Flyttar bloggen

Håller på att flytta bloggen till WordPress som har fler möjligheter än Blogger/Blogspot. Framför allt kan man kategorisera gamla inlägg så att de går att hitta under en viss kategori: bokrekommendationer, matrecept, vård, psykiatri-psykologi, osv. Det känns mera meningsfullt än att de bara lagras under den månad som de publicerades. Det finns också bättre funktioner för att publicera foton.

Den nya bloggen heter Ordinationer och finns på adressen http://ordinationer.wordpress.com/

Så surfa dit istället! Nya inlägg kommer endast att postas där. När jag är klar med kategoriseringen av mina inlägg där så kommer jag att frysa den här bloggen - stänga av kommentarsfunktioner etc.

Det tar ett tag innan Google hittar inläggen på det nya stället, och gamla prenumeranter får nyanmäla sig. Det är nackdelar men jag tror ändå det är värt besvären. Hoppas ni tycker det också.

Politikens kackerlackor och radhusträdgårdar

En bra bok om radhusträdgårdar har nyligen kommit ut. Det är Christel Kvants Personliga radhusträdgårdar.

Där finns många olika trädgårdar beskrivna i bild och text. Men inte bara det. Den samhällssyn som präglade framväxten av radhus och trädgårdsstäder beskrivs också.

Radhus är ett ganska nytt påfund.

Industrialiseringen under 1800-talet ledde till stora folkomflyttningar från landet in till staden. Arbetarna var fattiga och levde under miserabla förhållanden.

Lenin var på besök i Sverige och visades runt i de nybyggda radhusområdena. Han var inte imponerad. Istället för trädgårdar, tyckte han att arbetarna - proletariatet - skulle ägna sig åt politik och revolution.

Kolonirörelsen hävdade att arbetarna behövde frisk luft och kanske framför allt möjlighet att odla sina egna grönsaker.

I samma anda diskuterade man bättre bostäder för arbetarna. På många håll spreds idéer om trädgårdsstaden - ett sundare boende än de överbefolkade hyreskasernerna. I denna miljö växte också de första radhusen fram i början av 1900-talet. Stockholm var först med radhus med inspiration från England. Ursprungligen tänkte man sig bygga 300 radhus i Enskede, men de blev inte så populära, så man stannade vid 37. Detta var 1908. På andra håll slog det bättre ut: Äppelviken, Änggården och Örgryte i Göteborg, Hälsingborg, Landskrona, Uppsala, Linköping och Kalmar.

En klassisk bok om trädgårdsstaden är Svenska Trädgårdsstaden 1905-1930 av Johan Råberg från 1995. Den tycks inte finnas kvar i handeln, men man kan säkert hitta den på antikvariat.

I de stora hyreshusen härjade kackerlackor och löss. De sanitära förhållandena var dåliga och infektionssjukdomar som TBC och tyfus grasserade. Maten räckte inte alltid till. Svält, vitaminbrist och undernäring hörde till vardagen. Barnadödligheten var hög.

Det var alltså inte i första hand estetiska aspekter som gjorde att man sökte alternativ. Trädgårdarna var inte i första hand en prydnad, utan ett sätt att dryga ut maten med ett eget potatis- eller grönsaksland.

Det är rörande att läsa om dåtidens politiker. Tre politiker från Hälsingborg lade 1923 fram en skrivelse till kommunfullmäktige:

Det är icke, kan icke och får icke vara samhället likgiltigt hur kanske tusentals av dess inbyggare bo och framleva sin tillvaro. De sociala och moraliska värden, som skulle gå till spillo genom dylik likgiltighet, äro alltför stora.

Läs det stycket en gång till och försök att komma ihåg vad dagens politiker sagt om kackerlackorna i Rosengård. Och vad de gjort åt misären. De har återinfört den ohälsosamma slum som vi så framgångsrikt bekämpat fram till 1960-talet. Först med miljonprogrammet vars syfte var att motverka trångboddhet och bostadsbrist. Att det helt enkelt var dåliga boendemiljöer förstod man inte förrän långt senare.

Senare års "outsourcing" av allmännyttans hyreslägenheter till skrupelfria värdar har möjligen sparat pengar i kommunerna som sluppit sina dyra bostadsbolag, men "sociala och moraliska värden" såldes billigt.

Politikerförakt är inte alltid grundlöst. Dåtidens politiker bars av en vision av ett bättre samhälle för de sämst ställda. Dagens politiker har återinfört kackerlackorna!

Därom vittnar gångna tiders trädgårdsstäder och radhusområden.


Läs även andra bloggares åsikter om Lenin, radhus, radhusträdgård, kackerlackor, slum, trädgårdsstaden, bostadspolitik

Brynt smör

Idag har jag tagit mig tid att dokumentera hur man bryner smör. Dessutom hur man enkelt fixar till en hollandaisesås. Det är två sätt att lyfta andra råvaror till en högre nivå utan att det behöver kosta så mycket.

Det franska köket kan åstadkomma underverk med enkla medel som smör, ägg och mjölk. Tänk bara på omelett, ägg med majonnäs (typisk fransk förrätt och barnmat!), crepes, crème caramel, crème brulée, snöägg, vaniljsås, äggkräm (crème anglaise), maränger. Och så såserna och aromsmör. Beurre blanc är en sås utan äggula med reducerat vin. Den får vi återkomma till, liksom olika varianter av sauce bearnaise.

Dessa enkla klassiker är rätt tillagade en njutning, och kräver gott handlag snarare än dyra råvaror. Träning, träning ... Pröva när du har gott om tid så att du känner dig säker innan du bjuder gäster. Ett gott självförtroende är viktigt för att lyckas, och kommer av erfarenhet.


Smöret



Skirat smör är ett ofta missförstått begrepp. Det betyder att man smält smör och avskilt den gråvita ogenomskinliga massan som sjunker till botten. Den består av vatten, mjölkproteiner, mjölksocker och salt. Där finns en hel del av smörsmaken, så man ska tänka sig för innan man slår bort denna bottensats. Pröva med och utan i olika recept.

Om man hettar upp smöret ytterligare så bryner man denna bottensats. Om den inte ska bli fastbränd i botten så är det viktigt att man vispar/rör om ordentligt under upphettningen.



Först bubblar smöret och fräser, när vattnet i det förångas. Det låter precis som när man steker. Sedan gäller det att vara uppmärksam. När smöret slutar fräsa - tystnar - så får man vara försiktig så att det inte bränns. Eftersom bubblorna då övergått till ett skum så kan det vara svårt att se när det börjar bli brunt därunder.



Därför ska man kolla noga och röra hela tiden - från botten av kastrullen. En karaktäristisk lukt av smörkola (nötaktig doft) sprider sig och smältan under täcket av bubblor börjar först bli honungsfärgad, sedan nötbrun. Då är den klar, och kastrullen tas genast ifrån plattan.

Skulle det bli lite bränt i botten så gör det inget. Man kan ofta röra loss det och ta det med. Men helst inte kolsvart.

När det svalnat lite försvinner skummet på ytan så att man kan se sitt brynta smör. Där finns en bottensats som gör det grumligt, men snabbt sjunker till botten. Den kan få vara med, för det är där mycket av smaken sitter. På franska heter det beurre noisette - nötsmör - och serveras till exempel alltid till rockavingar. Då kastar man i lite kapris och lite vitvinsvinäger medan smöret fortfarande är hett.

På svenska kan man hälla det bubblande nötbruna smöret över matjesfiléer och hackat ägg, dill och gräslök/rödlök. Då får man smältsill - en elegantare variation på lertallrikasill. Underbart till nypotatisen i vår. Pröva som alternativ till all sur grädde! Du kommer aldrig att gå tillbaka.

Samma sak med riven pepparrot och smör till fisk: hälleflundra, gädda osv. Pröva brynt smör istället för skirat. Hittills har jag aldrig träffat någon som föredrar det senare.

Man kan låta smöret svalna tills det får formbar konsistens. Då kan man smaksätta det som vanligt aromsmör; rulla ihop det i en rulle med plastfolie och ställa i kylen för att sedan skära slantar som man kan lägga på kött, fisk eller grönsaker.


Såser: hollandaise, noisette

Man kan gå ett steg längre och använda sitt brynta smör till att göra en hollandaisesås. Då heter såsen egentligen sauce noisette, men brynt hollandaise kanske låter bättre på kökssvenska. Egentligen ska man undvika att ta med bottensatsen, men jag är tveksam. Pröva båda varianterna!



Här gör vi en enkel hollandaise på 4 portioner med

• 3 äggulor och
  
• 3 matskedar vatten
  
• 150 g smör (gärna brynt, annars skirat)
• citronsaft, salt, peppar (se nedan)
  

Börja med äggulor och vatten i en kastrull. Egentligen ska man väl använda vattenbad, men det går snabbare med en vanlig kastrull på platta, när man är lite van. Men då måste man röra hela tiden och vara beredd att ta kastrullen från plattan om det går för fort. Annars riskerar det att bli omelett i botten. Se på de båda bilderna: först storbubbligt skum (ovan), sedan när det är klart en "äggkräm" (nedan).



Tanken är att hela ägg-vatten-röran ska hettas upp samtidigt. Vid ungefär 70 grader tjocknar den. Det tar en stund, och dessförinnan skummar den så att man lätt kan tro att den är klar för tidigt. Vänta tills skummet blir en stadig kräm: "bildar band". Om man rör hela tiden är det ingen katastrof om man ser en liten kokbubbla, men då är det definitivt klart. Tag äggkrämen från plattan.



Sedan häller man försiktigt i sitt smälta eller brynta smör, som fått svalna lite under tiden. Först teskedsvis, sedan i en smal stråle.







Om man inte vill ha med bottensatsen, så slutar man helt enkelt att hälla när det bara är grums kvar.





Såsen tjocknar lite när den svalnar. Det är en smaksak hur tjock man vill ha den. Mera smör: tjockare. Tillsätt lite vatten om den är för tjock. Ska den varmhållas så är nog vattenbad säkrast, trots allt. Man kan göra den i god tid, förvara i kylen och värma försiktigt när den ska användas.

Smaksätt med pressad citron (ca ½), salt (ett kryddmått) och en nypa vitpeppar eller en knivsudd cayenne. Om den känns för mesig kan man ha i en klick fransk, osötad senap (Dijonsenap) som också minskar risken för att såsen skär sig.

Sedan är såsen klar att skedas upp. Slickepott (gummispatel) är bra att ha.

Hollandaise är en klassiker till sparris. Den brynta såsen passar ännu bättre. Just nu skördas den gröna sparrisen på de skånska fälten. Den vita kommer från Holland och Tyskland - lite dyrare men oemotståndlig.





Idag var det tisdag, och såsen kom väl till pass med nypotatis från gården intill och varsin laxbit ur frysen. En vardaglig lågbudgetmiddag med guldkant. Vanligen försöker vi äta LCHF (lite kolhydrater, mycket fett), och om vi hade bytt ut potatisen mot en grönsak (broccoli, blomkål, sockerärter ...) så hade det varit mer korrekt. Potatisen blev över från en middag med gäster i helgen, och vi kunde inte låta bli att njuta av denna primör.

Om man tittar närmare på såsen i sista bilden kan man se att den börjat skära sig. Så kan det gå! Om det händer och man inte har tid att börja om från början så kan man försöka vispa ned en matsked iskallt vatten eller en isbit. Alternativt tillsätta lite dijonsenap som innehåller emulgeringsmedel som gör att såsen lättare håller ihop. I det här fallet hade vi nog låtit såsen svalna alldeles för mycket utan att röra om. Då börjar smöret stelna och skiljer lättare ut sig. Kanske hade det räckt med att värma den försiktigt under omvispning.

Om allt annat misslyckas så kan man börja om med en ny äggula (+ ev. senap) och försiktigt tillsätta den skurna såsen.

Nu skyndade vi oss istället att äta upp alltihop innan såsen krackelerade ännu mer. Det var ett gott val. Man får välja sina strider.


Läs även andra bloggares åsikter om brynt smör, beurre noisette, sauce noisette, hollandaise, skirat smör, LCHF, aromsmör, lerpottasill, vardagslyx

Dear friends

Snart (20 maj) stänger utställningen på Kulturhuset i Stockholm. Jag har inte sett den själv men fått den rekommenderad.

Boken nedan är också utställningskatalog, och den kan man köpa på Kulturhusets shop för det facila priset av 90 kronor. (Jag fick den skickad av en god vän som köpte den på ort och ställe.) På nätet verkar den vara slutsåld.

Det är en bedårande beskrivning av manlig vänskap utifrån gamla anonyma fotografier som räddats från glömska av (ofta homosexuella) samlare. Det ger en bild av hur fysisk intimitet mellan män av alla samhällsklasser skildrades av de tidigaste fotograferna. Det är bilder av män innan homofobin omöjliggjorde sådana intima vänskapsförhållanden som var brukliga på 1800-talet. Ingen vet vilken relation männen på bilderna har, och det spelar kanske mindre roll. Med sin gaydar påslagen kan man våga en gissning på några av fotografierna.

För den som klarar engelska så är även texten mycket läsvärd.



Läs även andra bloggares åsikter om gay, gaydar, foto, manlig vänskap, Dear friends, homosexuell, homofobi

Blommor igen

Häromdagen fick jag mig en lektion av ett äldre par. De visade mig blommor på strandängarna: mandelblom och humleblomster (bilden nedan). Det kändes lite förargligt att bli ertappad med att inte känna igen en tvåblading, och tro att trav (bilden ovan) är kattfot. Men jag ska bättra mig.


De tyckte att den bästa fältfloran för amatörer är av författaren och illustratören Bo Mossberg. Det finns en mindre: Blommor i Sverige : våra vanligaste vilda arter indelade efter färg med 200 arter, men jag gick rakt på den större Svensk Fältflora med 1000 arter. Den är samtidigt så liten att man kan ha den i fickan. Varje art är beskriven med ett fåtal textrader, en utbredningskarta och en illustration i färg - var och en en akvarell med stor detaljrikedom.

I vårt bibliotek finns också Nationalnyckeln, men den är så ohyggligt omfattande. De har ännu bara kommit till "Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium". Skyhögt över min nivå.

Så för en gångs skull handlade jag inte på nätet, utan i en riktig bokhandel, där man kan bläddra i böckerna innan man köper dem: Gleerupska Universitetsbokhandeln i Lund (numera visserligen ägd av Akademibokhandeln, men ändå).



Läs även andra bloggares åsikter om blommor, flora, fältflora

Brudarna kommer till PP - så se upp!

Idag har man anklagat Piratpartiet (PP) för att ha för låg andel kvinnor. "Var är brudarna?" undrar Expressen. Jinge svarar i sin blogg: "Här är brudarna ..." Han menar att kvinnorna finns hos vänstern.

Andelen kvinnor i PP är låg (1/8), men antalet kvinnliga medlemmar är större än i Miljöpartiet. Det betyder att PP på kort tid attraherat fler kvinnor än Miljöpartiet lyckats värva under hela sin existens. Det är inte dåligt!

Diskussionen har från början varit teknikcentrerad med komplicerade lagtekniska frågor som FRA, IPRED, ACTA, datalgringsdirektivet, HADOPI osv. Av tradition är kvinnor mindre engagerade i den typen av lite nördiga perspektiv. Vad PP emellertid lyckats med är att sätta fingret på den centrala och gemensamma punkten i denna tekno-legala djungel: kränkningen av medborgarrätten.

Problemet med detta sammelsurium av lagar är att de hotar våra mänskliga rättigheter: yttrandefriheten, rätten till ett privatliv som inte är övervakat, rätten till fri kommunikation, rätten till fri information/kunskap, frihet från censur, rätten att förfoga över vårt kulturarv osv. När nöjesindustrin (upphovsrättslobbyn) naggar våra medborerliga rättigheter i kanten så är det just politikens uppgift att värna dem - inte att gå lobbyisternas ärenden.

Medvetenheten om att det handlar om de allra mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna - inte några krångliga datatekniska eller upphovsrättsliga frågor - ökar för varje dag. Och det är PP:s förtjänst.

Nu när detta börjar gå upp för allt fler politiker och "vanliga människor" så vill alla vara med på skeppet. Vartenda parti har blivit piratkramare. De vill också värna om medborgarrättsfrågorna. Det har blivit pk (politiskt korrekt, opportunt) att vara för ett fritt internet, måttlig fildelning, måttfullare upphovsrätt, mindre godtycklighet i rättigheterna osv. Problemet är att medborgarrätten drunknar ibland alla andra frågor: fiskekvoter, koldioxid, vård, skola, omsorg, A-kassa ...

Rick Falkvinge uttryckte saken mycket bra i en polemik mot att partiet är ett enfrågeparti:

Miljöpartiet sätter inte medborgarrätt först.

Miljöpartiet sätter klimatfrågor först.

För att förtydliga skillnaden mellan MP och PP:

Om MP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle de välja kärnkraft.

Om PP fick välja mellan att lägga ner kärnkraft eller FRA, skulle PP välja FRA.

Där är situationen i ett nötskal.

Samma sak med de övriga partierna. Medborgarrätten finns förstås med i programmet, men prioriteras bort av olika skäl. Så röstar man liksom av misstag igenom den ena kränkningen efter den andra. För att frågan inte uppmärksammats (av politikerna, folket eller massmedierna). Att man lyssnat på lobbyisterna som helt naturligt kämpat för sina olika kommersiella intressen är väl helt ok. Men politikernas roll är i det sammanhanget att företräda alla oss medborgare - våra fri- och rättigheter. Inte att göra livet lätt för nöjesindustrin eller censur-ivrare.

PP är inte ett enfrågeparti, men vi sätter en fråga före alla andra: medborgarrätten. Det skiljer oss från övriga partier.

Folk håller just på att upptäcka det. Mammor till barn som gjorts till kriminella nedladdare blir oroliga. Tjejer som lånar musik från varandras I-pods bekymrar sig för vad konsekvenserna kan bli. Studenter som stängs av från internet utan rättslig prövning, angivna av upphovsrättsindustrin. Just nu.

De flesta av oss har inte en susning om vad det står i IPRED , men vi ska snart bli varse vad de praktiska konsekvenserna blir. Piraträttegången upplevs inte som rättvis och rättssäker. Folk undrar vad som håller på att hända. Från början var det bara ett fåtal extremt pålästa och envetna personer som orkade sätta sig in i alla ändlösa lagförlag - mest killar. Men det kommer att ändra sig när konsekvenserna svider i skinnet på var och en av oss.

Så brudarna kommer! De bryr sig om medborgarrätten.

Var lugn för det.


Läs även andra bloggares åsikter om medborgarrätt, PP, Piratpartiet, brudarna, enfrågeparti

Eurovision Song Contest - horrör

I år går finalen i Ryssland. Jag har inte hängt med i alla turer men råkade se slutet på deltävlingen igår då Malena Ernman gick vidare till final.

Röda arméns jättestora manskör i full uniform som fond. En rosa stridsvagn i naturlig storlek på ena sidan och ett grönt attackflygplan på den andra. Vilket annat land skulle komma på tanken att visa upp sin armé i detta sammanhang? (Inte Tyskland i alla fall.) Det blir inte skojigt trots att stridsvagnen var rosa.

Det påminde om finalen i Det våras för Hitler, då pelarna fälls ned mot publiken och förvandlas till kanonrör samtidigt som ett hitlerporträtt och en hakkorsflagga hissas ner i fonden. Scenografi och kostym var förvillande lika Mel Brooks förlaga.

Stalinistisk krigsestetik av värsta slag. Kitsch utan distans. Framsidan av ett korrupt samhälle som försöker verka salongsfähigt.

I Ryssland har medellivslängden stadigt sjunkit sedan 60-talet. Då var den för män som högst dryga 70 år, men är nu under 60 år. Befolkningen minskar stadigt och de epidemier som frodas i fattigdom tar allt fler liv. Det beror inte enbart på den ekonomiska stagnation som sovjettiden förde med sig utan även på att ett fåtal berikat sig på folkets bekostnad.

Programledarna sluddrade överentusiastiskt (speedat?) på obegriplig engelska, vilket var bra, eftersom det lilla som man kunde förstå var obegåvat och smaklöst pladder.

Ungefär som man föreställer sig Ryssland i sina vildaste fördomar: smaklöst, humorbefriat, distanslöst, militärt, efterblivet, alkoholiserat och charmlöst.

Pinsamt - plågsamt. Men grattis ändå Malena!


Läs även andra bloggares åsikter om ESC, Eurovision Song Contest, Malena Ernman, Ryssland, smaklöst

Lat personal i psykvården!

Läkartidningen har en artikeln med titeln Det ska fan vara chef i psykiatrin. Det är en avgående klinikchef i södra Stockholm som tycker att det har blivit för mycket. Han störs av dåliga kvalitetsmått som telefontillgänglighet och GAF-skattning samt att dessa ändras från år till år och rör till budgeteringen. Det är numera påfallande hur sällan patienterna verkar utgöra något större problem i sjukvården. Det är alarmerande. Istället för att patientern sätts i centrum, en innehållslös kliché som väl står i vartenda policydokument nuförtiden, så stressas vårdpersonalen av administrativa rutiner. Det är kvalitetskontroller och trilskande datasystem som tar stor kraft från den som egentligen är satt att bota trasiga själar.

Min erfarenhet som tidigare klinikchef och överläkare i SLL är att produktiviteten (styrfarten) i samtliga personalgrupper var absurt låg utan att någon brydde sig. Statistiken för öppenvården visade på 0,5-2 patientbesök per dag, inklusive "medicinhämtare" (5-minuterskontakter). Detta inte minst i de södra sjukvårdområdena. Köerna blev långa, och nästan alla kameler för stora för att passera nålsögat: "Det här är inte vårt bord."

Ni ska nog vara glada att man använt så barmhärtigt diffusa mått på effektivitet: telefontillgänglighet och GAF. Om de hade mätt hårddata: patienttid (tid med patienten i rummet) för varje anställd, så hade väl merparten av medarbetarna kunnat avskedas, och därmed få avbryta sina möten, ronder, konferensresor, kurser, handledningar, vidareutbildningar, stödsamtal, internetsurfing, sena ankomster, långa luncher, fika- och rökpauser och tidiga hemgångar, som alla tar tid från det egentliga arbetet med patienter. De ger dessutom upphov till bristande motivation, desorganisation, patientköer, vantrivsel, interna konflikter och sk. utbrändhet som kostar mycket i form av rehabilitering och vikarier, vilket gör systemet ännu mindre produktivt. Indirekt kostar det: patienter som lämnas åt sitt öde, fast man redan betalat för deras vård.

Carema Hjärnhälsan låter som en frisk fläkt. Har bara hört gott om deras mottagning här i Lund. De kan nog nästan komma upp i samma produktivitet som privatläkarna har. Det innebär ungefär fem 50-minuters patientbesök om dagen, fyra dagar i veckan hos en specialistutbildad psykiatriker för att dra in lönen och nödvändiga kringkostnader. Ett läkarbesök på 50 minuter får kosta dryga tusenlappen, inklusive: lokalhyra, administration, avskrivning på inventarier, övrig personal etc. I landstinget kostar ett sådant besök, som sällan går att uppbringa utan lång väntetid, minst det tiodubbla.

Tacka fan för att skattebetalarna vill ha valuta för pengarna. Tänk på patienterna för en kort sekund, så ser ni att det inte är orimligt med mätbara prestationsmått, t ex patientminuter per tusenlapp. Det finns inget tak för hur sofistikerad man kan vara under sina 50-minuterspass, men de måste materialiseras/komma till stånd/bli av först. Man måste lyfta på bakdelen och börja jobba. Och det kommer nog inte ske utan ett paradigmskifte eller organisationsbyte.


Läs även andra bloggares åsikter om kvalitetsmått, lat, pattienttid, personal, produktivitet, psykiatrin, psykvård

Lata 80-talister?

När Amelia Adamo beskrev 80-talisterna som bortskämda och lata så uppstod en ursinnig diskussion på många bloggar.

80-talisterna är ursinniga på 40-talisterna som denna gång representeras av Amelia Adamo. Senast kallades vi jätteproppen Orvar eller ett berg av ister. (Förresten, vart tog Per Nuder vägen?)

Så finns det de som hävdar att det egentligen är 90-talisterna som är lata och bortskämda - inte 80-talisterna som blivit ödmjuka och flitiga av sin kontakt med en hårdnande verklighet på arbets- och bostadsmarknad.

Sanningen är väl att varje generation har betraktat såväl yngre som äldre generationer med viss skepsis, som förmodligen bygger på bristande kontakt mellan generationerna. Det finns skrifter redan från det gamla Rom och Grekland som talar om förfallet i den unga generationen.

Själv är jag 40-talist, och när jag var ung, så demonstrerade man för Vietnam mot Nixons och Lyndon B:s krigföring. Föräldragenerationen var stockkonservativ och kallade oss "gatans parlament".

Numera tycker väl alla att vi grovt sett hade rätt.

När Beatles dök upp var jag tonåring, och lät håret växa. De vuxna förfasade sig. Hur kunde killar ha långt hår? "Man ser ju inte skillnad på killar och tjerer ..."

Så kom Rolling Stones, därefter David Bowie, punken, reggae och hårdrock. Varenda gång sa vuxengenerationen samma sak. Nedlåtande omdömen om såväl utseenden som musik. Känns väldigt korkat såhär efteråt. Men de som tänkte så är väl längesedan döda.

Å andra sidan tyckte många av oss att kommunism och socialism var vägen framåt. Det känns lite mera tveksamt numera. Stalin var redan då svår att försvara, men ordförande Mao blev vår ledstjärna med sin Lilla Röda. Numera har vi förstått att kulturrevolutionen "inte var bra", snarare katastrofal. De röda khmererna i Kambodja är inget man skryter med att ha hållit på heller.

Så lite hade vi rätt, och lite hade vi fel.

I evighetens perspektiv är regeringens kommunistiska älskarinnor en parentes. (Tage Danielsson, fritt ur minnet)

Läs även andra bloggares åsikter om Amelia Adamo, 80-talister, 40-talister, Stalin, Mao, Beatles

Allergi och död fisk

Häromdagen slog syrenerna ut. Det är min favoritdag på våren, för då slutar björkarna att släppa sitt pollen. Då är snorandet och klådan i ögonen borta. Kortison, nässpray, antihistamin, astmaspray och ögondroppar kan ställas tillbaka i skåpet för att tas fram om ett år igen. Ska väl inte klaga. Min allergi hör inte alls till de värsta, snarare bland de vanligaste. Sen kan man vara tacksam för att man slipper gräs, ek, al och gråbo som försurar sommaren för många.

Idag på eftermiddagspromenaden fick Totte upp ett spår. Han gav sig inte förrän vi tagit oss igenom en vassrugg och kommit ner på stranden, lite avsides. Där låg kadavret av en jättefisk.


På bilden är det svårt att avgöra storleken, men den var en knapp meter lång. Den såg ut att väga ungefär som Totte, alltså i 40-kilosklassen. Är inte tillräckligt kunnig för att avgöra vad det är för art. Kanske någon läsare som vet?


Läs även andra bloggares åsikter om allergi, björk, fisk, fiskart, syren

Konsten att bli lycklig och Stephen Fry.

Idag, flera månader efter att jag skrev inlägget, fick jag en kommentar. Det gladde mig.

Har sedan dess hunnit läsa två böcker av Stephen Fry: Moab is my washpot och The Liar. De tycks inte finnas i svensk översättning. The Liar är en roman med självbiografiska inslag medan Moab är mera rakt på sak - en självbiografisk historia kring hans process att komma ut som bög.

Han är hyperintellektuell och superbrittisk. Kanske därför lite för smal, särskilt utanför hemlandet. Båda bäckerna har fått lysande recensioner i engelskspråkiga tidningar och tidskrifter, men jag har inte hört talas om dem i svenska sammanhang. Självbiografin sträcker sig bara till tjugoårsåldern och sexdebuten men är en självklar läsning för den intellektuelle och välinformerade bögen.

Personligen blev jag nog lite besviken på att inte finna mer av livsvisdom i böckerna efter att ha tagit del av hans korta TV-intervju som innehöll så mycket klarsyn kring lycka-olycka. Tvärtom är hans självbiografier lite udda, mycket personliga - och har begränsad giltighet för oss vanliga människor. Hans problem är så speciella att man får en känsla av att han antingen inte har kontakt med de mera vardagliga sidorna av sin personlighet eller att han valt att inte dela med sig av dem.

Vad gäller självömkan så tror jag att den teorin har sin främsta giltighet när det gäller olika sorters missbruk: av substanser, alkohol, mat, människor osv. Där är ofta det självömkande perspektivet en viktig ingrediens i motivationen och rationaliserandet.

Nästan alla människor anser att de inte till fullo uppskattas vare sig på jobbet eller privat. Man får inte den credit man (egentligen) förtjänar - är missförstådd och underskattad. Det stämmer säkert. Hur skulle omvärlden kunna bekräfta oss fullt ut, när det bara är vi själva som känner oss tillräckligt väl för att förstå hur begåvade vi är? Vi undervärderas ständigt och jämt. Till detta kan vi förhålla oss på två sätt. Antingen blir vi besvikna på världen och människorna eller också gläds vi över den lilla uppskattning och bekräftelse vi faktiskt får. Glädjen över det halvfulla glaset är viktigare och roligare än besvikelsen över det halvtomma. Valet är vårt.

Det finns bara en väg till lycka, och den är att sluta bekymra sig för sånt som ändå inte går att ändra på. (Epiktetos, grekisk filosof ca 50-140 e. Kr.)

Läs även andra bloggares åsikter om bög, komma ut, lycka, lycklig, missbruk, självömkan, Stephen Fry

Dagens blommor

De här blommorna har jag fotograferat och redigerat ihop med min sambo Mikael W, som är mycket trädgårdsintresserad. Själv gräver jag hellre ner mig i Photoshop än i rabatterna.

Hibiskusen (den röda blomman) är en av våra krukväxter inomhus. Ranunkeln (följaktligen den vita) kommer från en bukett som vi fått i present.

Klicka på dem så blir de större.