De börhandlade fonderna Xact Bear och Xact Bull är inga bra investeringar på längre sikt. Mera för kortsiktiga spekulationer.
Läs även andra bloggares åsikter om långsiktig, Xact, Xact Bear, Xact Bull
2009-04-30
Svininfluensan bluff för att tjäna pengar?
Några tror att svininfluensaviruset tillverkats i ett lab, och används för politiska syften.
En annan intressant teori är att dessa pandemilarm varje år är mest påhitt för att tjäna pengar, senast fågelinfluensa och ebola. Teorierna utesluter inte varandra, och behöver inte vara utslag av paranoja - det handlar om miljarder.
Vaccinindustrin och de som framställer antivirala medel (Tamiflu, Relenza ...) har mycket pengar att tjäna på att sprida pandemisk panik. Därmed inte sagt att de gör det, men de har motiv, och det är svårt att veta hur mycket de påverkar journalister via sina välbetalda lobbyister.
Tack för tipset. (Ständigt dessa Pirater ...)
Hinner inte översätta eller sammanfatta mera just nu - vi har släkten här över helgen, och man måste ju vara lite trevlig mot dem också.
En annan intressant teori är att dessa pandemilarm varje år är mest påhitt för att tjäna pengar, senast fågelinfluensa och ebola. Teorierna utesluter inte varandra, och behöver inte vara utslag av paranoja - det handlar om miljarder.
In 2005, in 2006, 2007, and again in 2008, those fears were exposed as little more than a cruel hoax, designed to instill fear, and line the pocketbooks of various individuals and industry. I became so convinced by the evidence AGAINST the possibility of a bird flu pandemic that I wrote a New York Times bestselling book, The Bird Flu Hoax, all about the massive fraud involved with the epidemic that never happened.. (originalartikel)Hela artikeln är intressant. T. ex. berättelsen om att det faktiskt fanns ett utbrott av svininfluensa på 70-talet i USA. Vaccinet man tog fram dödade fler än epidemin.
Vaccinindustrin och de som framställer antivirala medel (Tamiflu, Relenza ...) har mycket pengar att tjäna på att sprida pandemisk panik. Därmed inte sagt att de gör det, men de har motiv, och det är svårt att veta hur mycket de påverkar journalister via sina välbetalda lobbyister.
On April 27, Time magazine published an article which discusses how dozens died and hundreds were injured from vaccines as a result of the 1976 swine flu fiasco, when the Ford administration attempted to use the infection of soldiers at Fort Dix as a pretext for a mass vaccination of the entire country.Epidemimyndigheterna är slappa och långsamma. Teorin att svininfluensa snabbt var på väg att mutera så att den blev smittsam mellan människor publicerades för sex år sedan i den ansedda tidskriften Science.
According to the Washington Post, the CDC did not learn about the outbreak until six days after Mexico had begun to impose emergency measures. There should be no excuses. The paradox of this swine flu panic is that, while totally unexpected, it was accurately predicted. Six years ago, Science dedicated a major story to evidence that "after years of stability, the North American swine flu virus has jumped onto an evolutionary fasttrack".Mycket annat tänkvärt i denna artkel, även om man inte tror på allt som står där. En av hans huvudteser är att det är bristen på D-vitamin som skapar influensautbrotten just under den mörkare årstiden, något jag själv skrivit om tidigare. Fan tro't.
Tack för tipset. (Ständigt dessa Pirater ...)
Hinner inte översätta eller sammanfatta mera just nu - vi har släkten här över helgen, och man måste ju vara lite trevlig mot dem också.
2009-04-29
Svininfluensan - senaste nytt
Svinindustrin vill att man döper om sjukdomen till den nya influensan.
Läget idag enligt WHO.
I USA har man nu 91 bekräftade fall, varav ett dödsfall.
Trots hundratals fall och ryktesvis många dödsfall i Mexico har man bara 26 bekräftade fall, varav 7 dödsfall.
Totalt i världen 148 fall inklusive dem i USA och Mexico. Endast de 8 dödsfallen ovan.
Övriga länder: Österrike (1), Canada (13), Tyskland (3), Israel (2), Nya Zealand (3), Spanien (4) och Storbritannien (5), Skåne (0) - dessbättre inga dödsfall alls.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, WHO
Läget idag enligt WHO.
I USA har man nu 91 bekräftade fall, varav ett dödsfall.
Trots hundratals fall och ryktesvis många dödsfall i Mexico har man bara 26 bekräftade fall, varav 7 dödsfall.
Totalt i världen 148 fall inklusive dem i USA och Mexico. Endast de 8 dödsfallen ovan.
Övriga länder: Österrike (1), Canada (13), Tyskland (3), Israel (2), Nya Zealand (3), Spanien (4) och Storbritannien (5), Skåne (0) - dessbättre inga dödsfall alls.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, WHO
2009-04-28
Svininfluensan i Skåne
Riksrevisorerna gav svidande kritik av den svenska beredskapen inför katastrofer i allmänhet och pandemier i synnerhet enligt Läkartidningen som kommer ut i morgon. Särskilt i den lokala (landstingskommunala, kommunala, regionala) organisationen var beredskapen dålig.
På Region Skånes sajt för krisorganisation finns inte ett ord om svininfluensan. Inte om mycket annat heller:
Men på Region Skånes sajt lyser pandemin med sin frånvaro, trodde jag tills en kommentator tillrättavisade mig. På huvudsidan finns nyheten, men inte under fliken "Hälsa och vård" där jag hoppade in. Men inte ett ord om att man testat en hel skolklass i regionen, och att samtliga var negativa. Däremot tar man upp pollensäsongen, de nya patientavgifterna och de nya reglerna för sjukresor från månadsskiftet. Uppenbarligen är de administrativa nyheterna viktigast, därefter pollensnuvan.
Om man söker på ordet svininfluensa eller följer länken på Regionens huvudsida så kommer i ärlighetens namn en sida upp med hänvisning till Smittskyddsinstitutet. Rådet där är att inte komma till sjukhus eller vårdcentraler om man har symtom, utan ringa sjukvårdsupplysningen (1177) istället. Korrekt, men tråkig avvisande ton. Poängen är väl att lugna människor, annars lär de dyka upp på akutmottagningarna med sina infektioner lik f-rb-nn-t.
Jag vill utlysa en tävling med två frågor.
A. Hur många doser virusmedicin har Region Skåne bunkrat upp?
Hjärtligt lycka till! Både med frågorna och pandemin.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Region Skåne, krisberedskap, frågesport
På Region Skånes sajt för krisorganisation finns inte ett ord om svininfluensan. Inte om mycket annat heller:
"Denna sida tas i bruk i händelse av kris."Smittskyddsläkaren Bertil Hansson håller stilen och berättar om vissa förberedelser i ett inslag på Sydsvenskans webbTV.
Men på Region Skånes sajt lyser pandemin med sin frånvaro, trodde jag tills en kommentator tillrättavisade mig. På huvudsidan finns nyheten, men inte under fliken "Hälsa och vård" där jag hoppade in. Men inte ett ord om att man testat en hel skolklass i regionen, och att samtliga var negativa. Däremot tar man upp pollensäsongen, de nya patientavgifterna och de nya reglerna för sjukresor från månadsskiftet. Uppenbarligen är de administrativa nyheterna viktigast, därefter pollensnuvan.
Om man söker på ordet svininfluensa eller följer länken på Regionens huvudsida så kommer i ärlighetens namn en sida upp med hänvisning till Smittskyddsinstitutet. Rådet där är att inte komma till sjukhus eller vårdcentraler om man har symtom, utan ringa sjukvårdsupplysningen (1177) istället. Korrekt, men tråkig avvisande ton. Poängen är väl att lugna människor, annars lär de dyka upp på akutmottagningarna med sina infektioner lik f-rb-nn-t.
Jag vill utlysa en tävling med två frågor.
A. Hur många doser virusmedicin har Region Skåne bunkrat upp?
- Inga alls
- Så att det räcker till högre politiker och chefstjänstemän (några hundra)
- Så att det räcker till vårdpersonalen (tiotusentals)
- Så att det räcker till alla som behöver (hundratusentals eller miljontals)
- Alldeles för många doser (5 miljoner och uppåt)
- Sjukast går först
- Vårdpersonalen får företräde
- Politiker och tjänstemän går först
- Man har ingen prioritering (som Läkartidningen och revisorerna tror, godtycke)
- Man har ett slumpsystem, vissa får - andra inte (roulett, tärning, dataprogram, klok gubbe ...)
Hjärtligt lycka till! Både med frågorna och pandemin.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Region Skåne, krisberedskap, frågesport
Vårdskandal i Region Skåne?
I en bilaga till Sydsvenskan idag kan man läsa att Skåne snålar in på vår sjukvård. Man citerar SCB:s (Statistiska centralbyråns) siffror från 2007 (korrigerade i juni 2008). Där framgår att:
Skånes lägger 2 705 kronor per invånare på vårdcentralen (primärvård) varje år medan Stockholm satsar 3 352 kronor. I övrig sjukvård 1 045 respektive 1 780 kronor. Totalt lägger Skåne alltså 3 750 mot Stockholms 5 132 kronor på sjukvård en skillnad på 1 382 kronor eller nästan 37%!
Det är en mycket stor skillnad. Hur kan man med den budgeten motivera sparsamhet? Den enda slutsatsen är att vården i Skåne är katastrofalt underfinansierad - medan skattenivån är ungefär densamma som i Stockholm.
Vad har Skåne prioriterat på sjukvårdens bekostnad? Eller på ren svenska: Vart fan tar skattepengarna vägen om inte till sjukvård? Normalt så är sjukvården den tyngsta posten i den landstingskommunala (regionala) ekonomin. Hur är det härnere?
I dagens nummer av Sydsvenskan har man också ett referat om debatten när styrelsen för Region Skåne skulle beviljas ansvarsfrihet. Den handlade om krisläget i sjukvården. Revisorerna var tveksamma till att bevilja ansvarsfrihet för kostnaderna för Proluma-konsulten McKinsey. Jag har skrivit om den skandalen tidigare men underskattade beloppet: det blev en slutnota på 37 miljoner. Revisorerna surade för att det skett utan vederbörlig upphandling. Jag surar för att beloppet är skandalöst och utgiften onödig.
Det är dock en parentes jämfört med en budget som ligger 30-40% för lågt. Det handlar om åtskilliga miljarder - tusentals miljoner! Som invånare och skattebetalare kräver jag först och främst en förklaring. Är allt ett missförstånd? Om inte:
Varför har man prioriterat sjukvården så lågt? Vad vill medborgarna och de olika partierna? Är alla överens om den här idiotin?
Vad säger klinikcheferna? Är det rimligt att ge en god vård med dessa ersättningar.
Vad säger facken? Är lönenivåerna i paritet med resten av landet? Eller tvingas man jobba underbetalda?
Frågorna hopar sig. Var finns svaren?
Läs även andra bloggares åsikter om primärvård, Region Skåne, sjukvård, skandal, Stockholm, vårdkostnad, vårdskandal, Proluma, McKinsey
Skånes lägger 2 705 kronor per invånare på vårdcentralen (primärvård) varje år medan Stockholm satsar 3 352 kronor. I övrig sjukvård 1 045 respektive 1 780 kronor. Totalt lägger Skåne alltså 3 750 mot Stockholms 5 132 kronor på sjukvård en skillnad på 1 382 kronor eller nästan 37%!
Det är en mycket stor skillnad. Hur kan man med den budgeten motivera sparsamhet? Den enda slutsatsen är att vården i Skåne är katastrofalt underfinansierad - medan skattenivån är ungefär densamma som i Stockholm.
Vad har Skåne prioriterat på sjukvårdens bekostnad? Eller på ren svenska: Vart fan tar skattepengarna vägen om inte till sjukvård? Normalt så är sjukvården den tyngsta posten i den landstingskommunala (regionala) ekonomin. Hur är det härnere?
I dagens nummer av Sydsvenskan har man också ett referat om debatten när styrelsen för Region Skåne skulle beviljas ansvarsfrihet. Den handlade om krisläget i sjukvården. Revisorerna var tveksamma till att bevilja ansvarsfrihet för kostnaderna för Proluma-konsulten McKinsey. Jag har skrivit om den skandalen tidigare men underskattade beloppet: det blev en slutnota på 37 miljoner. Revisorerna surade för att det skett utan vederbörlig upphandling. Jag surar för att beloppet är skandalöst och utgiften onödig.
Det är dock en parentes jämfört med en budget som ligger 30-40% för lågt. Det handlar om åtskilliga miljarder - tusentals miljoner! Som invånare och skattebetalare kräver jag först och främst en förklaring. Är allt ett missförstånd? Om inte:
Varför har man prioriterat sjukvården så lågt? Vad vill medborgarna och de olika partierna? Är alla överens om den här idiotin?
Vad säger klinikcheferna? Är det rimligt att ge en god vård med dessa ersättningar.
Vad säger facken? Är lönenivåerna i paritet med resten av landet? Eller tvingas man jobba underbetalda?
Frågorna hopar sig. Var finns svaren?
Läs även andra bloggares åsikter om primärvård, Region Skåne, sjukvård, skandal, Stockholm, vårdkostnad, vårdskandal, Proluma, McKinsey
Svininfluensan drabbar Jinge
Uppdaterad 2009-04-27 kl 19:55.
Jinge beskriver sig själv som hypokondriker. Det märks att ångestnivån är extra hög när han talar om svininfluensan, inlägg efter inlägg de senaste dagarna.
Svininfluensans offer /25 april
Grisinfluensa istället för fågelinfluensa /25 april
Snart bloggbävning om svininfluensan /26 april
Skarpt läge med Svinpesten /26 april
Allt lutar åt pandemi /27 april
Den Reinfeldtska vaccinbluffen /28 april
Man kan dra på munnen åt den stigande paniken i tonen, men verklig hypokondri är inte bara vanföreställningar utan också ett verkligt lidande. Därför några lugnande besked.
Inkubationstiden är ca. ½-3 dagar, vanligen 12-24 timmar, en uppgift som Jinge haft svårt att få tag på. Nog så väsentligt för att förutspå epidemins förlopp, och för strategier i enskilda fall. Om man exponerades för en vecka sedan och fortfarande är frisk, så är nog faran över.
Förloppet är ju ännu inte så välkänt. I Mexico anges nu antalet döda till sju, men de är ännu inte bekräftat att de faktiskt hade svininfluensa. Totalt har Mexico 27 bekräftade fall (WHO 27/4) men över 800 misstänkta infektioner. I USA har man konstaterat 64 fall (CDC 28/4), de flesta i New York, men ingen som dött. I resten av världen ytterligare ett fåtal fall men inga döda. De svenskar som testats hade inte svininfluensa. Dödligheten i Mexico kan inte förklaras av att det var äldre eller andra immunologiskt försvagade individer. Därför var det klart alarmerande till en början. Nu kan man väl tänka sig flera förklaringar: annan dödsorsak, ett skevt urval av de 800 misstänkta eller att viruset blivit försvagat när det spridits mellan människor t. ex.
Symtomen är som vid vanlig influensa. Man insjuknar med "sjukdomskänsla", trötthet och ofta plötsligt feber (frysningar, frossa). Ont i kroppen, ont i huvudet, torrhosta, eventuellt snuva, halsont, illamående och diarré.
Smittsamhet: Vanligen från insjuknande och ungefär en vecka framåt, dvs. 5-10 dagar. Förmodligen smittar det som vanlig influensa vid kontakt mellan människor med såväl droppsmitta (t ex de areosoler som uppstår när man nyser och hostar) som kontaktsmitta (man tar i varandra eller i föremål som nyligen någon smittad tagit i). Exakt hur effektivt viruset smittar vet man inte, men med tanke på den korta inkubationstiden så borde det ha brakat lös ordentligt vid det här laget om influensan var särskilt smittsam.
Bäst av allt: behandling med antiviral medicin tycks bita på viruset.
Smittskyddsinstitutet har information på svenska. Kanske inte helt uppdaterad, och med en obehagligt käck ton: Vår beredskap är god (för att analysera prover, visar det sig.) I och för sig det enda oroande i deras information.
Men jag håller med Jinge om att det är en skandal av mått att vi lagt ner tillverkningen av vaccin i Sverige. Det var en långdragen process där man gradvis såg till att SBL, Statens Bakteriologiska Laboratorium, försvann. Och en väldig massa kompetens i samma svep. Det är ju inte bara att koka ihop vacciner, utan en betydande resurs i alla möjliga epidemisammanhang och kontakter med internationella forskarnätverk. Nu står vi rustade med vaga politikerlöften istället för med vaccin och spetskompetens. Världens vaccintillverkning räcker inte till alla. Snarare bara till den rikaste tiondelen. Det är klart att ett kultiverat land som Sverige har råd med vaccintillverkning och all forskning som kommer med det.
Politikerdravel gör ingen frisk! Det blir man sjuk bara av att höra på.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Jinge, vaccin, vaccintillverkning
Jinge beskriver sig själv som hypokondriker. Det märks att ångestnivån är extra hög när han talar om svininfluensan, inlägg efter inlägg de senaste dagarna.
Svininfluensans offer /25 april
Grisinfluensa istället för fågelinfluensa /25 april
Snart bloggbävning om svininfluensan /26 april
Skarpt läge med Svinpesten /26 april
Allt lutar åt pandemi /27 april
Den Reinfeldtska vaccinbluffen /28 april
Man kan dra på munnen åt den stigande paniken i tonen, men verklig hypokondri är inte bara vanföreställningar utan också ett verkligt lidande. Därför några lugnande besked.
Inkubationstiden är ca. ½-3 dagar, vanligen 12-24 timmar, en uppgift som Jinge haft svårt att få tag på. Nog så väsentligt för att förutspå epidemins förlopp, och för strategier i enskilda fall. Om man exponerades för en vecka sedan och fortfarande är frisk, så är nog faran över.
Förloppet är ju ännu inte så välkänt. I Mexico anges nu antalet döda till sju, men de är ännu inte bekräftat att de faktiskt hade svininfluensa. Totalt har Mexico 27 bekräftade fall (WHO 27/4) men över 800 misstänkta infektioner. I USA har man konstaterat 64 fall (CDC 28/4), de flesta i New York, men ingen som dött. I resten av världen ytterligare ett fåtal fall men inga döda. De svenskar som testats hade inte svininfluensa. Dödligheten i Mexico kan inte förklaras av att det var äldre eller andra immunologiskt försvagade individer. Därför var det klart alarmerande till en början. Nu kan man väl tänka sig flera förklaringar: annan dödsorsak, ett skevt urval av de 800 misstänkta eller att viruset blivit försvagat när det spridits mellan människor t. ex.
Symtomen är som vid vanlig influensa. Man insjuknar med "sjukdomskänsla", trötthet och ofta plötsligt feber (frysningar, frossa). Ont i kroppen, ont i huvudet, torrhosta, eventuellt snuva, halsont, illamående och diarré.
Smittsamhet: Vanligen från insjuknande och ungefär en vecka framåt, dvs. 5-10 dagar. Förmodligen smittar det som vanlig influensa vid kontakt mellan människor med såväl droppsmitta (t ex de areosoler som uppstår när man nyser och hostar) som kontaktsmitta (man tar i varandra eller i föremål som nyligen någon smittad tagit i). Exakt hur effektivt viruset smittar vet man inte, men med tanke på den korta inkubationstiden så borde det ha brakat lös ordentligt vid det här laget om influensan var särskilt smittsam.
Bäst av allt: behandling med antiviral medicin tycks bita på viruset.
Smittskyddsinstitutet har information på svenska. Kanske inte helt uppdaterad, och med en obehagligt käck ton: Vår beredskap är god (för att analysera prover, visar det sig.) I och för sig det enda oroande i deras information.
Men jag håller med Jinge om att det är en skandal av mått att vi lagt ner tillverkningen av vaccin i Sverige. Det var en långdragen process där man gradvis såg till att SBL, Statens Bakteriologiska Laboratorium, försvann. Och en väldig massa kompetens i samma svep. Det är ju inte bara att koka ihop vacciner, utan en betydande resurs i alla möjliga epidemisammanhang och kontakter med internationella forskarnätverk. Nu står vi rustade med vaga politikerlöften istället för med vaccin och spetskompetens. Världens vaccintillverkning räcker inte till alla. Snarare bara till den rikaste tiondelen. Det är klart att ett kultiverat land som Sverige har råd med vaccintillverkning och all forskning som kommer med det.
Politikerdravel gör ingen frisk! Det blir man sjuk bara av att höra på.
Läs även andra bloggares åsikter om svininfluensa, Jinge, vaccin, vaccintillverkning
Hälsoval Skåne - bara bluff och båg?
Nu har vi fått blanketter för att kunna välja. I dagens Sydsvenska finns en bilaga där vårdgivare presenterar sig i annonser. Där står också att mer finns att läsa på sajten Hälsoval Skåne.
Hoppas att alla äldre som utgör merparten av patienterna är bra på internet!
Visserligen kan man registrera sig på sajten, och det är ju ballt, men vad finns det att välja på? Inte ett ord om de vårdcentraler man kan välja, inte ens en lista. Om man vill veta mer om någon vårdcentral så uppmanas man ringa dit och fråga. Men inga telefonnummer eller ens namn på vårdcentralerna. Nada, niente, null och intet. På ren skånska: Vartfan ska man ringa då?
Även annonserna i tidningsbilagan är påfallande fria från meningsfull information. Inte ett ord om hur stor vårdcentralen är, om man gör hembesök, om man följer vårdprogram för olika större sjukdomar som högt blodtryck, diabetes, KOL, rökavvänjning, cancerscreening etc. Det skulle ju vara intressant att veta hur många läkare som är anställda, hur många vakanser, vilka specialiteter (barnläkare, psykiatriker, internmedicinare ...). Inte ett ord någonstans. Möjligen öppettider och telefonnummer - som mest.
Stor fantasilöshet vad gäller att marknadsföra sig: inte en enda ballong utlovas till barnen och inte ens en kopp kaffe till patienterna i väntrummen. Vilken tråkig attityd.
Det är väl bra att vi får välja på vilken vårdcentral vi vill gå. Men valet blir ju helt meningslöst om vi inte vet vilka alternativ som står till buds. Bara bluff och båg. Ungefär som ett riksdagsval utan valsedlar, där man får gissa vilka partier som finns.
Gratis tips till Regionen (kan kosta åtskilliga miljoner när det kommer från en konsult):
Gratis tips till vårdcentralerna ("vårdenheterna"):
Läs även andra bloggares åsikter om Hälsoval Skåne
Hoppas att alla äldre som utgör merparten av patienterna är bra på internet!
Visserligen kan man registrera sig på sajten, och det är ju ballt, men vad finns det att välja på? Inte ett ord om de vårdcentraler man kan välja, inte ens en lista. Om man vill veta mer om någon vårdcentral så uppmanas man ringa dit och fråga. Men inga telefonnummer eller ens namn på vårdcentralerna. Nada, niente, null och intet. På ren skånska: Vartfan ska man ringa då?
Även annonserna i tidningsbilagan är påfallande fria från meningsfull information. Inte ett ord om hur stor vårdcentralen är, om man gör hembesök, om man följer vårdprogram för olika större sjukdomar som högt blodtryck, diabetes, KOL, rökavvänjning, cancerscreening etc. Det skulle ju vara intressant att veta hur många läkare som är anställda, hur många vakanser, vilka specialiteter (barnläkare, psykiatriker, internmedicinare ...). Inte ett ord någonstans. Möjligen öppettider och telefonnummer - som mest.
Stor fantasilöshet vad gäller att marknadsföra sig: inte en enda ballong utlovas till barnen och inte ens en kopp kaffe till patienterna i väntrummen. Vilken tråkig attityd.
Det är väl bra att vi får välja på vilken vårdcentral vi vill gå. Men valet blir ju helt meningslöst om vi inte vet vilka alternativ som står till buds. Bara bluff och båg. Ungefär som ett riksdagsval utan valsedlar, där man får gissa vilka partier som finns.
Gratis tips till Regionen (kan kosta åtskilliga miljoner när det kommer från en konsult):
- gör upp en förteckning över vårdcentralerna som ingår i "Hälsovalet"
- pricka in dem på en karta, så att man begriper vilka som ligger nära
- ange storlek och eventuell inriktning eller speciella egenskaper (kvällsmottagning, äldrevård, hemsjukvårdsteam ...)
Gratis tips till vårdcentralerna ("vårdenheterna"):
- ge barnen en ballong, åtminstone första gången de kommer
- ge äldre en kopp kaffe, en frukt eller ett glas juice i väntrummet
- berätta vad ni är särskilt bra på - varför man ska gå hos just er, t ex:
kallelse till regelbundna återbesök,
vänligt bemötande (vi vill ha dig som patient, och lovar ta väl hand om dig),
professionellt omhändertagande,
god tillgänglighet (ring närsomhelst, 8-17, vi vill ha kontakt med dig)
korta väntetider (högst 5 minuter i väntrummet om man bokat tid!),
bra remisskontakter ("vi har samarbete med en välrenommerad kardiologmottagning/sjukgymnast"),
ordning och reda (inga bortslarvade journaler, provsvar eller trilskande datorer),
öppen mottagning (utan förbokning för akuta besvär dagligen mellan 15-18, t ex),
"våra distriktssköterskor är suveräna på ..." osv.
Läs även andra bloggares åsikter om Hälsoval Skåne
2009-04-27
Den som har flest lobbyister vinner
Upphovsrättens politik (vad vi kan/borde göra), praktik (vad vi/de gör) och affärsetik (vilka affärsidéer är bra?)
Detta är ett resoenmang på nivån ovanför den om uttolkning av nuvarande lagstiftning. Diskussionen syftar till att ge oss inspiration till och nya idéer om hur situationen kan förändras till det bättre.
Upphovsrättsindustrin har med rätta kritiserats för att inte tillföra kulturen och samhället något nytt. Verket finns redan men upphovpersonen - den fattige trubaduren (kallas numera singer-songwriter), som just skapar den nya kulturföreteelsen drabbas; en komposition som omfattas av upphovsrätt med ett framförande och ett phonogram (inspelning) som båda omfattas av närstående rättigheter som är ungeför desamma. Ofta överlåter han tyvärr sin upphovsrätt till en organisation som ordnar distribution, marknadsföring, styling och agerar juridiskt och politiskt i frågor om upphovsrätt. Det har uppstått en ny industri som handlar med upphovsrätt. För detta tar de 90% av intäkterna och skickar smulorna 10% till den den allt fattigare men nyskapande artisten. Deras viktigaste funktion är marknadsföring och distribution. Och det åstadkommer de med att hålla såväl trubadur som kulturkonsumenter i ett järngrepp. När nu distributionen och även marknadsföringen börjat sköta sig själv på internet så försvinner en stor del av deras existensberättigande. Resterande uppgifter skulle lika gärna kunna skötas av en fackförening för artister.
Och vem trivs i ett järngrepp? Inte trubadurer i alla fall.
När det gäller skadestånd för intrång i upphovsrätten så räknar man märkligt nog bara med vad upphovsrättsindustrin i värsta fall förlorat på intrånget. Man tar inte hänsyn till vad de tjänat på all gratis marknadsföring.
Det är alltså ingen självklarhet att upphovsmannen lider någon skada av ett intrång i upphovsrätten. Med nuvarande lagstiftning så skulle varje illegal kopia av Photoshop bestraffas med 10 000 kronor i skadestånd, och dessutom fängelse eller böter som påföljd för att man brutit mot upphovsrättslagen. Är det rimligt? Knappast. Det är för lätt att påstå rätt ut i luften att man förlorat det belopp som man skulle ha fått om användaren skaffat sitt exemplar lagligt. Han kanske hade valt att inte köpa alls utan använt gratisprogrammet Gimp istället, och då hade man ju aldrig sett röken av pengarna: alltså ingen ekonomisk förlust i det fallet. Han skulle aldrig ha spelat musiken eller brukat och skrutit om programmet inför sina vänner eller arbetskamrater, och den marknadsföringseffekt som själva spridningen innebär skulle ha uteblivit. Klar vinst som uteblivit. Hur räknar man på det? Hur många köpare skulle man ha förlorat om den illegala användaren inte visat och kanske spritt sitt exemplar? Skulle man som Adobe låta udda vara jämnt och rent av tjäna ekonomiskt på saken? För att inte tala om den good-will den självsäkra attityden skapar!
Upphovsrättsindustrin är inte så monumentalt stor som den kan te sig ur den enskildes perspektiv, när de använder sin kraft för att lagföra enstaka individer. Det finns ett skäl till att man ger sig på Pirate Bays huvudpersoner, en handfull meddellösa ungdomar samt en "entreprenör" som sägs ha lite pengar på banken. Många har påpekat att t. ex. Google distribuerar adresser och metoder (torrents, t. ex.) för nedladdning av upphovsrättsskyddat material på i stort sätt samma vis som TPB. De har en ännu finurligare sökmotor och ännu större ekonomisk vinning: miljarder - medan TPB rakat in någon futtig miljon. För att inte tala om andra möjliggörare - potentiella "medhjälpare" till upphovsrättsbrott: hårdvarutillverkare som SonyEricson med sin 3G-teknik, bredbandsdistributörer, mjukvaruindustrin ... Många i miljardklassen.
Det är nog klokt av Antipiratbyrån att inte ge sig på dem, även om de ständigt och stundligen utför samma medhjälp till intrång som TPB ansetts göra. Det skulle upphovsrättsbranschen aldrig gå i land med. Den som har flest lobbyister och advokater vinner, och då skulle de hamna i ett saftigt underläge.
Det finns ett naturligt (vad jag avskyr det ordet och begreppet!) skäl till detta. Alla dessa branscher är har en lysande och expansiv framtid i stark kontrast mot de upphovrättsliga sekteristernas (Antipiratbyrån, IFPI ...) tynande tillvaro, där de försöker mjölka sista kronan ur Jussi Björlings gamla operainspelningar, vilket bara får som resultat att ingen någonsin får höra dem eftersom distribution och logistik inte skulle löna sig. De får stanna kvar i valven hos Sony eller någon annan storkund i livstid plus 50, 70 eller 90 år. Vem vet? Hela havet stormar av lobbyister och alltför ivriga tjänstemän som fingerfärdigt tillmötesgår deras önskemål med en allt strängare lagstiftning. Till vad nytta? Inte ens upphovsrättsindustrin tjänar på det. Men vi går miste om en del av vårt kulturarv. Kort sagt en skitbransch utan framtid.
Det finns anledning till optimism. Inte för att demokratin eller rättvisan segrar, inte heller för att "den ursprungliga upphovsrättshavaren" artisten eller programmeraren kommer att få en större del av kakan. Inte alls. Det kommer att reglera sig själv just av styrkeförhållandena på marknaden, denna märkliga best. Hårdvarutillverkare, programmakare och bandbreddsleverantörer ("infrastrukturen") är så oerhört mycket ekonomiskt starkare att de så småningom kommer att diktera villkoren för den tynande och snikna upphovsrättsindustrialisten som skor sig på fattiga trubadurer. Trubadurerna (hate to bring them up again!) kan få ett bättre avtal för fri nedladdning med dessa starka industrier än med upphovsrättsindustrins futila kamrerande.
För att återknyta till skadestånden. Skulle det inte räcka med att gottgöra den skada man åsamkat trubaduren? 10 kronor till honom istället för 100 kronor till industrin. Det var ju ändå han som gjorde låten. Industrin har inte behövt pressa någon CD, designa något omslag och inte behövt bekymra sig om distribution till alla butiker och lagerhållning (logistik). Allt detta görs gratis på internet. Och detta rör ju inte upphovsmannen. Ge honom vad som honom tillkommer - inte industrin! Han kanske också tycker att udda kan vara jämnt med tanke på den kostnadsfria marknadsföring som spridningen innebär. Kanske en tia per exemplar är rimligt för honom i vissa lägen? Eller en uppskattad kostnad för alla nedladdningar på bara 2-5 kronor vore tillräckligt eftersom många raderas efter en halv provlyssning? Eller i form av stipendier som lottades ut bland dem som drabbas av nedladdningar? Kanske man inte ens skulle ta ut beloppen som skadestånd som ju innebär en obehaglig och onödigt dyrbar process med stora advokatarvoden: en liten ny avgift för varje megabyte som laddas ner - liten nog att inte höja måndskostnaden nämnvärt skulle ändå räcka för att ge trubaduren mat för dagen, men kanske inte för att göda den onödiga upphovsrättsindustrin.
Vi kan nog komma överens i godo, trubadurerna och visans vänner. Bara inte upphovsrättslobbyn lägger sig i och vill starta bråk. I såna fall får vi hämta våra starka storebrorsor - de rika och expansiva framtidsindustrierna. Och sen får vi se vem som lägger benen på ryggen.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, TPB, upphovsrätt, skadestånd, biblioteksersättningen, lobbyister, advokater, trubaduren, kulturarv, spridning, distribution
Detta är ett resoenmang på nivån ovanför den om uttolkning av nuvarande lagstiftning. Diskussionen syftar till att ge oss inspiration till och nya idéer om hur situationen kan förändras till det bättre.
Upphovsrättsindustrin har med rätta kritiserats för att inte tillföra kulturen och samhället något nytt. Verket finns redan men upphovpersonen - den fattige trubaduren (kallas numera singer-songwriter), som just skapar den nya kulturföreteelsen drabbas; en komposition som omfattas av upphovsrätt med ett framförande och ett phonogram (inspelning) som båda omfattas av närstående rättigheter som är ungeför desamma. Ofta överlåter han tyvärr sin upphovsrätt till en organisation som ordnar distribution, marknadsföring, styling och agerar juridiskt och politiskt i frågor om upphovsrätt. Det har uppstått en ny industri som handlar med upphovsrätt. För detta tar de 90% av intäkterna och skickar smulorna 10% till den den allt fattigare men nyskapande artisten. Deras viktigaste funktion är marknadsföring och distribution. Och det åstadkommer de med att hålla såväl trubadur som kulturkonsumenter i ett järngrepp. När nu distributionen och även marknadsföringen börjat sköta sig själv på internet så försvinner en stor del av deras existensberättigande. Resterande uppgifter skulle lika gärna kunna skötas av en fackförening för artister.
Och vem trivs i ett järngrepp? Inte trubadurer i alla fall.
När det gäller skadestånd för intrång i upphovsrätten så räknar man märkligt nog bara med vad upphovsrättsindustrin i värsta fall förlorat på intrånget. Man tar inte hänsyn till vad de tjänat på all gratis marknadsföring.
Ett exempel som jag hört ryktesvis rör Adobe som tillverkar de mest sofistikerade program för grafiska ändmål, t. ex. det marknadsledande programmet för fotoredigering Photoshop. De vet att de flesta ungdomar som använder deras program inte har råd att köpa dem. Fotoprogrammet kostar bara det ca. 10 000 kronor, och vill man ha hela den "kreativa sviten" med animation, filmeditering, vektorgrafik, design av internetsajter etc. så får man punga ut med det dubbla. Få privatpersoner har den möjligheten, och ännu färre ungdomar. Därför ser man mellan fingrarna på dem som illegalt använder programmen. De skulle ändå inte ha råd att köpa dem - alltså ingen ekonomisk förlust. Däremot får man en hel generation som så småningom kommer ut på arbetsplatser och kräver att få använda Adobes program i sitt arbete. Alltså en marknadsföringsvinst. Jag har naturligtvis inte kunnat hitta annat än anekdotiska belägg för att Adobe själva står för resonemanget, men det gör det inte mindre intressant.
Det är alltså ingen självklarhet att upphovsmannen lider någon skada av ett intrång i upphovsrätten. Med nuvarande lagstiftning så skulle varje illegal kopia av Photoshop bestraffas med 10 000 kronor i skadestånd, och dessutom fängelse eller böter som påföljd för att man brutit mot upphovsrättslagen. Är det rimligt? Knappast. Det är för lätt att påstå rätt ut i luften att man förlorat det belopp som man skulle ha fått om användaren skaffat sitt exemplar lagligt. Han kanske hade valt att inte köpa alls utan använt gratisprogrammet Gimp istället, och då hade man ju aldrig sett röken av pengarna: alltså ingen ekonomisk förlust i det fallet. Han skulle aldrig ha spelat musiken eller brukat och skrutit om programmet inför sina vänner eller arbetskamrater, och den marknadsföringseffekt som själva spridningen innebär skulle ha uteblivit. Klar vinst som uteblivit. Hur räknar man på det? Hur många köpare skulle man ha förlorat om den illegala användaren inte visat och kanske spritt sitt exemplar? Skulle man som Adobe låta udda vara jämnt och rent av tjäna ekonomiskt på saken? För att inte tala om den good-will den självsäkra attityden skapar!
Upphovsrättsindustrin är inte så monumentalt stor som den kan te sig ur den enskildes perspektiv, när de använder sin kraft för att lagföra enstaka individer. Det finns ett skäl till att man ger sig på Pirate Bays huvudpersoner, en handfull meddellösa ungdomar samt en "entreprenör" som sägs ha lite pengar på banken. Många har påpekat att t. ex. Google distribuerar adresser och metoder (torrents, t. ex.) för nedladdning av upphovsrättsskyddat material på i stort sätt samma vis som TPB. De har en ännu finurligare sökmotor och ännu större ekonomisk vinning: miljarder - medan TPB rakat in någon futtig miljon. För att inte tala om andra möjliggörare - potentiella "medhjälpare" till upphovsrättsbrott: hårdvarutillverkare som SonyEricson med sin 3G-teknik, bredbandsdistributörer, mjukvaruindustrin ... Många i miljardklassen.
Det är nog klokt av Antipiratbyrån att inte ge sig på dem, även om de ständigt och stundligen utför samma medhjälp till intrång som TPB ansetts göra. Det skulle upphovsrättsbranschen aldrig gå i land med. Den som har flest lobbyister och advokater vinner, och då skulle de hamna i ett saftigt underläge.
Det finns ett naturligt (vad jag avskyr det ordet och begreppet!) skäl till detta. Alla dessa branscher är har en lysande och expansiv framtid i stark kontrast mot de upphovrättsliga sekteristernas (Antipiratbyrån, IFPI ...) tynande tillvaro, där de försöker mjölka sista kronan ur Jussi Björlings gamla operainspelningar, vilket bara får som resultat att ingen någonsin får höra dem eftersom distribution och logistik inte skulle löna sig. De får stanna kvar i valven hos Sony eller någon annan storkund i livstid plus 50, 70 eller 90 år. Vem vet? Hela havet stormar av lobbyister och alltför ivriga tjänstemän som fingerfärdigt tillmötesgår deras önskemål med en allt strängare lagstiftning. Till vad nytta? Inte ens upphovsrättsindustrin tjänar på det. Men vi går miste om en del av vårt kulturarv. Kort sagt en skitbransch utan framtid.
Det finns anledning till optimism. Inte för att demokratin eller rättvisan segrar, inte heller för att "den ursprungliga upphovsrättshavaren" artisten eller programmeraren kommer att få en större del av kakan. Inte alls. Det kommer att reglera sig själv just av styrkeförhållandena på marknaden, denna märkliga best. Hårdvarutillverkare, programmakare och bandbreddsleverantörer ("infrastrukturen") är så oerhört mycket ekonomiskt starkare att de så småningom kommer att diktera villkoren för den tynande och snikna upphovsrättsindustrialisten som skor sig på fattiga trubadurer. Trubadurerna (hate to bring them up again!) kan få ett bättre avtal för fri nedladdning med dessa starka industrier än med upphovsrättsindustrins futila kamrerande.
Ungefär som det blev med biblioteksersättningen. I flera EU-länder (bl a Sverige) motsatte sig industrin (förlagen) effektivt att bibliotek lånade ut böcker gratis (verk med stor höjd spreds till allmänheten). Låntagarna borde betala halva eller hela bokens pris i hyra tyckte de, trots att boken redan var inköpt och betald av biblioteket. Men bibliotek i Sverige betalar redan ut en biblioteksersättning - ungefär som kassettskatten - som ska komma författare tillgodo - direkt utan att passera genom upphovsrättsindustrins giriga fingrar. I form av bl a stipendier till mindre kända författare eller sådana som gjort en insats för ett minoritetsspråk som Svenskan. EU:s argument (lobbyisternas? argument) hävdade enfaldigt att detta inte var fri konkurrens eftersom andra språk än svenska inte belönades. Efter många år av framgångsrik kamp understödd av förläggarföreningarnas lobbyister (och pengar får man anta) fick de till slut ändå ge sig. De fattade visserligen inget sådant beslut, men satte upp frågans (omkodade) nummer på en lista över "closed cases". Motparter och myndigheter meddelades endast på detta sätt, framgick efter mycket intensivt och uthålligt grävande från en journalist. Annars hade vi kanske aldrig fått veta detta icke-beslut.Hur mycket kan vi till mans låna ut böcker CD/DVD-skivor, MP3-filer, spelprogram till kompisar, vänner, bekanta, obekanta ...? Med viss betalning för slitaget eller gratis? Med böckerna är tillgängliggörandet kontroversiellt även om jag köpt boken så kanske jag inte får låna ut den, men sälja den måste jag få göra för annars hade antkvariaten och second-hand-shopparna fått slå igen. Men det kliar i fingrarna på upphovsrätten handgångna: något borde man kunna pressa även ur dessa. Ständiga små förslag om lagjusteringar i "rätt" riktning, som eroderar grunden för denna ekonomiskt obetydliga men kulturellt viktiga spridning.
För att återknyta till skadestånden. Skulle det inte räcka med att gottgöra den skada man åsamkat trubaduren? 10 kronor till honom istället för 100 kronor till industrin. Det var ju ändå han som gjorde låten. Industrin har inte behövt pressa någon CD, designa något omslag och inte behövt bekymra sig om distribution till alla butiker och lagerhållning (logistik). Allt detta görs gratis på internet. Och detta rör ju inte upphovsmannen. Ge honom vad som honom tillkommer - inte industrin! Han kanske också tycker att udda kan vara jämnt med tanke på den kostnadsfria marknadsföring som spridningen innebär. Kanske en tia per exemplar är rimligt för honom i vissa lägen? Eller en uppskattad kostnad för alla nedladdningar på bara 2-5 kronor vore tillräckligt eftersom många raderas efter en halv provlyssning? Eller i form av stipendier som lottades ut bland dem som drabbas av nedladdningar? Kanske man inte ens skulle ta ut beloppen som skadestånd som ju innebär en obehaglig och onödigt dyrbar process med stora advokatarvoden: en liten ny avgift för varje megabyte som laddas ner - liten nog att inte höja måndskostnaden nämnvärt skulle ändå räcka för att ge trubaduren mat för dagen, men kanske inte för att göda den onödiga upphovsrättsindustrin.
Vi kan nog komma överens i godo, trubadurerna och visans vänner. Bara inte upphovsrättslobbyn lägger sig i och vill starta bråk. I såna fall får vi hämta våra starka storebrorsor - de rika och expansiva framtidsindustrierna. Och sen får vi se vem som lägger benen på ryggen.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, TPB, upphovsrätt, skadestånd, biblioteksersättningen, lobbyister, advokater, trubaduren, kulturarv, spridning, distribution
The Quick Fix - en rättsskandal?
"den största rättsskandalen i Sverige sedan andra världskriget"
Thomas Quick (alias Sture Bergwall) har lämnat in resningansökan i ett av de åtta fall där Quick dömts för mord. Ingen annan bevisning än Quicks egna bekännelser finns i något av fallen - inga vittnen och ingen teknisk bevisning. I något av morden tycks Quick haft fullgott alibi, i ett annat påträffades sperma i ett kvinnligt offer. När man senare kunnat DNA-testa denna så tillhörde den inte Quick. Detta har mystiskt nog inte hindrat fällande domar.
Quicks advokat tänker ta morddomarna en i taget och begära resning i samtliga.
Från seriemördare till seriebekännare och mytoman.
För flera år sedan var advokaten Pelle Svensson ombud för familjen till ett av mordoffren. Han hävdade mycket bestämt att domen var felaktig, och att ett flertal misstag begåtts av polis, åklagare och domstolar. JK Göran Lambertz granskade därför domarna mot Quick men trots viss skepsis kom han fram till att de var OK - en uppfattning som han nyligen fått ompröva. Nu tycker han att det i alla fall är tur för rättssäkerheten att det inte är någon som fällts mot sitt nekande, utan en som erkänt alla brotten, om det nu visar sig att domarna är felaktiga. Det var det dummaste jag någonsin hört honom säga. Bortser han ifrån att de verkliga mördarna fått gå fria? De flesta av dessa mord är redan preskriberade. Jag har hittills högaktat Lambertz för hans stora integritet och goda omdöme. Måtte jag kunna fortsätta med det.
Så journalisten Hannes Råstam var verkligen inte först, när han i slutet av förra året presenterade sina båda reportage om fallen i samband med att Quick återtagit sina erkännanden.
Professorn i kriminologi Leif GW Persson, som också varit kritisk under en längre tid, uttalade sig kategoriskt:
Psykiatern Ulf Åsgård är expert på gärningsmannaprofiler. Tillsammans med Leif GW Persson hade han gått igenom ett stort utredningsmaterial, och skräder inte heller orden:
Vilka företräder då den andra sidan av saken? Psykoterapeuten Birgitta Ståhle var den som först presenterade Quicks erkännanden. På den rättspsykiatriska klinik där han vårdades hade hon "terapeutiska" samtal med honom under tusentals timmar och dubiösa former, som dock sanktionerats av såväl klinikledning som professorn och minnesforskaren Sven Åke Christiansson. Terapeuten larmade polismannen Seppo Penttinen som sedan under hundratals timmar i åtskilliga år förhört och vallat den misstänkte gärningsmannen på påstådda och faktiska brottsplatser.
Spindeln i nätet var åklagaren Christer van der Kwast som inte precis excellerade i kritiskt tänkande - tvärtom kunde man i TV-reportaget få höra hur han friserat och undertryckt information som pekat i "fel" riktning. Några kritiker har framhållit hans bedrövliga track record - han förlorar sina rättegångar mest hela tiden. Det tycker jag är orättvist eftersom det kan tyda på att han tar upp svåra och tvistiga ärenden, eller att lagstiftning eller domstolar är undermåliga. Försvarsadvokaten Claes Borgström uppbar arvoden på åtskilliga miljoner av skäl som inte framgått. Vad bidrog han med? Kanske är det betalning för någon sorts empatisk gärning.
Hur kunde detta få passera?
En viktig omständighet är Quicks tidigare kriminalitet. Han var inte alls någon oförarglig småtjyv som det antytts. Han var redan dömd till rättspsykiatrisk vård för pedofila övergrepp med sadistiska inslag, när han följde med en homosexuell man hem och plötsligt attackerade denne. Först slog han honom i huvudet med en stekpanna, därefter flera knivhugg. Det var nära att offret avlidit. Denna gång tycks inga sexualsadistiska motiv ha framkommit; gärningen framstår som svårbegriplig, och kanske just därför skrämmande, utmanande, spännande och (psykopatiskt) suggestiv.
Denna tidigare kriminalitet var väl känd för undersökarna - terapeuten, förhörsledaren, åklagaren, försvarsadvokaten och "vittnesexperten". Förmodligen ledde även detta deras tankar i fel riktning: en gång gärningsman - alltid skyldig. Man kan begära mer än så av välutbildade och välbetalda yrkespersoner på denna nivå! Var fanns deras kritiska tänkande, analytiska förmåga, integritet och respekt för rättsordningen?
En professor i psykologi borde också veta bättre. Har han aldrig hört talas om de tekniker som tankeläsare använder sig av (cold/hot reading)? Vid hot reading skaffar man sig på förhand och i hemlighet kunskap om det ämne som är aktuellt. Cold reading är flera olika tekniker som används av charlataner för att ge sken av att de kan läsa tankar eller komma i kontakt med andevärlden. Det måste vara ett minimikrav att en vittnespsykolog eller förhörsledare har elementära kunskaper om dessa trix så att de inte blir helt bortkollrade.
Men det blev de, om man får tro Quickens nya version: oskyldig. Han har för längesedan förbrukat sin trovärdighet, men det är oväsentligt. Det viktiga är att den senaste ståndpunkten har bättre stöd i verkligheten.
Den analytiskt orienterade psykologin, så kallad dynamisk psykologi, har dragit sitt strå till stacken. Det är bara att tacka för att denna pseudovetenskapliga tradition äntligen börjat trängas undan av KBT och andra mer evidensbaserade terapier och teorier. Tydligen har man i utredningen laborerat med tvivleaktiga begrepp som "multipla personligheter" och patologisk bortträngning. Hur många rättsövergrepp har inte skett med dessa kvasivetenskapliga analytikers alltför benägna bistånd!
Har kritikerna rätt - och det tror jag - så är detta den största rättsskandal i vårt land någonsin. Respekten för polis och rättsväsende skulle urholkas ännu mer. Fan vet om det skulle bli nåt kvar alls.
Läs även andra bloggares åsikter om cold reading, rättsskandal, Thomas Quick, Leif GW Persson, Kwast, Lambertz, JK, mord, resning
Thomas Quick (alias Sture Bergwall) har lämnat in resningansökan i ett av de åtta fall där Quick dömts för mord. Ingen annan bevisning än Quicks egna bekännelser finns i något av fallen - inga vittnen och ingen teknisk bevisning. I något av morden tycks Quick haft fullgott alibi, i ett annat påträffades sperma i ett kvinnligt offer. När man senare kunnat DNA-testa denna så tillhörde den inte Quick. Detta har mystiskt nog inte hindrat fällande domar.
Quicks advokat tänker ta morddomarna en i taget och begära resning i samtliga.
Från seriemördare till seriebekännare och mytoman.
För flera år sedan var advokaten Pelle Svensson ombud för familjen till ett av mordoffren. Han hävdade mycket bestämt att domen var felaktig, och att ett flertal misstag begåtts av polis, åklagare och domstolar. JK Göran Lambertz granskade därför domarna mot Quick men trots viss skepsis kom han fram till att de var OK - en uppfattning som han nyligen fått ompröva. Nu tycker han att det i alla fall är tur för rättssäkerheten att det inte är någon som fällts mot sitt nekande, utan en som erkänt alla brotten, om det nu visar sig att domarna är felaktiga. Det var det dummaste jag någonsin hört honom säga. Bortser han ifrån att de verkliga mördarna fått gå fria? De flesta av dessa mord är redan preskriberade. Jag har hittills högaktat Lambertz för hans stora integritet och goda omdöme. Måtte jag kunna fortsätta med det.
Så journalisten Hannes Råstam var verkligen inte först, när han i slutet av förra året presenterade sina båda reportage om fallen i samband med att Quick återtagit sina erkännanden.
Professorn i kriminologi Leif GW Persson, som också varit kritisk under en längre tid, uttalade sig kategoriskt:
Jag har i tio år hävdat att Quickfallet är den dummaste brottsutredning som jag sett inte bara i Sverige utan överhuvudtaget./AB 2008-11-19
Gång på gång upprepas detta som ett mantra i domarna mot honom. Quick vet saker som bara gärningsmannen vet...
Det stora problemet är att detta inte är sant./Expressen 2008-12-07
- Det är obegripligt att polisen och åklagaren kunde tro på Quicks erkännanden. Han är den ende som dömts på sina erkännanden och utan stödbevisning. Det här tyder på en rättvisa i fritt fall och det är den största rättsskandalen i Sverige sedan andra världskriget, säger Leif G W Persson. /Expr 2009-04-20
Psykiatern Ulf Åsgård är expert på gärningsmannaprofiler. Tillsammans med Leif GW Persson hade han gått igenom ett stort utredningsmaterial, och skräder inte heller orden:
I en utredning om Quicks förmenta mervetande om några fall tyckte sig psykologen Sven Åke Christiansson kunna visa att Quicks informationskällor inte varit massmediala.
Den skriften kunde redan från början avföras till avdelningen usel vetenskap. /SvD 2008-12-14
- Både van der Kwast och Sven Åke Christianson har övertygat sig själva och varandra om Quicks skuld. Och också bortsett från kalla fakta. Men samtidigt har Quick lyckats trassla sig igenom utredningen på ett väldigt skickligt sätt. Han har ibland förvånat även mig, säger Ulf Åsgård. /DN 2008-12-14
Vilka företräder då den andra sidan av saken? Psykoterapeuten Birgitta Ståhle var den som först presenterade Quicks erkännanden. På den rättspsykiatriska klinik där han vårdades hade hon "terapeutiska" samtal med honom under tusentals timmar och dubiösa former, som dock sanktionerats av såväl klinikledning som professorn och minnesforskaren Sven Åke Christiansson. Terapeuten larmade polismannen Seppo Penttinen som sedan under hundratals timmar i åtskilliga år förhört och vallat den misstänkte gärningsmannen på påstådda och faktiska brottsplatser.
Spindeln i nätet var åklagaren Christer van der Kwast som inte precis excellerade i kritiskt tänkande - tvärtom kunde man i TV-reportaget få höra hur han friserat och undertryckt information som pekat i "fel" riktning. Några kritiker har framhållit hans bedrövliga track record - han förlorar sina rättegångar mest hela tiden. Det tycker jag är orättvist eftersom det kan tyda på att han tar upp svåra och tvistiga ärenden, eller att lagstiftning eller domstolar är undermåliga. Försvarsadvokaten Claes Borgström uppbar arvoden på åtskilliga miljoner av skäl som inte framgått. Vad bidrog han med? Kanske är det betalning för någon sorts empatisk gärning.
Hur kunde detta få passera?
En viktig omständighet är Quicks tidigare kriminalitet. Han var inte alls någon oförarglig småtjyv som det antytts. Han var redan dömd till rättspsykiatrisk vård för pedofila övergrepp med sadistiska inslag, när han följde med en homosexuell man hem och plötsligt attackerade denne. Först slog han honom i huvudet med en stekpanna, därefter flera knivhugg. Det var nära att offret avlidit. Denna gång tycks inga sexualsadistiska motiv ha framkommit; gärningen framstår som svårbegriplig, och kanske just därför skrämmande, utmanande, spännande och (psykopatiskt) suggestiv.
Denna tidigare kriminalitet var väl känd för undersökarna - terapeuten, förhörsledaren, åklagaren, försvarsadvokaten och "vittnesexperten". Förmodligen ledde även detta deras tankar i fel riktning: en gång gärningsman - alltid skyldig. Man kan begära mer än så av välutbildade och välbetalda yrkespersoner på denna nivå! Var fanns deras kritiska tänkande, analytiska förmåga, integritet och respekt för rättsordningen?
En professor i psykologi borde också veta bättre. Har han aldrig hört talas om de tekniker som tankeläsare använder sig av (cold/hot reading)? Vid hot reading skaffar man sig på förhand och i hemlighet kunskap om det ämne som är aktuellt. Cold reading är flera olika tekniker som används av charlataner för att ge sken av att de kan läsa tankar eller komma i kontakt med andevärlden. Det måste vara ett minimikrav att en vittnespsykolog eller förhörsledare har elementära kunskaper om dessa trix så att de inte blir helt bortkollrade.
Men det blev de, om man får tro Quickens nya version: oskyldig. Han har för längesedan förbrukat sin trovärdighet, men det är oväsentligt. Det viktiga är att den senaste ståndpunkten har bättre stöd i verkligheten.
Den analytiskt orienterade psykologin, så kallad dynamisk psykologi, har dragit sitt strå till stacken. Det är bara att tacka för att denna pseudovetenskapliga tradition äntligen börjat trängas undan av KBT och andra mer evidensbaserade terapier och teorier. Tydligen har man i utredningen laborerat med tvivleaktiga begrepp som "multipla personligheter" och patologisk bortträngning. Hur många rättsövergrepp har inte skett med dessa kvasivetenskapliga analytikers alltför benägna bistånd!
Har kritikerna rätt - och det tror jag - så är detta den största rättsskandal i vårt land någonsin. Respekten för polis och rättsväsende skulle urholkas ännu mer. Fan vet om det skulle bli nåt kvar alls.
Läs även andra bloggares åsikter om cold reading, rättsskandal, Thomas Quick, Leif GW Persson, Kwast, Lambertz, JK, mord, resning
2009-04-26
The Pirate Bay - Domen
Medhjälp del III
Så har jag då äntligen orkat läsa igenom domen som är på dryga 100 sidor. Den är systematisk och välskriven så långt jag begriper. Domaren verkar väl insatt i området, och de bedömningar han gjort av lagstiftning och bevisning förefaller rimliga, om än i strängaste lag. Det är många faktorer som ska vägas in för att bedöma strafflängd och nivå på böter/skadestånd. En mildare bedömning är självklart möjlig, knappast en strängare. Men min poäng är att domaren är OK. Det är inte han eller domstolen som är ondskefull utan lagen som är orimlig, svårbegriplig och oförutsägbar.
Medhjälp till brott mot upphovsrätten är vad de åtalade fällts för. De har inte själva gjort skyddade verk tillgängliga för allmänheten utan hjälpt andra att begå sådana brott. Medverkan eller medhjälp i lagens mening är vidare än man kan tro. Det ska visserligen finnas uppsåt, man ska vara medveten om att de egna insatserna kan underlätta eller uppmuntra viss brottslighet. Annars räcker det med mycket små insatser, som inte behöver vara nödvändiga eller avgörande för brottets förövande.
Där har man med rätta invänt att med denna vida definition av medhjälp så skulle tillverkare av vapen eller till och med bilar göras medansvariga till allvarliga brott. Det är ju allmänt bekant att pistoler kan användas vid rån och mord, och att bilar kan användas för att köra ihjäl folk eller fly från ett bankrån. Även en förskärare eller ett rep kan användas av en mördare, men det skulle leda till absurditeter att betrakta tillverkare och försäljare av dessa alldagliga föremål som skyldiga till medhjälp vid sådana brott.
En torrentfil kan man hitta genom vilken sökmotor som helst, vanligen Google. TPB (The Pirate Bay) lagrade systematiskt enbart torrentfiler, men inte enbart upphovrättsligt skyddade. Bredbandsleverantörer och hårdvarutillverkare möjliggör dagligen olagliga nedladdningar. Varför ska just TPB anses vara skyldiga till medhjälp? Var drar man gränsen? Det begriper åtminstone inte jag. Säkerligen finns det juridiska finesser som jag inte känner till som kanske kan förklara skillnaden.
Den åklagare jag nyligen skrev om övervägde att åtala anställda på ungdomsmottagningar för medhjälp till våldtäkt om de delade ut kondomer eller p-piller till ungdomar under 15 år, eftersom nästan alla samlag i den åldersgruppen ska betraktas som våldtäkter. Tydligen har begreppet medhjälp även här en godtyckligt omfattande betydelse, om man så önskar.
Problemet med legal medhjälp är att det är svårt att förstå var gränsen går. Hittills har jag trott att USA med sina "accessory before or after the fact" (medhjälp före eller efter brottet) haft en mycket strängare lag och praxis än Sverige. Vid en snabb koll på Wikipedia verkar det snarare som om begreppet medhjälp/medverkan är lika diffust i hela västvärlden, och att praxis varierar historiskt och från fall till fall på ett mer godtyckligt sätt än jag kunnat ana. Som medhjälp räknas allt tänkbart - inte bara direkta handlingar: uppmuntran (motivation), förse med verktyg/medel eller möjlighet (!). I vissa fall räcker det med att man känner till att ett brott ska begås eller har begåtts och inte rapporterar det. Ibland har det krävts att brottslingen som man varit medhjälplig till ska ha dömts för sitt brott, men vanligen inte. Vid medhjälp till konspirationer (stämpling?) så kan man fällas för medhjälp även om det planerade brottet aldrig genomförs. Tanken svindlar.
Det verkar vara alla gummiparagrafers moder. Alla kan anses skyldiga till medhjälp till en rad brott.
Dessutom verkar jurister världen över anse att medhjälp ska dömas lika strängt som huvudbrottet. Undantagsvis mildare. Skadestånden och fängelsestraffen i domen mot TPB är ett uttryck för detta tankesätt.
Huvudbrottet vid TPB-rättegången är brott mot upphovsrätten. Det har begåtts av alla de tusentals uppladdare (seeders) som tillgängliggjort verken för allmänheten automatiskt när de själva samtidigt utgjort denna allmänhet i egenskap av nedladdare (leechers). Torrentprogrammen fungerar ju så att den som vill ladda ner en viss fil samtidigt måste dela med sig av de filfragment som man själv redan har erhållit. På så vis skapas hela tiden lika många uppladdare som nedladdare, och gruppen av kriminella varierar i varje ögonblick.
Det är dessa diffusa nedladdare (somtvingas bli uppladdare) som är de riktiga bovarna, men dem kommer man inte åt så lätt. Det vore dessutom dålig publicitet att sätta dit alla "vanliga" människor. Men det är faktiskt de som begår brottet, och åsamkar upphovsrättshavarna den ekonomiska skadan. Det vore rimligare att alla dessa massor av människor delade lika på straffbördan (om man mot förmodan kunde finna dem). Var och en kunde kanske få en månad villkorligt och en tusenlapp i böter, lite varierande beroende på exakt vad man laddat ner.
Medhjälpsbrottet kan inte rimligen ha ett större straffvärde än huvudbrottet, men här har domaren lagt ihop alla medhjälpsbrott genom att summera de ursprungliga skadestånden. De har i sin tur skattats som den ekonomiska skada som åsamkats innehavaren av upphovsrätten. I samtliga fall stora multinationella mediföretag. Aldrig den enskilda fattiga artist som brukar åberopas när man vill motivera skyddet av upphovsrätten.
Man får innerligen hoppas att högre rättsinstanser har en mera restriktiv tolkning av hur medhjälp ska bedömas i detta sammanhang. Det finns också i befintlig lag utrymme för andra resonenmang rörande skadeståndet. Hur stor är egentligen skadan? Hur många biobesök har inställts, och hur många CD/DVD-skivor är osålda till följd av dessa upp- och medladdningar? Ska man inte väga in positiva spridningseffekter: Kanske någon sett piratkopierat material och blivit så intresserad att det lett till ett biobesök eller inköp av CD/DVD. Kanske ännu fler hört talas om produkten (verket) när den illegala kopian visas på YouTube och liknande? Kan det faktiskt vara så att den inbillade skadan helt uppvägs av PR- och reklamvärdet? Det skulle visserligen inte minska fängelsestraffet men skadeståndet avsevärt.
Ytterst måste emellertid lagen ändras eller åtminstone förtydligas så att vi vanliga människor begriper vad som är olagligt, både när der gäller nedladdning och medhjälp.
Det finns alltså andra juridiska konstigheter än upphovsrätten (immaterialrätten). Själva begreppet medhjälp verkar vara ett Mecka för den som inte riktigt kan styrka ett brott, men vill sätta dit nån ändå. Skrämmande.
Läs även andra bloggares åsikter om domaren, domen, godtycke, Google, gummiparagraf, leecher, medhjälp, seeder, TPB
Så har jag då äntligen orkat läsa igenom domen som är på dryga 100 sidor. Den är systematisk och välskriven så långt jag begriper. Domaren verkar väl insatt i området, och de bedömningar han gjort av lagstiftning och bevisning förefaller rimliga, om än i strängaste lag. Det är många faktorer som ska vägas in för att bedöma strafflängd och nivå på böter/skadestånd. En mildare bedömning är självklart möjlig, knappast en strängare. Men min poäng är att domaren är OK. Det är inte han eller domstolen som är ondskefull utan lagen som är orimlig, svårbegriplig och oförutsägbar.
Medhjälp till brott mot upphovsrätten är vad de åtalade fällts för. De har inte själva gjort skyddade verk tillgängliga för allmänheten utan hjälpt andra att begå sådana brott. Medverkan eller medhjälp i lagens mening är vidare än man kan tro. Det ska visserligen finnas uppsåt, man ska vara medveten om att de egna insatserna kan underlätta eller uppmuntra viss brottslighet. Annars räcker det med mycket små insatser, som inte behöver vara nödvändiga eller avgörande för brottets förövande.
Där har man med rätta invänt att med denna vida definition av medhjälp så skulle tillverkare av vapen eller till och med bilar göras medansvariga till allvarliga brott. Det är ju allmänt bekant att pistoler kan användas vid rån och mord, och att bilar kan användas för att köra ihjäl folk eller fly från ett bankrån. Även en förskärare eller ett rep kan användas av en mördare, men det skulle leda till absurditeter att betrakta tillverkare och försäljare av dessa alldagliga föremål som skyldiga till medhjälp vid sådana brott.
En torrentfil kan man hitta genom vilken sökmotor som helst, vanligen Google. TPB (The Pirate Bay) lagrade systematiskt enbart torrentfiler, men inte enbart upphovrättsligt skyddade. Bredbandsleverantörer och hårdvarutillverkare möjliggör dagligen olagliga nedladdningar. Varför ska just TPB anses vara skyldiga till medhjälp? Var drar man gränsen? Det begriper åtminstone inte jag. Säkerligen finns det juridiska finesser som jag inte känner till som kanske kan förklara skillnaden.
Den åklagare jag nyligen skrev om övervägde att åtala anställda på ungdomsmottagningar för medhjälp till våldtäkt om de delade ut kondomer eller p-piller till ungdomar under 15 år, eftersom nästan alla samlag i den åldersgruppen ska betraktas som våldtäkter. Tydligen har begreppet medhjälp även här en godtyckligt omfattande betydelse, om man så önskar.
Problemet med legal medhjälp är att det är svårt att förstå var gränsen går. Hittills har jag trott att USA med sina "accessory before or after the fact" (medhjälp före eller efter brottet) haft en mycket strängare lag och praxis än Sverige. Vid en snabb koll på Wikipedia verkar det snarare som om begreppet medhjälp/medverkan är lika diffust i hela västvärlden, och att praxis varierar historiskt och från fall till fall på ett mer godtyckligt sätt än jag kunnat ana. Som medhjälp räknas allt tänkbart - inte bara direkta handlingar: uppmuntran (motivation), förse med verktyg/medel eller möjlighet (!). I vissa fall räcker det med att man känner till att ett brott ska begås eller har begåtts och inte rapporterar det. Ibland har det krävts att brottslingen som man varit medhjälplig till ska ha dömts för sitt brott, men vanligen inte. Vid medhjälp till konspirationer (stämpling?) så kan man fällas för medhjälp även om det planerade brottet aldrig genomförs. Tanken svindlar.
Det verkar vara alla gummiparagrafers moder. Alla kan anses skyldiga till medhjälp till en rad brott.
Dessutom verkar jurister världen över anse att medhjälp ska dömas lika strängt som huvudbrottet. Undantagsvis mildare. Skadestånden och fängelsestraffen i domen mot TPB är ett uttryck för detta tankesätt.
Huvudbrottet vid TPB-rättegången är brott mot upphovsrätten. Det har begåtts av alla de tusentals uppladdare (seeders) som tillgängliggjort verken för allmänheten automatiskt när de själva samtidigt utgjort denna allmänhet i egenskap av nedladdare (leechers). Torrentprogrammen fungerar ju så att den som vill ladda ner en viss fil samtidigt måste dela med sig av de filfragment som man själv redan har erhållit. På så vis skapas hela tiden lika många uppladdare som nedladdare, och gruppen av kriminella varierar i varje ögonblick.
Det är dessa diffusa nedladdare (somtvingas bli uppladdare) som är de riktiga bovarna, men dem kommer man inte åt så lätt. Det vore dessutom dålig publicitet att sätta dit alla "vanliga" människor. Men det är faktiskt de som begår brottet, och åsamkar upphovsrättshavarna den ekonomiska skadan. Det vore rimligare att alla dessa massor av människor delade lika på straffbördan (om man mot förmodan kunde finna dem). Var och en kunde kanske få en månad villkorligt och en tusenlapp i böter, lite varierande beroende på exakt vad man laddat ner.
Medhjälpsbrottet kan inte rimligen ha ett större straffvärde än huvudbrottet, men här har domaren lagt ihop alla medhjälpsbrott genom att summera de ursprungliga skadestånden. De har i sin tur skattats som den ekonomiska skada som åsamkats innehavaren av upphovsrätten. I samtliga fall stora multinationella mediföretag. Aldrig den enskilda fattiga artist som brukar åberopas när man vill motivera skyddet av upphovsrätten.
Man får innerligen hoppas att högre rättsinstanser har en mera restriktiv tolkning av hur medhjälp ska bedömas i detta sammanhang. Det finns också i befintlig lag utrymme för andra resonenmang rörande skadeståndet. Hur stor är egentligen skadan? Hur många biobesök har inställts, och hur många CD/DVD-skivor är osålda till följd av dessa upp- och medladdningar? Ska man inte väga in positiva spridningseffekter: Kanske någon sett piratkopierat material och blivit så intresserad att det lett till ett biobesök eller inköp av CD/DVD. Kanske ännu fler hört talas om produkten (verket) när den illegala kopian visas på YouTube och liknande? Kan det faktiskt vara så att den inbillade skadan helt uppvägs av PR- och reklamvärdet? Det skulle visserligen inte minska fängelsestraffet men skadeståndet avsevärt.
Ytterst måste emellertid lagen ändras eller åtminstone förtydligas så att vi vanliga människor begriper vad som är olagligt, både när der gäller nedladdning och medhjälp.
Det finns alltså andra juridiska konstigheter än upphovsrätten (immaterialrätten). Själva begreppet medhjälp verkar vara ett Mecka för den som inte riktigt kan styrka ett brott, men vill sätta dit nån ändå. Skrämmande.
Läs även andra bloggares åsikter om domaren, domen, godtycke, Google, gummiparagraf, leecher, medhjälp, seeder, TPB
2009-04-23
Medhjälp den nya trenden?
Det har kommit på modet det där med medhjälp.
II.
Först den uthängda barnläkaren som bara gjort som man alltid gör. Dock efter en vårdprocess där många yrkesgrupper deltagit under en längre tid, och där föräldrarnas uppfattning tagits med som en viktig del i den fortlöpande bedömningen. I värsta fall leder detta förlopp så småningom till ett konsensus (allmän uppfattning); den alltmer oundvikliga slutsatsen av alla kliniska iakttagelser, undersökningar och bedömningar är att förbättring är utsiktslös.
Denna sammanfattande bedömning ska göras av en läkare i ansvarig ställning: en specialist eller överläkare som är ansvarig för enheten. Ingen annan har den befogenheten eller ska behöva leva med följderna/ansvaret - i synnerhet inte föräldrarna (Tännsjö!) och inte annan personal som deltar i vårdarbetet. Det är en läkarsak, och det ska vi vara tacksamma för. Alla alternativ är sämre.
Föräldrar har föreslagits. Är en sådan bedömning - ett slags vanmäktig dödsdom - något de ska tvingas göra? Är det barmhärtigt? Hur ska de säkert veta när alla försök till förbättring är utsiktslösa och därför ska inställas. Och kan/bör de ens då ge upp allt hopp? Det vanliga är att försämringarna meddelas föräldrarna fortlöpande. De måste få tid att känna sig in i det nya perspektivet, bearbeta sorg och uppgivenhet och ställa nya frågor - många frågor som måste få ett svar men även lika många frågor som nog inte har några svar. Efter några dagar meddelar föräldrarna en känsla av att de förstår hur man resonerar. Därefter försöker man göra avslutningen så skonsam som möjlig för barnet och dem, ofta i ett outtalat men djupt känt samförstånd. Jag har aldrig hört talas om att man avslutar hopplös behandling om föräldrarna inte vill eller "förstår". Då avvaktar man hellre. Lika lite som om man efterfrågar deras "åsikt" eller än mindre "beslut". Så de har ett avgörande inflytande, men slipper den omänskliga uppgiften att bestämma "om" och när" behandlingen ska upphöra. Det är många års förtrogenhet med sådana vårdsituationer som lett fram till detta någorlunda skonsamma och etiskt välavvägda system.
Ett medicinskt-etiskt-juridiskt "nytänkande" i frågan är ett opåkallat inklampande på den mediala scenen, och kan orsaka avsevärt lidande bland döende barnpatienter, deras närstående och även hos engagerad personal.
Vad vore vinsten som skulle kunna uppväga detta lidande?
Och vad fan har morfindosen för betydelse? Vore jag anhörig - och det har hänt - så skulle jag tänka "ta i rejält" så att insomnandet sker lugnt och säkert. Om erfarenheten säger att det bästa är nivåer skyhögt över vad som är lämpligt när patienterna ska leva vidare, så får det bli så, om jag ska bestämma. Men visst är det ytligt sett mer av dödshjälp än palliation (lindring) i en sådan attityd. I det senare fallet skulle man bara ge så mycket lugnande att patienten slipper lida och känna kvävningskänslor när andningen avstannar, men vem vet hur djup den narkosen behöver vara? Min tanke som anhörig skulle vara: "vi har passerat gränsen för sådant finlir - se till att få det gjort så barmhärtigt (och snabbt) som möjligt". Att passivt vänta på att mitt barn sakta, kanske under flera dygn ska rossla sig hädan - till en säker död - med bara viss säkerhet om smärt- och ångestfrihet; det vore närmast totrtyr.
Och hur ska man göra med
den kliniska konferens (ronden) som fattade principbeslutet?'
de konsulter, röntgenläkare och labläkare m fl, m fl som bidragit till beslutet?
den läkare som ordinerade de sista doserna?
sjuksköterskan som gav sprutan och stängde ventilatorn (respiratorn)?
Medhjälp till mord förstås! Sy in dom hela bunten, kanske även sjukhusadministrationen.
Eller avstå för Guds, patienternas, de anhörigas och personalens skull. Avstå i barmhärtighetens namn.
Palliation nära döden kan nog bli intill förvillelse lik dödshjälp - inte minst juridiskt. Är det något vi är vill ska bli föremål för dessa sketna medikolegala hårklyverier? Kan vi inte låta läkarna sköta sitt grannlaga värv efter bästa förstånd, med empati för de närstående och den döende, med stöd från kolleger och i samarbete med dem och övrig personal så att man inte under press faller till föga för sämre lösningar: onödigt förlänger lidande, för bryskt fattar avgörande beslut, jagar upp och tröttar ut föräldrarna mer än nödvändigt etc. Jag tror inte att detta är ett av de ställen vi behöver leta efter bristande rättssäkerhet. Snarare förtydliga lagarna så att ett gott och medmänskligt handlag blir helt klart lagligt.
Vill vi problematisera så går det nog att fälla flera läkare på olika nivåer, föräldrarna, annan personal som bidragit till bedömningen att vården var utsiktslös, och att aktiva åtgärder (t ex respirator) därför skulle avslutas. Medhjälp till överlagt mord (för det låter ju mycket, mycket överlagt) eller dråp (i hastigt mod = oavsiktligt pga känsloutbrott - låter inte rimligt). Låter som en mardröm för alla inblandade (misstänkta?). Bättre säkerhet/kvalitet i vården? Knappast!
Åklagaren har avsagt sig fallet då hon tyckte att det gav för mycket fokus på hennes person - förhoppningsvis ett tecken på plötslig mognad och insikt? Låt oss ta itu med den organiserade brottsligheten istället. Den är på frammarsch, och behöver våra brottsbekämpande resurser bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om dödhjälp, palliation, medhjälp, mord, dråp, anhöriga, etik, empati, barmhärtighet
II.
Först den uthängda barnläkaren som bara gjort som man alltid gör. Dock efter en vårdprocess där många yrkesgrupper deltagit under en längre tid, och där föräldrarnas uppfattning tagits med som en viktig del i den fortlöpande bedömningen. I värsta fall leder detta förlopp så småningom till ett konsensus (allmän uppfattning); den alltmer oundvikliga slutsatsen av alla kliniska iakttagelser, undersökningar och bedömningar är att förbättring är utsiktslös.
Denna sammanfattande bedömning ska göras av en läkare i ansvarig ställning: en specialist eller överläkare som är ansvarig för enheten. Ingen annan har den befogenheten eller ska behöva leva med följderna/ansvaret - i synnerhet inte föräldrarna (Tännsjö!) och inte annan personal som deltar i vårdarbetet. Det är en läkarsak, och det ska vi vara tacksamma för. Alla alternativ är sämre.
Föräldrar har föreslagits. Är en sådan bedömning - ett slags vanmäktig dödsdom - något de ska tvingas göra? Är det barmhärtigt? Hur ska de säkert veta när alla försök till förbättring är utsiktslösa och därför ska inställas. Och kan/bör de ens då ge upp allt hopp? Det vanliga är att försämringarna meddelas föräldrarna fortlöpande. De måste få tid att känna sig in i det nya perspektivet, bearbeta sorg och uppgivenhet och ställa nya frågor - många frågor som måste få ett svar men även lika många frågor som nog inte har några svar. Efter några dagar meddelar föräldrarna en känsla av att de förstår hur man resonerar. Därefter försöker man göra avslutningen så skonsam som möjlig för barnet och dem, ofta i ett outtalat men djupt känt samförstånd. Jag har aldrig hört talas om att man avslutar hopplös behandling om föräldrarna inte vill eller "förstår". Då avvaktar man hellre. Lika lite som om man efterfrågar deras "åsikt" eller än mindre "beslut". Så de har ett avgörande inflytande, men slipper den omänskliga uppgiften att bestämma "om" och när" behandlingen ska upphöra. Det är många års förtrogenhet med sådana vårdsituationer som lett fram till detta någorlunda skonsamma och etiskt välavvägda system.
Ett medicinskt-etiskt-juridiskt "nytänkande" i frågan är ett opåkallat inklampande på den mediala scenen, och kan orsaka avsevärt lidande bland döende barnpatienter, deras närstående och även hos engagerad personal.
Vad vore vinsten som skulle kunna uppväga detta lidande?
Och vad fan har morfindosen för betydelse? Vore jag anhörig - och det har hänt - så skulle jag tänka "ta i rejält" så att insomnandet sker lugnt och säkert. Om erfarenheten säger att det bästa är nivåer skyhögt över vad som är lämpligt när patienterna ska leva vidare, så får det bli så, om jag ska bestämma. Men visst är det ytligt sett mer av dödshjälp än palliation (lindring) i en sådan attityd. I det senare fallet skulle man bara ge så mycket lugnande att patienten slipper lida och känna kvävningskänslor när andningen avstannar, men vem vet hur djup den narkosen behöver vara? Min tanke som anhörig skulle vara: "vi har passerat gränsen för sådant finlir - se till att få det gjort så barmhärtigt (och snabbt) som möjligt". Att passivt vänta på att mitt barn sakta, kanske under flera dygn ska rossla sig hädan - till en säker död - med bara viss säkerhet om smärt- och ångestfrihet; det vore närmast totrtyr.
Och hur ska man göra med
den kliniska konferens (ronden) som fattade principbeslutet?'
de konsulter, röntgenläkare och labläkare m fl, m fl som bidragit till beslutet?
den läkare som ordinerade de sista doserna?
sjuksköterskan som gav sprutan och stängde ventilatorn (respiratorn)?
Medhjälp till mord förstås! Sy in dom hela bunten, kanske även sjukhusadministrationen.
Eller avstå för Guds, patienternas, de anhörigas och personalens skull. Avstå i barmhärtighetens namn.
Palliation nära döden kan nog bli intill förvillelse lik dödshjälp - inte minst juridiskt. Är det något vi är vill ska bli föremål för dessa sketna medikolegala hårklyverier? Kan vi inte låta läkarna sköta sitt grannlaga värv efter bästa förstånd, med empati för de närstående och den döende, med stöd från kolleger och i samarbete med dem och övrig personal så att man inte under press faller till föga för sämre lösningar: onödigt förlänger lidande, för bryskt fattar avgörande beslut, jagar upp och tröttar ut föräldrarna mer än nödvändigt etc. Jag tror inte att detta är ett av de ställen vi behöver leta efter bristande rättssäkerhet. Snarare förtydliga lagarna så att ett gott och medmänskligt handlag blir helt klart lagligt.
Vill vi problematisera så går det nog att fälla flera läkare på olika nivåer, föräldrarna, annan personal som bidragit till bedömningen att vården var utsiktslös, och att aktiva åtgärder (t ex respirator) därför skulle avslutas. Medhjälp till överlagt mord (för det låter ju mycket, mycket överlagt) eller dråp (i hastigt mod = oavsiktligt pga känsloutbrott - låter inte rimligt). Låter som en mardröm för alla inblandade (misstänkta?). Bättre säkerhet/kvalitet i vården? Knappast!
Åklagaren har avsagt sig fallet då hon tyckte att det gav för mycket fokus på hennes person - förhoppningsvis ett tecken på plötslig mognad och insikt? Låt oss ta itu med den organiserade brottsligheten istället. Den är på frammarsch, och behöver våra brottsbekämpande resurser bättre.
Läs även andra bloggares åsikter om dödhjälp, palliation, medhjälp, mord, dråp, anhöriga, etik, empati, barmhärtighet
2009-04-17
Moralpanik och p-piller
Medhjälp - del I
Så har då åklagare Hammarstrand väckt frågan om det inte kan anses vara medhjälp till våldtäkt när man delar ut kondomer eller förskriver p-piller till personer (kvinnor?) under 15 år. Den nya sexualbrottslagen stadgar att all sexuell kontakt med någon som är under 15 är att betrakta som våldtäkt - eller rättare sagt: per definition är våldtäkt.
Det sätter verkligen hiv-kampanjerna i en ny dager! Att skydda ungdomar med tidig sexualdebut från könssjukdomar genom att uppmuntra kondomanvändning skulle kunna vara brottsligt.
Genom tillägg till lagen har man förklarat att sex där båda parter är minderåriga inte är olagligt samt att sex där den ena parten är högst tre år äldre också är laglig. Alltså är sex mellan två 14-åringar ok, mellan en 14- och en 17-åring likaså - medan sex mellan en 14-åring och en 18-åring är våldtäkt även om de är förälskade och 14-åringen insisterat. Detta är ju helt bisarrt och godtyckligt. Det är dessutom en djup orättvisa för den 14-åring som faktiskt blir våldtagen i den ursprungliga betydelsen av ordet: tvingad till sex med våld. Det blir juridiskt detsamma om 14-åringen samtycker eller tvingas: våldtäkt. Snacka om att fullständigt skita i vad 14-åringen tycker om saken!
Ännu konstigare är lagen om barnporr, där man inte får avbilda personer under 18 år. Det ter sig gåtfullt hur man kommit fram till att det är ok att knulla skiten ur en 15-åring samtidigt som det är förbjudet att fotografera en 17-åring. Exakt när det är barnpornografi har jag inte fattat. Får man ta porträtt av tonåringar med bar överkropp? Får man fotografera sina barn när de leker nakna på stranden? Förmodligen inte. Det fick mina föräldrar. Jag har åtskilliga bilder av mig själv som barn, helt naken på stranden, prydligt insatta i familjealbumet av min lika döda som oskuldfulla mor. Är det brottsligt att ha kvar albumen? Jag vågar inte tänka tanken ut.
Jag hoppas att den nu aktuelle åklagaren med sitt agerande vill rikta uppmärksamheten mot en undermålig lagstiftning.
De nymoralistiska aspekterna på detta utreds (som vanligt) med stor skärpa av Blogge.
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, Hammarstrand, kondomer, p-piller, barnporr, nymoralism
Så har då åklagare Hammarstrand väckt frågan om det inte kan anses vara medhjälp till våldtäkt när man delar ut kondomer eller förskriver p-piller till personer (kvinnor?) under 15 år. Den nya sexualbrottslagen stadgar att all sexuell kontakt med någon som är under 15 är att betrakta som våldtäkt - eller rättare sagt: per definition är våldtäkt.
Det sätter verkligen hiv-kampanjerna i en ny dager! Att skydda ungdomar med tidig sexualdebut från könssjukdomar genom att uppmuntra kondomanvändning skulle kunna vara brottsligt.
Genom tillägg till lagen har man förklarat att sex där båda parter är minderåriga inte är olagligt samt att sex där den ena parten är högst tre år äldre också är laglig. Alltså är sex mellan två 14-åringar ok, mellan en 14- och en 17-åring likaså - medan sex mellan en 14-åring och en 18-åring är våldtäkt även om de är förälskade och 14-åringen insisterat. Detta är ju helt bisarrt och godtyckligt. Det är dessutom en djup orättvisa för den 14-åring som faktiskt blir våldtagen i den ursprungliga betydelsen av ordet: tvingad till sex med våld. Det blir juridiskt detsamma om 14-åringen samtycker eller tvingas: våldtäkt. Snacka om att fullständigt skita i vad 14-åringen tycker om saken!
Ännu konstigare är lagen om barnporr, där man inte får avbilda personer under 18 år. Det ter sig gåtfullt hur man kommit fram till att det är ok att knulla skiten ur en 15-åring samtidigt som det är förbjudet att fotografera en 17-åring. Exakt när det är barnpornografi har jag inte fattat. Får man ta porträtt av tonåringar med bar överkropp? Får man fotografera sina barn när de leker nakna på stranden? Förmodligen inte. Det fick mina föräldrar. Jag har åtskilliga bilder av mig själv som barn, helt naken på stranden, prydligt insatta i familjealbumet av min lika döda som oskuldfulla mor. Är det brottsligt att ha kvar albumen? Jag vågar inte tänka tanken ut.
Jag hoppas att den nu aktuelle åklagaren med sitt agerande vill rikta uppmärksamheten mot en undermålig lagstiftning.
De nymoralistiska aspekterna på detta utreds (som vanligt) med stor skärpa av Blogge.
Läs även andra bloggares åsikter om våldtäkt, Hammarstrand, kondomer, p-piller, barnporr, nymoralism
2009-04-15
Knip käft om Proluma, annars ...?
Det är konstigt att den stora omorganisationen av sjukvården i Skåne inte diskuteras nästan alls. En förklaring är kanske att man belagt personalen med munkavle. Den chef som vågar kritisera planerna hotas med avsked. Det berättar läkaren Per Katzman i en intervju i Sydsvenskan. Han avgår nu som chef för diabetesvården i Lund.
Att hota personalen till tystnad är ett lagbrott. Vår yttrandefrihet är garanterad i grundlagen. Liknande hot inom socialvården i Stockholm resulterade bland annat i den så kallade Lex Sarah. Det var inte heller länge sedan en manlig undersköterska blev illa åtgången av sina chefer efter att han berättat om rasistiska tendenser på Södertälje sjukhus. Sjukhusledningen tvingades be om ursäkt, och att förklara sig för JK.
När sjukvården i Stockholm omorganiserades så tvingades läkare i chefsställning att skriva under en olaglig försäkran om tystnad. När detta så småningom upptäcktes så fick arbetsgivaren ta tillbaka sitt agerande. För mig är det obegripligt att vuxna välutbildade akademiker låter sig skrämmas till tystnad. Hotet om avsked kan väl inte imponera på någon i dessa läkarbristens dagar? Yttrandefriheten kan inskränkas men inte om det hindrar den fria debatten i ett demokratiskt samhälle. Såklart.
Det är väl inte det man håller på med? Förhindrar man den fria debatten bland oss som ska vara patienter eller anställda i den omorganiserade vården? Vi vill veta vad våra läkare tycker, eftersom vi har mer förtroende för deras bedömningar än politiker och tjänstemän. Vi är inte heller dummare än att vi kan bortse från partsinlagor och revirpissande.
Man hade så bråttom med besluten att man glömde MBL (medbestämmandelagen). Därför fick besluten som skulle ha tagits på regionstyrelsens möte 6 april skjutas upp till ett särskilt möte 28 april. Detta efter att Läkarförbundet protesterat- Mötet med läkarna skulle vara 14 april, men om detta har inget rapporterats. Förmodligen motsätter sig läkarnas representanter i såväl Lund som Malmö även denna gång, som de gjort vid tidigare beslut. Och blir lika överkörda som då.
Regionen har inte råd med två universitetssjukhus. Politikerna klarar inte att ta debatten. Frågan är inte partiskiljande: alla partier i Lund är emot. Istället har man delegerat absurt mycket beslutsmakt till regiondirektören Sören Olofsson, uppbackad av regionstyelsens ordförande Jerker Swanstein. Istället för att föra en öppen debatt beställde man en dyr konsultrapport som dessutom hemligstämplats. Varför?
Läs även andra bloggares åsikter om Lund, läkare, Malmö, munkavle, Proluma
Att hota personalen till tystnad är ett lagbrott. Vår yttrandefrihet är garanterad i grundlagen. Liknande hot inom socialvården i Stockholm resulterade bland annat i den så kallade Lex Sarah. Det var inte heller länge sedan en manlig undersköterska blev illa åtgången av sina chefer efter att han berättat om rasistiska tendenser på Södertälje sjukhus. Sjukhusledningen tvingades be om ursäkt, och att förklara sig för JK.
När sjukvården i Stockholm omorganiserades så tvingades läkare i chefsställning att skriva under en olaglig försäkran om tystnad. När detta så småningom upptäcktes så fick arbetsgivaren ta tillbaka sitt agerande. För mig är det obegripligt att vuxna välutbildade akademiker låter sig skrämmas till tystnad. Hotet om avsked kan väl inte imponera på någon i dessa läkarbristens dagar? Yttrandefriheten kan inskränkas men inte om det hindrar den fria debatten i ett demokratiskt samhälle. Såklart.
Det är väl inte det man håller på med? Förhindrar man den fria debatten bland oss som ska vara patienter eller anställda i den omorganiserade vården? Vi vill veta vad våra läkare tycker, eftersom vi har mer förtroende för deras bedömningar än politiker och tjänstemän. Vi är inte heller dummare än att vi kan bortse från partsinlagor och revirpissande.
Man hade så bråttom med besluten att man glömde MBL (medbestämmandelagen). Därför fick besluten som skulle ha tagits på regionstyrelsens möte 6 april skjutas upp till ett särskilt möte 28 april. Detta efter att Läkarförbundet protesterat- Mötet med läkarna skulle vara 14 april, men om detta har inget rapporterats. Förmodligen motsätter sig läkarnas representanter i såväl Lund som Malmö även denna gång, som de gjort vid tidigare beslut. Och blir lika överkörda som då.
Regionen har inte råd med två universitetssjukhus. Politikerna klarar inte att ta debatten. Frågan är inte partiskiljande: alla partier i Lund är emot. Istället har man delegerat absurt mycket beslutsmakt till regiondirektören Sören Olofsson, uppbackad av regionstyelsens ordförande Jerker Swanstein. Istället för att föra en öppen debatt beställde man en dyr konsultrapport som dessutom hemligstämplats. Varför?
Läs även andra bloggares åsikter om Lund, läkare, Malmö, munkavle, Proluma
2009-04-11
Heterofili inget att skämmas för
Niklas Svensson, en för mig oerhört okänd journalist och uppenbarligen inte den vassaste kniven i lådan, blir nu grundligt utskälld i bloggosfären för sitt "avslöjande" om Rickard Falkvinges heterosexuella framfart på Facebook. Det är välförtjänt. Hans journalistik känns som om den är på nivån: Flera riksdagsledamöter ertappade med s-x. Som om Grönköpings Veckoblad hade haft en helgbilaga av mera skandalöst slag.
Som gammal bög kan jag också försäkra herr journalisten att heterosexualitet vanligen inte betraktas som någon större skam. Flera stora män och kvinnor har haft denna sexuella läggning, som många anser vara själva grunden för vår biologiska reproduktion.
Partiledaren (piratledaren) själv bevärdigade artigt inlägget med ett raskt och rakt svar som på nysvenska kan sammanfattas med: Ja, och?
En mer grundlig utskällning kom från Blogge Bloggelitos regeringsblogg som fick användning för det nya invektivet dunderfucko - väl värt att lägga på minnet eftersom det känns så användbart i alla möjliga sammanhang. Ett ord som jag hoppas vi snart ska återfinna i SAOL.
Dock har det haft det goda med sig, för min personliga del, att mina ögon öppnats för Politikerbloggen som en ovanligt töntig nymoralistisk instans. Där kan man nog hitta material för ett och annat inlägg framöver.
Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, heterosexuell, sex, dunderfucko, Politikerbloggen
Som gammal bög kan jag också försäkra herr journalisten att heterosexualitet vanligen inte betraktas som någon större skam. Flera stora män och kvinnor har haft denna sexuella läggning, som många anser vara själva grunden för vår biologiska reproduktion.
Partiledaren (piratledaren) själv bevärdigade artigt inlägget med ett raskt och rakt svar som på nysvenska kan sammanfattas med: Ja, och?
En mer grundlig utskällning kom från Blogge Bloggelitos regeringsblogg som fick användning för det nya invektivet dunderfucko - väl värt att lägga på minnet eftersom det känns så användbart i alla möjliga sammanhang. Ett ord som jag hoppas vi snart ska återfinna i SAOL.
Dock har det haft det goda med sig, för min personliga del, att mina ögon öppnats för Politikerbloggen som en ovanligt töntig nymoralistisk instans. Där kan man nog hitta material för ett och annat inlägg framöver.
Läs även andra bloggares åsikter om Falkvinge, heterosexuell, sex, dunderfucko, Politikerbloggen
2009-04-04
Piratpartiet
Nu är jag formellt partimedlem.
Min make har en lika sund som notoriskt skeptisk mot mina påfund, men när jag förklarade hur jag tänkte i den här frågan så sa han bara: "Låter ju vettigt." Annars brukar han se frånvarande ut efter en stund, och plötsligt erinra sig en tvättmaskin som behöver tömmas eller nåt liknande. Nu stod han bara kvar och lyssnade.
Min diskretion och min respekt för valhemligheten förbjuder mig att fråga vad han tänker rösta på men det skulle inte förvåna mig om det blir ... Piratpartiet - åtminstone när han fått fundera på det en stund.
Känner annars inte så mycket folk här i Skåne. Samtalen hundägare emellan brukar inte ta upp de tre "känsliga" frågor som alla med vett och etikett vet att undvika i middagskonversationen: politik, pengar och sjukdomar. Damers ålder intar en särställning bortom de tre stora.
Men till Påsken kommer släkten på besök, och två av dem är myndiga. Där kan man sätta in en stöt. Även barnen kommer att indoktrineras i den mån de är tillgängliga för konversation. De brukar lämna middagsbordet så snabbt som möjligt för att återuppta sina dataspel och internetsessioner.
Undrar om det finns fler sympatisörer här i Bjärred?
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Bjärred
Min make har en lika sund som notoriskt skeptisk mot mina påfund, men när jag förklarade hur jag tänkte i den här frågan så sa han bara: "Låter ju vettigt." Annars brukar han se frånvarande ut efter en stund, och plötsligt erinra sig en tvättmaskin som behöver tömmas eller nåt liknande. Nu stod han bara kvar och lyssnade.
Min diskretion och min respekt för valhemligheten förbjuder mig att fråga vad han tänker rösta på men det skulle inte förvåna mig om det blir ... Piratpartiet - åtminstone när han fått fundera på det en stund.
Känner annars inte så mycket folk här i Skåne. Samtalen hundägare emellan brukar inte ta upp de tre "känsliga" frågor som alla med vett och etikett vet att undvika i middagskonversationen: politik, pengar och sjukdomar. Damers ålder intar en särställning bortom de tre stora.
Men till Påsken kommer släkten på besök, och två av dem är myndiga. Där kan man sätta in en stöt. Även barnen kommer att indoktrineras i den mån de är tillgängliga för konversation. De brukar lämna middagsbordet så snabbt som möjligt för att återuppta sina dataspel och internetsessioner.
Undrar om det finns fler sympatisörer här i Bjärred?
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Bjärred
Kristdemokrater är som Sverigedemokrater - fast med invandring
Har Sverigedemokraterna samma ideologiska ståndpunkt som Kristdemokraterna?
Ekots lördagsintervju med Göran Häggström var intressant. Intervjuaren ställde relevanta frågor, men kunde kanske ha följt upp de långa och pladdriga svaren lite fräckare.
Först framhöll han att Kristdemokraterna just förlorat i sin enda aktuella större profilfråga: homoäktenskap. Vad GH svarade kunde lika gärna vara ett svar på frågan om varför mjölpriset går upp. Väldigt många ord som kunde ha kommit direkt ur floskelbingo.
Därefter hävdade intervjuaren Tomas Ramberg att Kristdemokraternas ideologi på punkt efter punkt var mycket lik Sverigedemokraternas - invandrarfrågan undantagen. Det är kanske inte så konstigt, om man beaktar att båda partierna har värdekonservatism som fundament. Men en tankeställare borde det vara för de "kändishumanister" som lockats in i KD:s garn.
Kristdemokraterna har varit, är och förblir ett problem när det gäller lika rättigheter för homo-, bi- och transsexuella - HBT-frågor. Sedan urminnes tider är de emot alla förändringar till det bättre. Tills de redan har genomförts. Sedan är man emot nästa förändring. Senast mot samkönade äktenskap. De borde enligt alla kristna sätt att se det skämmas, men det gör de förstås inte.
Senaste argumentet de kved fram var det evinnerliga barnets bästa. Det är alltid bäst för barnet att växa upp med sin mamma och pappa - alltså inga homoäktenskap, resonerades det. Argumentet barnets bästa har blivit lite av en sköld man kan hålla upp framför sig i desperata lägen när argumenten tryter. Extra patetiskt måste det ha låtit när tidningarna samtidigt braskade med Josef Fritzl som hållit sina barn inspärrade under 24 år i en källare medan han förgripit sig på dem. Det är lätt att inse att det långtifrån alltid är bäst för barnet att växa upp med sina föräldrar, och det är viktigt att förstå varför och när det inte är bra.
Annars är barnets bästa mest gångbart när det gäller barnpornografi, nätcensur, vårdnadstvister, uppehållstillstånd, lokala 30-sträckor och miljön. Har man inga argument går det alltid att dra till med: men men tänk på barnen. Vill man poängtera att det är ironi så ska ordet barn uttalas som frissan Gulletussan i Klara och Mia.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokrater, Sverigedemokrater, värdekonservatism, Göran Häggström, HBT, Josef Fritzl, Gulletussan
Ekots lördagsintervju med Göran Häggström var intressant. Intervjuaren ställde relevanta frågor, men kunde kanske ha följt upp de långa och pladdriga svaren lite fräckare.
Först framhöll han att Kristdemokraterna just förlorat i sin enda aktuella större profilfråga: homoäktenskap. Vad GH svarade kunde lika gärna vara ett svar på frågan om varför mjölpriset går upp. Väldigt många ord som kunde ha kommit direkt ur floskelbingo.
Därefter hävdade intervjuaren Tomas Ramberg att Kristdemokraternas ideologi på punkt efter punkt var mycket lik Sverigedemokraternas - invandrarfrågan undantagen. Det är kanske inte så konstigt, om man beaktar att båda partierna har värdekonservatism som fundament. Men en tankeställare borde det vara för de "kändishumanister" som lockats in i KD:s garn.
Kristdemokraterna har varit, är och förblir ett problem när det gäller lika rättigheter för homo-, bi- och transsexuella - HBT-frågor. Sedan urminnes tider är de emot alla förändringar till det bättre. Tills de redan har genomförts. Sedan är man emot nästa förändring. Senast mot samkönade äktenskap. De borde enligt alla kristna sätt att se det skämmas, men det gör de förstås inte.
Senaste argumentet de kved fram var det evinnerliga barnets bästa. Det är alltid bäst för barnet att växa upp med sin mamma och pappa - alltså inga homoäktenskap, resonerades det. Argumentet barnets bästa har blivit lite av en sköld man kan hålla upp framför sig i desperata lägen när argumenten tryter. Extra patetiskt måste det ha låtit när tidningarna samtidigt braskade med Josef Fritzl som hållit sina barn inspärrade under 24 år i en källare medan han förgripit sig på dem. Det är lätt att inse att det långtifrån alltid är bäst för barnet att växa upp med sina föräldrar, och det är viktigt att förstå varför och när det inte är bra.
Annars är barnets bästa mest gångbart när det gäller barnpornografi, nätcensur, vårdnadstvister, uppehållstillstånd, lokala 30-sträckor och miljön. Har man inga argument går det alltid att dra till med: men men tänk på barnen. Vill man poängtera att det är ironi så ska ordet barn uttalas som frissan Gulletussan i Klara och Mia.
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokrater, Sverigedemokrater, värdekonservatism, Göran Häggström, HBT, Josef Fritzl, Gulletussan
Blivande pirats nattliga grubblerier
Lovar snart återkomma med mina erfarenheter när jag blir partimedlem för första gången i mitt liv. Tror inte jag rent formellt ens var med i FNL-rörelsen, men deltog gjorde jag. Här ska jag bättra mig och bli mera helhjärtad. Min värvningskampanj ska skildras.
Och så kan jag dra upp en sjukvårdsorganisation för landet med dubbla kvaliteten, dubbla arbetsglädjen och helt avskaffa alla väntelistor och väntetider på akuten. Jag lovar! För samma eller lägre än nuvarande kostnad.
Efter alla dessa år vet man hur det går till. Kolla t ex mitt inlägg om Lord of Lean och Toyota på sjukhuset. Det är en bra utgångsattityd, men behöver kompletteras med en genomtänkt incitamentsstruktur (välplacerade morötter) och en logistik för personal (läkare ska umgås med patienter - inte blanketter), tjänster och material med en längre placeringshorisont än idag (rullande 5-årsplaner blir nog lagom: å ena sidan viss flexibilitet men också bättre stadga och mindre opportunt hattande hit och dit inför skiftande landstingsmajoriteter). Det övergripande strukturen får nog bli statlig så att vårdkvaliteten blir jämnare, och så att den tumörlikt växande landstingsbyråkratin bekämpas. Så om jag lyckas ta mig samman och resumera mina intryck kan jag kanske kompettera partiet med ett förslag till en vårdpolitik värd namnet.
För partiet kommer i regeringsställning, sanna mina ord. Kanske inte med egen majoritet eller ens majoritet från början, kanske en vågmästarroll. Men på sikt: ledande eftersom det är det enda partiet med konkreta analyser, prioriteringar och visioner. Viktiga saker för folket (minst sagt!, som TV-hallåorna alltid envisas med att säga).
Det är kanske ett historiskt ögonblick, när det faktiskt går att bryta in bland de av nepotism och småkorruption försvagade gammelpartierna, som nog ingen älskar. Och går det med mindre än passion om politik ska vara meningsfull? Symtomatiskt nog så glömde jag KD i min uppräkning i förra inlägget. Bryr mig inte om att korrigera. Det blir nog rätt av sig själv så småningom. Självdör i brist på passion.
Och när vi ändå är inne på det: icke-konfessionella skolor - som i Frankrike, tack! Skumma frikyrkliga, islamska, judiska, katolska skolor med olika vi-dom-budskap är alla krigs moder. Inget att uppmuntra. Möjligen en och annan buddistisk skola, men helst inga religiöst baserade läroanstalter alls. Är inte religion ett fritidsintresse sedan vi klokt avskaffade statskyrkan som kungens egen uppfostringsanstalt? Så en ny skolpolitik kanske skymtar om hörnet också. Och ge ungarna undervisning i självterapi från första klass. Hur man hanterar det personliga livets alla ofrånkomliga problem: mobbing, dålig självkänsla, dåliga föräldrar, första kärleksbesvikelsen, motivationsbrist ... ; man behöver verktyg! Det finns enkla, begripliga, moderna och effektiva metoder (KBT, t ex) för att forma sin person till det man vill, men de lärs vanligen inte ut i psykologiundervisningen.
Men, men ... Jag förstår att vi inte ska förivra oss. Först intar vi EU med nuvarande program. Men sen: vilka möjligheter.
Kurvorna över nya medlemmar är verkligen imponerande, Inom kort ska jag bidra till den statistiken. Med en egen liten pinne - och kanske en och annan kompis med sina kompisar och deras släkt ... Med en ökningstakt på något tusental i månaden så ser det ut som om vi går om flera av gammalpartierna, kanske även i val. Låt oss göra EU-valet till en provuppvisning och visa vad vi kan! Folk vill ha dethär. De vet det bara inte riktigt ännu.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, politik, statistik, värvning, medlemsskap
Och så kan jag dra upp en sjukvårdsorganisation för landet med dubbla kvaliteten, dubbla arbetsglädjen och helt avskaffa alla väntelistor och väntetider på akuten. Jag lovar! För samma eller lägre än nuvarande kostnad.
Efter alla dessa år vet man hur det går till. Kolla t ex mitt inlägg om Lord of Lean och Toyota på sjukhuset. Det är en bra utgångsattityd, men behöver kompletteras med en genomtänkt incitamentsstruktur (välplacerade morötter) och en logistik för personal (läkare ska umgås med patienter - inte blanketter), tjänster och material med en längre placeringshorisont än idag (rullande 5-årsplaner blir nog lagom: å ena sidan viss flexibilitet men också bättre stadga och mindre opportunt hattande hit och dit inför skiftande landstingsmajoriteter). Det övergripande strukturen får nog bli statlig så att vårdkvaliteten blir jämnare, och så att den tumörlikt växande landstingsbyråkratin bekämpas. Så om jag lyckas ta mig samman och resumera mina intryck kan jag kanske kompettera partiet med ett förslag till en vårdpolitik värd namnet.
För partiet kommer i regeringsställning, sanna mina ord. Kanske inte med egen majoritet eller ens majoritet från början, kanske en vågmästarroll. Men på sikt: ledande eftersom det är det enda partiet med konkreta analyser, prioriteringar och visioner. Viktiga saker för folket (minst sagt!, som TV-hallåorna alltid envisas med att säga).
Det är kanske ett historiskt ögonblick, när det faktiskt går att bryta in bland de av nepotism och småkorruption försvagade gammelpartierna, som nog ingen älskar. Och går det med mindre än passion om politik ska vara meningsfull? Symtomatiskt nog så glömde jag KD i min uppräkning i förra inlägget. Bryr mig inte om att korrigera. Det blir nog rätt av sig själv så småningom. Självdör i brist på passion.
Och när vi ändå är inne på det: icke-konfessionella skolor - som i Frankrike, tack! Skumma frikyrkliga, islamska, judiska, katolska skolor med olika vi-dom-budskap är alla krigs moder. Inget att uppmuntra. Möjligen en och annan buddistisk skola, men helst inga religiöst baserade läroanstalter alls. Är inte religion ett fritidsintresse sedan vi klokt avskaffade statskyrkan som kungens egen uppfostringsanstalt? Så en ny skolpolitik kanske skymtar om hörnet också. Och ge ungarna undervisning i självterapi från första klass. Hur man hanterar det personliga livets alla ofrånkomliga problem: mobbing, dålig självkänsla, dåliga föräldrar, första kärleksbesvikelsen, motivationsbrist ... ; man behöver verktyg! Det finns enkla, begripliga, moderna och effektiva metoder (KBT, t ex) för att forma sin person till det man vill, men de lärs vanligen inte ut i psykologiundervisningen.
Men, men ... Jag förstår att vi inte ska förivra oss. Först intar vi EU med nuvarande program. Men sen: vilka möjligheter.
Kurvorna över nya medlemmar är verkligen imponerande, Inom kort ska jag bidra till den statistiken. Med en egen liten pinne - och kanske en och annan kompis med sina kompisar och deras släkt ... Med en ökningstakt på något tusental i månaden så ser det ut som om vi går om flera av gammalpartierna, kanske även i val. Låt oss göra EU-valet till en provuppvisning och visa vad vi kan! Folk vill ha dethär. De vet det bara inte riktigt ännu.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, politik, statistik, värvning, medlemsskap
2009-04-03
Det får bli Piratpartiet
Jag börjar bli gammal. Det är med stigande olust som jag noterat IPRED, FRA, ACTA och andra liknande företeelser som för bara några decennier sedan skulle hänförts till kategorin paranoida dystopier (och jag är psykiatriker, mind you!).
Jag liksom bara tappar andan. För mig känns det overkligt. Det är ungefär som att brevhemligheten skulle upphöra och staten fritt fick läsa mina brev, eller som att alla medborgare måste lämna en nyckel till en halvkorrupt myndighet som sedan smyger in på natten och övervakar mitt sexliv. Borta är allt tal om privatlivets helgd.
Nu får också nöjesbranschen fritt fram att beslagta min dator (där jag bl a har alla mina patientjournaler) som vilken polis som helst. Det räcker med att de påstår att de har ett IP-nummer som är mitt och som använts för nedladdning. Mitt trådlösa nätverk är visserligen krypterat men det finns allmänt tillgängliga program för att forcera detta. Får hoppas att ingen av grannarna är lite datakunnig och gillar barnporr eller gratis film och musik.
En vanlig dödlig har inte råd att processa och få rätt mot så starka motparter. Man är totalt utlämnad och rättslös. Förr hade jag "friends in high places" men det är nog tveksamt om jag har några sådana kvar. Borde nog ha tagit bättre hand om dem.
Det är som en personlig parallellprocess (psykiatrisk terminologi som är lite intressant) till överstatligheten i EU. ACTA beslutas i hemlighet och blir sedan lag. Är det ens vagt demokratiskt? Vad är vår lagstiftande församling idag? Sony?
Piratpartiet har uppmärksammat detta. Det kan kritiseras för att vara ett enfrågeparti eftersom det bara tar upp frågor om information, immaterialrätt, integritet, frihet, mänskliga rättigheter, internets framtid, rättstrygghet, yttrandefrihet ...
De mera heltäckande partierna tar ju också upp frågan om hur dagarna i föräldraförsäkringen ska fördelas. Som om jag bryr mig. Eller om A-kassan ska vara 75 eller 85%. Eller sjukförsäkringen ska räcka 6 eller 12 månader. Skillnaderna är minimala. (Man bara lägger på 10% på ersättningsnivåerna för varje parti man passerar från höger till vänster.) Oerhört förutsägbara. Var finns de övergripande analyserna, prioriteringarna och visionerna? Är alla politiker enbart intresserade av sina arvoden?
Om vi inte griper oss an de grundläggande mänskliga rättigheterna så väntar anarki eller den totalitära staten. Samhällskontraktet blir ointressant. Rättigheter något man roffar - skyldigheter något som kan köpas och säljas.
Med stigande ålder har jag lämnat studentvänstern och blivit politiskt ointresserad. Tycker att V är för populistiska, S för korrupta - MP, FP och C är för små - och M är för blå. Och framför allt så känns det rätt likgiltigt vilket parti jag väljer. De frågor jag tycker är viktiga försvinner ändå ofta i någon poltitisk kohandel. Det enda som verkar politiskt säkert är att arvoden och pensioner för fack och förtroendevalda stiger stadigare än någon konjunktur eller valuta. Min analys av de etablerade partierna kan bäst sammanfattas på engelska: Fuck you!
Väsentligheterna här i livet, de grundläggande frågorna om människor och samhälle, verkar de inte riktigt förstå eller hinna med. Alla de små klättermössen som jobbar och jobbar sig upp, alltmera uppåt - de små söta benen går som trumpinnar! [Ett ungefärligt citat som ska ha fällts för länge sedan av ordfaranden vid ett möte på filmhuset med alla kommande talanger och chefer. Av Jörn Donner, förstås.]
Nej, fan det får bli Piratpartiet. Redan i juni.
Läs även andra bloggares åsikter om ACTA Piratpartiet, FRA, IPRED
Jag liksom bara tappar andan. För mig känns det overkligt. Det är ungefär som att brevhemligheten skulle upphöra och staten fritt fick läsa mina brev, eller som att alla medborgare måste lämna en nyckel till en halvkorrupt myndighet som sedan smyger in på natten och övervakar mitt sexliv. Borta är allt tal om privatlivets helgd.
Nu får också nöjesbranschen fritt fram att beslagta min dator (där jag bl a har alla mina patientjournaler) som vilken polis som helst. Det räcker med att de påstår att de har ett IP-nummer som är mitt och som använts för nedladdning. Mitt trådlösa nätverk är visserligen krypterat men det finns allmänt tillgängliga program för att forcera detta. Får hoppas att ingen av grannarna är lite datakunnig och gillar barnporr eller gratis film och musik.
En vanlig dödlig har inte råd att processa och få rätt mot så starka motparter. Man är totalt utlämnad och rättslös. Förr hade jag "friends in high places" men det är nog tveksamt om jag har några sådana kvar. Borde nog ha tagit bättre hand om dem.
Det är som en personlig parallellprocess (psykiatrisk terminologi som är lite intressant) till överstatligheten i EU. ACTA beslutas i hemlighet och blir sedan lag. Är det ens vagt demokratiskt? Vad är vår lagstiftande församling idag? Sony?
Piratpartiet har uppmärksammat detta. Det kan kritiseras för att vara ett enfrågeparti eftersom det bara tar upp frågor om information, immaterialrätt, integritet, frihet, mänskliga rättigheter, internets framtid, rättstrygghet, yttrandefrihet ...
De mera heltäckande partierna tar ju också upp frågan om hur dagarna i föräldraförsäkringen ska fördelas. Som om jag bryr mig. Eller om A-kassan ska vara 75 eller 85%. Eller sjukförsäkringen ska räcka 6 eller 12 månader. Skillnaderna är minimala. (Man bara lägger på 10% på ersättningsnivåerna för varje parti man passerar från höger till vänster.) Oerhört förutsägbara. Var finns de övergripande analyserna, prioriteringarna och visionerna? Är alla politiker enbart intresserade av sina arvoden?
Om vi inte griper oss an de grundläggande mänskliga rättigheterna så väntar anarki eller den totalitära staten. Samhällskontraktet blir ointressant. Rättigheter något man roffar - skyldigheter något som kan köpas och säljas.
Med stigande ålder har jag lämnat studentvänstern och blivit politiskt ointresserad. Tycker att V är för populistiska, S för korrupta - MP, FP och C är för små - och M är för blå. Och framför allt så känns det rätt likgiltigt vilket parti jag väljer. De frågor jag tycker är viktiga försvinner ändå ofta i någon poltitisk kohandel. Det enda som verkar politiskt säkert är att arvoden och pensioner för fack och förtroendevalda stiger stadigare än någon konjunktur eller valuta. Min analys av de etablerade partierna kan bäst sammanfattas på engelska: Fuck you!
Väsentligheterna här i livet, de grundläggande frågorna om människor och samhälle, verkar de inte riktigt förstå eller hinna med. Alla de små klättermössen som jobbar och jobbar sig upp, alltmera uppåt - de små söta benen går som trumpinnar! [Ett ungefärligt citat som ska ha fällts för länge sedan av ordfaranden vid ett möte på filmhuset med alla kommande talanger och chefer. Av Jörn Donner, förstås.]
Nej, fan det får bli Piratpartiet. Redan i juni.
Läs även andra bloggares åsikter om ACTA Piratpartiet, FRA, IPRED
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
