurovision Song Contest, Malena Ernman, Ryssland, smaklöst

Lat personal i psykvården!

2009-05-10T01:41:00.006+02:00

Läkartidningen har en artikeln med titeln Det ska fan vara chef i psykiatrin. Det är en avgående klinikchef i södra Stockholm som tycker att det har blivit för mycket. Han störs av dåliga kvalitetsmått som telefontillgänglighet och GAF-skattning samt att dessa ändras från år till år och rör till budgeteringen. Det är numera påfallande hur sällan patienterna verkar utgöra något större problem i sjukvården. Det är alarmerande. Istället för att patientern sätts i centrum, en innehållslös kliché som väl står i vartenda policydokument nuförtiden, så stressas vårdpersonalen av administrativa rutiner. Det är kvalitetskontroller och trilskande datasystem som tar stor kraft från den som egentligen är satt att bota trasiga själar.

Min erfarenhet som tidigare klinikchef och överläkare i SLL är att produktiviteten (styrfarten) i samtliga personalgrupper var absurt låg utan att någon brydde sig. Statistiken för öppenvården visade på 0,5-2 patientbesök per dag, inklusive "medicinhämtare" (5-minuterskontakter). Detta inte minst i de södra sjukvårdområdena. Köerna blev långa, och nästan alla kameler för stora för att passera nålsögat: "Det här är inte vårt bord."

Ni ska nog vara glada att man använt så barmhärtigt diffusa mått på effektivitet: telefontillgänglighet och GAF. Om de hade mätt hårddata: patienttid (tid med patienten i rummet) för varje anställd, så hade väl merparten av medarbetarna kunnat avskedas, och därmed få avbryta sina möten, ronder, konferensresor, kurser, handledningar, vidareutbildningar, stödsamtal, internetsurfing, sena ankomster, långa luncher, fika- och rökpauser och tidiga hemgångar, som alla tar tid från det egentliga arbetet med patienter. De ger dessutom upphov till bristande motivation, desorganisation, patientköer, vantrivsel, interna konflikter och sk. utbrändhet som kostar mycket i form av rehabilitering och vikarier, vilket gör systemet ännu mindre produktivt. Indirekt kostar det: patienter som lämnas åt sitt öde, fast man redan betalat för deras vård.

Carema Hjärnhälsan låter som en frisk fläkt. Har bara hört gott om deras mottagning här i Lund. De kan nog nästan komma upp i samma produktivitet som privatläkarna har. Det innebär ungefär fem 50-minuters patientbesök om dagen, fyra dagar i veckan hos en specialistutbildad psykiatriker för att dra in lönen och nödvändiga kringkostnader. Ett läkarbesök på 50 minuter får kosta dryga tusenlappen, inklusive: lokalhyra, administration, avskrivning på inventarier, övrig personal etc. I landstinget kostar ett sådant besök, som sällan går att uppbringa utan lång väntetid, minst det tiodubbla.

Tacka fan för att skattebetalarna vill ha valuta för pengarna. Tänk på patienterna för en kort sekund, så ser ni att det inte är orimligt med mätbara prestationsmått, t ex patientminuter per tusenlapp. Det finns inget tak för hur sofistikerad man kan vara under sina 50-minuterspass, men de måste materialiseras/komma till stånd/bli av först. Man måste lyfta på bakdelen och börja jobba. Och det kommer nog inte ske utan ett paradigmskifte eller organisationsbyte.

Läs även andra bloggares åsikter om kvalitetsmått, lat, pattienttid, personal, produktivitet, psykiatrin, psykvård

Lata 80-talister?

2009-05-09T18:46:00.005+02:00

När Amelia Adamo beskrev 80-talisterna som bortskämda och lata så uppstod en ursinnig diskussion på många bloggar.

80-talisterna är ursinniga på 40-talisterna som denna gång representeras av Amelia Adamo. Senast kallades vi jätteproppen Orvar eller ett berg av ister. (Förresten, vart tog Per Nuder vägen?)

Så finns det de som hävdar att det egentligen är 90-talisterna som är lata och bortskämda - inte 80-talisterna som blivit ödmjuka och flitiga av sin kontakt med en hårdnande verklighet på arbets- och bostadsmarknad.

Sanningen är väl att varje generation har betraktat såväl yngre som äldre generationer med viss skepsis, som förmodligen bygger på bristande kontakt mellan generationerna. Det finns skrifter redan från det gamla Rom och Grekland som talar om förfallet i den unga generationen.

Själv är jag 40-talist, och när jag var ung, så demonstrerade man för Vietnam mot Nixons och Lyndon B:s krigföring. Föräldragenerationen var stockkonservativ och kallade oss "gatans parlament".

Numera tycker väl alla att vi grovt sett hade rätt.

När Beatles dök upp var jag tonåring, och lät håret växa. De vuxna förfasade sig. Hur kunde killar ha långt hår? "Man ser ju inte skillnad på killar och tjerer ..."

Så kom Rolling Stones, därefter David Bowie, punken, reggae och hårdrock. Varenda gång sa vuxengenerationen samma sak. Nedlåtande omdömen om såväl utseenden som musik. Känns väldigt korkat såhär efteråt. Men de som tänkte så är väl längesedan döda.

Å andra sidan tyckte många av oss att kommunism och socialism var vägen framåt. Det känns lite mera tveksamt numera. Stalin var redan då svår att försvara, men ordförande Mao blev vår ledstjärna med sin Lilla Röda. Numera har vi förstått att kulturrevolutionen "inte var bra", snarare katastrofal. De röda khmererna i Kambodja är inget man skryter med att ha hållit på heller.

Så lite hade vi rätt, och lite hade vi fel.

I evighetens perspektiv är regeringens kommunistiska älskarinnor en parentes. (Tage Danielsson, fritt ur minnet)

Läs även andra bloggares åsikter om Amelia Adamo, 80-talister, 40-talister, Stalin, Mao, Beatles

Allergi och död fisk

2009-05-09T17:46:00.008+02:00

Häromdagen slog syrenerna ut. Det är min favoritdag på våren, för då slutar björkarna att släppa sitt pollen. Då är snorandet och klådan i ögonen borta. Kortison, nässpray, antihistamin, astmaspray och ögondroppar kan ställas tillbaka i skåpet för att tas fram om ett år igen. Ska väl inte klaga. Min allergi hör inte alls till de värsta, snarare bland de vanligaste. Sen kan man vara tacksam för att man slipper gräs, ek, al och gråbo som försurar sommaren för många.

Idag på eftermiddagspromenaden fick Totte upp ett spår. Han gav sig inte förrän vi tagit oss igenom en vassrugg och kommit ner på stranden, lite avsides. Där låg kadavret av en jättefisk.

På bilden är det svårt att avgöra storleken, men den var en knapp meter lång. Den såg ut att väga ungefär som Totte, alltså i 40-kilosklassen. Är inte tillräckligt kunnig för att avgöra vad det är för art. Kanske någon läsare som vet?

Läs även andra bloggares åsikter om allergi, björk, fisk, fiskart, syren

Konsten att bli lycklig och Stephen Fry.

2009-05-05T14:01:00.007+02:00

Idag, flera månader efter att jag skrev inlägget, fick jag en kommentar. Det gladde mig.

Har sedan dess hunnit läsa två böcker av Stephen Fry: Moab is my washpot och The Liar. De tycks inte finnas i svensk översättning. The Liar är en roman med självbiografiska inslag medan Moab är mera rakt på sak - en självbiografisk historia kring hans process att komma ut som bög.

Han är hyperintellektuell och superbrittisk. Kanske därför lite för smal, särskilt utanför hemlandet. Båda bäckerna har fått lysande recensioner i engelskspråkiga tidningar och tidskrifter, men jag har inte hört talas om dem i svenska sammanhang. Självbiografin sträcker sig bara till tjugoårsåldern och sexdebuten men är en självklar läsning för den intellektuelle och välinformerade bögen.

Personligen blev jag nog lite besviken på att inte finna mer av livsvisdom i böckerna efter att ha tagit del av hans korta TV-intervju som innehöll så mycket klarsyn kring lycka-olycka. Tvärtom är hans självbiografier lite udda, mycket personliga - och har begränsad giltighet för oss vanliga människor. Hans problem är så speciella att man får en känsla av att han antingen inte har kontakt med de mera vardagliga sidorna av sin personlighet eller att han valt att inte dela med sig av dem.

Vad gäller självömkan så tror jag att den teorin har sin främsta giltighet när det gäller olika sorters missbruk: av substanser, alkohol, mat, människor osv. Där är ofta det självömkande perspektivet en viktig ingrediens i motivationen och rationaliserandet.

Nästan alla människor anser att de inte till fullo uppskattas vare sig på jobbet eller privat. Man får inte den credit man (egentligen) förtjänar - är missförstådd och underskattad. Det stämmer säkert. Hur skulle omvärlden kunna bekräfta oss fullt ut, när det bara är vi själva som känner oss tillräckligt väl för att förstå hur begåvade vi är? Vi undervärderas ständigt och jämt. Till detta kan vi förhålla oss på två sätt. Antingen blir vi besvikna på världen och människorna eller också gläds vi över den lilla uppskattning och bekräftelse vi faktiskt får. Glädjen över det halvfulla glaset är viktigare och roligare än besvikelsen över det halvtomma. Valet är vårt.

Det finns bara en väg till lycka, och den är att sluta bekymra sig för sånt som ändå inte går att ändra på. (Epiktetos, grekisk filosof ca 50-140 e. Kr.)

Läs även andra bloggares åsikter om bög, komma ut, lycka, lycklig, missbruk, självömkan, Stephen Fry

Dagens blommor

2009-05-03T16:11:00.004+02:00

De här blommorna har jag fotograferat och redigerat ihop med min sambo Mikael W, som är mycket trädgårdsintresserad. Själv gräver jag hellre ner mig i Photoshop än i rabatterna.

Hibiskusen (den röda blomman) är en av våra krukväxter inomhus. Ranunkeln (följaktligen den vita) kommer från en bukett som vi fått i present.

Klicka på dem så blir de större.

Xact Bluff & Båg

2009-04-30T11:24:00.006+02:00

De börhandlade fonderna Xact Bear och Xact Bull är inga bra investeringar på längre sikt. Mera för kortsiktiga spekulationer.

Läs även andra bloggares åsikter om långsiktig, Xact, Xact Bear, Xact Bull

Svininfluensan bluff för att tjäna pengar?

2009-04-30T10:19:00.008+02:00

Några tror att svininfluensaviruset tillverkats i ett lab, och används för politiska syften.

En annan intressant teori är att dessa pandemilarm varje år är mest påhitt för att tjäna pengar, senast fågelinfluensa och ebola. Teorierna utesluter inte varandra, och behöver inte vara utslag av paranoja - det handlar om miljarder.

In 2005, in 2006, 2007, and again in 2008, those fears were exposed as little more than a cruel hoax, designed to instill fear, and line the pocketbooks of various individuals and industry. I became so convinced by the evidence AGAINST the possibility of a bird flu pandemic that I wrote a New York Times bestselling book, The Bird Flu Hoax, all about the massive fraud involved with the epidemic that never happened.. (originalartikel)

Hela artikeln är intressant. T. ex. berättelsen om att det faktiskt fanns ett utbrott av svininfluensa på 70-talet i USA. Vaccinet man tog fram dödade fler än epidemin.

Vaccinindustrin och de som framställer antivirala medel (Tamiflu, Relenza ...) har mycket pengar att tjäna på att sprida pandemisk panik. Därmed inte sagt att de gör det, men de har motiv, och det är svårt att veta hur mycket de påverkar journalister via sina välbetalda lobbyister.

On April 27, Time magazine published an article which discusses how dozens died and hundreds were injured from vaccines as a result of the 1976 swine flu fiasco, when the Ford administration attempted to use the infection of soldiers at Fort Dix as a pretext for a mass vaccination of the entire country.

Epidemimyndigheterna är slappa och långsamma. Teorin att svininfluensa snabbt var på väg att mutera så att den blev smittsam mellan människor publicerades för sex år sedan i den ansedda tidskriften Science.

According to the Washington Post, the CDC did not learn about the outbreak until six days after Mexico had begun to impose emergency measures. There should be no excuses. The paradox of this swine flu panic is that, while totally unexpected, it was accurately predicted. Six years ago, Science dedicated a major story to evidence that "after years of stability, the North American swine flu virus has jumped onto an evolutionary fasttrack".

Mycket annat tänkvärt i denna artkel, även om man inte tror på allt som står där. En av hans huvudteser är att det är bristen på D-vitamin som skapar influensautbrotten just under den mörkare årstiden, något jag själv skrivit om tidigare. Fan tro't.

Tack för tipset. (Ständigt dessa Pirater ...)

Hinner inte översätta eller sammanfatta mera just nu - vi har släkten här över helgen, och man måste ju vara lite trevlig mot dem också.

Svininfluensan - senaste nytt

2009-04-29T21:50:00.004+02:00

Svinindustrin vill att man döper om sjukdomen till den nya influensan.

Läget idag enligt WHO.

I USA har man nu 91 bekräftade fall, varav ett dödsfall.

Trots hundratals fall och ryktesvis många dödsfall i Mexico har man bara 26 bekräftade fall, varav 7 dödsfall.

Totalt i världen 148 fall inklusive dem i USA och Mexico. Endast de 8 dödsfallen ovan.

Övriga länder: Österrike (1), Canada (13), Tyskland (3), Israel (2), Nya Zealand (3), Spanien (4) och Storbritannien (5), Skåne (0) - dessbättre inga dödsfall alls.

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, WHO

Svininfluensan i Skåne

2009-04-28T19:55:00.009+02:00

Riksrevisorerna gav svidande kritik av den svenska beredskapen inför katastrofer i allmänhet och pandemier i synnerhet enligt Läkartidningen som kommer ut i morgon. Särskilt i den lokala (landstingskommunala, kommunala, regionala) organisationen var beredskapen dålig.

På Region Skånes sajt för krisorganisation finns inte ett ord om svininfluensan. Inte om mycket annat heller:

"Denna sida tas i bruk i händelse av kris."

Smittskyddsläkaren Bertil Hansson håller stilen och berättar om vissa förberedelser i ett inslag på Sydsvenskans webbTV.

Men på Region Skånes sajt lyser pandemin med sin frånvaro, trodde jag tills en kommentator tillrättavisade mig. På huvudsidan finns nyheten, men inte under fliken "Hälsa och vård" där jag hoppade in. Men inte ett ord om att man testat en hel skolklass i regionen, och att samtliga var negativa. Däremot tar man upp pollensäsongen, de nya patientavgifterna och de nya reglerna för sjukresor från månadsskiftet. Uppenbarligen är de administrativa nyheterna viktigast, därefter pollensnuvan.

Om man söker på ordet svininfluensa eller följer länken på Regionens huvudsida så kommer i ärlighetens namn en sida upp med hänvisning till Smittskyddsinstitutet. Rådet där är att inte komma till sjukhus eller vårdcentraler om man har symtom, utan ringa sjukvårdsupplysningen (1177) istället. Korrekt, men tråkig avvisande ton. Poängen är väl att lugna människor, annars lär de dyka upp på akutmottagningarna med sina infektioner lik f-rb-nn-t.

Jag vill utlysa en tävling med två frågor.

A. Hur många doser virusmedicin har Region Skåne bunkrat upp?

Inga alls
Så att det räcker till högre politiker och chefstjänstemän (några hundra)
Så att det räcker till vårdpersonalen (tiotusentals)
Så att det räcker till alla som behöver (hundratusentals eller miljontals)
Alldeles för många doser (5 miljoner och uppåt)

B. Hur prioriterar man om man har ett begränsat antal.

Sjukast går först
Vårdpersonalen får företräde
Politiker och tjänstemän går först
Man har ingen prioritering (som Läkartidningen och revisorerna tror, godtycke)
Man har ett slumpsystem, vissa får - andra inte (roulett, tärning, dataprogram, klok gubbe ...)

Den som kommer med det rätta svaret, och kan visa att det är riktigt belönas med ett hedersamt omnämnande i ett separat inlägg här på bloggen.

Hjärtligt lycka till! Både med frågorna och pandemin.

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Region Skåne, krisberedskap, frågesport

Vårdskandal i Region Skåne?

2009-04-28T16:20:00.008+02:00

I en bilaga till Sydsvenskan idag kan man läsa att Skåne snålar in på vår sjukvård. Man citerar SCB:s (Statistiska centralbyråns) siffror från 2007 (korrigerade i juni 2008). Där framgår att:

Skånes lägger 2 705 kronor per invånare på vårdcentralen (primärvård) varje år medan Stockholm satsar 3 352 kronor. I övrig sjukvård 1 045 respektive 1 780 kronor. Totalt lägger Skåne alltså 3 750 mot Stockholms 5 132 kronor på sjukvård en skillnad på 1 382 kronor eller nästan 37%!

Det är en mycket stor skillnad. Hur kan man med den budgeten motivera sparsamhet? Den enda slutsatsen är att vården i Skåne är katastrofalt underfinansierad - medan skattenivån är ungefär densamma som i Stockholm.

Vad har Skåne prioriterat på sjukvårdens bekostnad? Eller på ren svenska: Vart fan tar skattepengarna vägen om inte till sjukvård? Normalt så är sjukvården den tyngsta posten i den landstingskommunala (regionala) ekonomin. Hur är det härnere?

I dagens nummer av Sydsvenskan har man också ett referat om debatten när styrelsen för Region Skåne skulle beviljas ansvarsfrihet. Den handlade om krisläget i sjukvården. Revisorerna var tveksamma till att bevilja ansvarsfrihet för kostnaderna för Proluma-konsulten McKinsey. Jag har skrivit om den skandalen tidigare men underskattade beloppet: det blev en slutnota på 37 miljoner. Revisorerna surade för att det skett utan vederbörlig upphandling. Jag surar för att beloppet är skandalöst och utgiften onödig.

Det är dock en parentes jämfört med en budget som ligger 30-40% för lågt. Det handlar om åtskilliga miljarder - tusentals miljoner! Som invånare och skattebetalare kräver jag först och främst en förklaring. Är allt ett missförstånd? Om inte:

Varför har man prioriterat sjukvården så lågt? Vad vill medborgarna och de olika partierna? Är alla överens om den här idiotin?

Vad säger klinikcheferna? Är det rimligt att ge en god vård med dessa ersättningar.

Vad säger facken? Är lönenivåerna i paritet med resten av landet? Eller tvingas man jobba underbetalda?

Frågorna hopar sig. Var finns svaren?

Läs även andra bloggares åsikter om primärvård, Region Skåne, sjukvård, skandal, Stockholm, vårdkostnad, vårdskandal, Proluma, McKinsey

Svininfluensan drabbar Jinge

2009-04-28T14:13:00.013+02:00

Uppdaterad 2009-04-27 kl 19:55.

Jinge beskriver sig själv som hypokondriker. Det märks att ångestnivån är extra hög när han talar om svininfluensan, inlägg efter inlägg de senaste dagarna.

Svininfluensans offer /25 april
Grisinfluensa istället för fågelinfluensa /25 april
Snart bloggbävning om svininfluensan /26 april
Skarpt läge med Svinpesten /26 april
Allt lutar åt pandemi /27 april
Den Reinfeldtska vaccinbluffen /28 april

Man kan dra på munnen åt den stigande paniken i tonen, men verklig hypokondri är inte bara vanföreställningar utan också ett verkligt lidande. Därför några lugnande besked.

Inkubationstiden är ca. ½-3 dagar, vanligen 12-24 timmar, en uppgift som Jinge haft svårt att få tag på. Nog så väsentligt för att förutspå epidemins förlopp, och för strategier i enskilda fall. Om man exponerades för en vecka sedan och fortfarande är frisk, så är nog faran över.

Förloppet är ju ännu inte så välkänt. I Mexico anges nu antalet döda till sju, men de är ännu inte bekräftat att de faktiskt hade svininfluensa. Totalt har Mexico 27 bekräftade fall (WHO 27/4) men över 800 misstänkta infektioner. I USA har man konstaterat 64 fall (CDC 28/4), de flesta i New York, men ingen som dött. I resten av världen ytterligare ett fåtal fall men inga döda. De svenskar som testats hade inte svininfluensa. Dödligheten i Mexico kan inte förklaras av att det var äldre eller andra immunologiskt försvagade individer. Därför var det klart alarmerande till en början. Nu kan man väl tänka sig flera förklaringar: annan dödsorsak, ett skevt urval av de 800 misstänkta eller att viruset blivit försvagat när det spridits mellan människor t. ex.

Symtomen är som vid vanlig influensa. Man insjuknar med "sjukdomskänsla", trötthet och ofta plötsligt feber (frysningar, frossa). Ont i kroppen, ont i huvudet, torrhosta, eventuellt snuva, halsont, illamående och diarré.

Smittsamhet: Vanligen från insjuknande och ungefär en vecka framåt, dvs. 5-10 dagar. Förmodligen smittar det som vanlig influensa vid kontakt mellan människor med såväl droppsmitta (t ex de areosoler som uppstår när man nyser och hostar) som kontaktsmitta (man tar i varandra eller i föremål som nyligen någon smittad tagit i). Exakt hur effektivt viruset smittar vet man inte, men med tanke på den korta inkubationstiden så borde det ha brakat lös ordentligt vid det här laget om influensan var särskilt smittsam.

Bäst av allt: behandling med antiviral medicin tycks bita på viruset.

Smittskyddsinstitutet har information på svenska. Kanske inte helt uppdaterad, och med en obehagligt käck ton: Vår beredskap är god (för att analysera prover, visar det sig.) I och för sig det enda oroande i deras information.

Men jag håller med Jinge om att det är en skandal av mått att vi lagt ner tillverkningen av vaccin i Sverige. Det var en långdragen process där man gradvis såg till att SBL, Statens Bakteriologiska Laboratorium, försvann. Och en väldig massa kompetens i samma svep. Det är ju inte bara att koka ihop vacciner, utan en betydande resurs i alla möjliga epidemisammanhang och kontakter med internationella forskarnätverk. Nu står vi rustade med vaga politikerlöften istället för med vaccin och spetskompetens. Världens vaccintillverkning räcker inte till alla. Snarare bara till den rikaste tiondelen. Det är klart att ett kultiverat land som Sverige har råd med vaccintillverkning och all forskning som kommer med det.

Politikerdravel gör ingen frisk! Det blir man sjuk bara av att höra på.

Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Jinge, vaccin, vaccintillverkning

Hälsoval Skåne - bara bluff och båg?

2009-04-28T13:03:00.013+02:00

Nu har vi fått blanketter för att kunna välja. I dagens Sydsvenska finns en bilaga där vårdgivare presenterar sig i annonser. Där står också att mer finns att läsa på sajten Hälsoval Skåne.

Hoppas att alla äldre som utgör merparten av patienterna är bra på internet!

Visserligen kan man registrera sig på sajten, och det är ju ballt, men vad finns det att välja på? Inte ett ord om de vårdcentraler man kan välja, inte ens en lista. Om man vill veta mer om någon vårdcentral så uppmanas man ringa dit och fråga. Men inga telefonnummer eller ens namn på vårdcentralerna. Nada, niente, null och intet. På ren skånska: Vartfan ska man ringa då?

Även annonserna i tidningsbilagan är påfallande fria från meningsfull information. Inte ett ord om hur stor vårdcentralen är, om man gör hembesök, om man följer vårdprogram för olika större sjukdomar som högt blodtryck, diabetes, KOL, rökavvänjning, cancerscreening etc. Det skulle ju vara intressant att veta hur många läkare som är anställda, hur många vakanser, vilka specialiteter (barnläkare, psykiatriker, internmedicinare ...). Inte ett ord någonstans. Möjligen öppettider och telefonnummer - som mest.

Stor fantasilöshet vad gäller att marknadsföra sig: inte en enda ballong utlovas till barnen och inte ens en kopp kaffe till patienterna i väntrummen. Vilken tråkig attityd.

Det är väl bra att vi får välja på vilken vårdcentral vi vill gå. Men valet blir ju helt meningslöst om vi inte vet vilka alternativ som står till buds. Bara bluff och båg. Ungefär som ett riksdagsval utan valsedlar, där man får gissa vilka partier som finns.

Gratis tips till Regionen (kan kosta åtskilliga miljoner när det kommer från en konsult):

gör upp en förteckning över vårdcentralerna som ingår i "Hälsovalet"
pricka in dem på en karta, så att man begriper vilka som ligger nära
ange storlek och eventuell inriktning eller speciella egenskaper (kvällsmottagning, äldrevård, hemsjukvårdsteam ...)

Gratis tips till vårdcentralerna ("vårdenheterna"):

ge barnen en ballong, åtminstone första gången de kommer
ge äldre en kopp kaffe, en frukt eller ett glas juice i väntrummet
berätta vad ni är särskilt bra på - varför man ska gå hos just er, t ex:
kallelse till regelbundna återbesök,
vänligt bemötande (vi vill ha dig som patient, och lovar ta väl hand om dig),
professionellt omhändertagande,
god tillgänglighet (ring närsomhelst, 8-17, vi vill ha kontakt med dig)
korta väntetider (högst 5 minuter i väntrummet om man bokat tid!),
bra remisskontakter ("vi har samarbete med en välrenommerad kardiologmottagning/sjukgymnast"),
ordning och reda (inga bortslarvade journaler, provsvar eller trilskande datorer),
öppen mottagning (utan förbokning för akuta besvär dagligen mellan 15-18, t ex),
"våra distriktssköterskor är suveräna på ..." osv.

Läs även andra bloggares åsikter om Hälsoval Skåne

Den som har flest lobbyister vinner

2009-04-27T23:19:00.012+02:00

Upphovsrättens politik (vad vi kan/borde göra), praktik (vad vi/de gör) och affärsetik (vilka affärsidéer är bra?)

Detta är ett resoenmang på nivån ovanför den om uttolkning av nuvarande lagstiftning. Diskussionen syftar till att ge oss inspiration till och nya idéer om hur situationen kan förändras till det bättre.

Upphovsrättsindustrin har med rätta kritiserats för att inte tillföra kulturen och samhället något nytt. Verket finns redan men upphovpersonen - den fattige trubaduren (kallas numera singer-songwriter), som just skapar den nya kulturföreteelsen drabbas; en komposition som omfattas av upphovsrätt med ett framförande och ett phonogram (inspelning) som båda omfattas av närstående rättigheter som är ungeför desamma. Ofta överlåter han tyvärr sin upphovsrätt till en organisation som ordnar distribution, marknadsföring, styling och agerar juridiskt och politiskt i frågor om upphovsrätt. Det har uppstått en ny industri som handlar med upphovsrätt. För detta tar de 90% av intäkterna och skickar smulorna 10% till den den allt fattigare men nyskapande artisten. Deras viktigaste funktion är marknadsföring och distribution. Och det åstadkommer de med att hålla såväl trubadur som kulturkonsumenter i ett järngrepp. När nu distributionen och även marknadsföringen börjat sköta sig själv på internet så försvinner en stor del av deras existensberättigande. Resterande uppgifter skulle lika gärna kunna skötas av en fackförening för artister.

Och vem trivs i ett järngrepp? Inte trubadurer i alla fall.

När det gäller skadestånd för intrång i upphovsrätten så räknar man märkligt nog bara med vad upphovsrättsindustrin i värsta fall förlorat på intrånget. Man tar inte hänsyn till vad de tjänat på all gratis marknadsföring.

Ett exempel som jag hört ryktesvis rör Adobe som tillverkar de mest sofistikerade program för grafiska ändmål, t. ex. det marknadsledande programmet för fotoredigering Photoshop. De vet att de flesta ungdomar som använder deras program inte har råd att köpa dem. Fotoprogrammet kostar bara det ca. 10 000 kronor, och vill man ha hela den "kreativa sviten" med animation, filmeditering, vektorgrafik, design av internetsajter etc. så får man punga ut med det dubbla. Få privatpersoner har den möjligheten, och ännu färre ungdomar. Därför ser man mellan fingrarna på dem som illegalt använder programmen. De skulle ändå inte ha råd att köpa dem - alltså ingen ekonomisk förlust. Däremot får man en hel generation som så småningom kommer ut på arbetsplatser och kräver att få använda Adobes program i sitt arbete. Alltså en marknadsföringsvinst. Jag har naturligtvis inte kunnat hitta annat än anekdotiska belägg för att Adobe själva står för resonemanget, men det gör det inte mindre intressant.

Det är alltså ingen självklarhet att upphovsmannen lider någon skada av ett intrång i upphovsrätten. Med nuvarande lagstiftning så skulle varje illegal kopia av Photoshop bestraffas med 10 000 kronor i skadestånd, och dessutom fängelse eller böter som påföljd för att man brutit mot upphovsrättslagen. Är det rimligt? Knappast. Det är för lätt att påstå rätt ut i luften att man förlorat det belopp som man skulle ha fått om användaren skaffat sitt exemplar lagligt. Han kanske hade valt att inte köpa alls utan använt gratisprogrammet Gimp istället, och då hade man ju aldrig sett röken av pengarna: alltså ingen ekonomisk förlust i det fallet. Han skulle aldrig ha spelat musiken eller brukat och skrutit om programmet inför sina vänner eller arbetskamrater, och den marknadsföringseffekt som själva spridningen innebär skulle ha uteblivit. Klar vinst som uteblivit. Hur räknar man på det? Hur många köpare skulle man ha förlorat om den illegala användaren inte visat och kanske spritt sitt exemplar? Skulle man som Adobe låta udda vara jämnt och rent av tjäna ekonomiskt på saken? För att inte tala om den good-will den självsäkra attityden skapar!

Upphovsrättsindustrin är inte så monumentalt stor som den kan te sig ur den enskildes perspektiv, när de använder sin kraft för att lagföra enstaka individer. Det finns ett skäl till att man ger sig på Pirate Bays huvudpersoner, en handfull meddellösa ungdomar samt en "entreprenör" som sägs ha lite pengar på banken. Många har påpekat att t. ex. Google distribuerar adresser och metoder (torrents, t. ex.) för nedladdning av upphovsrättsskyddat material på i stort sätt samma vis som TPB. De har en ännu finurligare sökmotor och ännu större ekonomisk vinning: miljarder - medan TPB rakat in någon futtig miljon. För att inte tala om andra möjliggörare - potentiella "medhjälpare" till upphovsrättsbrott: hårdvarutillverkare som SonyEricson med sin 3G-teknik, bredbandsdistributörer, mjukvaruindustrin ... Många i miljardklassen.

Det är nog klokt av Antipiratbyrån att inte ge sig på dem, även om de ständigt och stundligen utför samma medhjälp till intrång som TPB ansetts göra. Det skulle upphovsrättsbranschen aldrig gå i land med. Den som har flest lobbyister och advokater vinner, och då skulle de hamna i ett saftigt underläge.

Det finns ett naturligt (vad jag avskyr det ordet och begreppet!) skäl till detta. Alla dessa branscher är har en lysande och expansiv framtid i stark kontrast mot de upphovrättsliga sekteristernas (Antipiratbyrån, IFPI ...) tynande tillvaro, där de försöker mjölka sista kronan ur Jussi Björlings gamla operainspelningar, vilket bara får som resultat att ingen någonsin får höra dem eftersom distribution och logistik inte skulle löna sig. De får stanna kvar i valven hos Sony eller någon annan storkund i livstid plus 50, 70 eller 90 år. Vem vet? Hela havet stormar av lobbyister och alltför ivriga tjänstemän som fingerfärdigt tillmötesgår deras önskemål med en allt strängare lagstiftning. Till vad nytta? Inte ens upphovsrättsindustrin tjänar på det. Men vi går miste om en del av vårt kulturarv. Kort sagt en skitbransch utan framtid.

Det finns anledning till optimism. Inte för att demokratin eller rättvisan segrar, inte heller för att "den ursprungliga upphovsrättshavaren" artisten eller programmeraren kommer att få en större del av kakan. Inte alls. Det kommer att reglera sig själv just av styrkeförhållandena på marknaden, denna märkliga best. Hårdvarutillverkare, programmakare och bandbreddsleverantörer ("infrastrukturen") är så oerhört mycket ekonomiskt starkare att de så småningom kommer att diktera villkoren för den tynande och snikna upphovsrättsindustrialisten som skor sig på fattiga trubadurer. Trubadurerna (hate to bring them up again!) kan få ett bättre avtal för fri nedladdning med dessa starka industrier än med upphovsrättsindustrins futila kamrerande.

Ungefär som det blev med biblioteksersättningen. I flera EU-länder (bl a Sverige) motsatte sig industrin (förlagen) effektivt att bibliotek lånade ut böcker gratis (verk med stor höjd spreds till allmänheten). Låntagarna borde betala halva eller hela bokens pris i hyra tyckte de, trots att boken redan var inköpt och betald av biblioteket. Men bibliotek i Sverige betalar redan ut en biblioteksersättning - ungefär som kassettskatten - som ska komma författare tillgodo - direkt utan att passera genom upphovsrättsindustrins giriga fingrar. I form av bl a stipendier till mindre kända författare eller sådana som gjort en insats för ett minoritetsspråk som Svenskan. EU:s argument (lobbyisternas? argument) hävdade enfaldigt att detta inte var fri konkurrens eftersom andra språk än svenska inte belönades. Efter många år av framgångsrik kamp understödd av förläggarföreningarnas lobbyister (och pengar får man anta) fick de till slut ändå ge sig. De fattade visserligen inget sådant beslut, men satte upp frågans (omkodade) nummer på en lista över "closed cases". Motparter och myndigheter meddelades endast på detta sätt, framgick efter mycket intensivt och uthålligt grävande från en journalist. Annars hade vi kanske aldrig fått veta detta icke-beslut.

Hur mycket kan vi till mans låna ut böcker CD/DVD-skivor, MP3-filer, spelprogram till kompisar, vänner, bekanta, obekanta ...? Med viss betalning för slitaget eller gratis? Med böckerna är tillgängliggörandet kontroversiellt även om jag köpt boken så kanske jag inte får låna ut den, men sälja den måste jag få göra för annars hade antkvariaten och second-hand-shopparna fått slå igen. Men det kliar i fingrarna på upphovsrätten handgångna: något borde man kunna pressa även ur dessa. Ständiga små förslag om lagjusteringar i "rätt" riktning, som eroderar grunden för denna ekonomiskt obetydliga men kulturellt viktiga spridning.

För att återknyta till skadestånden. Skulle det inte räcka med att gottgöra den skada man åsamkat trubaduren? 10 kronor till honom istället för 100 kronor till industrin. Det var ju ändå han som gjorde låten. Industrin har inte behövt pressa någon CD, designa något omslag och inte behövt bekymra sig om distribution till alla butiker och lagerhållning (logistik). Allt detta görs gratis på internet. Och detta rör ju inte upphovsmannen. Ge honom vad som honom tillkommer - inte industrin! Han kanske också tycker att udda kan vara jämnt med tanke på den kostnadsfria marknadsföring som spridningen innebär. Kanske en tia per exemplar är rimligt för honom i vissa lägen? Eller en uppskattad kostnad för alla nedladdningar på bara 2-5 kronor vore tillräckligt eftersom många raderas efter en halv provlyssning? Eller i form av stipendier som lottades ut bland dem som drabbas av nedladdningar? Kanske man inte ens skulle ta ut beloppen som skadestånd som ju innebär en obehaglig och onödigt dyrbar process med stora advokatarvoden: en liten ny avgift för varje megabyte som laddas ner - liten nog att inte höja måndskostnaden nämnvärt skulle ändå räcka för att ge trubaduren mat för dagen, men kanske inte för att göda den onödiga upphovsrättsindustrin.

Vi kan nog komma överens i godo, trubadurerna och visans vänner. Bara inte upphovsrättslobbyn lägger sig i och vill starta bråk. I såna fall får vi hämta våra starka storebrorsor - de rika och expansiva framtidsindustrierna. Och sen får vi se vem som lägger benen på ryggen.

Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, TPB, upphovsrätt, skadestånd, biblioteksersättningen, lobbyister, advokater, trubaduren, kulturarv, spridning, distribution

The Quick Fix - en rättsskandal?

2009-04-27T12:27:00.011+02:00

"den största rättsskandalen i Sverige sedan andra världskriget"

Thomas Quick (alias Sture Bergwall) har lämnat in resningansökan i ett av de åtta fall där Quick dömts för mord. Ingen annan bevisning än Quicks egna bekännelser finns i något av fallen - inga vittnen och ingen teknisk bevisning. I något av morden tycks Quick haft fullgott alibi, i ett annat påträffades sperma i ett kvinnligt offer. När man senare kunnat DNA-testa denna så tillhörde den inte Quick. Detta har mystiskt nog inte hindrat fällande domar.

Quicks advokat tänker ta morddomarna en i taget och begära resning i samtliga.

Från seriemördare till seriebekännare och mytoman.

För flera år sedan var advokaten Pelle Svensson ombud för familjen till ett av mordoffren. Han hävdade mycket bestämt att domen var felaktig, och att ett flertal misstag begåtts av polis, åklagare och domstolar. JK Göran Lambertz granskade därför domarna mot Quick men trots viss skepsis kom han fram till att de var OK - en uppfattning som han nyligen fått ompröva. Nu tycker han att det i alla fall är tur för rättssäkerheten att det inte är någon som fällts mot sitt nekande, utan en som erkänt alla brotten, om det nu visar sig att domarna är felaktiga. Det var det dummaste jag någonsin hört honom säga. Bortser han ifrån att de verkliga mördarna fått gå fria? De flesta av dessa mord är redan preskriberade. Jag har hittills högaktat Lambertz för hans stora integritet och goda omdöme. Måtte jag kunna fortsätta med det.

Så journalisten Hannes Råstam var verkligen inte först, när han i slutet av förra året presenterade sina båda reportage om fallen i samband med att Quick återtagit sina erkännanden.

Professorn i kriminologi Leif GW Persson, som också varit kritisk under en längre tid, uttalade sig kategoriskt:

Jag har i tio år hävdat att Quickfallet är den dummaste brottsutredning som jag sett inte bara i Sverige utan överhuvudtaget./AB 2008-11-19

Gång på gång upprepas detta som ett mantra i domarna mot honom. Quick vet saker som bara gärningsmannen vet...
Det stora problemet är att detta inte är sant./Expressen 2008-12-07

- Det är obegripligt att polisen och åklagaren kunde tro på Quicks erkännanden. Han är den ende som dömts på sina erkännanden och utan stödbevisning. Det här tyder på en rättvisa i fritt fall och det är den största rättsskandalen i Sverige sedan andra världskriget, säger Leif G W Persson. /Expr 2009-04-20

Psykiatern Ulf Åsgård är expert på gärningsmannaprofiler. Tillsammans med Leif GW Persson hade han gått igenom ett stort utredningsmaterial, och skräder inte heller orden:

I en utredning om Quicks förmenta mervetande om några fall tyckte sig psykologen Sven Åke Christiansson kunna visa att Quicks informationskällor inte varit massmediala.
Den skriften kunde redan från början avföras till avdelningen usel vetenskap. /SvD 2008-12-14

- Både van der Kwast och Sven Åke Christianson har övertygat sig själva och varandra om Quicks skuld. Och också bortsett från kalla fakta. Men samtidigt har Quick lyckats trassla sig igenom utredningen på ett väldigt skickligt sätt. Han har ibland förvånat även mig, säger Ulf Åsgård. /DN 2008-12-14

Vilka företräder då den andra sidan av saken? Psykoterapeuten Birgitta Ståhle var den som först presenterade Quicks erkännanden. På den rättspsykiatriska klinik där han vårdades hade hon "terapeutiska" samtal med honom under tusentals timmar och dubiösa former, som dock sanktionerats av såväl klinikledning som professorn och minnesforskaren Sven Åke Christiansson. Terapeuten larmade polismannen Seppo Penttinen som sedan under hundratals timmar i åtskilliga år förhört och vallat den misstänkte gärningsmannen på påstådda och faktiska brottsplatser.

Spindeln i nätet var åklagaren Christer van der Kwast som inte precis excellerade i kritiskt tänkande - tvärtom kunde man i TV-reportaget få höra hur han friserat och undertryckt information som pekat i "fel" riktning. Några kritiker har framhållit hans bedrövliga track record - han förlorar sina rättegångar mest hela tiden. Det tycker jag är orättvist eftersom det kan tyda på att han tar upp svåra och tvistiga ärenden, eller att lagstiftning eller domstolar är undermåliga. Försvarsadvokaten Claes Borgström uppbar arvoden på åtskilliga miljoner av skäl som inte framgått. Vad bidrog han med? Kanske är det betalning för någon sorts empatisk gärning.

Hur kunde detta få passera?

En viktig omständighet är Quicks tidigare kriminalitet. Han var inte alls någon oförarglig småtjyv som det antytts. Han var redan dömd till rättspsykiatrisk vård för pedofila övergrepp med sadistiska inslag, när han följde med en homosexuell man hem och plötsligt attackerade denne. Först slog han honom i huvudet med en stekpanna, därefter flera knivhugg. Det var nära att offret avlidit. Denna gång tycks inga sexualsadistiska motiv ha framkommit; gärningen framstår som svårbegriplig, och kanske just därför skrämmande, utmanande, spännande och (psykopatiskt) suggestiv.

Denna tidigare kriminalitet var väl känd för undersökarna - terapeuten, förhörsledaren, åklagaren, försvarsadvokaten och "vittnesexperten". Förmodligen ledde även detta deras tankar i fel riktning: en gång gärningsman - alltid skyldig. Man kan begära mer än så av välutbildade och välbetalda yrkespersoner på denna nivå! Var fanns deras kritiska tänkande, analytiska förmåga, integritet och respekt för rättsordningen?

En professor i psykologi borde också veta bättre. Har han aldrig hört talas om de tekniker som tankeläsare använder sig av (cold/hot reading)? Vid hot reading skaffar man sig på förhand och i hemlighet kunskap om det ämne som är aktuellt. Cold reading är flera olika tekniker som används av charlataner för att ge sken av att de kan läsa tankar eller komma i kontakt med andevärlden. Det måste vara ett minimikrav att en vittnespsykolog eller förhörsledare har elementära kunskaper om dessa trix så att de inte blir helt bortkollrade.

Men det blev de, om man får tro Quickens nya version: oskyldig. Han har för längesedan förbrukat sin trovärdighet, men det är oväsentligt. Det viktiga är att den senaste ståndpunkten har bättre stöd i verkligheten.

Den analytiskt orienterade psykologin, så kallad dynamisk psykologi, har dragit sitt strå till stacken. Det är bara att tacka för att denna pseudovetenskapliga tradition äntligen börjat trängas undan av KBT och andra mer evidensbaserade terapier och teorier. Tydligen har man i utredningen laborerat med tvivleaktiga begrepp som "multipla personligheter" och patologisk bortträngning. Hur många rättsövergrepp har inte skett med dessa kvasivetenskapliga analytikers alltför benägna bistånd!

Har kritikerna rätt - och det tror jag - så är detta den största rättsskandal i vårt land någonsin. Respekten för polis och rättsväsende skulle urholkas ännu mer. Fan vet om det skulle bli nåt kvar alls.

Läs även andra bloggares åsikter om cold reading, rättsskandal, Thomas Quick, Leif GW Persson, Kwast, Lambertz, JK, mord, resning

The Pirate Bay - Domen

2009-04-26T13:20:00.006+02:00

Medhjälp del III

Så har jag då äntligen orkat läsa igenom domen som är på dryga 100 sidor. Den är systematisk och välskriven så långt jag begriper. Domaren verkar väl insatt i området, och de bedömningar han gjort av lagstiftning och bevisning förefaller rimliga, om än i strängaste lag. Det är många faktorer som ska vägas in för att bedöma strafflängd och nivå på böter/skadestånd. En mildare bedömning är självklart möjlig, knappast en strängare. Men min poäng är att domaren är OK. Det är inte han eller domstolen som är ondskefull utan lagen som är orimlig, svårbegriplig och oförutsägbar.

Medhjälp till brott mot upphovsrätten är vad de åtalade fällts för. De har inte själva gjort skyddade verk tillgängliga för allmänheten utan hjälpt andra att begå sådana brott. Medverkan eller medhjälp i lagens mening är vidare än man kan tro. Det ska visserligen finnas uppsåt, man ska vara medveten om att de egna insatserna kan underlätta eller uppmuntra viss brottslighet. Annars räcker det med mycket små insatser, som inte behöver vara nödvändiga eller avgörande för brottets förövande.

Där har man med rätta invänt att med denna vida definition av medhjälp så skulle tillverkare av vapen eller till och med bilar göras medansvariga till allvarliga brott. Det är ju allmänt bekant att pistoler kan användas vid rån och mord, och att bilar kan användas för att köra ihjäl folk eller fly från ett bankrån. Även en förskärare eller ett rep kan användas av en mördare, men det skulle leda till absurditeter att betrakta tillverkare och försäljare av dessa alldagliga föremål som skyldiga till medhjälp vid sådana brott.

En torrentfil kan man hitta genom vilken sökmotor som helst, vanligen Google. TPB (The Pirate Bay) lagrade systematiskt enbart torrentfiler, men inte enbart upphovrättsligt skyddade. Bredbandsleverantörer och hårdvarutillverkare möjliggör dagligen olagliga nedladdningar. Varför ska just TPB anses vara skyldiga till medhjälp? Var drar man gränsen? Det begriper åtminstone inte jag. Säkerligen finns det juridiska finesser som jag inte känner till som kanske kan förklara skillnaden.

Den åklagare jag nyligen skrev om övervägde att åtala anställda på ungdomsmottagningar för medhjälp till våldtäkt om de delade ut kondomer eller p-piller till ungdomar under 15 år, eftersom nästan alla samlag i den åldersgruppen ska betraktas som våldtäkter. Tydligen har begreppet medhjälp även här en godtyckligt omfattande betydelse, om man så önskar.

Problemet med legal medhjälp är att det är svårt att förstå var gränsen går. Hittills har jag trott att USA med sina "accessory before or after the fact" (medhjälp före eller efter brottet) haft en mycket strängare lag och praxis än Sverige. Vid en snabb koll på Wikipedia verkar det snarare som om begreppet medhjälp/medverkan är lika diffust i hela västvärlden, och att praxis varierar historiskt och från fall till fall på ett mer godtyckligt sätt än jag kunnat ana. Som medhjälp räknas allt tänkbart - inte bara direkta handlingar: uppmuntran (motivation), förse med verktyg/medel eller möjlighet (!). I vissa fall räcker det med att man känner till att ett brott ska begås eller har begåtts och inte rapporterar det. Ibland har det krävts att brottslingen som man varit medhjälplig till ska ha dömts för sitt brott, men vanligen inte. Vid medhjälp till konspirationer (stämpling?) så kan man fällas för medhjälp även om det planerade brottet aldrig genomförs. Tanken svindlar.

Det verkar vara alla gummiparagrafers moder. Alla kan anses skyldiga till medhjälp till en rad brott.

Dessutom verkar jurister världen över anse att medhjälp ska dömas lika strängt som huvudbrottet. Undantagsvis mildare. Skadestånden och fängelsestraffen i domen mot TPB är ett uttryck för detta tankesätt.

Huvudbrottet vid TPB-rättegången är brott mot upphovsrätten. Det har begåtts av alla de tusentals uppladdare (seeders) som tillgängliggjort verken för allmänheten automatiskt när de själva samtidigt utgjort denna allmänhet i egenskap av nedladdare (leechers). Torrentprogrammen fungerar ju så att den som vill ladda ner en viss fil samtidigt måste dela med sig av de filfragment som man själv redan har erhållit. På så vis skapas hela tiden lika många uppladdare som nedladdare, och gruppen av kriminella varierar i varje ögonblick.

Det är dessa diffusa nedladdare (somtvingas bli uppladdare) som är de riktiga bovarna, men dem kommer man inte åt så lätt. Det vore dessutom dålig publicitet att sätta dit alla "vanliga" människor. Men det är faktiskt de som begår brottet, och åsamkar upphovsrättshavarna den ekonomiska skadan. Det vore rimligare att alla dessa massor av människor delade lika på straffbördan (om man mot förmodan kunde finna dem). Var och en kunde kanske få en månad villkorligt och en tusenlapp i böter, lite varierande beroende på exakt vad man laddat ner.

Medhjälpsbrottet kan inte rimligen ha ett större straffvärde än huvudbrottet, men här har domaren lagt ihop alla medhjälpsbrott genom att summera de ursprungliga skadestånden. De har i sin tur skattats som den ekonomiska skada som åsamkats innehavaren av upphovsrätten. I samtliga fall stora multinationella mediföretag. Aldrig den enskilda fattiga artist som brukar åberopas när man vill motivera skyddet av upphovsrätten.

Man får innerligen hoppas att högre rättsinstanser har en mera restriktiv tolkning av hur medhjälp ska bedömas i detta sammanhang. Det finns också i befintlig lag utrymme för andra resonenmang rörande skadeståndet. Hur stor är egentligen skadan? Hur många biobesök har inställts, och hur många CD/DVD-skivor är osålda till följd av dessa upp- och medladdningar? Ska man inte väga in positiva spridningseffekter: Kanske någon sett piratkopierat material och blivit så intresserad att det lett till ett biobesök eller inköp av CD/DVD. Kanske ännu fler hört talas om produkten (verket) när den illegala kopian visas på YouTube och liknande? Kan det faktiskt vara så att den inbillade skadan helt uppvägs av PR- och reklamvärdet? Det skulle visserligen inte minska fängelsestraffet men skadeståndet avsevärt.

Ytterst måste emellertid lagen ändras eller åtminstone förtydligas så att vi vanliga människor begriper vad som är olagligt, både när der gäller nedladdning och medhjälp.

Det finns alltså andra juridiska konstigheter än upphovsrätten (immaterialrätten). Själva begreppet medhjälp verkar vara ett Mecka för den som inte riktigt kan styrka ett brott, men vill sätta dit nån ändå. Skrämmande.

Läs även andra bloggares åsikter om domaren, domen, godtycke, Google, gummiparagraf, leecher, medhjälp, seeder, TPB

Medhjälp den nya trenden?

2009-04-23T00:46:00.008+02:00

Det har kommit på modet det där med medhjälp.

II.

Först den uthängda barnläkaren som bara gjort som man alltid gör. Dock efter en vårdprocess där många yrkesgrupper deltagit under en längre tid, och där föräldrarnas uppfattning tagits med som en viktig del i den fortlöpande bedömningen. I värsta fall leder detta förlopp så småningom till ett konsensus (allmän uppfattning); den alltmer oundvikliga slutsatsen av alla kliniska iakttagelser, undersökningar och bedömningar är att förbättring är utsiktslös.

Denna sammanfattande bedömning ska göras av en läkare i ansvarig ställning: en specialist eller överläkare som är ansvarig för enheten. Ingen annan har den befogenheten eller ska behöva leva med följderna/ansvaret - i synnerhet inte föräldrarna (Tännsjö!) och inte annan personal som deltar i vårdarbetet. Det är en läkarsak, och det ska vi vara tacksamma för. Alla alternativ är sämre.

Föräldrar har föreslagits. Är en sådan bedömning - ett slags vanmäktig dödsdom - något de ska tvingas göra? Är det barmhärtigt? Hur ska de säkert veta när alla försök till förbättring är utsiktslösa och därför ska inställas. Och kan/bör de ens då ge upp allt hopp? Det vanliga är att försämringarna meddelas föräldrarna fortlöpande. De måste få tid att känna sig in i det nya perspektivet, bearbeta sorg och uppgivenhet och ställa nya frågor - många frågor som måste få ett svar men även lika många frågor som nog inte har några svar. Efter några dagar meddelar föräldrarna en känsla av att de förstår hur man resonerar. Därefter försöker man göra avslutningen så skonsam som möjlig för barnet och dem, ofta i ett outtalat men djupt känt samförstånd. Jag har aldrig hört talas om att man avslutar hopplös behandling om föräldrarna inte vill eller "förstår". Då avvaktar man hellre. Lika lite som om man efterfrågar deras "åsikt" eller än mindre "beslut". Så de har ett avgörande inflytande, men slipper den omänskliga uppgiften att bestämma "om" och när" behandlingen ska upphöra. Det är många års förtrogenhet med sådana vårdsituationer som lett fram till detta någorlunda skonsamma och etiskt välavvägda system.

Ett medicinskt-etiskt-juridiskt "nytänkande" i frågan är ett opåkallat inklampande på den mediala scenen, och kan orsaka avsevärt lidande bland döende barnpatienter, deras närstående och även hos engagerad personal.

Vad vore vinsten som skulle kunna uppväga detta lidande?

Och vad fan har morfindosen för betydelse? Vore jag anhörig - och det har hänt - så skulle jag tänka "ta i rejält" så att insomnandet sker lugnt och säkert. Om erfarenheten säger att det bästa är nivåer skyhögt över vad som är lämpligt när patienterna ska leva vidare, så får det bli så, om jag ska bestämma. Men visst är det ytligt sett mer av dödshjälp än palliation (lindring) i en sådan attityd. I det senare fallet skulle man bara ge så mycket lugnande att patienten slipper lida och känna kvävningskänslor när andningen avstannar, men vem vet hur djup den narkosen behöver vara? Min tanke som anhörig skulle vara: "vi har passerat gränsen för sådant finlir - se till att få det gjort så barmhärtigt (och snabbt) som möjligt". Att passivt vänta på att mitt barn sakta, kanske under flera dygn ska rossla sig hädan - till en säker död - med bara viss säkerhet om smärt- och ångestfrihet; det vore närmast totrtyr.

Och hur ska man göra med
den kliniska konferens (ronden) som fattade principbeslutet?'
de konsulter, röntgenläkare och labläkare m fl, m fl som bidragit till beslutet?
den läkare som ordinerade de sista doserna?
sjuksköterskan som gav sprutan och stängde ventilatorn (respiratorn)?
Medhjälp till mord förstås! Sy in dom hela bunten, kanske även sjukhusadministrationen.

Eller avstå för Guds, patienternas, de anhörigas och personalens skull. Avstå i barmhärtighetens namn.

Palliation nära döden kan nog bli intill förvillelse lik dödshjälp - inte minst juridiskt. Är det något vi är vill ska bli föremål för dessa sketna medikolegala hårklyverier? Kan vi inte låta läkarna sköta sitt grannlaga värv efter bästa förstånd, med empati för de närstående och den döende, med stöd från kolleger och i samarbete med dem och övrig personal så att man inte under press faller till föga för sämre lösningar: onödigt förlänger lidande, för bryskt fattar avgörande beslut, jagar upp och tröttar ut föräldrarna mer än nödvändigt etc. Jag tror inte att detta är ett av de ställen vi behöver leta efter bristande rättssäkerhet. Snarare förtydliga lagarna så att ett gott och medmänskligt handlag blir helt klart lagligt.

Vill vi problematisera så går det nog att fälla flera läkare på olika nivåer, föräldrarna, annan personal som bidragit till bedömningen att vården var utsiktslös, och att aktiva åtgärder (t ex respirator) därför skulle avslutas. Medhjälp till överlagt mord (för det låter ju mycket, mycket överlagt) eller dråp (i hastigt mod = oavsiktligt pga känsloutbrott - låter inte rimligt). Låter som en mardröm för alla inblandade (misstänkta?). Bättre säkerhet/kvalitet i vården? Knappast!

Åklagaren har avsagt sig fallet då hon tyckte att det gav för mycket fokus på hennes person - förhoppningsvis ett tecken på plötslig mognad och insikt? Låt oss ta itu med den organiserade brottsligheten istället. Den är på frammarsch, och behöver våra brottsbekämpande resurser bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om dödhjälp, palliation, medhjälp, mord, dråp, anhöriga, etik, empati, barmhärtighet

Moralpanik och p-piller

2009-04-17T19:06:00.007+02:00

Medhjälp - del I

Så har då åklagare Hammarstrand väckt frågan om det inte kan anses vara medhjälp till våldtäkt när man delar ut kondomer eller förskriver p-piller till personer (kvinnor?) under 15 år. Den nya sexualbrottslagen stadgar att all sexuell kontakt med någon som är under 15 är att betrakta som våldtäkt - eller rättare sagt: per definition är våldtäkt.

Det sätter verkligen hiv-kampanjerna i en ny dager! Att skydda ungdomar med tidig sexualdebut från könssjukdomar genom att uppmuntra kondomanvändning skulle kunna vara brottsligt.

Genom tillägg till lagen har man förklarat att sex där båda parter är minderåriga inte är olagligt samt att sex där den ena parten är högst tre år äldre också är laglig. Alltså är sex mellan två 14-åringar ok, mellan en 14- och en 17-åring likaså - medan sex mellan en 14-åring och en 18-åring är våldtäkt även om de är förälskade och 14-åringen insisterat. Detta är ju helt bisarrt och godtyckligt. Det är dessutom en djup orättvisa för den 14-åring som faktiskt blir våldtagen i den ursprungliga betydelsen av ordet: tvingad till sex med våld. Det blir juridiskt detsamma om 14-åringen samtycker eller tvingas: våldtäkt. Snacka om att fullständigt skita i vad 14-åringen tycker om saken!

Ännu konstigare är lagen om barnporr, där man inte får avbilda personer under 18 år. Det ter sig gåtfullt hur man kommit fram till att det är ok att knulla skiten ur en 15-åring samtidigt som det är förbjudet att fotografera en 17-åring. Exakt när det är barnpornografi har jag inte fattat. Får man ta porträtt av tonåringar med bar överkropp? Får man fotografera sina barn när de leker nakna på stranden? Förmodligen inte. Det fick mina föräldrar. Jag har åtskilliga bilder av mig själv som barn, helt naken på stranden, prydligt insatta i familjealbumet av min lika döda som oskuldfulla mor. Är det brottsligt att ha kvar albumen? Jag vågar inte tänka tanken ut.

Jag hoppas att den nu aktuelle åklagaren med sitt agerande vill rikta uppmärksamheten mot en undermålig lagstiftning.

De nymoralistiska aspekterna på detta utreds (som vanligt) med stor skärpa av Blogge.

Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, Hammarstrand, kondomer, p-piller, barnporr, nymoralism

Knip käft om Proluma, annars ...?

2009-04-15T23:11:00.005+02:00

Det är konstigt att den stora omorganisationen av sjukvården i Skåne inte diskuteras nästan alls. En förklaring är kanske att man belagt personalen med munkavle. Den chef som vågar kritisera planerna hotas med avsked. Det berättar läkaren Per Katzman i en intervju i Sydsvenskan. Han avgår nu som chef för diabetesvården i Lund.
Att hota personalen till tystnad är ett lagbrott. Vår yttrandefrihet är garanterad i grundlagen. Liknande hot inom socialvården i Stockholm resulterade bland annat i den så kallade Lex Sarah. Det var inte heller länge sedan en manlig undersköterska blev illa åtgången av sina chefer efter att han berättat om rasistiska tendenser på Södertälje sjukhus. Sjukhusledningen tvingades be om ursäkt, och att förklara sig för JK.
När sjukvården i Stockholm omorganiserades så tvingades läkare i chefsställning att skriva under en olaglig försäkran om tystnad. När detta så småningom upptäcktes så fick arbetsgivaren ta tillbaka sitt agerande. För mig är det obegripligt att vuxna välutbildade akademiker låter sig skrämmas till tystnad. Hotet om avsked kan väl inte imponera på någon i dessa läkarbristens dagar? Yttrandefriheten kan inskränkas men inte om det hindrar den fria debatten i ett demokratiskt samhälle. Såklart.
Det är väl inte det man håller på med? Förhindrar man den fria debatten bland oss som ska vara patienter eller anställda i den omorganiserade vården? Vi vill veta vad våra läkare tycker, eftersom vi har mer förtroende för deras bedömningar än politiker och tjänstemän. Vi är inte heller dummare än att vi kan bortse från partsinlagor och revirpissande.
Man hade så bråttom med besluten att man glömde MBL (medbestämmandelagen). Därför fick besluten som skulle ha tagits på regionstyrelsens möte 6 april skjutas upp till ett särskilt möte 28 april. Detta efter att Läkarförbundet protesterat- Mötet med läkarna skulle vara 14 april, men om detta har inget rapporterats. Förmodligen motsätter sig läkarnas representanter i såväl Lund som Malmö även denna gång, som de gjort vid tidigare beslut. Och blir lika överkörda som då.
Regionen har inte råd med två universitetssjukhus. Politikerna klarar inte att ta debatten. Frågan är inte partiskiljande: alla partier i Lund är emot. Istället har man delegerat absurt mycket beslutsmakt till regiondirektören Sören Olofsson, uppbackad av regionstyelsens ordförande Jerker Swanstein. Istället för att föra en öppen debatt beställde man en dyr konsultrapport som dessutom hemligstämplats. Varför?

Läs även andra bloggares åsikter om Lund, läkare, Malmö, munkavle, Proluma

Heterofili inget att skämmas för

2009-04-11T14:22:00.005+02:00

Niklas Svensson, en för mig oerhört okänd journalist och uppenbarligen inte den vassaste kniven i lådan, blir nu grundligt utskälld i bloggosfären för sitt "avslöjande" om Rickard Falkvinges heterosexuella framfart på Facebook. Det är välförtjänt. Hans journalistik känns som om den är på nivån: Flera riksdagsledamöter ertappade med s-x. Som om Grönköpings Veckoblad hade haft en helgbilaga av mera skandalöst slag.

Som gammal bög kan jag också försäkra herr journalisten att heterosexualitet vanligen inte betraktas som någon större skam. Flera stora män och kvinnor har haft denna sexuella läggning, som många anser vara själva grunden för vår biologiska reproduktion.

Partiledaren (piratledaren) själv bevärdigade artigt inlägget med ett raskt och rakt svar som på nysvenska kan sammanfattas med: Ja, och?

En mer grundlig utskällning kom från Blogge Bloggelitos regeringsblogg som fick användning för det nya invektivet dunderfucko - väl värt att lägga på minnet eftersom det känns så användbart i alla möjliga sammanhang. Ett ord som jag hoppas vi snart ska återfinna i SAOL.

Dock har det haft det goda med sig, för min personliga del, att mina ögon öppnats för Politikerbloggen som en ovanligt töntig nymoralistisk instans. Där kan man nog hitta material för ett och annat inlägg framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, heterosexuell, sex, dunderfucko, Politikerbloggen

Piratpartiet

2009-04-04T21:13:00.003+02:00

Nu är jag formellt partimedlem.

Min make har en lika sund som notoriskt skeptisk mot mina påfund, men när jag förklarade hur jag tänkte i den här frågan så sa han bara: "Låter ju vettigt." Annars brukar han se frånvarande ut efter en stund, och plötsligt erinra sig en tvättmaskin som behöver tömmas eller nåt liknande. Nu stod han bara kvar och lyssnade.

Min diskretion och min respekt för valhemligheten förbjuder mig att fråga vad han tänker rösta på men det skulle inte förvåna mig om det blir ... Piratpartiet - åtminstone när han fått fundera på det en stund.

Känner annars inte så mycket folk här i Skåne. Samtalen hundägare emellan brukar inte ta upp de tre "känsliga" frågor som alla med vett och etikett vet att undvika i middagskonversationen: politik, pengar och sjukdomar. Damers ålder intar en särställning bortom de tre stora.

Men till Påsken kommer släkten på besök, och två av dem är myndiga. Där kan man sätta in en stöt. Även barnen kommer att indoktrineras i den mån de är tillgängliga för konversation. De brukar lämna middagsbordet så snabbt som möjligt för att återuppta sina dataspel och internetsessioner.

Undrar om det finns fler sympatisörer här i Bjärred?

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Bjärred

Kristdemokrater är som Sverigedemokrater - fast med invandring

2009-04-04T16:21:00.005+02:00

Har Sverigedemokraterna samma ideologiska ståndpunkt som Kristdemokraterna?

Ekots lördagsintervju med Göran Häggström var intressant. Intervjuaren ställde relevanta frågor, men kunde kanske ha följt upp de långa och pladdriga svaren lite fräckare.

Först framhöll han att Kristdemokraterna just förlorat i sin enda aktuella större profilfråga: homoäktenskap. Vad GH svarade kunde lika gärna vara ett svar på frågan om varför mjölpriset går upp. Väldigt många ord som kunde ha kommit direkt ur floskelbingo.

Därefter hävdade intervjuaren Tomas Ramberg att Kristdemokraternas ideologi på punkt efter punkt var mycket lik Sverigedemokraternas - invandrarfrågan undantagen. Det är kanske inte så konstigt, om man beaktar att båda partierna har värdekonservatism som fundament. Men en tankeställare borde det vara för de "kändishumanister" som lockats in i KD:s garn.

Kristdemokraterna har varit, är och förblir ett problem när det gäller lika rättigheter för homo-, bi- och transsexuella - HBT-frågor. Sedan urminnes tider är de emot alla förändringar till det bättre. Tills de redan har genomförts. Sedan är man emot nästa förändring. Senast mot samkönade äktenskap. De borde enligt alla kristna sätt att se det skämmas, men det gör de förstås inte.

Senaste argumentet de kved fram var det evinnerliga barnets bästa. Det är alltid bäst för barnet att växa upp med sin mamma och pappa - alltså inga homoäktenskap, resonerades det. Argumentet barnets bästa har blivit lite av en sköld man kan hålla upp framför sig i desperata lägen när argumenten tryter. Extra patetiskt måste det ha låtit när tidningarna samtidigt braskade med Josef Fritzl som hållit sina barn inspärrade under 24 år i en källare medan han förgripit sig på dem. Det är lätt att inse att det långtifrån alltid är bäst för barnet att växa upp med sina föräldrar, och det är viktigt att förstå varför och när det inte är bra.

Annars är barnets bästa mest gångbart när det gäller barnpornografi, nätcensur, vårdnadstvister, uppehållstillstånd, lokala 30-sträckor och miljön. Har man inga argument går det alltid att dra till med: men men tänk på barnen. Vill man poängtera att det är ironi så ska ordet barn uttalas som frissan Gulletussan i Klara och Mia.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokrater, Sverigedemokrater, värdekonservatism, Göran Häggström, HBT, Josef Fritzl, Gulletussan

Blivande pirats nattliga grubblerier

2009-04-04T02:07:00.008+02:00

Lovar snart återkomma med mina erfarenheter när jag blir partimedlem för första gången i mitt liv. Tror inte jag rent formellt ens var med i FNL-rörelsen, men deltog gjorde jag. Här ska jag bättra mig och bli mera helhjärtad. Min värvningskampanj ska skildras.

Och så kan jag dra upp en sjukvårdsorganisation för landet med dubbla kvaliteten, dubbla arbetsglädjen och helt avskaffa alla väntelistor och väntetider på akuten. Jag lovar! För samma eller lägre än nuvarande kostnad.

Efter alla dessa år vet man hur det går till. Kolla t ex mitt inlägg om Lord of Lean och Toyota på sjukhuset. Det är en bra utgångsattityd, men behöver kompletteras med en genomtänkt incitamentsstruktur (välplacerade morötter) och en logistik för personal (läkare ska umgås med patienter - inte blanketter), tjänster och material med en längre placeringshorisont än idag (rullande 5-årsplaner blir nog lagom: å ena sidan viss flexibilitet men också bättre stadga och mindre opportunt hattande hit och dit inför skiftande landstingsmajoriteter). Det övergripande strukturen får nog bli statlig så att vårdkvaliteten blir jämnare, och så att den tumörlikt växande landstingsbyråkratin bekämpas. Så om jag lyckas ta mig samman och resumera mina intryck kan jag kanske kompettera partiet med ett förslag till en vårdpolitik värd namnet.

För partiet kommer i regeringsställning, sanna mina ord. Kanske inte med egen majoritet eller ens majoritet från början, kanske en vågmästarroll. Men på sikt: ledande eftersom det är det enda partiet med konkreta analyser, prioriteringar och visioner. Viktiga saker för folket (minst sagt!, som TV-hallåorna alltid envisas med att säga).

Det är kanske ett historiskt ögonblick, när det faktiskt går att bryta in bland de av nepotism och småkorruption försvagade gammelpartierna, som nog ingen älskar. Och går det med mindre än passion om politik ska vara meningsfull? Symtomatiskt nog så glömde jag KD i min uppräkning i förra inlägget. Bryr mig inte om att korrigera. Det blir nog rätt av sig själv så småningom. Självdör i brist på passion.

Och när vi ändå är inne på det: icke-konfessionella skolor - som i Frankrike, tack! Skumma frikyrkliga, islamska, judiska, katolska skolor med olika vi-dom-budskap är alla krigs moder. Inget att uppmuntra. Möjligen en och annan buddistisk skola, men helst inga religiöst baserade läroanstalter alls. Är inte religion ett fritidsintresse sedan vi klokt avskaffade statskyrkan som kungens egen uppfostringsanstalt? Så en ny skolpolitik kanske skymtar om hörnet också. Och ge ungarna undervisning i självterapi från första klass. Hur man hanterar det personliga livets alla ofrånkomliga problem: mobbing, dålig självkänsla, dåliga föräldrar, första kärleksbesvikelsen, motivationsbrist ... ; man behöver verktyg! Det finns enkla, begripliga, moderna och effektiva metoder (KBT, t ex) för att forma sin person till det man vill, men de lärs vanligen inte ut i psykologiundervisningen.

Men, men ... Jag förstår att vi inte ska förivra oss. Först intar vi EU med nuvarande program. Men sen: vilka möjligheter.

Kurvorna över nya medlemmar är verkligen imponerande, Inom kort ska jag bidra till den statistiken. Med en egen liten pinne - och kanske en och annan kompis med sina kompisar och deras släkt ... Med en ökningstakt på något tusental i månaden så ser det ut som om vi går om flera av gammalpartierna, kanske även i val. Låt oss göra EU-valet till en provuppvisning och visa vad vi kan! Folk vill ha dethär. De vet det bara inte riktigt ännu.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, politik, statistik, värvning, medlemsskap

Det får bli Piratpartiet

2009-04-03T15:37:00.005+02:00

Jag börjar bli gammal. Det är med stigande olust som jag noterat IPRED, FRA, ACTA och andra liknande företeelser som för bara några decennier sedan skulle hänförts till kategorin paranoida dystopier (och jag är psykiatriker, mind you!).

Jag liksom bara tappar andan. För mig känns det overkligt. Det är ungefär som att brevhemligheten skulle upphöra och staten fritt fick läsa mina brev, eller som att alla medborgare måste lämna en nyckel till en halvkorrupt myndighet som sedan smyger in på natten och övervakar mitt sexliv. Borta är allt tal om privatlivets helgd.

Nu får också nöjesbranschen fritt fram att beslagta min dator (där jag bl a har alla mina patientjournaler) som vilken polis som helst. Det räcker med att de påstår att de har ett IP-nummer som är mitt och som använts för nedladdning. Mitt trådlösa nätverk är visserligen krypterat men det finns allmänt tillgängliga program för att forcera detta. Får hoppas att ingen av grannarna är lite datakunnig och gillar barnporr eller gratis film och musik.

En vanlig dödlig har inte råd att processa och få rätt mot så starka motparter. Man är totalt utlämnad och rättslös. Förr hade jag "friends in high places" men det är nog tveksamt om jag har några sådana kvar. Borde nog ha tagit bättre hand om dem.

Det är som en personlig parallellprocess (psykiatrisk terminologi som är lite intressant) till överstatligheten i EU. ACTA beslutas i hemlighet och blir sedan lag. Är det ens vagt demokratiskt? Vad är vår lagstiftande församling idag? Sony?

Piratpartiet har uppmärksammat detta. Det kan kritiseras för att vara ett enfrågeparti eftersom det bara tar upp frågor om information, immaterialrätt, integritet, frihet, mänskliga rättigheter, internets framtid, rättstrygghet, yttrandefrihet ...

De mera heltäckande partierna tar ju också upp frågan om hur dagarna i föräldraförsäkringen ska fördelas. Som om jag bryr mig. Eller om A-kassan ska vara 75 eller 85%. Eller sjukförsäkringen ska räcka 6 eller 12 månader. Skillnaderna är minimala. (Man bara lägger på 10% på ersättningsnivåerna för varje parti man passerar från höger till vänster.) Oerhört förutsägbara. Var finns de övergripande analyserna, prioriteringarna och visionerna? Är alla politiker enbart intresserade av sina arvoden?

Om vi inte griper oss an de grundläggande mänskliga rättigheterna så väntar anarki eller den totalitära staten. Samhällskontraktet blir ointressant. Rättigheter något man roffar - skyldigheter något som kan köpas och säljas.

Med stigande ålder har jag lämnat studentvänstern och blivit politiskt ointresserad. Tycker att V är för populistiska, S för korrupta - MP, FP och C är för små - och M är för blå. Och framför allt så känns det rätt likgiltigt vilket parti jag väljer. De frågor jag tycker är viktiga försvinner ändå ofta i någon poltitisk kohandel. Det enda som verkar politiskt säkert är att arvoden och pensioner för fack och förtroendevalda stiger stadigare än någon konjunktur eller valuta. Min analys av de etablerade partierna kan bäst sammanfattas på engelska: Fuck you!

Väsentligheterna här i livet, de grundläggande frågorna om människor och samhälle, verkar de inte riktigt förstå eller hinna med. Alla de små klättermössen som jobbar och jobbar sig upp, alltmera uppåt - de små söta benen går som trumpinnar! [Ett ungefärligt citat som ska ha fällts för länge sedan av ordfaranden vid ett möte på filmhuset med alla kommande talanger och chefer. Av Jörn Donner, förstås.]

Nej, fan det får bli Piratpartiet. Redan i juni.

Läs även andra bloggares åsikter om ACTA Piratpartiet, FRA, IPRED

Wanjas vänner och ovänner

2009-03-30T22:13:00.003+02:00

Wanjas vänner:

övriga välbetalda pampar i LO
Mona Sahlin, gammal polare och välbetald sossepamp
Helle Klein, LO:s välbetalda chefredaktör på Aftonbladet
den välbetalda styrelsen i AMF
och paradoxalt nog: flera borgerliga talesmän som gärna ser att hon stannar för att ännu fler ska hoppa av LO och arbetarrörelsen (SAP)

Wanjas ovänner:

LO:s underbetalda medlemmar är förbannade på dubbelmoralen
de underbetalda socialdemokratiska väljarna är förbannade på detsamma
Göran Greider, välbetald får man förmoda
Åsa Linderborg på Aftonbladets kultursida sitter kanske löst när hon bl a säger om Wanja: "Förd bakom ljuset eller spelar bakom flötet?"

Bakgrund

Det är inte politisk kraft, kämpaglöd, konfrontationer eller utstrålning som skapat Wanja Lundby-Wedins karriär - utan hennes förbindlighet. Hon är vänlig mot alla och ingens ovän. En mespropp.

Förbundsdirektörerna, fackpamparna närmast under Wanja, har henne som garant för sina egna löner, pensioner och styrelseuppdrag. Hon kommer inte att bråka med dem om det. Gissa om de vill ha henne kvar, "har fullt förtroende" för henne. Klart som fan att dom har. Flera sitter dessutom i AMF:s styrelse tillsammans med Wanja. Ännu fler har arvoden från andra styrelsejobb som Wanja och hennes vänner (se ovan) har fixat.

Hur ska LO då förklara för sina allt fattigare medlemmar att Wanja och hennes nästan lika välbetalda medarbetare förordat så höga ersättningar till verkställande direktören i AMF, Christer Elmehagen? Styrelsen hävdar att de blivit förda bakom ljuset av vd. Det är en desperat och löjeväckande (se nedan) strategi. Årsberättelsen är just vd:s formella berättelse till styrelse, revisorer och ägare om hur företaget skötts. Det är hans berättelse, och där står det klart och tydligt vad han får i pension. Det är med årsberättelse och revisorsrapport som man beviljar ansvarsfrihet för det gångna året. Christer har som skicklig direktör under många år bättre rykte än många av medlemmarna sin politiserade styrelse. Alla, inklusive AMF:s styrelse, har fram till nu ansett honom som mycket framgångsrik i sin kapitalförvaltning.

Förmodligen tänker styrelsen rädda sitt eget och Wanjas skinn genom att skylla på någon oklar passage i pensionsavtalet. Det går säkert att hitta något som kan tolkas på fler sätt. Sedan skyller man på den som utformade avtalet så otydligt, kanske LO:s egen representant i ersättningskommitten, dåvarande avtalssekreterare i LO . Man ger syndabocken ett symboliskt straff (avsked?) och senare en belöning under bordet (nytt fint uppdrag) för att knipa käft. Men det blir svårt att förklara alla de tidigare årens utbetalningar av lön, bonus och pension eftersom varenda krona står i svart på vitt i årsberättelsen, som man ju skrivit under.

Bland socialdemokraterna har Wanja blivit en belastning inför valrörelsen. Men man kan inte kasta ut henne ur partistyrelsen för det vore att ta avstånd från LO, som ju är partiets huvudfinansiär (= ägare om det vore ett företag). Mona Sahlin uttalade sitt fulla förtroende för Wanja tidigare i veckan. Allt annat vore konstigt med tanke på att Wanjas firma nästan äger en stor del av Monas företag. Några hävdar att det också beror på att de är kompisar sedan många år.

Men i en TV-intervju igår så svävade Thomas Östros på målet. Han vägrade säga att han hade ett orubbat förtroende, vilket är det gängse uttrycket, utan försökte komma undan genom att svamla om att han respekterade Wanja för både det ena och det andra, vilket ju var rätt poänglöst i sammanhanget. Den enda rimliga tolkningen var att han inte ville uttala sitt förtroende för Wanja. Han är finanspolitisk talesman, och det vore förvånande om han svävade på målet utan att ha kollat med Mona först. Därför trodde åtminste jag att saken var klar: Thomas, Mona och Wanja var överens om att LO skulle må bättre med en ny ledare.

Men inte alls. Wanja kom ut stärkt efter det långa kvällsmötet i AMF:s styrelse igår. De hade enats om att styrelsen förts bakom ljuset. Aftonbladets krigsrubrik: Wanjas revansch!

Det är konstigt. Att LO:s representanter i styrelsen vill ha det så förstår vi alla. Men resten av styrelsen? Det skulle vara enklare för dem att hävda att ersättningarna var rimliga för en allmänt välsedd vd. Hans förmåner var lika stora som alla andra direktörers. Nu framstår ju även resten av styrelsen, inklusive Urban Bäckström, som kompletta idioter som inte orkar/kan läsa en enkel årsberättelse. Varför ta den prestigeförlusten, de har väl aldrig haft något emot höga direktörslöner? Å andra sidan är det bara LO som krävt återbetalning från direktören. Återstår att se om AMF:s styrelse sluter upp kring Wanja och desavouerar sin gamle välbetalde trotjänare och vd.

Det är mycket som är obegripligt just nu, och det gör saken än mer spännande.

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, Mona Sahlin, Christer Elmehagen, fackpampar, sossepampar, syndabock

Och hur kommer Wanjas 1:a majtal låta? Den talskrivaren har en grannlaga uppgift om publiken ska kunna hålla sig för skratt.

Wanja pålurad stora belopp

2009-03-24T00:05:00.007+01:00

Vem är det som har lurats så fult med Wanja? Träd fram, och be om ursäkt.

För idag är hon jätteledsen för att de bonusar hon argumenterade för i förra veckan ska betalas ut. Det står visserligen i varenda årsberättelse, men någon har lurat henne att inte läsa det, och sedan lurat henne att inte förstå vad det står där, fastän hon inte läst det. Det är skamligt på mer än ett sätt.

Sedan har någon lurat henne att ta emot ett okristligt arvode på 70 000 kr som hon ju rimligen aldrig skulle ha tagit emot eftersom hon inte fyllt någon som helst funktion i styrelsen.

Hur kan man bete sig såhär tarvligt mot människor? Luras och bedra.

Någon borde ta på sig ansvaret. Någon borde skämmas.

Läs även andra bloggares åsikter om AMF, ansvar, bonusar, grundlurad, lurad, Wanja Lundby-Wedin

Ljuger Liza Marklund igen?

2009-03-22T23:51:00.005+01:00

Denna gång ondgör sig LM i Expressen över illegala nedladdningar av kompisens skiva. När man kollar verkar det som om de 80 000 nedladdningar hon talar om kommer från bandets egen hemsida där de lagt ut låten och uppger att den laddats ned 87 000 gånger. Alltså helt legalt att ladda ner. Däremot finns den inte på de större torrentsajterna.

Liza Marklund har tidigare haft problem med sin verklighetsuppfattning. En historia som hon hävdat var väldokumenterad sanning visade sig inte stämma, och hon tvingades medge att den istället var en påhittad ("baserad på en verklig historia"). Fullständigt skamlös, uppbackad av sitt Piratförlag, där Jan Guillo tycker att folk är dumma i huvudet om de inte fattade att historien var uppdiktad. Lögn och dikt går bra som dokumentär. Hon rekommenderade även då lagskärpning för att komma tillrätta med problemet. Hon har kontakter, och lagändring blev det.

Polarna i pappersmedia reagerade knappt på skiten utan gjorde sig lustiga över bloggosfären, där det blev skandal.

Nu rekommenderar hon bokstavligen den kinesiska metoden: att filtrera informationen på internet så att den inte innehåller olämpligheter samt att ställa bredbandsleverantörerna ansvariga för illegalt innehåll. Det är väl lika begåvat som att bötfälla Expressens pappersleverantörer för lögnaktiga beskyllningar i tidningen samt att införa förhandscensur av alla tidningar (särskilt Expressen) så att de garanterat inte innehåller osakligt material.

Har hon blivit fnoskig eller har jag missförstått något? Jag trodde det här landet berömde sig av sin pressfrihet och yttrandefrihet, och att Expressen var en liberal - inte Stalinistisk - publikation. Att införa en totalitär stat utan yttrandefrihet för att komma åt fildelarna verkar för mig vara ett förslag på gränsen till vansinne.

Läs även andra bloggares åsikter om Liza Marklund, stalinism, lögn, fildelning, IPRED

Sagt om Påven och kondomer

2009-03-21T17:25:00.007+01:00

På diskussionsforumet DemocraticUnderground.com
AngryAmish: He always struck me as a barebacker

Läs även andra bloggares åsikter om Påven, barebacking, Benedictus, kondomer

Kusingifte och handfallenhet

2009-03-19T16:55:00.002+01:00

I Uppdrag Granskning 18 mars visades ett reportage om kusingifte i vissa invandrargrupper. Det mest påfallande var hur försagda svenska experter, forskare och myndigheter var. Ingen ville uttala sig eftersom det skulle kunna leda till rasism.

Den gamla vanliga svamligheten. Vi vill gärna lösa vissa problem genom att stoppa huvudet i sanden. Det är särskilt påtagligt när det gäller invandrarfrågor. Inget parti för en mogen diskussion utan har överlåtit det på främlingsfientliga marginalpartier, som man sedan försöker tiga ihjäl. På så vis överlåter man formuleringsprivilegiet till grupper med tvivelaktiga syften. De får oemotsagt problematisera och förklara för svenska folket varför vissa invandrargrupper är överrepresenterade vad gäller brottslighet, sjuklighet och arbetsoförmåga.

Det får också som följd att vi inte vidtar vettiga åtgärder för att lösa de problem som faktiskt existerar. Kommunerna går på knä ekonomiskt i dessa tider. De kommuner som har stor andel invandrare får också större kostnader för arbetslöshet, sjukvård, särskola, habilitering och brottsbekämpning. Om andelen invandrare ligger på 10-20 % som i Malmö så får man räkna med att den gruppen konsumerar 50-75% av socialbidragen. Det är inte den största kostnaden men ger ett mått på bristfällig integration och därmed sammanhängande kostnadsökningar. Det är inte orimligt att sådana kommuner får ekonomisk gottgörelse från oss som bor i områden med mindre andel nysvenskar.

Vad kusingifte anbelangar så anser WHO och andra auktoriteter att det inte är något man ensidigt ska avråda ifrån. Den genetiska aspekten (consaguinity depression) ger vid handen att genetiska missbildningar ökar från två till fyra procent. Det betyder omvänt att i genomsnitt föds 98% av svenska barn genetiskt friska medan de som är resultatet av kusinäktenskap har 96% friska barn. Det är förmodligen hela sanningen och inte mycket att basera genetisk rådgivning på. Det vore etiskt oförsvarbart att avråda från graviditet med dessa siffror. Men lika oförsvarbart är att inte ha en beredskap för konsekvenserna. Det måste till fler platser i särskolan, fler hemsjukvårdare, större habiliteringsresurser etc. Matematiken är inte komplicerad. Vid en andel födslar från kusingiften på 20% stiger andelen genetiskt skadade från 20/1000 till 24/1000. (Andelen "kusinfödda" är inte liktydig med andelen invandrare. Dels är det inte alla invandrare som gifter sig inom släkten, och dels är inte nativiteten lika stor i alla grupper.)

För en särskola i ett invandrartätt område kan dock de absoluta talen bli stora. Det är skillnad på att ha 100 eller 150 elever i en personaltät verksamhet. Om man inte planerar och budgeterar för det så sjunker kvaliteten på omhändertagandet av de svagaste individerna i samhället. Antingen drabbas de handikappade barnen eller också får man ta pengar från andra kommunala områden som vård, skola och omsorg.

Fördomar är att ha osakliga och felaktiga uppfattningar. Invandrarfientlighet är att ha fördomar mot invandrare. Att diskutera faktiska problem rörande invandring måste bli rumsrent, att tiga drabbar bara de mest utsatta grupperna i samhället. Det måste finnas något annat än att välja mellan rasism och strutsmentalitet. Var finns de begåvade resonemangen?

...
Den gamla vanliga skamligheten
Den gamla skamliga vänligheten
Den gamla vänliga svamligheten
Den gamla flabbiga hemligheten

Den gamla hemliga skadligheten
Den gamla saliga flabbigheten
Den gamla skadliga skabbigheten
Den gamla skabbiga saligheten

Sedligheten den gamla smakliga
Skamligheten den gamla skändliga
Skalligheten den gamla vänliga
Skalligheten den gamla vanliga etc.

(Ekelöf, Strountes)

Läs även andra bloggares åsikter om Ekelöf, fördomar, invandrare, kusingifte, strutsmentalitet

Tusen besök - tusen tack!

2009-03-19T16:03:00.001+01:00

Ettusen besök har bloggen fått sedan starten för mindre än tre månader sedan. Det är mycket mer än jag hade förväntat mig. Blommorna från morgonens hundpromenad är till alla er som varit här.

Tack för intresset, allihopa.

Fast jag längtar efter att få en och annan kommentar, så att det uppstår diskussioner. Men jag får väl försöka vara lite mer kontroversiell? Förmodligen är det när man retar upp någon som man väcker behovet av att kommentera. Att lägga ut bilder på vårblommor är väl inget som pockar på gensvar. Ska skärpa mig, och börja ventilera mina mer kontroversiella åsikter.

Håll i hatten!

Gardasil även till killar?

2009-03-19T15:02:00.004+01:00

I en annan blogg har man tagit upp frågan om det inte vore bra att vaccinera även killar mot HPV. Det är ett virus som på kort sikt ger könsvårtor (kondylom) och på längre sikt kan ge cancer, framför allt i livmoderhalsen. Även andra cancerformer orsakas av sexuellt överfört HPV: peniscancer, analcancer, oral- och svalgcancer. Dessa cancerformer är dock mycket mindre vanliga än livmoderhalscancer, så vaccination med dem som argument har inte varit aktuell.

Det tycker jag är lite konstigt. Kanske har man tänkt att det mest gäller homosexuella män, och det är en grupp som är överrepresenterad i dessa ovanligare cancerformer. Men om man tänker ett steg till så är det ju förmodligen ofta killar som smittar tjejer. Det skulle alltså vara en vinst för heterosexuellt verksamma kvinnor om viruset utrotades även bland män.

Ytterligare en hälsoekonomisk vinst vore att många skulle slippa kondylom, som ibland kan vara svårbotade och orsaka mycket lidande. Det är en mycket utbredd sjukdom, så där skulle man förmodligen kunna motivera vaccination även av män/killar. Kondylom är inte livshotande men kostnaderna för behandling är nog avsevärda.

Det skulle förstås kosta dubbelt så mycket att vaccinera killarna också, men man kanske får sju gånger så mycket för pengarna? Personligen tycker jag att det är en haltande strategi att bara vaccinera tjejerna med tanke på hur många män som är heterosexuella. Dessutom småsnålt mot bögar.

Läs även andra bloggares åsikter om bögar, cancer, gardasil, heterosexuella, kondylom

D-vitamin utsatt

2009-03-19T00:19:00.004+01:00

Efter en dryg vecka med 10 tabletter om dagen så fick jag en natt muskelkramp i ena vaden. Dessutom muskelryckningar i småmuskler ("nervryckningar"), vilket jag inte brukar ha. Det kan vara ett symtom på för hög halt av kalcium, som i sin tur skulle kunna bero på D-vitaminet. Inte kände jag mig piggare heller, så jag såg det för gott att avsluta experimentet.

Tills vidare har jag helt slutat ta extra D-vitamin, men jag fortsätter med multivitaminer och omega 3.

(Termen utsatt betyder att man satt ut en medicin, dvs. avslutat medicineringen. Det kommer förmodligen av att man sätter in en medicin när man påbörjar medicineringen. Så sätter man ut den när den inte längre ska användas.)

Kanske gör jag ett nytt försök till hösten när mörkret kommer tillbaka. Just nu har det varit sol och varmt och det piggar upp rätt bra också.

Vore kul att höra om någon annan har några erfarenheter av D-vitamin.

Besök på USiL

2009-03-16T19:22:00.005+01:00

För någon vecka sedan ringde jag till USiL:s lungklinik för att få en besökstid för rutinkontroll av min CPAP som jag haft sedan 1999. Sekreteraren lät mycket förvirrad, som om hon aldrig hört talas om en CPAP förut. Efter att ha frågat kringstående ett par gånger så kom hon fram till att hon måste rådgöra med läkare innan hon kunde säga något bestämt, och lovade återkomma, en beprövad metod för att bli av med folk. (Don't call us! We call you.)

Och inte fan återkom hon.

Så med återhållen irritation ringde jag upp igen i fredags, och framhöll att de lovat ringa men inte gjort det. Hon bad mig dröja medan hon kopplade mig till CPAP-avdelningen. Tänkte hon använda knep 2 för att bli av med mig? Koppla till en anknytning på måfå, där en förvirrad person inte fattar något och kopplar tillbaka till växeln. Men inte! Jag fick omedelbart tala med en person som gav mig en återbudstid idag, måndag morgon 9:00.

En jättetrevlig manlig sköterska tog emot i tid. Klarade av formalia i ett nafs, bytte filter i apparaten, och önskade mig välkommen åter om jag skulle få några problem. CPAPen har jag köpt själv eftersom Stockholm hade så gammalmodiga maskiner som var tyngre och bullrigare. Men i Lund var man väl bekant med maskinen. Om jag fick några problem med den så kunde jag byta till deras ännu modernare apparat av samma typ.

Ibland fungerar vården så förbluffande bra. Jag hade åtminstone räknat med att de skulle kräva remiss från husläkare, men jag hade med mig mina gamla ordinationer från FysiologLab i Stockholm, och det räckte. Killen kände väl till min läkare i Stockholm.

Det är svårt att hitta något att klaga på, faktiskt. Parkeringshusen fungerar bra, cafeterian verkade trevlig, all personal jag stötte på var hjälpsamma, glada och trevliga. (Jag bortser helt från den svekfulla sekreteraren.)

Minst lika bra som dem jag träffade på akuten för några månader sedan.

Så till USiL: Högsta betyg för såväl bemötande och tillgänglighet som kvalitet: Berömligt!

Läs även andra bloggares åsikter om USiL, CPAP, vård

Från kvällens hundpromenad.

Psykiatrisk privatmottagning inte längre till salu

2009-03-16T15:59:00.005+01:00

OBS

Nedanstående inlägg är inte aktuellt längre eftersom Stockholms läns landsting och Länsrätten i Stockholm inte tycker att jag ska få sälja min mottagning. Läs mer på min nya blogg Ordinationer.

Från 1 april får läkare och sjukgymnaster som har en privatmottagning som är etablerad enligt den nationella taxan överlåta sin etablering till någon annan med rätt komptetens.

Den nationella taxan innebär att besök är kostnadsfria för patienterna när de kommit upp i frikort (900 kr per 12-månadersperiod). Dessutom billigare dessförinnan. Konsultationer på t ex lab och röntgen betalas av landstinget.

Eftersom överlåtelse hittills inte varit möjlig, så är det ingen som vet vad en "etablering" är värd i pengar. Priset är alltså mycket förhandlingsbart.

För egen del har jag en vilande praktik i psykiatri i Stockholms läns landsting. Vilande eftersom jag sedan en tid bor i Skåne för att kunna ägna mig åt studier/forskning, och det ser ut att fortsätta så. Helst skulle jag vilja byta rakt av med en kollega i Skåne, som vill flytta sin praktik till Stockholm. Man måste nämligen fortfarande hålla sig inom det landsting där man etablerade sig från början.

Men är det någon som känner någon som är intresserad, så får man gärna höra av sig med frågor. Själva överlåteseförfarandet sköts av landstinget som utannonserar enligt konstens alla EU-regler om konkurrensneutralitet etc i en databas, som nog bara få känner till. Ev. annonser i t ex Dagens Medicin eller Läkartidningen får jag nog bekosta själv.

Men Landstinget måste ta hänsyn till vissa önskemål från mig när de utser vinnare av anbud. Jag har också vetorätt, och kan dra in annonseringen om jag inte är nöjd. Därför är det viktigare att vi kommer överens om något bra än att man lägger högsta bud.

Läs även andra bloggares åsikter om psykiatri, privatmottagning, Skåne, Stockholm, byte

Kontakt anyone?

2009-03-16T15:44:00.003+01:00

Jag märker att många är för blyga för att kommentera mina inlägg. De som har min e-postadress skickar kommentarerna dit istället. Därför har jag lagt till epostadressen i min profil, så att alla ska kunna ha den förmånen.

Skriv gärna anonymt om det känns bättre. Skriv allra helst i kommentarsfunktionen i bloggen, så att andra kan vara med och diskutera. Om ni skriver mail där ni vill ha personlig rådgivning, så vill jag helst kunna publicera det på bloggen, så försök att anonymisera (ändra lite här och där) sådana detaljer som du inte vill ska komma ut. Ibland kan det vara svårt för mig att avgöra vad som är alltför personligt och känsligt. Att lägga ut hela sin identitet är normalt inte att rekommendera. Om du skriver kommentarer så går jag inte igenom dem, utan de publiceras direkt.

Bloggen har fler läsare än man kan tro av statistiken: både bekanta och FRA kan höra till dem.

Läs även andra bloggares åsikter om kontakt, kommentarer, epost, anonymitet, FRA

Men det skulle vara kul att höra av er. Bara någon rad eller ett ord: Skit! eller Sktibra! duger bra.

Läkare mördare?

2009-03-16T14:34:00.010+01:00

II. Mespropparnas sammansvärjning

Nu har man konstaterat att den aktuella hjärtkirurg som opererade en rutinpatient med en ovanlig eller felaktig metod även var känd som rattfylla hos Socialstyrelsen. Många har ondgjort sig över att myndigheten inte rapporterat detta till arbetsgivaren USiL.

I rätten fälldes doktorn för slarvet som av allt att döma kostade en människas liv till 16 000 kr i böter, så det kan inte ha varit något stort slarv? Å andra sidan fick han ett avgångsvederlag på 900 000 kr (en årslön). För att arbetsgivaren inte ville sätta hårt mot hårt? Inte bråka och ställa till? Inte göra någon (kollega) ledsen?

Socialstyrelsen har tillsynsansvar för både läkare och verksamheter, så helt fel är det inte. Men å andra sidan har de också sekretess. Utredningsärenden som de tycker att de hanterar själva ska inte behöva valsa runt bland arbetskamrater och i pressen. Svårt att veta hur mycket information de hade. En enstaka rattfylla bör inte ge yrkesförbud utan vidare.

Det verkliga felet är det som cheferna på sjukhuset kallar "kommunikationen". Det är ju lagom vagt för att slippa ansvar. I själva verket så fungerar kommunikationen skrämmande bra just när arbetskamrater har alkoholproblem, så även i detta fall. "Alla" visste- sedan länge och förfasade sig bakom ryggar och lyckta dörrar. De chefer som borde ha gjort något gjorde inte det, kanske med den ursvenska parollen "det där hörde inte jag!". Att inte vara informerad (formellt) befriar från ansvar (formellt). Men man vet. Man vet precis.

Det stora hindret är rädslan att konfrontera. Att gå till en anställd i någorlunda hög ställning och begära besked om drog-/alkoholvanor brukar bli bråkigt och stökigt, särskilt om det finns något fog för misstankarna. Högljudda bortförklaringar och motangrepp, sårad stolthet, förstörd vänskap och lojalitet: kanske hot om advokater och fack. I värsta fall, men vad är alternativet? Att mesa vidare tills någon dör? Många chefer har dålig uppbackning i en sådan situation, och dåliga kunskaper om hur den ska hanteras. De flesta backar och gör inget alls. Det är så obehagligt att bli utskälld och attackerad: konflikträdsla.

Boktips! Men det skadar inte att förbereda sig så att man är medveten om arbetsgivarens rättsliga möjligheter och skyldigheter i situationen. Fast det första är svårast: att repa mod för att ta konflikten.

Å andra sidan har de chefer som ska göra konfrontationen bra betalt för det. Men gör det ofta ändå inte. Det är det verkliga problemet - återigen: undermåliga chefer. Att var tionde anställd har missbruksproblem får vi nog leva (och dö) med, men är det så jävla omöjligt att rekrytera chefer med lite klippanischer (ruter) i?

Läs även andra bloggares åsikter om chefsproblem, hjärtkirurg, konflikträdsla, mesproppar

Valdoxan, Thymanax och agomelatin

2009-03-15T17:33:00.010+01:00

Uppdatering 2010-01-14. Jag har skrivit fler inlägg om Valdoxan på min nya blogg Ordinationer. Du kan hitta dem här.

Jag har fått flera frågor efter inlägget om Valdoxan och ska därför utveckla några detaljer.

Godkännandet i november i EU:s rådgivande kommitté (EMEA) innebar att ett formellt beslut togs vid mötet i februari i EU-kommissionen. Därefter får nu substansen (agomelatin) marknadsföras i hela EU. Medicinerna kommer antingen ha namnet Valdoxan (eller Thymanax?), men innehåller agomelatin.

Agomenlatin har utvecklats av det franska privata läkmedelsföretaget Les Laboratoires Servier. Marknadsföringen i USA, där medlet ännu inte är godkänt har överlåtits på Novartis.

Agomelatin är en agonist till (främjar effekten av) melatonin (på M1- och M2-receptorerna) och är dessutom en svag antagonist till (motverkar effekten av) serotonin på receptor 5-HT2C. Vad det senare innebär rent kliniskt är oklart, (ökar dopamin och noradrenalin i frontala cortex) men kanske kan det bl. a. mediera en ångestdämpande effekt. De båda melatoninreceptorerna sitter i hypothalamus (nucleus suprachiasmaticus), där vår dygnsrytm dirigeras.

I en jämförande studie med SSRI-preparatet sertralin (Zoloft) så tycktes agomelatin ha en något snabbare antidepressiv effekt, och en större ångestdämpande effekt. (Mig veterligt finns ingen jämförande studie mellan det högspecifika och effektiva SSRI-preparatet Cipralex, escitalopram.) I en jämförelse med SNRI-preparatet (både Serotonergt och Noradrenergt) venlafaxin (Efexor) så var det lika effektivt, och överlägset vad gäller välbefinnande (feel good), dagfunktion (daytime functioning) och sömnkvalitet. Agomelatin tycks vara bra på depressiva sömnstörningar, årstidsbunden depression och ha färre sexuella biverkningar, ge mindre (ingen?) viktsuppgång och inga utsättningsproblem jämfört med sertralin och venlafaxin. Om detta håller vad det lovar så kommer agomelatin ha ett stort användningsområde.

Försiktighet: Leverenzymer kan påverkas varför prov på transaminaser alltid ska tas före behandling samt efter 6, 12 och 24 veckor för att kontrollera att leverfunktionen inte försämras. Undvik samtidig användning av mediciner som är starka CYP1A2 hämmare (t ex fluvoxamin och ciprofloxacin).

Dessa initiala studier är granskade av de mest kunniga forskarna i EU, och får därför anses som vederhäftiga tills motsatsen är bevisad. Vid större användning så framkommer ofta biverkningar som inte registrerats i dessa inledande studier. När SSRI var nya så förnekade läkemedelsbolagen att de hade sexuella biverkningar. Sedan medgav de 5%, numera 75-100%. Flera läkemedel har dragits in efter leverbiverkningar, t ex Nefadar för några år sedan. Hur det utvecklar sig vid större användning av agomelatin återstår att se.

Verkningsmekanismen via melatoninreceptorer är ny, och inger förhoppningar om att det kan bli ett värdefullt tillskott bland antidepressiva mediciner.

Valdoxan väntas komma ut till försäljning under året. Exakt när beror på förhandlingar om pris, beslut om subvention och företagets marknadsföring.

Läs även andra bloggares åsikter om agomelatin, biverkningar, sex, SNRI, SSRI, Valdoxan

Vårdval, hälsoval, blåval ...

2009-03-13T12:58:00.010+01:00

Min närmaste vårdcentral (VC) ligger här i Bjärreds centrum. Där har jag varit några gånger och fått ett ganska dåligt intryck. Jag kan ha haft otur med läkaren som var ny på stället och väldigt stressad de gånger vi sågs. Övrig personal verkade riklig, men sysslolös och ointresserad av patienter. En diskret rundfråga i det lokala labradorsällskapet fick ett nedslående svar. De övriga läkarna var inte så populära heller. Nyligen fick jag en enkät därifrån. Det var frågor av typen "Hur viktigt tycker du att omhändertagande/tillgänglighet är?" Inte en enda fråga där man fick ange hur nöjd man var med det ena och det andra! Antar att de ville få ett hum om hur många som kan tänkas lista sig efter vårdreformen i maj. Det hade varit snyggare om de bara ställde den frågan då. Att de inte hade en enda fråga om kundnöjdhet gav en fingervisning om att de inte har för avsikt att utvärdera eller förbättra verksamheten. Efter moget övervägande slängde jag enkäten eftersom den var inadekvat, och möjligen skulle kunna användas till att ge mottagningen en falsk legitimitet genom att refereras som en "brukarundersökning" och ge ett felaktigt intryck av att man bryr sig om vad patienterna tycker.

Akutmottagningen vid Lunds lasarett, numera USiL (Universitetssjukhuset i Lund), har jag besökt en gång. Väntetiden för mitt oroliga hjärta var måttlig (ca en timme), omhändertagandet föredömligt - vänligt och kompetent på alla nivåer.

Så småningom fick jag, efter uppmaning från VC-läkaren (inte remiss!), på egen hand leta upp en kardiolog (hjärtspecialist). Jag valde på måfå i telefonkatalogen mellan de två privata alternativen, och hamnade turligt nog hos doktor Carl-Johan Lindholm på mottagningen vid Clemenstorget. Han var verkligen trevlig, och utstrålade kompetens och vänlig omtanke, precis som sin sköterska. Ett ultraljud, Holter-EKG (dygnsmätning) och arbets-EKG senare hade mina olustiga VES (ventrikulära extrasystolier, extraslag) fått en lugnande förklaring. Dessutom behövde medicineringen för blodtrycket åtgärdas. Det enda tråkiga var att de inte hade möjlighet att ha mig som permanent patient då de var överbelastade av dem med större kardiologiska behov än mina. Dr C-J L gav mig emellertid några strategiska råd inför vårdvalet i maj, då man får rätten att lista sig på valfri mottagning.

Det heter hälsoval Skåne - töntigt nog. Klart som fan att man väljer hälsa om man kan, men här gäller det ju att välja vård, när man är sjuk, sk. sjukvård. Hälsovården är gudskelov på retur efter en kort popularitet på 90-talet, eftersom det mesta saknar evidens. Vårdval är ju mer upplysande än det beklämmande käcka och förvirrande inadekvata "hälsoval".

Fattas bara att man skaffade en logga med en val (t. ex. Balaenoptera musculus), så bleve förvirringen total.

Förmodligen borde jag välja en VC som har särskild hypertonimottagning (mottagning för högt blodtryck). Det tyder ju på viss ordning och reda, liksom en ambition att ge denna stora patientkategori ett enhetligt och adekvat bemötande. Än har jag inte bestämt mig, men så mycket kan jag säga att Bjärreds VC saknar hypertonimottagning, och frågan kom aldrig upp i enkäten om det var något man önskade.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, hälsoval, Lund, vård, vårdcentral, vårdval

Var är maten?

2009-03-13T11:43:00.015+01:00

ICA-butiker finns det gott om. Vi är medlemmar sedan många år, mest av praktiska skäl. Autogiro till kontot varje månad så slipper man tänka på att ta ut från bankomater varje gång man ska handla.

Som medlem blir man uppvaktad inför jämn födelsedag. Från ICA Löddeköpinge fick jag en fryst tårta och en tårtspade - en sympatisk gest. Vi handlar där för ca 1000 kr i veckan. Det kostar inte ICA många kronor, och det känns trevligt att bli uppmärksammad.

ICA Bjärred bjöd också på en fryst tårta. Den har dock inte funnits i sortimentet sedan erbjudandet. Den verkar inte någonsin ha funnits i deras sortiment av prismärkningarna i frysdisken att döma. Hmm. Mamma brukade säga om slikt: "Skitgivare - igentagare." Om det är av snålhet eller tanklöshet som ICA Bjärred bjuder på obefintliga tårtor - luftpastejer - så är det väl ur PR-synpunkt lika illa. Nu är den lokala ICA-butiken i Bjärred utan konkurrens, med åtföljande mediokert sortiment och så höga priser att vi ändå undviker att handla där.

Lunds (med omnejd: Lomma, Bjärred, Löddeköpinge ...) bästa ICA-butik är kanske den i Norra Fäladen eller ICA Malmborgs vid Clemenstorget/Stationen.

Den bästa "allmänna" butiken i området är City Gross i Lund. Den ligger i nord-västra hörnet av staden, mittemot köpcentret Nova Lund, just där väg 16 från Bjärred anknyter till stadens utkanter. Där har vi börjat handla alltmer. Färska varor i grönsaks- och charkdisk. Stort sortiment. Låga priser. Men där är vi inte medlemmar ännu, så de har inte haft tillfälle att "uppvakta".

Ska man ha något riktigt bra i kött-charkbranschen så är det Saluhallens köttdisk som gäller. N Holmgren & Co är bäst. Som jag tidigare framhållit: förstklassiga varor men också ett väldigt trevligt och kompetent bemötande. Samtliga expediter är trevliga och kunniga. Där kan man visserligen inte vara medlem men varje besök är roligare än en födelsedag. För att inte tala om när man kommer hem och packar upp sina "presenter".

Tar man bilen till Lund och Mårtenstorget så kan det vara bra att parkera ovanpå Konsum. Där brukar vi också handla "resten" när vi är färdiga på hallen och på torget med sina utmärkta grönsaksstånd. Går man varvet runt på Mårtenstorget så har man klarat av Apoteket och Systemet också på samma stopp. 12 kronor i timmen för parkeringen är inget att bråka om för en gammal Stockholmare som är van vid det mångdubbla.

Solnäs Gårdsbutik är öppen året om, och har fortfarande äpplen från de egna odlingarna. Där är det också alltid trevligt att handla. Vi längtar också efter att alla de mindre gårdsbutikerna ska öppna. Där kan man handla grönsaker av hög kvalitet till lågt pris, senast grönkål som ju går att skörda långt in i vintern. Gödtuppen från Borgeby är det bästa fjäderfä jag någonsin ätit och den levereras nyslaktad till gårdsbutiken på tisdagar.

Det finns säkert flera vattenhål att upptäcka. Alla tips är välkomna.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjärred, chark, grönsaker, gårdsbutik, ICA, kött, Lund, Löddeköpinge

Tennis, Israel, Palestina och AFA

2009-03-08T15:59:00.010+01:00

Trist väder idag. Inget vidare för upplopp precis.

Några tappra individer orkade ändå ut och demonstrera igår. De ville visa sitt missnöje med Israels krigsföring. Det var en brokig skara i palestinasjalar och några anarkister i svart och med och utan maskering. Nazisterna ståndpunkt sammanföll för en gångs skull med ultravänsterns. Men jag vet inte om de vågade dyka upp.

Vi som inte har en lika bestämd uppfattning, och tror att det hade varit bäst om matchen hade fått spelas med publik utgör den stora och mesiga tysta majoriteten. Vi vet inte hur man ska avgöra vem som har mest fel: Israel eller Palestina. Båda parter har en politik som är lika lätt att begripa bakgrunden till som svår att rättfärdiga. Det ena ger det andra. Dagens motattack för gårdagens kränkning kräver ny hämnd imorgon.

Att ta ställning för någondera sidan underblåser konflikten!

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, konflikt, Palestina, tennis

Bättre väder i höstas. Här avbildas en djärv attack på stranden i Bjärred. De lokala aktionsgrupperna som rekryterar?

Läkare mördare?

2009-03-07T17:24:00.010+01:00

I. Kränkande häktning

Ett hjärnskadat barn har dött, och vid rättsobduktion har man funnit höga halter av smärtstillande (morfin) och lugnande (narkosmedel). Antagligen tillräckligt för att förkorta barnets liv. Om en patient är döende är det vanligt att man lindrar plågan med just smärtstillande och lugnande. Frågan uppkommer då, eftersom dessa läkemedel kan dämpa andningsförmågan och därmed vara farliga. Redan som ung medicinare fick man lära sig att det vore oetiskt att ta hänsyn till det. Det vore omänskligt att låta patienten vrida sig i plågor av smärta och ångest in i döden. Om medicinerna påskyndade döendet så spelade det ingen roll. Syftet var att lindra - aldrig att påskynda döden.

Så långt är nog allt okontroversiellt. Det är i kontakt med verkligheten som dessa principer utformas till praktiskt handlande.

Läkare har sällan nycklar till medicinskåp. Därför måste man kontakta en sköterska när man vill ordinera och administrera läkemedel. Har man talat med tjänstgörande sjuksköterska? Varför sitter inte hon inne åtminstone för medhjälp? Läkaren hade inte "hittat på" beslutet om att stänga av respiratorn själv. Det gör man under rondlika förhållanden tillsammans med övriga läkare och övrig personal, förankrar hos anhöriga. Det är en längre process som tar flera dagar.

Det är inte alltid så lyckat att "be anhöriga om lov/råd". De kan då känna att det är de som tvingas ta ansvar för livsavgörande ställningstaganden. Ytterst bör det vara läkaren som tar det ansvaret, där det ingår att både ha en känsla för vad föräldrarna vill och en förmåga att kommunicera svåra ting med dem. Alla läkare är inte så bra på det, men kan vara utmärkta läkare i övrigt. Ska man bre på och vara övertydlig i en förtvivlad situation, eller ska man uttrycka sig mera inlindat? Hur ska man hinna vara till hands i livets kanske svåraste stund för ett pat föräldrar, när nästa ambulans kommer med ett lika svårt fall?

Gränsdragning och förhållningssätt är så svåra att Socialstyrelsen inte velat/kunnat ge detaljerade instruktioner. Någon undervisning förekommer knappast. Här är varje läkare lämnad åt sitt eget omdöme.

Som ung läkare hände det att jag blev tillfrågad av cancerpatienter som låg på långvården och inte hade långt kvar om det skulle göra ont. Detta var det som man oftast oroade sig för inför den oundvikliga döden. Jag brukade svara att vi hade gott om lugnande och morfin hemma, och att vi kunde samråda om doserna: blev det för djävligt så ökade vi dropptakten så att man kunde slumra ett tag. Om patienten ville vara mera vaken så minskade vi istället. Alla blev mycket nöjda med det svaret. De var alla införstådda med att ett sådant förfarande i värsta fall skulle kunna förkorta deras liv med någon vecka, men ingen jag talat med har tyckt att det ens var viktigt. Flera kramade om mig och sa nåt i stil med "Gud så skönt, då kan man dö lugn!"

Det är en grannlaga uppgift att inte ge för mycket eller i otid, men inte heller för lite och för sällan. Båda felen är lika stora. Det är därför läkare behöver lång utbildning och praktik innan de blir bra. På en del hjälper inte ens det - det krävs något slags fallenhet eller talang också.

I detta fall slängdes en erfaren kollega i häkte i en vecka för att åklagaren bekvämare skulle kunna samla in bevis. Detta ingrepp i läkarens integritet står inte i proportion till behovet. Ett förhör med en undersköterska kan göra opåverkat av läkaren utan sådana kränkningar. Likaså insamling av journalmaterial.

Är det rimligt att en kollega som av allt att döma lagt ner ett stort och seriöst engagemang i barnets tillstånd och följt alla lagarnas och samvetets bud ska förnedras på detta sätt för att tydliggöra lagtolkningen? Det tycker inte jag. Det är skamligt!

Läs även andra bloggares åsikter om dråp, dödshjälp, häktning, kränkning, läkare, mördare

Jag har placerat min blogg i Bjärred på bloggkartan.se!

Valdoxan utan sexbiverkningar

2009-03-06T17:19:00.007+01:00

Den antidepressiva medicinen Valdoxan har just blivit godkänd för försäljning på den svenska marknaden.

Det finns många antidepressiva mediciner. De äldsta har ganska besvärliga biverkningar, varför medicinering fick en större popularitet när SSRI (Selektiva Serotonin återupptagshämmare: Reuptake Inhibitors) kom i form av Fontex (Prosac). Därefter har det lanserats tiotals varianter, även sådana som inte i första hand verkar på serotoninet. Ett har de dock gemensamt: de sexuella biverkningarna.

Mest påverkas förmågan till orgasm. I experimentsituationer mäter man TTO (Time To Orgasm), vilken är förlängd. Utlösningen blir ibland en oangenäm arbetsseger.

I andra hand påverkas den sexuella lusten. Det är mera svårmätbart eftersom depressionen i sig påverkar libido (sexuell lust) ännu mer. Så om/när medicinen får effekt så ökar lusten, men kanske till en lägre nivå än tidigare.

Först i tredje hand påverkas erektionsförmågan, ofta marginellt. Därför tror många att de inte har en påverkad sexualitet förrän man frågar mer specifikt.

Valdoxan verkar genom nya mekanismer. I tidiga studier har man inte sett någon negativ effekt på sexlivet, vilket är positivt besked för alla de många som långtidsbehandlas, och dras med nedsatt lust, i sig deprimerande. Som med alla nya mediciner så har den nästan inga väsentliga biverkningar alls. Det får man ta med en nypa salt. Först efter några års användning i större grupper kan man uttala sig om det.

Mediokrati eller demokratur?

2009-03-05T18:48:00.006+01:00

I ett par inlägg har jag skällt och gnällt på organisationer (SJ och sjukvården) för att vara exempel på mediokrati. Med detta har jag menat att det är medelmåttorna som får styra (i kraft av sin definitionsmässiga majoritet). Jag har tänkt mig uttrycket som ett inlån av engelskans mediocrity som är det tillstånd vi kallar mediokert; medelmåttigt.

Till min oförställda bestörtning ser jag nu att ordet även kan användas om ett styrelseskick där media har makten.

Den bästa utredningen av styrelseskick är Psyklopedias hejdlösa analys av: demokrati, diktatur, demokratur, manipulokrati, obstrutokrati, kleptokrati, mediokrati och anarki. Sverige har lite drag av flera styresformer men författaren tycks luta åt att vi huvudsakligen är en obstruktokrati. Läs och njut!

D-vitamin - en föryngringskur?

2009-03-05T15:07:00.017+01:00

I dag börjar jag att ta ett rejält tillskott av D-vitamin.

Med åren har jag märkt att vintermörkret tär alltmer, en inte oviktig faktor när det gällde att bestämma sig för att flytta söderut. Solljuset har många effekter på oss, men det man hör mest talas om är att man kan få malignt melanom av att sola för mycket. Det är riktigt. Samtidigt så ökar denna tumörform fastän vi solar allt mindre. Ingen vet varför. Men det finns teorier.

Solljus gör att D-vitamin tillverkas i huden. Vid Midsommar när solen står som högst räcker det med 20 minuters solning med bara armar och ben för att tillverka maximala 250 μg (mikrogram), en förmåga som försämras med stigande ålder. Man mäter D-vitamin i enheter som kan vara förvirrande: 1 000 μg = 1 mg och 1 μg = 40 IE. D-vitamin har visats vara effektivt för att förebygga ett flertal andra tumörformer (se Läkartidningen). I så fall kan man paradoxalt nog minska risken genom att sola mera. Kanske finns det ett mellanläge som är optimalt?

D-vitaminet är annars mest känt för att bidra till att vi tar upp calcium. Utan vitaminet får vi Engelska sjukan (rakitis), som gör skelettet skört och deformerat. Man har diskuterat om D-vitaminbrist bidrar till benskörhet (osteoporos) hos äldre, men kunskapsläget är oklart.

Men inte nog med det. D-vitamin har visats vara bra vid hjärt-kärlsjukdom, förebygga infarkter och åderförkalkning, hypertoni, stroke, diabetes typ 2 (åldersdiabetes) och insulinresistens ("början till åldersdiabetes"). Det spelar antagligen roll vid årstidsbundna depressioner och vintertrötthet samt har visats minska dödlighet i största allmänhet. Man har inte någon bra forskning när det gäller många andra tillstånd, men det finns hypoteser. Varför tycks somalier som kommer till Sverige oftare få autism här än i hemlandet? Kan D-vitamin spela roll? ADHD? Låga D-vitaminnivåer under graviditet? Alla sjukdomar som är överrepresenterade på nordliga breddgrader eller bland urbaniserade (innesittande) människor borde kollas: ifrån fibromyalgi till prostataförstoring.

Inte så att jag tror att D-vitamin skulle vara den enda orsaken. Men de flesta av dessa sjukdomar är multifaktoriella, och D-vitamin skulle kunna vara en viktig faktor.

På våra breddgrader får vi tillräckligt med solljus ungefär halva året - om vi är ute och solar någon halvtimme vid lunchtid - och är någorlunda unga. Med kosten får vi i oss 5-7 μg om dagen (dock inte om vi är vegetarianer). Nuvarande rekommendationer ligger kring 10 μg/dygn. Förmodligen är det alldeles för lite. På stenåldern vistades vi ute mest för jämnan på sommaren, och bildade 250 μg varje dag. D-vitaminet kan lagras i kroppens fettväv, så att det räcker långt in på vintern. Nu när vi sitter inomhus mycket mer, smörjer in oss med solskydd eller täcker oss med kläder så har förmodligen en stor del (50%?) av befolkningen redan med dagens normalvärden brist på D-vitamin. De nya och högre normalområden som diskuteras når förmodligen ganska få upp till (1-10%?).

Det finns funderingar på om D-vitamin även hindrar åldrande, eftersom det skyddar telomererna, genernas inbyggda klocka. De blir kortare för varje celldelning (cellgeneration) och reglerar åldrande och död.

Som vintertrött och åldrad hypertoniker med förmodad insulinresistens så tar man alla möjligheter att skjuta på ytterligare sjukdom (och död) genom extra vitaminer, tänkte jag. Handlade därför en burk med sagda vitamin på Apoteket. Varje tablett innehåller bara 10 μg, och förmodligen behöver man ta betydligt mera. Den "säkra" högsta dygnsdosen tros ligga mellan 50-250 μg, kanske mer. Det är rimligt att den ligger närmare 250, tycker jag, eftersom kroppen själv kan producera denna mängd. Så 10 tabletter (= 100 μg = 4 000 IE) dagligen i en månad, och sedan trappa ner när solen återvänder, är vad jag planerar.

Omega-3 och multivitamin (med selen) tar jag redan. De har också betydelse för hälsan. Återkommer med nya rapporter när jag känner mig åtminstone 10 år yngre.

Våren är här

2009-03-04T16:15:00.011+01:00

Våren kommer tidigare till Skåne än när vi bodde i Stockholm. Under hela vintern har vi också haft en extra timme av dagljus. Det har hjälpt. Knopparna i häcken är redan på gång. Viden har slagit ut, liksom vintergäck och snödroppar.

De här bilderna tog jag i förmiddags, den 4 mars. Klicka på dem för att se dem i större storlek.

Karolinska

2009-03-02T19:14:00.002+01:00

När jag började studera medicin så hette det Kungliga Karolinska Medikokirurgiska Institutet, eftersom det från början var en utbildning för Karl XII:es fältskärer - för att trösta, lindra eller bota de skadade i hans karolinska här.

Från början låg det förstås inte i Solna, utan kring Serafen, som numera blivit vårdcentral och äldreboende.

Så blev det större och hamnade i Solna - eller Huddinge om man så vill. Samtidigt går atmosfären förlorad. Den blir som homeopatiskt förtunnad. Det är tråkigt.

Sometimes less is really more - fun. (Ibland är faktiskt mindre mer - roligt.)

Säg mig vem du är Proluma

2009-02-28T11:48:00.006+01:00

Skåne är väl stort som ett sjukvårdsdistrikt i Stockholm. I Stockholm finns bara ett komplett universitetssjukhus: det i Solna som förr hette Karolinska. Vad det heter numera är oklart efter "sammanslagningen" med Huddinge sjukhus, som numera också heter Karolinska universitetssjukhuset, så patienter åker fel hela tiden. Alla stockholmare vet att Karolinska ligger i Solna strax norr om innerstan. Det känns väldigt exotiskt att komma på tanken att åka till Huddinge (långt ut i skogen söder om stan) om man blivit kallad till Karolinska.

Bara en sån sak visar väl hur smarta sjukvårdsadministratörerna är. Sammanslagningen motiverades med rationaliseringsvinster som uteblev. Massor av anställda tvångsförflyttades. Befintliga strukturer slogs sönder. Nästan inget blev bättre - mycket blev sämre. Bossen för hela strukturförvandlingen var Sören Olofsson, numera regiondirektör i Skåne.

Skåne är inte så stort att det har råd med två kompletta universitetssjukhus. För att vara komplett, och få kallas för t. ex. traumasjukhus så måste man ha nästan alla specialiteter. Det kommer sig av att om man ska kunna ta hand om t. ex. en trafikolycka på ett professionellt och effektivt sätt så ska neurokirurgen kunna laga hjärnan samtidigt som urologen lagar njurarna, kärlkirurgen kärlen, handkirurgen handen, ögonkirurgen ögonen. Det ska i princip kunna ske på samma operationsbord vid samma narkos, fördröjningar riskerar försämra prognosen.

Därför är det ren idioti att avlöva Lund. Då får man två halvkompetenta, dysfunktionella, inkompletta sjukhus. Traumapatienten kommer förmodligen att avlida under en ambulanstransport eller i ett missförstånd mellan olika kirurgiska specialiteter. Två halvdana sjukstugor är mindre än ett komplett universitetssjukhus.

Att utnämna Malmö allmänna sjukhus till universitetssjukhus kan väl ha sina poänger om man vill bedriva utbildning där, men att spela ut det mot Lunds lasarett är bara dumt. Låt Lund vara vad det är: det kompletta universitetssjukhuset med spetskompetens för hela regionen. Malmö (och andra) får ta hand om det som blir över: huvuddelen av rutinsjukvården. Undvik att lägga spetskompetens i Malmö. Om det uppstår spontant så flytta enheten till Lund. Malmö kan utveckla sin "excellens" på andra områden, och förfina omhändertagandet av rutinpatienter - en minst lika angelägen uppgift som att upprätthålla spetskompetensen.

Fatta!

Pilutta, ursäkta, jag menar Proluma. Jo, jag har förstått att Pro- betyder profilering. Men HUR vill man profilera Lund respektive Malmö. Ska de ha olika "profiler"? Så intressant. Varför? Hur? När? Vad är det för fel med nuvarande inriktningar ("profiler")? Säg som det är: det blev lite dyrt med två ambitiösa universitetssjukhus.

Och låt professorerna vara ifred! De har viktigare saker att tänka på än klenkompetenta administratörers lika torftiga som ständiga omorganisationer.

Lund jämfört med Malmö?

2009-02-25T10:29:00.005+01:00

På morgonens hundpromenad träffade jag hussen till Margarita, en av Tottes många favorittikar. Vi slog följe och kom att tala om våra intryck av Lund respektive Malmö - jag som nyinflyttad och han efter att ha levt här i hela sitt liv, och haft ett jobb där han kom i kontakt med många arbetsplatser.

Jag framhöll artigt Malmös kvaliteter som jag upplevt dem vid några få korta besök: har bara stött på vänliga människor där (trots ihärdiga rykten om motsatsen), underbara parker, en unik hundrastgård vid Ribersborgsbadet, underbara luncher i Slottsparken där hundar också är välkomna på uteserveringen, fint operahus osv.

Han rynkade på näsan, men höll väl med om en del. Problemet med Malmö är att folk är så märkvärdiga, hävdade han med stor bestämdhet. Malmöiter är mycket noga med sin ställning - vissa är finare än andra - och det är viktigt. Där har cheferna kavaj, slips och pressvecksbrallor. I Lund har man vant sig med professorer i sjaviga kläder och med håret på ända, studenter i partikelfysik med punkfrisyr osv. Det yttre säger inte alltid så mycket om vem man är. Stilen är mera avspänd. Jeans är OK i de flesta sammanhang. Det är ovanligt att någon är (för) fin i kanten. En världsberömd professor kan utan vidare äta lunch med en (utländsk) student eller sin sekreterare. Så är det inte i Malmö. Tyckte åtminstone denna husse.

Man kan undra varför. Är malmöiter mera fisförnäma än lundabor? Lund är sedan många generationer en universitetsstad. Intellektuell framtoning och en ständig genomströmning av ungdomar. Internationella kontakter gör att invandrarna till viss del består av t. ex. gästforskare, som varken är arbetslösa eller asociala. Malmö är traditionellt en (mycket socialdemokratisk) arbetarstad, som dock håller på att tappa denna identitet vartefter de stora industrierna har fått lägga ner. Arbetslöshet, korruption (HSB ...) och invandring har uppmärksammats som problem på senare år.

Vissa framhåller också hur tråkig Malmö är som stad. De säger att allt roligt händer i Köpenhamn, så man har aldrig kommit på idén i Malmö. Enklare att åka över sundet. Jag har alldeles för liten kontaktyta för att ha en egen åsikt i frågan.

Hur är det egentligen? (Eller "ejengklen" som man säger numera.)

Lord of the Lean

2009-02-24T18:11:00.003+01:00

Den strategiske chefen för lean heter Magnus Lord. Han är både läkare och managementproffs. Det är han som brinner för att tillämpa Toyotas koncept i sjukvården.

Proluma har mycket att lära av honom. Implementering måste ske nedifrån - inte med karta från en konsultfirma som överlämnas till sjukhusdirektörerna för genomförande. Det är grundläggande när det gäller lean.

Samla alla kolorektalkirurger (t ex) i Lund och Malmö och låt dem komma överens om hur man på bästa sätt organiserar sitt arbete så att det blir så effektivt lätt som möjligt för dessa hårt prövade patienter. De kommer förmodligen upp med en smartare idé än en konsultbyrå. Blir det bara revirpissande så får man skylla sig själva. Då, men först då, får cheferna gå in med ett gordiskt hugg.

Om man låter processen ta tid, så kommer man vinna tid på slutet. Processen blir faktiskt aldrig färdig. Kort går det ut på tre saker: Ständig förbättring, Gå och kolla själv och Respektera andra. Jag har tyvärr inte hittat någon svenskspråkig referens, bara engelska.

Sjukvården i Sverige har en pinsamt låg produktivitet (vi får för lite sjukvård för pengarna), skrämmande hög felprocent (många lider eller dör bortglömda i oändliga "utredningar" och av felbehandlingar) och låg tillgänglighet (långa köer till telefoner och behandling) i internationella jämförelser. Sjukvårdsadministratörer är besatta av budgeten och de årliga 5% som ska sparas. Ingen av dem jag träffat har strävat efter ständiga förbättringar, varit och kollat själv eller respekterat andra. Inte i någon nämnvärd omfattning.

Lord koncentrerar sina insatser på Lunds sjukvårdsområde där han har sjukhuschefens fulla stöd. Hoppas att tankarna sprider sig till resten av regionen och landet också.

Fråga Lund om Proluma

2009-02-24T13:05:00.016+01:00

Idag kan man läsa i Sydsvenskan att Proluma är ett projekt som inte är partipolitiskt. Det är regionens idé. Regionen är den stora enheten, som landstinget i andra delar av landet. (Tänk StarWars: The Galactic Empire, fast inom Skåne.) Lokalpolitikerna i Lund är emot, både (S) och (M), medan regionpolitikerna i Malmö är för - både (S) och (M). Regiondirektören var tidigare den som slog ihop Huddinge och Karolinska med känt resultat. Nu föröker han tvinga på sjukvården en organisationsplan från en dyr konsulfirma, som säkert är de som kommit på namnet Proluma.

Regionen är stor och arrogant, som regionrådet (M) själv. Han tycker inte att politikerna har med Proluma att göra. Konstigt. Regionen är även rätt så liktydigt med Malmö, där kommunalrådet (S) är ännu arrogantare och tycker att isrelerna "mördar" (!) palestinska barn. Ett uttryckssätt som luktar unket. Dessutom blev han bjuden på en resa till Afrika för tiotusentals kronor när han fyllde år - av en av Malmös största dataleverantörer - men det var ingen muta tyckte domstolen. (Vi läkare får inte ta emot presenter som är värda mer än 50 kronor, och väl är väl det.)

Regionen är Goliat och Lund är David. Sådan är dramaturgin. Så varje normalt funtad person borde bara av den anledningen vara emot Regionens Proluma.

Och så namnet: Proluma: Pro- = för, -lu- = Lund, -ma = Malmö. Låter dumt, opersonligt och groteskt - ungefär som Goliat. Dessutom är det ju bara Malmö som är för, så det borde heta Proma eller Contralu.

Little David, play on your harp, allelu, allelu! Lund står för talang, kompetens och elegans. David var konung av Israel, en vinnare, och står numera staty i Florens.

Malmös kommunalråd vill inte heller ha isrealiska tennisspelare på sin planhalva. Stockholm hade inte tid att ordna matchen. Varför inte Fråga Lund?

Polisens problem med invandrare

2009-02-23T12:32:00.008+01:00

I Sydsvenskan har man till skillnad från många andra dagstidningar en insändarsida som man tar på allvar. Det är en daglig helsida med ganska långa, ofta två inlägg. Den finns i kulturdelen av tidningen och heter Ordet. (För de lite yngre läsarna finns en motsvarande sida: Postis.)

I dagens tidning kan man läsa en insiktsfull analys av polisens problem med attityden till invandrare. Författaren förklarar på ett enkelt och självklart sätt varför alla "åtgärder" hittills varit slag i luften. Ett briljant resonemang. Han får allehanda polischefers tidigare uttalanden i frågan att framstå som oerhört naiva, rentav korkade. Jag vet inte vem författaren Lars Bothén är, men han kallar sig fd. polis, och verkar mycket förtrogen med frågeställningen. Han framhåller också att en tredjedel av alla poliser inte utför något arbete - vilket andra också påpekat - eftersom de är desillusionerade.

Läs, njut och förstå!

Hemligheten med att bli lycklig

2009-02-20T16:01:00.019+01:00

Råkade se ett inslag med Stephen Fry på YouTube häromdagen. Han lider som bekant av bipolär (manisk-depressiv) sjukdom, och har väl fått sin beskärda del av livets oundvikliga prövningar. På frågan om hur man blir lycklig gav han ett svar som jag vet är mycket ovanligt. Faktum är att jag läser det mesta som publiceras på området av terapi/självhjälp sedan 40 år tillbaka och aldrig förr har stött på den här varianten:

-Om jag skulle skriva en bok om hur man blir lycklig så skulle jag på första sidan skriva "Sluta tycka synd om dig själv!" (Stop feeling sorry for yourself). Resten av boken skulle bestå av blanka sidor.

Hans ord förtjänar eftertanke. Om vi blir påkörda av en buss och förlorar ett ben så kan vi reagera på åtminstone två sätt. Antingen har vi "drabbats" av en olycka som gör att det är mycket synd om oss eller så hade vi en otrolig tur som klarade livhanken.

Vi kan välja att betrakta samma glas som antingen halvfyllt eller halvtomt. Vårt välbefinnande hänger på vilket vi väljer. Ingen kan förneka att glas ibland faktiskt är halvtomma, vädret uruselt, arbetsmarknaden bedrövlig, att folk får cancer och att shit happens mest hela tiden - så ofta är det ju faktiskt synd om oss. Men om vi trots det klarar av att ta fasta på vad som ändå är bra och på vad som fortfarande fungerar, så ökar vår möjlighet att vara lyckliga mitt i olyckan. Smärtan är oundviklig men inte lidandet. De som ser sig själva som riktiga turgubbar och är allmänt tacksamma blir lyckligare än de som känner sig som olycksfåglar, och det är sällan de yttre omständigheterna som styr vilket vi väljer!

Självömkan kan ta sig många subtila former:

det är lite mycket just nu
jag har det inte så lätt
jag mår inte bra (jag mår dåligt), se nedan
idag har det varit extra jobbigt/jävligt
roligt är det inte
det kunde ha varit mycket bättre
vilken otur
varför drabbas just jag?
min typiska otur
oflyt just nu
nu får det vara nog
man ska inte tro att man är nåt
inte konstigt att man tappar sugen
jag fick aldrig en chans
om jag bara haft råd med ...

I alla sådana tankegångar finns ett drag av "stackars mig".

När jag frågade dem som sökte för första gången på min mottagning om vad de ville ha hjälp med, så var det absolut vanligaste svaret att man mådde dåligt - eller snarare: jag mår inte bra. Vad det innebar skiftade, men ofta fanns det en rejäl portion av att patienten kände sig som ett offer, var drabbad av yttre omständigheter (otur, orättvisa, ensamhet, dålig ekonomi ...) och underförstått att det var synd om henne. Ibland även inre faktorer: jag är en dålig människa, ful, motbjudande, dum, obegåvad, hopplös ... Idel halvfulla glas.

Att ändra beskrivningen så att den fortfarande är riktig men också mera konstruktiv kallas reframing (omramning) - man sätter en annan ram på samma tavla, ser den i ett nytt ljus och tolkar den på ett mer inspirerande sätt.

Så fort man upplever eller beskriver en situation i självömkande termer så uppstår en känsla av olust och vanmakt. Vi mår dåligt och blir passiva (drabbade). Det kan i sin tur ge oss anledning till tröst (eller att unna oss något extra): ta oss ett glas, en cigarrett, käka godis, köpa en trisslott osv. vilket skapar ännu mer olycka på lite längre sikt.

Dessutom får vi en bekväm ursäkt för att slippa (= skjuta upp) jobbiga saker som att städa eller söka jobb eller att ta itu med något riktigt svårt som att sluta röka/dricka/skära sig. Det är det ju inte tal om när man redan har det jobbigt. Så gör vi våra liv ännu mer miserabla.

Att ömka sig själv är en livsfarlig genväg till olycka. I kontakt med andra blir man gnällig och beklagar sig ständigt. Dessutom blir man skör och lättsårad (lättkränkt).

Självömkan förstör allt runtomkring sig, allt utom självömkan själv som bara växer och växer, om man inte sätter stopp för det, säger Fry. Den förstör vänskap (vem vill umgås med en självupptagen och gnällig typ`), självförtroende (jag är en loser), arbete (hur ska man orka jobba när man har det som jag?), livslust (såklart) - listan kan göras lång.

Om man slutar tycka synd om sig själv blir man lyckligare för var dag som går. Jag lovar!

Återkommer till hur man går tillväga rent praktiskt, om någon skulle undra. Det kräver visst arbete, men mycket mindre än man kan tro. Ofta räcker det med en timmes intensiv koncentration för att vända trenden. Med några minuters uppmärksamhet varje dag, så fortsätter allt att bli bättre tills det blir så bra att man nästan tycker att det är lite förargligt hur bra man mår och hur lite problem det dykt upp på sistone. Man är lycklig och aktiv.

Fildelning

2009-02-17T17:53:00.006+01:00

Igår började rättegången mot The Pirate Bay. Tre unga män står åtalade för "medverkan till exemplarframställning" och "medverkan till tillgängliggörande". Det första kanske åklagaren tänker ta tillbaka enligt en ny skriftlig sakframställan som han ska lämna in imorgon. Redan det är mycket märkligt. Åtalet har förberetts sedan före tillslaget mot piraternas servrar 2006.

De åtalas för att ha brutit mot Lagen om upphovsrätt. I 2 § anges vad "tillgängliggörande" innebär: "Verket görs tillgängligt för allmänheten ... när verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket ... görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket."

Klumpigt uttryckt, tycker jag. Vaddå "allmänheten"? Vaddå "annan plats"? Vaddå "överförs"? Förmodligen kan man läsa mera om vad som avses i förarbetena, men å andra sidan måste man ta hänsyn till EU-rätten som ju är överordnad i de flesta fall, och mycket få vet vad den säger. Ingen auktoritet på området vågar bestämt säga om de åtalade kan bli fällda. Det är något djupt olustigt med lagar som ingen förstår riktigt vad de innebär. Medborgarna borde med en rimlig ansträngning kunna avgöra vad som är förbjudet, annars är det ju inte så lätt att vara laglydig.

Det är dessutom en pinsam generationsfråga. Min generation förstår inte. I Grönköping kallas epost för elektriska brev. Att fylla de nya och rymliga mp3-spelarna på laglig väg skulle väl kosta som en bättre begagnad Ferrari. Det har nog generationen med proppar i öronen aldrig tänkt på ens. Och väl är det.

Film- och musikindustrin har alltid protesterat mot ny teknisk utveckling: radion, grammofonen, bandspelare, video och internet. De har haft en överdriven rädsla för att bli av med sina kassakor. Ofta har det blivit tvärtom, det har ökat "spridningen" och därmed försäljningen av det upphovsrättsligt skyddade materialet. De får sedan länge en del av vinsten på magnetband, sedan även på oinspelade CD- och DVD-skivor. Hårddiskar vet jag inte hur det är med, och inte heller de minnesmoduler som sitter i alla musikapparater och mobiltelefoner. Rätt hutlöst redan det.

Alla som begriper något vet att rättegången inte spelar någon roll. Den har beställts av den lika inflytelserika som korkade amerikanska nöjesindustrin. Och vår ännu mera korkade statsmakt har inget att sätta emot. Ingen vettig lagstiftning och ingen användbar IT-strategi.

Sverige håller på att bli ett övervakningssamhälle. Det fria ordet är numera hårt kontrollerat och privatlivets helgd har invaderats av industriella itressen. Dystopin i 1984 är redan överträffad många gånger om, och värre lär det bli: ACTA, FRA, IPRED, PKU, datalagringsdirektivet - och nu detta.

Man skäms över tillståndet i nationen. Till och med Anders Björck har avgått som ordförande för försvarets underrättelsenämnd, som ska övervaka FRA. Han tycker efter moget övervägande att FRA hotar individens integritet. Det är väl första gången den mannen sagt något som jag sympatiserar med. Visserligen avgår han bara ett par månader i förtid, men det är i alla fall någon från min generation som protesterar. Alltid nåt.

Frostlöv

2009-02-11T18:54:00.005+01:00

Flera av mina foton på flickr

Rasistiska poliser?

2009-02-11T00:23:00.003+01:00

Av diskussionen om de rasistiska kommentarerna på polisvideon och i utbildningsmaterialet, tycker jag att man kan dra några slutsatser:

1. Det är nog inte några få rötägg, utan en utbredd företeelse. Andra har vittnat om det tidigare utan att någon har brytt sig.

2. Chefer på olika nivåer inom polisen har utvecklat en strategi för att slippa ta ansvar för detta. De lyssnar inte på rapporter nedifrån, och lämnar inga rapporter uppåt. Därför kan cheferna på alla nivåer på goda grunder hävda att de inget visste. Förmodligen kan man inte göra karriär och bli befordrad till chef om man visar tendenser att bry sig. Detta är ingen ovanlig strategi: aktiv okunskap är viktig även inom politiken: att kunna försvara sig med att man inte hade en aning om missförhållandena. "Lojala" underordnade med ambitioner förstår detta och informerar chefer "lagom". Det är sedan en viktig befordringsgrund. De som informerar "i otid" blir nog befordrade snett nedåt, dvs. utmobbade.

3. Utbildning i värdegrund är en pseudoverksamhet som ger de undermåliga cheferna en falsk legitimitet. De kan visa på att de gjort något åt problemet: skickat alla på en fin kurs i värdegrund. Att sådant tjafs inte har någon som helst effekt på problemet förstår säkert till och med cheferna, men det funkar säkert på några "ansvariga" politiker, som gärna odlar luftpastejer av detta slag.

4. Till de enskilda polisernas försvar kan man kanske hävda att det är svårt att hantera en situation där vissa invandrargrupper är rejält överrepresenterade bland kriminella. Det är kanske lätt hänt att man uppfattar invandrare i allmänhet som mer kriminella eftersom de är överrepresenterade ibland det "slödder" man har att hantera. Detta särskilt som det är tabu att diskutera denna överrepresentation. Då får förmodligen mera primitiva reaktioner större spelrum. Att man saknar stöd för en värdigare linje hos sina chefer bidrar förstås. I mitt tycke är de det verkliga problemet: undermåliga chefer är grunden för mobbing och rasism på alla arbetsplatser och skolor.

Toyota - bilmodell i sjukvården

2009-02-04T14:04:00.008+01:00

I Lund ska sjukvården införa den framgångsrika produktionsmodell som gjort Toyota till världens största biltillverkare. Modellen kallas "lean", som ska förstås som "smal" (inte mager!) i betydelsen "smidig" (inte exklusiv!).

Kan man verkligen tillämpa samma principer i sjukvård som i bilindustri? Jomenvisst! I dagens nummer av Läkartidningen tas detta upp i två artiklar vars innehåll kan sammanfattas i "det här är väl inget nytt, bara sunt förnuft, det prövade vi redan på sjuttiotalet". Så mycket djupare än så går inte Läkartidningen.

Den intressanta utmaningen skulle kunna formuleras på följande sätt. Antag att vi förbjöd alla väntetider: remisser skulle besvaras samma dag som de skrevs, operationer genomföras samma dag som de ansågs behövas, väntetiden för att träffa en läkare på akuten eller på vårdcentralen skulle vara högst en kvart från det att man steg över tröskeln utan att ha bokat tid. Det är lättare att genomföra än man tror, och ingen utopi. Att behandla någon omedelbart kräver inte större resurser än att göra det efter en lång väntetid. Det är "bara" en fråga om organisation.

Om jag fick bestämma så skulle all sjukvård bli "lean" omedelbart. Hota alla som säger att det inte går med avsked - det är just deras attityd som skapar problemet. Premiera istället dem som föreslår förändringar som leder till minskade väntetider. Inom psykiatrin kan det ta två år att få bli utredd för diagnosen ADHD. Den effektiva utredningstiden består av ett läkarsamtal på en timme och en psykologtestning på ungefär lika lång tid. Några blodprover för att utesluta annan sjukdom kan också vara bra. Varför vänta i månader och år? Doktorn och psykologen kan man väl få träffa samma dag som man ringer, och besked om prover och diagnos vid återbesök ett par dagar senare. Det tar ju inte fler resurser än om man får vänta. Snarare är det väl så att det tar mer resurser just när man drar ut på det: nya doktorer och psykologer som ska sätta sig in i vad de förra gjorde, hitta de gamla provsvaren etc.

Alla väntrum borde förbjudas. Varför ska folk sitta där och smitta varandra? Raka vägen in på läkarexpeditionen, där en specialist gör den snabba första bedömningen. Det går på fem minuter för det mesta om man är van. Om det behöver röntgas så följer någon med en dit. Det tar tio minuter - precis lagom för att doktorn ska hinna maila remissen. Så man röntgas på en gång. När röntgenläkaren ser att det är en fraktur så kontaktar han narkos och operation så att de dukar upp direkt medan man tar sig dit. Klart på någon timme istället för ett dygn av plågsam väntan. All forskning visar att det går åt mindre resurser om man gör så, och patienterna får mindre komplikationer - det dyraste av allt.

Man skulle tvingas flytta några av oss äldre specialister till frontledet, och det skulle vi inte gå med på frivilligt eftersom vi blivit lite trötta med åren. Många sjukhusläkare skulle arbeta på vårdcentral istället, och många administratörer skulle få sköta det administrativa, och det vill de inte. Folk blir lata, särskilt när de själva får bestämma.

Men kom inte och säg att det inte går! Bara att det är bekvämare (för vissa av oss) med patienten i väntrum istället för i centrum.

Äldrevård, matlådor och ensamhet

2009-02-04T13:19:00.004+01:00

Igår kväll såg jag ännu ett debattprogram där man gick hårt åt kommunernas matlådor. De tillverkas tydligen centralt och skickas uppemot 60 mil. En trave med sju lådor delas ut en gång i veckan - bara det! Smaken var så tam att pannkakan var svår att skilja ifrån fisken.

OK. Med lite tur är man snart där själv, alltså om man får leva så länge. Vilken är min största oro för en ålderdom i kommunens regi? Kanske inte maten. Usel mat är inget större problem för dem som har anhöriga eller vänner. De brukar ordna till det genom att klaga eller själva hjälpa till med mathållningen. Det verkligt oroande är väl om man skulle bli ensamboende med hemsjukvård och omsorg eller vad det nu kan kallas.

Någon gång om dagen kommer en jäktad person och delar ut medicin. Någon gång i veckan någon från hemtjänsten som städar, och har sju matlådor till kylskåpet. I övrigt får man roa sig själv. Hoppas att det finns bredband i äldreboendet och att man har tillräckligt med syn och intellekt kvar för att kunna förströ sig den vägen.

Hur mycket hellre skulle jag inte bo på ett ålderdomshem! Få se lite människor omkring mig: personal och medboende. Skitsamma om maten var lite torftig, bara sällskapet runt bordet var stimulerande.

Gör tankeexperimentet Jul. Hur får man till en jultallrik som är tillräckligt bra? Oavsett skinkans kvalitet så skulle man väl sakna adventskonserten, julgranen, de levande ljusen och annan julstämning. Om jag blev tvungen att sitta där i min ensamhet på Julafton, Juldagen och Annandagen, mellandagarna och Nyåret, så kunde också maten kvitta. Skulle föredra en bra wok framför skinka för att slippa bli påmind.

Och så är det väl alla andra dagar också.

Förr hade vi flergenerationsboende, där äldre fick bo på undantag. Men man fick vara med på julfirandet åtminstone. Sen kom kärnfamiljerna när industrin krävde mindre och lättrörligare "produktionsenheter". Sedan kvinnorna blev självförsörjande har även kärnfamiljen havererat. Flertalet barn i Stockholm växer upp hos en ensamstående mamma. Merparten av alla äktenskap är över inom två år. Mer än hälften av alla hushåll i Stockholm utgörs av ensamboende.

Vård i hemmet är den nya parollen - sjukvård och social omsorg. Borta är alla ålderdomshem och servicehus. Det är inte bara för att illasinnade kommunpolitiker vill spara på skattepengarn. Det är en ideologisk fråga. Svenskar anser att ensamhet är en styrka. Själv är bäste dräng, ensam är stark, jag klarar mig själv osv. Helt uppenbara lögner. All forskning visar på motsatsen: ensamma är svagare än andra - mer deprimerade, mer sjuka, dör fortare och har sämre livskvalitet. Ändå hör man äldre säga att de vill bo kvar hemma - till varje pris; härifrån ska jag ut med fötterna först. Man vill leva och dö i sin ensamhet. Jag har aldrig förstått varför. Vad är det för fel på kollektivt äldreboende. Är det det gamla fattighuset som spökar?

För mig är det tvärtom. Jag skulle hellre bo på en stor institution med matsal, simbassäng, Pressbyråkiosk, sjukstuga och en ordentlig adventskonsert med påföljande luciatåg från de lokala skolorna. Att ha ett eget rum med dusch och pentry vore väl en självklarhet i dessa dagar, så att man kunde dra sig undan när man så önskade. Men den pressylta existerar inte som skulle ge mig en God Jul om jag sutte där ensam.

Måltider består till hälften av dem som sitter runt bordet. Är sällskapet torftigt så gagnar gourmetmat föga.

Limousin

2009-02-01T23:52:00.004+01:00

I Skåne finns det kött från kor av rasen Limousine. Det upptäckte vi på en semester för ett par år sedan när vi var på ICA i Hammenhög. Köttet såg inte precis ut som någon delikatess med sina grova fibrer och avsaknad av insprängt fett. En biff utan insprängt fett brukar vara torr och platt i smaken. Men inte så Limousin. Vi blev helt betagna av den fina kvaliteten. Köttet var saftigt, aromatiskt och välsmakande. Vi är inte obekanta med välhängda bitar av Black Angus men detta var ännu bättre.

Vi frågade efter köttet på saluhallen i Lund, men fick ett avmätt svar om att det inte alls var lika bra som deras kött. Det är enda gången vi blivit konstigt bemötta där. Det är annars den mest välskötta kött- och charkdisken vi träffat på i landet. De mal köttfärsen medan man tittar på, de har tiotals egentillverkade korvar (bl a Knake, Lunds egen lättrökta frankfurter), deras rökta leverkorv är en sensation osv. Bäst av allt är bemötandet. Inget önskemål verkar omöjligt. Ett ögonblick, säger man och försvinner ut i rummet bakom disken, och efter någon minut dyker man upp med den styckningsdel som efterfrågats. Och man har alltid tid att växla några ord med kunderna. Till Julen fick man vänta i två timmar innan man kunde hämta ut sin förbeställda skinka. Den kommer ifrån "gårdar runtomkring" och röks av dem själva, förstås. Inget konstigt med det. Hela Lund med omnejd handlar sin skinka där, om man menar något med att ha en julskinka.

Men inte limousinkött. Märkligt.

Vi letade på internet, och ringde uppfödare. Det närmaste inköpsstället är ICA på Norra Fäladen. Det är en förort norr om Lund som inte står andra miljonprogram efter i arkitektonisk tristess. Men ICA-butiken är en pärla. Vi förstår inte hur man kan ha underlag för ett sådant utbud i den tråkiga omgivningen, men det har man. Häromdagen frågade vi köttmästaren om limousinkött. Tyvärr, sa han. Det har just kommit in men måste först styckas och hängas. Besvikna letade vi vidare bland hyllorna. Efter en stund sökte han upp oss: Vad hade ni tänkt er? Det går bra med vilket kött som helst, sa vi. Bringa? Gärna det. Blev ett underbart pepparrotskött idag. Resterna av kött och buljong får bli köttsoppa med lokala rotsaker.

"Gårdar runtikring" är ett fenomen som inte finns i Stockholm. Här finns gårdsbutiker överallt på den skånska slätten. vårt favoritställe är den välsorterade butiken på den fruktproducerande gården på vägen in till Lund. Äggkartonger tar man med själv. Grönsaker av alla de slag. Persiljerot är en ny och trevlig bekantskap. Och det var där som vi hittade gödtuppen som produceras i Borgeby, alldeles i närheten av Löddesnäs, den del av Bjärred där vi bor. Det är den bästa fågel jag smakat. En hel tupp väger sina tre kilo, men är mörare än en vårkyckling. Å andra sidan med en vuxen smak på köttet, där inte ens bröstbitarna är torra. Ett "ovanlår" är annars favoritdelen, precis lagom för en portion om man är hungrig. Ett par veckor efter att vi flyttat hit, hade vi handlat där flera gånger redan, när vi plötsligt upptäckte att vi lämnat pengarna ute i bilen. Inget problem, svarade damen i butiken, ni är ju stamkunder och kan betala nästa gång.

Men det var på en annan gård som vi hittade de perfekta gurkorna till inläggningen. En tyskbördig dam har givit oss receptet med dillkronor och lök, som jag gärna återkommer till när det blir gurktid. Det är en sensation i sig. Tre kilo gurka kanske räcker fram till nästa säsong för oss två. Vi drar oss lite för att bjuda gäster på den. De tar alltid om. Nästa gång får vi lägga in dubbel sats.

En ny demokrati

2009-02-01T15:14:00.004+01:00

Svikna vallöften hör till det förgångna. Nyligen läste jag om Obama att nu när han verkligen blivit president så fick man ge sig till tåls för att förstå vilken politik han tänkte föra. Ställningstagandena i valkampanjen var självklart till för att samla en tillräckligt stor skara väljare - inte nödvändigtvis en deklaration av den politik han avsåg genomföra.

Det lät så självklart, som att det vet ju alla. Därför kände jag mig lite dum. Jag tyckte att det var att svika allt vad heligt är när såväl borgare som socialdemokrater gick till val på löftet att inte införa biltullar i Stockholm, och så gjorde man det i alla fall. Inte heller har regeringen hållit sina löften till privatpraktikerna, som man lovade skulle få sälja sina etableringsrätter. Detta att tala opportunistiskt före valet, sockra budskapet, och sedan inte känna sig det minsta förpliktigad att infria sina vida och breda löften - det är något nytt. Nu tycks alla förstå att det inte är ett svek mot väljarna och demokratin utan en politisk realitet. En politikers förstaplikt är att se till att bli omvald. Naturligtvis.

Men om vi inte vet vad de tänker stå för bortom alla fraser och paroller, hur ska vi då veta vem vi ska rösta på?

Dessutom likriktas budkapet för att ligga rätt i tiden, dvs. peka åt samma håll som opinionsundersökningarnas vindflöjlar. Om man vill ha kärnkraft vem röstar man då på? Nyligen tillkännagav x-partiet att man nu blivit lite för från att ha varit mycket emot. Om man inte tror på att begränsa koldioxidutsläpp för att minska global uppvärmning, vem företräder den åsikten? Och även om man hittar sitt parti så ska man alltså inte räkna med att de förverkligar den egna politiken. "Politik är det möjligas konstrande." Vad som är möjligt kan ändra sig från före till efter ett val.

Det spelar alltså ingen avgörande roll vilket parti man röstar på. Varför då rösta alls? Den yngre generationen har fattat galoppen medan vi äldre flockas kring valurnorna som gamar runt ett kadaver, och vägrar fatta att demokratin är död. Inte för att jag har något bättre att komma med. Alla andra mer eller mindre despotiska styrelseskick förefaller sämre.

På sikt kanske det blir mer av folkomröstningar i enskilda sakfrågor. Men det vill inte politikerna. De har ju låtit sig väljas som representanter för oss och vill bestämma själva. Folket är ofta besvärande konservativt. Det har tagit ett halvt århundrade för allmänheten att förstå att kärnkraften är överlägsen andra energikällor, inte minst avseende säkerhet och miljöpåverkan. Så kan vi inte ha det. Om folket finge råda så skulle vi fortfarande köra på vänster sida här i landet. Och hur skulle det se ut? (Rätt svar: Som i England.)

Inte vill vi ha Euro heller, och är tveksamma till EU. Ett sådant folk kan bara betros med en mindre dos demokrati. Bestämma lite grand när vi inte har fått saken om bakfoten. Vi får välja våra kloka och målmedvetna politiker, men sedan inte hålla på och lägga oss i. Vi förstår ändå inte vårt eget bästa. Folk i flock är dummare än de enskilda individerna.

Jovisst det ligger nog mycket i det. Folkviljan är en bräcklig sak. Inget att bygga en seriös strategi på. Men visst är det konstigt hur det har blivit. Nu har åtminstone jag förlorat oskulden. Aldrig mer ska jag bli indignerad när ett politiskt parti gör precis tvärtemot vad de dyrt och heligt lovade i sin valkampanj. Nu förstår jag att det inte är riktiga löften utan poser man intar för att verka attraktiva för oss väljare - valboskapen, allmogen.

Rådig polis

2009-01-26T18:12:00.002+01:00

Just när vi satt oss att äta lunch så hördes ett knackande. Totte (hunden) skällde som vanligt besinningslöst och rusade mot terrassdörren. Utanför stod en ung polisman. Jag låste upp och frågade med hjärtat i halsgropen vad som stod på.

Han fyrade av ett leende som var fullständigt bländande.

-Är det ni som glömt kupéljuset i bilen på?

Ja, det var det. Han måste vara den snyggaste polisen i Skåne med omnejd, tänkte vi.

Efteråt berättade Mikael att polisen utökat sin verksamhet i närområdet, då man tyckt att utryckningstiderna från Malmö blev för långa. De har inrättat grupper som patrullerar även här i Bjärred.

Det trevligaste polisingripande jag varit med om! Det kändes som om man aldrig någonsin mera skulle vilja släcka ljuset inne i bilen.

Katastrofalt om klimatet

2009-01-26T16:06:00.006+01:00

På hundra år har jordens medeltemperatur stigit med en halv grad, men på de senaste åren har den sjunkit.

Polarisarna varierar från år till år. Amundsen kunde därför segla genom nodvästpassagen 1875. Det tar ett halvt århundrade för jordens medeltemperatur att påverka isarnas utbredning.

1950 fanns det 5 000 isbjörnar - idag 20-25 000. De senaste 20 åren har de inte blivit färre, snarast fler. (Enligt isbjörnsspecialisten dr Andrew Derocher)

Politiker har alltid slagit mynt av rädslan för förestående katastrofer. De kan utmåla sig som räddaren från allt det onda. Dessutom kan man motivera höga skatter om det finns en riktigt stor fara/fiende att kämpa mot. Sådana "larm" har varit många: sura regn, Sovjet (kalla kriget motiverade stora försvarsutgifter), A-bomben, befolkningsexplosionen (Myrdals "Asian Drama" från 70-talet t ex) osv.

Inom psykologin kallar man detta fenomen för katastrofiering. Man gör en höna av en fjäder. Nuförtiden känns befolkningsexplosionen inte lika akut och hotet från kommunismen har rasat ihop tillsammans med berlinmuren. Istället har två nya globala hot dykt upp: terrorismen och klimathotet. De motiverar vilka budgetutgifter som helst eftersom de kan leda till att vi eller vår kultur utplånas. Och inget av dem verkar gå att stoppa.

Det är påfallande hur snabbt USA och västvärlden flyttade fokus från Sovjet till terrorism. Ingen lättnad alls när det största hotet mot mänskligheten, kommunismen, försvann. Det är påfallande hur vi ser till att summan av ondskan i världen är konstant.

Klimatet och miljön har blivit temat för nya dyra projekt. Miljarder svälter till följd av politiska missförhållanden och korruption. Det dör varje dag 10-20 000 spädbarn för att de inte får mat, rent vatten och elementär medicinsk omvårdnad. Det beror inte på att jordens resurser inte skulle räcka till, eller ens att biståndsinsatserna är otillräckliga - utan på att några mäktiga herrar inom det egna landet roffar åt sig av resurser och bistånd för att själva bli rika.

Teknikfientlighet har alltid frodats bland allmogen. Sura regn var bara början. När det visade sig att de inte var något hot mot skogen bytte man bara till något nytt. I min barndom var bilismen ett framväxande hot eftersom avgaserna innehöll cancerframkallande aromatiska kolväten. Katalysatorerna introducerades och det enda som kom ut ur avgasrören var vattenånga och koldioxid (alltså i princip vichyvatten). Inte blev bilarna populärare för det. Samma gäng som larmade om cancerrisken började då istället att tjata om koldioxiden, som åtminstone låter farligare än vattenånga. Några blandade också ihop den med kolmonoxid, som är dödlig redan i måttliga doser.

På senare tid har man uppmärksammat att vattenånga har en mångdubbelt starkare växthuseffekt än koldioxiden. Men det har inte med saken att göra.

Som gammal vänsterist måste jag tyvärr konstatera att kommunismen på det hela taget har blivit omodern, utom i Nordkorea. Vi vänsterister har alltid motsatt oss kapitalismen, som nästan är detsamma som industrialiseringen, som nästan är lika med ny teknik. På äldre dar har jag dock förstått att utvecklingen inte varit enbart av ondo. Men många håller fortfarande envist fast vid att varje teknisk landvinning är livsfarlig. Ibland är det riktigt som t ex med joniserande strålning, men ibland måste man väl tillstå att vissa tekniska landvinningar varit bra, t ex röntgen, e-post och järnvägarnas införande. (Kanske inte e-post?)

Man talar om klimatalarmism, när någon larmar om klimatets utveckling. Alla är överens om att det blivit varmare de senaste 100 åren - någon halv grad eller så. (Hur man nu kan mäta så små skillnader?) Men några hävdar bestämt att det beror på vår förbränning av fossila bränslen, olja, det moderna samhällets viktigaste energikälla. Det verkar mera osäkert, dock. Och värst av allt: om det nu är på det sättet så skulle det kosta för mycket att ändra på, om det alls går. Det skulle tömma jordens resurser så att vi fick gå tillbaka till medeltida förhållanden. Att hindra Asien från att utnyttja fossila bränslen vore att döma dem till evig stagnation och fortsatta umbäranden. Därför har vi skrivit under Kyotoprotokollet. Där ligger det på de utvecklade länderna att skära ner, trots att alla vet att det bara påverkar utvecklingen med någon procent.

Och varför vi i Sverige bekymrar oss förstår jag inte alls. Vad är nackdelen med att odla ananas i Gävle? Och med ett varmare (bättre) klimat skulle vi inte behöva lika mycket kärnkraft och olja för att hålla varmt vintertid.

Allt verkar mycket irrationellt, men det har blivit ett Mecka för politiker som vill utöka sin makt. Sällan har man väl varit så kreativa vid utformandet av nya skatter som när man kom på utsläppsrätter. Och vem vågar vara emot? Vill ni att jorden ska gå under? De som inte är med går emot själva moder jord, och misstänks för att äventyra mänsklighetens hela framtid.

Det enda som kan stoppa karusellen är att jorden går mot en av sina kallare perioder, vilket mycket tyder på. Så hoppet om besinning är inte alls ute. Kanske isbjörnarna går en lika kall som ljus framtid till mötes trots allt.

Vad är konst?

2009-01-22T17:34:00.007+01:00

Ernst Billgren gav i höstas ut en bok med titeln Vad är konst?

En sådan titel lovar en hel del. Det märkliga är att författaren lyckas infria sitt löfte. Han ringar in sitt ämne mycket väl med ett hundratal frågor, som var och en får ett kort och ett långt svar. Visst använder han spetsiga formuleringar för att knipa en och annan poäng, men på det hela taget besvara boken titelns fråga. Svaren är ibland personliga och andra gånger mera allmängiltiga. Den centrala frågan ställs i boken som nummer 65, och besvaras rimligt uttömmande och korrekt i det längre svaret på en knapp boksida. Det är bra gjort. Frågan ställs ännu en gång i slutet av boken (117) och får där ett kortare men lika uttömmande svar, fast på en högre begreppsnivå.

Även i andra frågor märks det att författaren är väl förtrogen med sitt ämne. Förvånansvärt lite ironi och raljans, men mycket av enkla konstateranden matter of fact utan krusiduller. Ibland skrattade jag åt författarens torra svar på frågor som låter närmas omöjliga att besvara. Men lika ofta gav svaren en aha-upplevelse: Ja, så ska/kan man nog se det. En folkbildande bok, alltså, för sådana som i likhet med mig inte är så bevandrade på konstens område.

Ingela Lind, konstkritiker i DN, skrev en smågnällig och korkad recension av boken, kanske för att den tar loven av professionella tyckare och förståsigpåare. Hon beskrev författarens utläggningar som klichéer och truismer (självklarheter). Det är helt enkelt fel. Sällan har vi varit så långt ifrån stereotypa konstresonemang. Några av svaren kan i efterhand tyckas självklara, men så är det ofta med något som är bra. Därmed inte sagt att det är banalt eller lätt snutet ur näsan. Det kräver just den långvariga förtrogenhet med ämnet som författaren uppenbarligen har.

Min enda invändning är att boken språkligt skulle kunna vinna en hel del på att låta en kunnig redaktör gå igenom texten. Nu finns det en del otympligheter som skämmer budskapet, men inte påfallande många. Det är ju inte heller författarens syfte att briljera med sitt språk, antar jag.

Boken är föredömligt kortfattad, halva sidutrymmet går åt till den snygga layouten. Ändå lyckas den täcka in sitt område såpass att läsaren inte riskerar göra bort sig vid nästa vernissage eller konstdiskussion. Det finns mycket konkreta besked om vad som är en enfaldig inställning, och vad som låter mer begåvat om man diskuterar konst. Bara det gör boken till ett fynd. Slippa verka dum för 39 spänn!

En av få böcker som faktiskt lyckas med att leva upp till sin titel.

SJ på dekis?

2009-01-20T22:47:00.005+01:00

Just hemkommen från en stockholmsresa kan jag konstatera att tåget som skulle ta drygt 4 timmar tog 5 istället. Redan i Stockholm "levererades" tåget 20 minuter försent, och sen sprack väl all samordning med övrig trafik så att vi fick krypköra bakom långsamma tåg långa sträckor.

På uppresan 20 minuter försenat. När vi har mött bekanta som åkt från Stockholm så har de nästan alltid varit försenade med minst 20, någon gång 60 minuter.

På Stockholms central finns inte rulltrappor på strategiska ställen. Så först måste man släpa bagaget nerför trappan till underjorden för att sedan släpa det uppför trappan till spår 11. Där meddelas att tåget är försenat, men inte förrän precis när det skulle ha avgått. Jag kollade stora tavlan innan släpandet började och där stod inget. Högtalarrösten framhöll att avgången PRELIMINÄRT fått en ny avgångstid 20 minuter senare. Släpade väskorna tillbaka för att inte frysa ihjäl, och så kolla tavlan: där står nu att den nya tiden är preliminär ända fram till avgångstid, så man måste släpa väskor och allt tillbaka till spår 11 på vinst och förlust för att få veta om den utlovade tiden ska flyttas fram ännu mera. Att inte fler får hjärtinfarkt är ett under.

Jag var skitsur, men lugnades ner av vänliga medpassagerare som åkte oftare än jag, och var mer vana med de svävande tiderna.

Sen får man gissa förseningens utveckling under resan genom att fråga medpassagerare, som har mera koll på alla stationer i Småland och Östergötland. Gärna ha en mobiltelefon att ringa hem också så att de som hämtar med bil slipper stå en timme i snålblåsten på perrongen. SJ:s datasystem upplyser visserligen om förseningen, men påstod att den var 30 minuter när den i själva verket var 58 minuter. Dessutom framgick det att tåget skulle anlända till Malmö 1 minut efter avgång från Lund. I de fina displayerna ombord på tåget är man finkänslig nog att inte säga något alls om förseningen. På uppresan stod istället: "Tåget anländer strax till Mjölby - temperaturen är grader". Idag var temperaturen 0 grader på alla stationer så där fungerade förmodligen temperaturgivaren bättre. Det verkar som om man tagit intryck av flyget, där man mera befogat brukar berätta vad temperaturen på destinationen är. Det verkar som om dataavdelningen på SJ har lågt satta (mediokra) mål. Resenärenär inte i centrum utan i väntrum.

Det är ju bedrövligt. Jag vet inte om jag orkar ta tåget nästa gång. På flyget finns det ju hissar och rulltrappor som gör släpandet mindre brutalt. Trist för egentligen tycker jag att tåget är mycket trevligare som färdmedel.

Man kan lätt föreställa sig hur mediokra chefer med lågt satta mål tycker att 20 minuters försening redan vid start är "beklagligt" = acceptabelt. Med den inställningen känner nog ingen stolthet över våra järnvägar, trafikanterna blir allt färre vartefter de tvingas ta flyget istället, och därmed försvinner underlaget för investeringar i infrastrukturen och verksamheten. Det var påfallande få affärsresenärer i 1:a klass som åkte hela vägen. Prestigetåget X2000 mellan Stockholm och Köpenhamn har reducerats till ett lokaltåg mellan Mjölby och Hässleholm.

I övrigt var Stockholmsvistelsen lyckad. Återkommer förhoppningsvis med mindre sura kommentarer framöver, när jag hunnit vila upp mig efter strapatserna.

Ny gratäng

2009-01-16T17:21:00.004+01:00

Så var det dags igen. Lite kreativitet i slöhetens tecken.

Samma gamla fiskblock med broccoli men med nya ingredienser.

Sätt ugnen på 175 grader, gärna varmluft om du har.

Tomatsås:
pressa och fräs 3 vitlöksklyftor i 1 dl olivolja utan att de tar färg. Låt ett par matskedar tomatpuré fräsa med. Häll i en burk passerade tomater. Tillsätt en matsked socker om det blir för surt. Ta 3 msk skaldjursfond eller en halv tärning fiskbuljong eller hälften av varje. Låt puttra minst 5 minuter, gärna en timme under lock. Smaka av med peppar, salt, socker. Har du en skvätt vitt vin så tillsätt gärna, men låt koka ihop till ursprunglig mängd, och tillsätt lite socker så att det inte blir för surt, om det inte är ett sött vin förstås. Då får man vara lite försiktig med ev. socker tidigare.

Lägg ett fryst fiskblock på ca 400 g i en gratängform och häll tomatsåsen över. In i ugnen i 20 minuter.

Under tiden plockar man isär två stånd broccoli i lagom buketter. Ta ut formen och stick ner buketterna vid sidan om blocket. Droppa 1/2 dl olivolja över broccolin. Hyvla eller riv gärna lite parmesanost över också. In i ugnen igen i 10 minuter.

Ta ut formen och strö över pinjenötter över själva fiskblocket. In i ugnen i ytterligare ca. 10 minuter. Känn med en sticka när fisken känns mjuk i mitten. Kör den inte för länge för då blir den torr.

LCHF- eller GI-kost som den är. För andra kan man servera pressad potatis, pasta eller ris till.

HBT - homo- och bisexuella samt transpersoner

2009-01-15T23:03:00.002+01:00

Normalitet på sexualitetens område - är det bara ett statistiskt begrepp? Legala frågor: var går gränsen för det förbjudna. Etiska aspekter: var borde gränsen gå? Räcker det med tumregeln: "samtyckande vuxna"? Och hur ska en psykolog förhålla sig till och hantera sådant?

På tisdag ska jag ha en föreläsning för psykologer om hur man hanterar HBT-personer inom psykologi och psykoterapi. Uppdraget är inte särskilt väldefinierat, så jag kan prata om vad jag vill. Hälften av åhörarna har KBT-inriktad utbildning och hälften psykodynamisk. Bara det kan ju liva upp diskussionerna, hoppas jag.

Som utgångspunkt hade jag tänkt ta några typärenden t. ex. tonåringen som kommer på remiss från skolkuratorn med frågeställningen: homosexuell? Vad menas med frågan? Varför kan inte tonåringen själv svara. Innebär det ett problem? För vem? Och har andra med den saken att göra? Det är inte helt klart vad kuratorn vill ha hjälp med. Sådana remisser skrivs. Jag vet för jag har besvarat åtskilliga.

Detta det enklaste av typfall kan ha många varianter - "komplikationer": kulturell bakgrund, språksvårigheter (tolkning), religion, ensamhet, depressivitet, suicidalitet, drogmissbruk, hypersexualitet, hiv, "effeminisering" - trans-problematik (nedan), prostitution ... Hur hanterar man det på bästa sätt.

Andra typfall: utredning av transsexualitet, shemales, bisexuella män som "vänstrar", vad är "sexmissbruk" (hypersexualitet, "nymfomani", hormonrubbning eller bara en normalvariant?) eller homosexuella som vill bli "botade" (t. ex. av religiösa skäl). Hur gör man med alla dessa olika HBT-personer när de söker psykologhjälp? Kan man hjälpa en pedofil att leva ett rättskaffens liv?

Jag tyckte först att jag skulle ha en genomgång av teorier på området, och ha fallbeskrivningar på slutet, men har nu bestämt mig för att göra tvärtom. Teorier tar vi bara om de behövs för den kliniska (=praktiska) handläggningen.

Det skulle vara roligt att få synpunkter på vad jag mera skulle kunna ta upp. Eller kreativa förslag om handläggningar.

Veckans dos av Dagens Medicin

2009-01-14T14:17:00.009+01:00

Att politikerna struntar i läkarna, när det gäller sjukvården, är ingen nyhet. Nu går de också ut öppet i massmedia.

Sjukvårdsministern Cristina Husmark Pehrsson struntar fullständigt i vad enskilda läkare tycker, när de betonat att utslagningen av de svagaste riskerar öka med Försäkringskassans nya 180-dagarsregel. Det framgår av en intervju i veckans Dagens Medicin. På motstående sida (7) kan man läsa att Skånes regionråd Jerker Swanstein (m) struntar i vad läkarna tycker om regiondirektören Sören Olofsson och projektet Proluma.

Tidigt på onsdagsmorgnarna kommmer Läkartidningen tillsammans med Sydsvenskan. Lite senare samma dag - till lunch - kommer Dagens Medicin. Läkartidningen har blivit allt tråkigare med åren, men som läkare bläddrar man pliktskyldigast igenom den för att se om det är några nya vansinnespåbud på gång. Den har blivit som den numera nedlagda Post och inrikes tidning, där myndigheterna meddelade sina beslut officellt till landets medborgare. Läkartidningen meddelar beslut av det politiker-fackliga konglomeratet - vad de "förhandlat" sig fram till den här gången. Någon levande diskussion med läkarkåren är ovanlig, men förekommer i mindre frågor som högfettskost och diabetes. Annars meddelas mest vad nya avtal innebär. Marginellt höjd lön, oftast. Samt att några storsjukhus ska slås ihop och att ett nytt skrytbygge ska påbörjas.

Dagens Medicin har en mera livlig diskussion, och mer nyfikna reportrar. De har t ex bevakat Proluma, privatiseringar i stort och smått och ifrågasätter makthavare. I dagens nummer har man sin årliga lista över de 100 mest inflytelserika i sjukvårdssverige.

För Skånes del noteras att regionrådet Jerker Swanstein (m) ger regiondirektören från Stockholm Sören Olofsson sitt fulla stöd, trots kritik från revisorerna. Kritiken från läkarhåll mot Proluma viftar han bort som en spyfluga från räkfatet:
-De som kritiserar Olofsson och Proluma är framför allt stofiler som lever i det förgångna, hävdar han. Det är modigt (dumdristigt?) sagt av den högsta politiskt ansvariga.

Det mest beklämmande i artikeln är dock att ordföranden i Malmös läkarförening inte vill uttala sig om Proluma. Varför det? Törs han inte? Borde inte Läkarfacket ha en åsikt officiellt. Är det bara enskilda läkare och professorskollegier som bryr sig?

Proluma - mediokratins triumf?

2009-01-10T17:47:00.009+01:00

Proluma är projektet som ska slå samman Lunds och Malmös universitetssjukhus, som inte heter LUS och MUS utan USiL och UMAS.

I Göteborg och Stockholm ligger man före, och har redan gjort sina sammanslagningar. Det utbröt en dyr och patientfarlig röra, och alla blev osams. Många sade upp sig, och de rationaliseringar som man trodde skulle leda till besparingar, blev istället stora utgiftsposter.

Vad har man lärt sig av det? Platt intet. Självaste sjukvårdsdirektören från Stockholm importerades för att garantera samma misstag som där. Han la ut uppdraget på en extern konsult McKinsey (eller liknande) för 32 miljoner eller så (ska vara 37 miljoner) och fick ett utförligt förslag om hur man skulle gå tillväga. Det skickades sedan till de lojala direktörerna på de båda sjukhusen för genomförande. Först skickade de förslaget vidare till alla klinikchefer som skulle yttra sig. Sedan beslutade man enligt förslag, och bortsåg i stort sett från alla protester.

Då yttrade sig professorskollegiet. Jag menar PROFESSORSKOLLEGIET, som var bestämt emot. Man menade att den framstående kompetens som finns på USiL inte kan flyttas genom enkla svärdshugg eftersom den består av ett nätverk som har förgreningar inte bara inom sjukvården utan även inom industri-utveckling och andra universitetsinstitutioner, som t. ex. Lunds tekniska högskola.

Politikerna har ett behov av att minska resurserna i Lund för att få mera pengar att satsa i Malmö, som är ett både större och besvärligare pastorat. Det vill man emellertid inte säga rent ut. Man vill inte peka ut någon som ett problembarn eller en annan som förlorare. Det gillar inte väljarna.

Att fråga en konsultfirma istället för att använda den massiva kompetensen på de båda universitetssjukhusen verkar som att gå över ån efter vatten. Rimligen måste man lokalt ha bättre reda på verksamheterna än en konsult kan skaffa sig på kort tid. Men förmodligen vågade varken politiker eller administrativa chefer gå till sina professorer eftersom det skulle innebära konflikter, revirpinkande och såväl befogad som obefogad kritik. Eftersom man själva inte har någon hög kompetens så kan man inte skilja det ena från det andra. Ett vanligt chefsproblem nuförtiden. Chefen kan för lite: har inte jobbat i verksamheten och har ingen utbildning, och tror felaktigt att den kompetensen kan lånas in. Till viss del kan det låta sig göras, men sist och slutligen måste en chef eller politiker agera linjedomare i alla revirstrider som uppstår vid en sådan omorganisation. Det duger de kort sagt inte till. Istället gömmer man sig bakom konsulter och luddigt språk. Nyckelordet i Proluma är profilering. Man låtsas alltså som om det inte handlar om att överföra resurser från Lund till Malmö. Det är dumt. Om man hade gått ut öppet med vad man vill åstadkomma och sedan frågat professorerna så hade det varit något enklare.

Det andra misstaget är att tro att man kan bygga upp en fungerande sjukvård på samma sätt som man bygger ett höghus. Fram med ritningar, grävskopor och pengar så brukar det ordna sig. Sjukvår är en komplicerad verksamhet där alla enheter är beroende av varandra, och samtidigt förändras hela tiden. Halva kirurgin försvann när Losec lanserades, men alla kirurger finns kvar. Vad gör alla de som sysslade med magsårskirurgi? Där hade man kunnat passa på och rationalisera men missade tåget för att man inget begrep. Och så är det hela tiden fast i mindre omfattning. Cheferna fattar inte vad som pågår och har därför ingen kvalificerad åsikt om vad som kan skäras ner på eller vad man ska satsa mer på. När hiv-epidemin dök upp så måste man förstås skapa nya enheter eller utöka gamla. Alla sådana initiativ kom nedifrån i organisationen och mötte det sedvanliga motståndet: pengar saknas.

Det saknas inte pengar i sjukvården, utan ledarskap!

Sjukvård är inte som ett husbygge. Det tar tiotals år för nya enheter att jobba in sig och finna sin roll i samspelet. Personalen behöver bytas ut fler gånger om innan man hittar fungerande konstellationer. Kontaktvägar internt och externt måste hinna växa fram. Sjukvårdsadministration är därför mera som trädgårdsarbete. Det kräver ständigt engagemang. Varje årstid måste man ta bort de plantor som inte trivs och pröva med nya. Det är bra att hålla sig ajour med sortimentet av frön och lökar, och ta del av andras erfarenheter. Det finns inget givet svar på vad som är rätt eller fel, utan man får till stora delar pröva sig fram. Varje trädgård har sina unika förutsättningar. Det underlättar om man har en kunnig och erfaren trädgårdsmästare. Han kan åstadkomma mirakel med begränsade resurser.Och för att få bukt med nya hot som spanska skogssniglar så kan det vara bra att ha kompisar som även vet något om djurens biologi och ekologi - ha en dialog med andra institutioner. En sådan dialog sker mellan professorer snarare än mellan administratörer eller politiker - återigen: de kan för lite.

Det blir spännande att se hur det kommer att arta sig. Redan ropar man på sjukhuschefens avgång. Politikerna håller självklart tyst av ren självbevarelse. Patienterna har inte hunnit fatta vad som kommer att drabba dem. Professorskollegiet kommer att tappa oskulden när de märker att ingen bryr sig om vad de tycker, trots att de vigt sina liv åt att utveckla sig på just sitt område. Det är en demoraliserande men klargörande upplevelse. Så småningom byts de sturskaste ut mot mera flexibla och samarbetsvilliga professorer, som kan överse med sin kompetens och låtsas vara jämbördiga med sina obildade chefer.

Med lite tur kan sjukvården fortsätta att utveckla sig, trots dåliga ledare och veliga politiker med oklara mål. Men det är ingen självklarhet. Många omorganisationer slår sönder verksamheter som det sedan tar årtionden att reparera. Vi håller tummarna.

Alan Turing - ny bok

2009-01-08T18:40:00.001+01:00

Syndafall i Wilmslow är en nyutkommen bok om Alan Turing.

Alan Turing var en nyskapande matematiker. Han skapade bland annat begreppet turingmaskiner. Under andra världskriget bidrog han till att engelsmännen redan 1940 kunde knäcka krypton från Enigma så att Churchill kunde följa fiendens kommunikation. Hans bedrifter var hemligstämplade även efter kriget, så han blev varken kändis eller krigshjälte. Istället förföljdes han av brittiska polisen för att han var homosexuell. Tvingades ta kvinnligt könshormon, blev deprimerad, och dog av cyanidförgiftning 1954 bara 42 år gammal. Myndigheterna rubricerade dödsfallet som självmord, vilket är tveksamt.

Författaren David Lagercrantz har tidigare givit ut en biografi om den geniale svenske uppfinnaren bland annat av ett system för satellitnavigering Håkan Lans, som tvingats strida mot internationella storbolag för sina patenträttigheter. Dessutom en serie deckare med intressant persongalleri, den senaste Underbarnets gåta.

Gazaremsan

2009-01-07T18:50:00.004+01:00

Hade tänkt skriva om Israels markoffensiv i Gaza, som alla andra, men tycker inte att det är så lätt att ta ställning.
Hade jag varit 40 år yngre så hade det inte varit något problem: då var man på PLO:s sida. Ja, till och med mina radikala judiska vänner tyckte att det var självklart. Sen fick Fatah chansen att bilda en Palestinsk stat men schabblade bort det med sin korruption. Till slut såg folket ingen annan utväg än att rösta fram det fundamentalistiska Hamas, som ingen mer än Iran gillar, inte ens de muslimska grannarna. Förhoppningen var väl att de skulle uppvisa bättre moral när de kom fram till köttgrytorna. Och så gick det som det gick.

Visst är det lätt att se att Israels agerande saknar proportion i förhållande till provokationen, de evinnerliga raketbeskjutningarna. Det är just det de flesta kommentatorer och politiker kommer fram till: inte obefogat, inte orättfärdigt, inte obegripligt, inte oursäktligt utan oproportionerligt.

Det är så försiktigt. Och vad tycker Obama? Han uttrycker sig också mycket försiktigt, om alls. Arabstaterna runtomkring är också försiktiga i sina kommentarer.

Det är bara på bloggarna som man är tvärsäker i ena eller andra riktningen. Det kan man kosta på sig.

Fisk med saffran och broccoli

2009-01-06T18:19:00.012+01:00

Idag var det min tur att laga mat. Fiskblock från frysen. Kanske ingen höjdare.

Vi har ett recept från Annas kokbok som vi brukar variera. Det är gott, enkelt och snabbt:

Lägg det frysta fiskblocket (ca 400 g) i en ungseldfast form, som inte behöver smörjas.
Sätt ugnen på 200-225 grader.
Koka upp 3 dl grädde (ju fetare desto godare) och lägg i

en tesked salt,
ett halvt paket saffran,
en tesked torkad dragon,
en tesked paprikapulver
och några varv på svartpepparkvarnen

Slå gräddblandningen över fiskblocket och sedan in med allt i ugnen i 40 minuter.
Kan serveras med ris, pressad potatis och/eller grönsaker, som man gör under tiden. Vi försöker bli av med några extrakilon genom att äta LCHF (Låg andel kolhydrat (Carbohydrate), Hög andel Fett), så då blir det enbart broccoli - ingen potatis eller ris.

Variationen är att man kan byta ut saffran, dragon och paprikapulver mot något annat: curry, pressad vitlök eller något annan smaksättning man gillar.

Men idag körde vi originalet, som vi verkligen gillar. Fisken blir förvånansvärt saftig för att ha varit fryst. Det går bra med torsk, sej, kolja osv.

Vi har på sistone börjat göra broccoli i ugnen. Man plockar isär den i lagom stora buketter och lägger ut på ett gratängfat. Ringla lite olivolja över och salta lätt. 20 minuter på 200-225 grader beroende på hur brun eller krispig man vill ha den. Efter 10 minuter kan man strö över lite pinjenötter eller grovkrossade valnötter. Före serveringen hyvlar man lite parmesanost över. Pröva! Broccoli är kanske inte så upphetsande annars, men det här funkar.

Nu gjorde jag en kombination för att spara arbete och disk. När fisken varit inne i ugnen halva tiden så stoppade jag ner broccolibuketter runtom fiskblocket, och så fick det hela gå i ytterligare 20 minuter. Blev mycket bra. Smaken från fisken, saffran, dragon och broccoli gick ihop och smakade nästan åt skaldjurshållet. Rekommenderas!

Hur gör man ett inlägg?

2009-01-05T16:18:00.006+01:00

Någon har frågat i ett mail hur man ska göra ett inlägg. Måste man "registrera sig"? Mitt svar:

Jag vet inte allt om bloggar. Men för att skriva en kommentar så måste du antingen ha en "identitet" och registrera dig någonstans eller också kommentera anonymt ett alternativ i rullgardinsmenyn nedanför kommentarsrutan. Vill du ändå visa ditt namn så kan du göra det inom inlägget. Det är för att man ska kunna begränsa spammande, om en blog blir mycket populär. De värsta spammarna vill inte registrera sig - eller så kan man portförbjuda dem, när de väl har en identitet. Och sedan stänga av funktionen att kommentera anonymt. Vissa destruktiva organisationer uppviglar annars sina medlemmar att dränka en blog i meningslösa eller stötande inlägg

Hittills har jag låtit alla - registrerade som oregistrerade kommentera.

Vet inte om det besvarar din fråga men jag försökte iallafall. Att bara läsa bloggen är enklare: lägg bara upp den som ett bokmärke och surfa dit när du har lust.

Lägger ut svaret på bloggen, då det kanske är fler som undrat.

Lasse B

Fångarna på slottet

2009-01-03T23:57:00.005+01:00

Det är inte ofta jag tittar på TV numera. Innehållet känns ibland så homeopatiskt förtunnat, att en bok eller nätsurfande slår ut TVsoffan. Men ikväll hände det. Och så tänkte jag till att det skulle jag ju kunna göra till en begriplig eller rentav folklig kommentar här på min nya blog.

Är dom inte ena outsägligt tråkiga personer? Gardell får en poäng för historien om Welin och Gedda - men vilka surkärringar han omgavs av. De verkade chockerade på riktigt, så som man bara blir i den nedre, klättrande delen av övre medelklass. Ja klassbegreppet har blivit så diffust efter Marx, som man visste var man hade. Skittråkig idé att ha en heldagskörare i fiolspel för noviser. Det kan nog bara bli frustrerande. Att sedan framföra ett kort stycke av Bach inför publik på kvällen var en fasansfull och sadistisk idé. Jag gissar att Scheja och delar av TV-teamet gärna ville pajasera och förnedra deltagarna - få se dem svettas lite, mot sin vilja tvingas delta för att inte falla ur utan istället passa in. Som en bild av livet. Att kräla för sadister är också "a way of making a living". Det vet varenda (media-)hora. Det är ingen skam i det - särskilt inte om man fattar vad man håller på med. Men där var det lite skralt.

Scheja använde hela sin dag til att låta en beskäftig musikpedagog exercera dem på stråkinstrument, som ju är sällsynt svårspelade a prima vista. Klockspel, cymbaler, blockflöjt eller dragbasun hade varit barmhärtigare. Själv fick han ledigt med massage i jacuzzin. OBS: Väl synlig från repetitionslokalen!

Så när de efter en plågsam arbetsdag tvingas kapitulera med att de låter som en epidemi av sjuka katter så fort de rör stråkarna, och satsar därför på ett fritt okoordinerat pizzicato med obestämbar och oförutsägbar tonhöjd. De framstår som pajasar - MEN - accompagnerade av en lika soignerad som virtuos gentleman, som vid pianot genomför sin del utan problem.

Gardell var honom på spåret med sitt väderkorn, men blev bortkollrad av lite falsk uppriktighet i bersån, en del vin och en dedicerad Chopinnocturn direkt från Schejas hjärta till Gardells dito. Jag var ju inte där och kunde se, men i TV var "försoningen" teatral och Tjechovsk. Gardell blev bortkollrad av lite överklassmaner. Det hade varit roligare i mitt tycke om han framhärdat i att upplägget var skit och vägrat delta. Men det går väl inte producenten med på att skriva in i kontraktet att man får göra: sätta sig på tvären. Inte i detta konfliktfattiga land av samtyckande tigande omväxlande med tigande samtyckande.

Så det dröjer innan jag TVrecenserar igen. I nästa avsnitt skulle kanske två av medlemmarna komma ut som bisexuella. Får man gissa på Scheja och Dellertskan? Det går säkert att göra lika pinsamt som dagens uppvisning. Ytterst är väl vi betraktare sadisterna som betalar för de gladiatorer som vågar sig ut på förnedringens arena. Det är kanske därför jag inte får det rätta pirret. Lite avslagen fylleirritation runt matbordet är inte min form av spiritualitet.

Läste Forskning och Framsteg som kontrast. Fy, vad den är bra. Har man lite pretentioner att hänga med i all ny vetenskap så är det som att lyssna på TT:s korta sammandrag. Rediga, relevanta, ofta svenskproducerade artiklar om allt från bakteriella gener, evolution, elementarpartiklar och vad man kommit till insikt om på sistone om värdsalltets uppkomst och egenheter. En helt ny kosmologi och världsbild har växt fram under min vuxna tid. Den utbildning vi fick om DNA är inte längre grejen. Det har hänt mer sen dess. Mycket mer. Tidskriften är särskilt värdefull på områden där man inte själv är expert, eftersom man uttrycker sig på ett språk och i en form som de flesta med lite ambition bör klara av - även humanister! Det finns korn för dem också i gränsområdena mellan teknik och humaniora: arkeologi, språkveteskap, konst, vetenskapsteori etc.

Kolla senaste numret med huvudtemat Bedrägeri - uppkomst (evolution) och syfte Darwinistiskt?) Länk till tidskriften FoF.

Dä e bar å köp! Och njut! (Jag får inget betalt för att påstå detta. Det är ren entusiasm.)

Träd

2009-01-03T15:05:00.004+01:00

Originally uploaded by second2some

Här är ett träd som jag såg på dagens hundpromenad. Försöker nu att överföra det ifrån flickr.

Det verkade ju gå bra, men bilden ser ändå bedrövlig ut. Om man klickar på den så kommer man till en betydligt bättre version på Flickr. Vill man verkligen se den i hög upplösning kan man klicka på "All sizes" ovanför bilden på Flickr.

Lycka till, och ha tålamod med att jag just nu är upptagen med interna teknikaliteter och trivia. Snart ska jag fylla inläggen med min vanliga svada, det lovar jag ...

Nyårsdagen

2009-01-02T22:38:00.010+01:00

Bild från gårdagens fyrverkeri.

I morse var det den kallaste dagen sedan vi kom hit: fem grader kallt. Det var frost i gräset när jag gick på promenad med Totte. Han badade förstås ändå, och hade istappar under magen när vi väl kom hem.

Bilderna var tänkta att bli större, men jag har inte kläm på hur man gör om dem. De blir bara hälften så stora när jag importerar dem till bloggen. Ska ta reda på hur det ska gå till. På originalen kan man skymta Köpenhamn vid horisonten på bilden nedan, men knappast i den här storleken.

Pröva att klicka på bilderna så verkar de återfå sin tänkta storlek, och ser allmänt bättre ut. Det var allt för idag.

Gott Nytt År

2009-01-01T22:23:00.004+01:00

Det small en hel del i går kväll. Vi var ute med hunden Totte, som inte är skotträdd. Kameran var med också, men jag har inte hunnit kolla om det blev några mästerverk. Hade tänkt ta bilder på fyrverkerierna över Malmö och Köpenhamn ifrån stranden, men vädret var inte det bästa. Lite dis och molnighet gjorde att jag tog några bilder av de lokala missilerna istället. Inte så överdådigt som man är van vid från Stockholm, men rätt lagom.

Man skulle nog kunna mäta social status genom att studera avskjutandet av raketer. Bland "enklare" människor är frustrationstoleransen inte så utvecklad, så där bränner man av i förtid. I Bjärred var det ganska tyst under Jul och mellandagar, då det i Stockholm brukade vara ett ständigt smällande och smattrande. I Bjärred och Lomma var det till och med några som sparade på krutet till efter tolvslaget för att bli ensamma på scenen. Det tyder nog på att man hamnat ibland lite "bättre" folk med välutvecklad frustrationstolerans.